Plötsligt slåss katterna som växt upp ihop

[Cocos]

i oktober 2016 köpte jag cornish Rex katter, en kastrerad hane som då va ca 5 månader samt hans några månader äldre kastrerade halvsyster.
Dom har alltid haft roligt tillsammans, lekt, sovit och hittat på rackartyg
Men för ca 2 månader sen började dom bli osams. I början va det mest att dom jagade varandra och sen stod i "attack position" och lät lite. Nu har det eskalerat och dom slåss. Jag uppfattar det som att hanen är dryg mot honan. Tex så kan honan ligga på bästa platsen (elementet i badrummet) och då går hanen och lägger sig på honan som blir sur och då jagar hanen iväg henne och så börjar dom slåss. Detta kan hända även om mindre attraktiva sovplatser och jag upplever att hanen hela tiden ska ha det honan har så att säga. Hanen har även börjar jama väldigt mycket och tigger mat konstant och verkar allmänt rastlös.
Jag misstänker att detta också kan bero på att honan får mer uppmärksamhet då hon är min skugga, hon är med mig överallt i lägenheten nästan hela tiden vilket gör att jag såklart klappar och grejar mer med henne än med hanen som alltid varit mer för att ligga och sova där det är mjukt och varmt. Jag ägnar tid åt hanen såfort han visar intresse men han verkar inte så intresserad faktiskt.

Det finns flera kattigloos, en elementsäng, klösträd med utkiksplats, säng på väggen osv så dom "behöver" inte bråka om resurserna egentligen tycker jag.

Hur löser jag detta?

Ursäkta romanen men är lite ledsen då jag älskar båda katterna och hanen är min dotters favorit och hon skulle bli förkrossad om jag va tvungen att omplacera honom.

 

[mandalaki]

Jag hade två kullbröder som var som ler och långhalm i ett par år, sedan gick det gradvis åt skogen mellan dem. Den ene blev mer och mer mobbad. Jag prövade Feliway, flera lådor, olika matplatser osv, inget hjälpte.

Katter bråkar väl egentligen inte om resurser utan om revir, och nöjer de sig inte med att skapa smårevir intill varann så blir det svårt.

Till slut blev det ohållbart mellan mina katter och den mobbade katten, vars hälsa hade börjat svikta, fick somna in. Jag var helt knäckt.

 

[Cocos]

Lägger till att jag inte vill stänga till badrummet då jag har en kattlåda där. Har även en låda i vardagsrummet som används mest men den i badrummet gillar hanen.

 

[Alexandra_W]

Jag vet inte hur du löser det. Jag lyckades inte lösa när mamma och dotter började slåss. Men det jag fick rekommenderat och provade var zylkene, feliway samt att separera katterna och börja om introduktion som om de var nya för varandra.

Honan betedde sig som du beskriver din hane, både mot dottern och min hane (som var ny för henne). Kunde ligga och sova på nedervåningen, höra någon av de andra uppe och rusa upp för att slåss. Eller gå och psyka och mucka gräl med en av de andra när de låg och sov mm.

Jag omplacerade henne som ensamkatt. Med krossat hjärta.

 

[Cocos]

Jag hade två kullbröder som var som ler och långhalm i ett par år, sedan gick det gradvis åt skogen mellan dem. Den ene blev mer och mer mobbad. Jag prövade Feliway, flera lådor, olika matplatser osv, inget hjälpte.

Katter bråkar väl egentligen inte om resurser utan om revir, och nöjer de sig inte med att skapa smårevir intill varann så blir det svårt.

Till slut blev det ohållbart mellan mina katter och den mobbade katten, vars hälsa hade börjat svikta, fick somna in. Jag var helt knäckt.

Jag som är hundmänniska tänkte resurs. Revir är ju såklart mer logiskt.. jag bor på 48kvm så det kanske är för trångt helt enkelt.
Fan jag vill verkligen inte behöva flytta på en av katterna

 

[mandalaki]

Usch. På slutet vaknade jag nästan varje natt av fullt slagsmål i sängen, alltid med mobbaren i överläge. Det var som du säger @Alexandra_W, olösligt.

