ponnymammor häråt

[funderar]

... o hjälp mig tänka lite. har en tonåring som red på ridskola som liten. hade jättekul, var jätteduktig. fantastisk balans, naturligt bra sits, mjuka fina händer.

råkade därefter ut för en incident; blev mkt illa bemött av en ridlärare. tappade sen lusten fullständigt o ville inte fortsätta. fick egen ponny, ridit hemma.

dagsläge: står i behov av större häst. men känns som lusten till ridning tappat. det är bara kul när det går bra. när ponnyn maskar (börjar bli gammal) eller det inte fungerar perfekt, så är det inte kul längre. förståeligt iofs. har erbjudit ridskola parallellt med egen häst; vägrar. har erbjudit att ta hem en tränare för personligt stöd; vägrar. tror att det ska bli "sådär" igen, rädd för att göra bort sig, rädd för att få skäll... suck.

känner att jag inte räcker till för att hjälpa. försöker agera ridlärare o tipsa, men... möter bara ilska o förtvivlan. har lurat på om det skulle hjälpa med ny häst, men känner tvekan...

usch, idéer någon? nån med liknande erfarenheter?

 

[funderar]

Sv: ponnymammor häråt

tillägg... kom på en sak till; efter ett par avramlingar på sistone, har en viss rädsla visat sig, men som inte är officiell, men som märks genom irritation, stress, oro etc. vad gör man? prata hjälper inte, för "det är inte så". suck...

 

[Glamoroza ox]

Sv: ponnymammor häråt

Ifall du inte vill ge dig på att köpa ny häst till dottern ifall det nu är så att hennes intresse börjar falna så att hästen blir tvungen att säljas igen inom snar framtid, så kanske du kan ge dottern chansen (om hon vill) att få pröva en annan häst över sommaren.
Finns väl någon som kan tänka sig att hyra ut en häst över sommaren.
Se om ni kan hitta en läromästare som dottern kan lära sig lite av, känna att hon faktiskt kan få hästen i rätt form (el. vad det nu är som krånglar) om hon ger hästen rätt signaler osv..

Hoppas du förstår mitt svamlande

 

[NickeLilltroll]

Sv: ponnymammor häråt

Ta dit en duktig, trevlig och uppmuntrande tränare som din dotter kan få förtroende för. Alla växer av beröm och att få känna sig duktig. Med beröm så kommer självförtroendet. Lycka till!! Mvh NickeLilltroll

 

[Pallas]

Sv: ponnymammor häråt

Kanske ni kan åka på en kurs som fotfolk och titta tillsammans? För mig fungerar det att titta på olika instruktörer för att bilda mig en uppfattning om hur de är att rida för. Jag är också rädd för att göra bort mig och för mig är det viktigare med personkemin mellan mig och tränaren än att tränaren är kanonbra. Jag är så dålig ryttare själv att det räcker att tränaren är bara liiite bättre än jag för att jag skall utvecklas. Jag vet inte var du bor, men det finns nog gott om sånt runtom i landet.

För mig kan det också hjälp att byta inriktning ett tag, för att liksom få lite vidare perspektiv på hästar och ridning. Jag gick från ridskola (militärens ridhandbok fast feltolkad ) till western och därifrån till akademisk ridning. Nu har jag en tömkörnings och körningsperiod då jag tömkör för Anders Eriksson och jag får många bra nya vinklar hela tiden.

Att vara rädd att misslyckas är den del av livet, men man måste ta steget själv. Det enda du kan göra är att erbjuda möjligheten att utvecklas, sedan måste hon välja själv. Att låna/hyra en läromästare över sommaren tycker jag låter som en bra idé?

 

[mimmipigg]

Sv: ponnymammor häråt

Mammor funkar inte som lärare!
Du har ingen hästkunnig kompis som kan agera ridlärare?

 

[_Eva_]

Sv: ponnymammor häråt

Hola,

Som jag brukar fråga.. Vem vill att dottern skall rida och ha häst? Du eller hon?

Är det barnet som vill, äkta och uppriktigt, så brukar problem av liknande slag lösa sig. Om inte så är det just inte mycket ide.

mvh Eva

 

[Djurjouren]

Sv: ponnymammor häråt

Bäst är väl att låt dottern välj? Låter som att hon kanske behöver en hästpaus?Själv hade jg en sån paus mellan åren 12-15 men nu är jag ohjälpligt hästfrälst ändå

 

[Ramona]

Sv: ponnymammor häråt

Fast det är klart att lusten till att rida dalar när man inte har roligt på hästryggen....eller ens har mål med ridningen eller tränandet.

Vill hon kanske tävla? Träna lite mer seriöst, även om hon känner att hon inte vågar?
Varför ger du inte bort ett presentkort till henne, så att hon får åka iväg och träna på tex ett hopp-läger eller liknande.

Om hennes ponny börjar bli tråkig och hon dessutom är lite halvrädd för den ser jag ingen anledning till att behålla den ponnyn alls. Då är det bättre att sälja och få en ny som är lite roligare att ha med att göra.
Lycka till!

 

[TinyWiny]

Sv: ponnymammor häråt

Hon är ju tonåring, då är det inte lätt när självförtroendet får sig en törn ( tänker på avramlingen) om du själv känner att platsen, tiden orken finns för en häst till så varför inte?!
Kanske är det roligt igen om ett tag, kanske inte...

