F
funderar
... o hjälp mig tänka lite. har en tonåring som red på ridskola som liten. hade jättekul, var jätteduktig. fantastisk balans, naturligt bra sits, mjuka fina händer.
råkade därefter ut för en incident; blev mkt illa bemött av en ridlärare. tappade sen lusten fullständigt o ville inte fortsätta. fick egen ponny, ridit hemma.
dagsläge: står i behov av större häst. men känns som lusten till ridning tappat. det är bara kul när det går bra. när ponnyn maskar (börjar bli gammal) eller det inte fungerar perfekt, så är det inte kul längre. förståeligt iofs. har erbjudit ridskola parallellt med egen häst; vägrar. har erbjudit att ta hem en tränare för personligt stöd; vägrar. tror att det ska bli "sådär" igen, rädd för att göra bort sig, rädd för att få skäll... suck.
känner att jag inte räcker till för att hjälpa. försöker agera ridlärare o tipsa, men... möter bara ilska o förtvivlan. har lurat på om det skulle hjälpa med ny häst, men känner tvekan...
usch, idéer någon? nån med liknande erfarenheter?
råkade därefter ut för en incident; blev mkt illa bemött av en ridlärare. tappade sen lusten fullständigt o ville inte fortsätta. fick egen ponny, ridit hemma.
dagsläge: står i behov av större häst. men känns som lusten till ridning tappat. det är bara kul när det går bra. när ponnyn maskar (börjar bli gammal) eller det inte fungerar perfekt, så är det inte kul längre. förståeligt iofs. har erbjudit ridskola parallellt med egen häst; vägrar. har erbjudit att ta hem en tränare för personligt stöd; vägrar. tror att det ska bli "sådär" igen, rädd för att göra bort sig, rädd för att få skäll... suck.
känner att jag inte räcker till för att hjälpa. försöker agera ridlärare o tipsa, men... möter bara ilska o förtvivlan. har lurat på om det skulle hjälpa med ny häst, men känner tvekan...
usch, idéer någon? nån med liknande erfarenheter?