 

[Gimlan]

Jag som är hundmänniska tänkte resurs. Revir är ju såklart mer logiskt.. jag bor på 48kvm så det kanske är för trångt helt enkelt.
Fan jag vill verkligen inte behöva flytta på en av katterna

Kanske hanen behöver mer stimulans?

 

[mandalaki]

Jag som är hundmänniska tänkte resurs. Revir är ju såklart mer logiskt.. jag bor på 48kvm så det kanske är för trångt helt enkelt.
Fan jag vill verkligen inte behöva flytta på en av katterna

Är det riktigt illa mellan dem undrar jag om ens 100 kvm räcker. Jag hade 64 kvm, det räckte i varje fall inte. Enda räddningen tror jag är om man bor så att de kan gå ut, då får de större möjlighet att hålla sig undan varann. Men har man innekatt så är det väl för att man inte bor så att de kan gå ut på säkert sätt.

 

[Alexandra_W]

Usch. På slutet vaknade jag nästan varje natt av fullt slagsmål i sängen, alltid med mobbaren i överläge. Det var som du säger @Alexandra_W, olösligt.

Mmm. Och här så dottern blev så otroligt strykrädd. Hanen däremot ledsnade tillslut och gav igen. Dvs de började slåss på bokstavligt blodigt allvar, bita hål osv.

Honan hade levt med dottern (och andra katter) hela livet. Dottern och hanen var vänliga. Men "nåt hände" med honan helt enkelt. Var så tydligt att hon inte klarade av eller ville ha andra katter i huset. Trots två våningar och över 100 kvm. Hennes mål var matte, hon och hunden. De två parasiterna (katterna) skulle flytta eller dö... :/

Hon mådde mycket bättre som ensam katt. Varför hon plötsligt i väl mogen ålder fick nog av sällskap kommer jag nog aldrig få veta. Men fy vad jag hoppas slippa uppleva samma sak igen.

@Cocos jag tror inte stora problemet är utrymmet tyvärr. Mobbaren skulle leta upp sitt offer även på större yta tror jag. Min hade två våningar och över 100 kvm. Hjälpte inte. Nu har jag två katter (ovh en stor hund) på 38 kvm. Båda är kastrerade surtanter. Jämngamla. De trivs bättre här än i hus konstigt nog. Och har blivit än mer vänner här än de var förut.

 

[Dentaku]

Jag upplever att vissa katter helt enkelt inte trivs med att leva tillsammans med andra artfränder. Jag har också cornish rex. Min första katt var en riktig despot. Under de perioder hon fick gå ut på somrarna styrde hon ett STORT revir med järntass och spöade upp de katter(och hundar) som råkade sticka in näsan där. En gång gick hon in till grannen, upp på övervåningen och klådde upp deras nyinförskaffade kattunge(naturligtvis erbjöd jag mig att hon skulle hållas inne efter det).
Hon fungerade dock bra med min mammas bondkatt, som var extremt underlägsen. Hennes mamma fick för övrigt omplaceras av uppfödaren då hon började bråka med de andra katterna.
Min nuvarande rex är en omplacering. Hon var avelskatt och skulle egentligen ha ytterligare en kull men bestämde sig en dag för att de andra honkatterna skulle döden dö. Det blev förstås ohållbart, så uppfödaren beslutade sig för att kastrera och omplacera henne, vilket vi förstås är glada för.

Dessa båda katter är släkt, procentuellt sett i nivå med sysslingar även om det skiljer många generationer. Jag har fått intrycket att det också är vanligare att vissa raser fungerar bra ihop med andra katter än andra. Mina katter har i övrigt varit mycket sociala och sällskapliga och trivts bra med mina hundar.

Tyvärr har jag inga tips på hur man kan lösa situationen du befinner dig i!

 

[Cocos]

Kanske hanen behöver mer stimulans?