Det är jätte svårt att råda, men jag tror att många just i tonåren funderar på om de ska fortsätta rida, det är så mycket annat som tar tid, så mycket nytt.

Vi köpte ny häst när min dotter var i liknande situation, det har fungerat bra, hon kom på nya saker man kan göra som inte funkade med de vi hade innan....

Men det är svårt att råda sen måste du, som jag och alla andra mammor som är hästintresserade ställa oss den svåra frågan, är det jag eller hon som vill rida

 

[funderar]

Sv: ponnymammor häråt

kl

tack allihop för era svar. läser o funderar. kände att jag behövde lite input... det är ju så svårt att veta vad som är rätt. jag tror, efter att ha tänkt lite, att hon kanske inte är sådär jättehästtokig, just nu iaf. kanske är det mitt fel, som inte låter det växa fram hos henne på rätt sätt..? att jag själv är så intresserad att det tar över..?

jag hade inte häst när jag själv var liten. inte fick jag rida på ridskola heller, det var för dyrt. men hästtokig som jag var, så red jag alla hästar jag kunde komma åt, ja ni vet hur det är. jag läste allt jag kom över, hade små borstar o pryttlar, hästplanscher överallt, drömde om min egen hästgård med vita staket jag skulle ha när jag blev stor...

nu är jag vuxen, har min hästgård, mina hästar, o en dotter med sin egen ponny. det är ju så roligt att rida ut tillsammans, att dela intresset... men hon har ju aldrig behövt längta... hennes kompisar rider på ridskola o är så avundsjuka på den egna ponnyn. de fattar inte varför hon inte rider v-a-r-j-e dag; de skulle minsann de göra...

hur är det med er andra som har barn med egen häst? det är ju förståeligt att det inte är lika spännande när det blir vardag, men...

att hyra en häst över sommaren har jag funderat på, hon ville inte det, men det är en bra idé. tror hon skulle behöva prova lite andra hästar o lära sig av det. önskar jag kunde få henne att våga prova att rida för en tränare också, så hon kunde känna att hon utvecklades o att det gick bra...

usch vad svårt det är. mkt beror kanske på att hon är tonåring o har mkt som rör sig i kroppen o knoppen... det är skönt att få lite stöd i tillvaron iaf, tack allihop.

 

[Guldaskig]

Sv: ponnymammor häråt

Du skrev någonstans att hon inte ville hyra häst över sommaren men att du tyckte att det var en bra idé i alla fall. Hon behöver nog en hästpaus

 

[Ramona]

Sv: ponnymammor häråt

Vart i Sverige bor ni?
Jag är utbildad tränare och kommer gärna ut till er om ni bor inom ett vettigt avstånd, om du vill. Jag tycker att det är synd när duktiga tjejer tappar sugen för att de inte har kunskapen runt omkring sej att reda ut problemen de har i sin ridning. Nu säger jag inte att du saknar kunskap, men hon själv gör ju det.

Varför vågar hon inte träna inför en instruktör? Är hon rädd för att de ska säga hur dålig hon är? Det finns bra tränare och det finns dåliga tränare, men det bästa är att hitta en tränare som kan reda ut problemen man har, som vill hjälpa till och som är tillräckligt pedagogisk för att stärka självförtroendet hos den som rider.

Varför är hennes ponny tråkig? Kan man göra någonting med den? Kan den skickas iväg på tillridning så att den blir roligare?
Vad har hon för krav på sej i stallet? Med ridningen?
Det är inte roligt att rida och rida och aldrig komma någon vart.

Jag rekommenderar alltid personer som känner sej trötta på hästarna att åka iväg på läger någonstans. Få nya kompisar som brinner för hästintresset, få rida nya hästar, få pröva saker som man inte gjort innan. Gärna i kombination med någonting annat.

Om eran ekonomi är bra skulle jag rekommendera att åkat ill Island och rida ut på tur där, eller åka någon annanstans. Spanien och rida andalusier, Irland för att rida terräng och hoppning (rävjakt på vintern), USA för att driva boskap och testa western som det ska vara!
Då kommer man hem och är taggad att göra någonting med sin egna häst också!

 

[funderar]

Sv: ponnymammor häråt

tack snälla du, ett jättefint erbjudande, tyvärr vill hon inte rida för tränare som jag skrev tidigare, kanske jag bara ska låta saker o ting bero ett tag...

hyra häst ville hon inte av anledningen att hon trodde det skulle vara för svårt att behöva lämna tillbaka den sen.

idén att vi kan åka på nån turridning eller nåt tillsammans ska jag prata med henne om, hon skulle ju behöva prova lite andra hästar, känna sig för. om hon bara kunde komma över sin rädsla för att göra bort sig... ett fenomen som genomsyrar hela hennes vardag.

det är inte lätt att vara mamma alla gånger, tack för att ni hjälper mig med mina funderingar.

 

[Kat]

Sv: ponnymammor häråt

Jag tycker att det låter lite som att det är du som vill ha häst och inte hon.
Kanske är det läge att ta en paus från ridningen - eller i alla fall det egna hästandet - för att se om lusten kommer tillbaka igen?

Om hon fortfarande känner sig hästsugen kanske ett skoj ridläger med några kompisar kan vara trevligt?