Så kan det va! Jag leker med båda katterna flera ggr i veckan. Ropar på hanen så han också är med i köket och grejar osv men får han inte mat eller klapp går han typ direkt.


Kl

Men jag försöker att inkudera honom. Nyss tex satt jag o dottern vid bordet och fikade. Honan kommer direkt och sätter sig på en stol. Hanen följer henne med svart blick och går direkt och kör ner henne från stolen. Jag ropade på honom och då kom han till mitt knä. Men efter en stunda klappande bet han mig i handen (inte hårt men sådär "överslag" pga gos)

 

[Cocos]

Mmm. Och här så dottern blev så otroligt strykrädd. Hanen däremot ledsnade tillslut och gav igen. Dvs de började slåss på bokstavligt blodigt allvar, bita hål osv.

Honan hade levt med dottern (och andra katter) hela livet. Dottern och hanen var vänliga. Men "nåt hände" med honan helt enkelt. Var så tydligt att hon inte klarade av eller ville ha andra katter i huset. Trots två våningar och över 100 kvm. Hennes mål var matte, hon och hunden. De två parasiterna (katterna) skulle flytta eller dö... :/

Hon mådde mycket bättre som ensam katt. Varför hon plötsligt i väl mogen ålder fick nog av sällskap kommer jag nog aldrig få veta. Men fy vad jag hoppas slippa uppleva samma sak igen.

@Cocos jag tror inte stora problemet är utrymmet tyvärr. Mobbaren skulle leta upp sitt offer även på större yta tror jag. Min hade två våningar och över 100 kvm. Hjälpte inte. Nu har jag två katter (ovh en stor hund) på 38 kvm. Båda är kastrerade surtanter. Jämngamla. De trivs bättre här än i hus konstigt nog. Och har blivit än mer vänner här än de var förut.

Det värsta är att jag tror du har rätt, jag upplever honom verkligen som att han mobbar honan.

 

[Cocos]

Jag upplever att vissa katter helt enkelt inte trivs med att leva tillsammans med andra artfränder. Jag har också cornish rex. Min första katt var en riktig despot. Under de perioder hon fick gå ut på somrarna styrde hon ett STORT revir med järntass och spöade upp de katter(och hundar) som råkade sticka in näsan där. En gång gick hon in till grannen, upp på övervåningen och klådde upp deras nyinförskaffade kattunge(naturligtvis erbjöd jag mig att hon skulle hållas inne efter det).
Hon fungerade dock bra med min mammas bondkatt, som var extremt underlägsen. Hennes mamma fick för övrigt omplaceras av uppfödaren då hon började bråka med de andra katterna.
Min nuvarande rex är en omplacering. Hon var avelskatt och skulle egentligen ha ytterligare en kull men bestämde sig en dag för att de andra honkatterna skulle döden dö. Det blev förstås ohållbart, så uppfödaren beslutade sig för att kastrera och omplacera henne, vilket vi förstås är glada för.

Dessa båda katter är släkt, procentuellt sett i nivå med sysslingar även om det skiljer många generationer. Jag har fått intrycket att det också är vanligare att vissa raser fungerar bra ihop med andra katter än andra. Mina katter har i övrigt varit mycket sociala och sällskapliga och trivts bra med mina hundar.

Tyvärr har jag inga tips på hur man kan lösa situationen du befinner dig i!

Jag är så förvånad för cornish sägs ju va väldigt social och beroende av sällskap.

 

[mandalaki]

Så kan det va! Jag leker med båda katterna flera ggr i veckan. Ropar på hanen så han också är med i köket och grejar osv men får han inte mat eller klapp går han typ direkt.


Kl

Men jag försöker att inkudera honom. Nyss tex satt jag o dottern vid bordet och fikade. Honan kommer direkt och sätter sig på en stol. Hanen följer henne med svart blick och går direkt och kör ner henne från stolen. Jag ropade på honom och då kom han till mitt knä. Men efter en stunda klappande bet han mig i handen (inte hårt men sådär "överslag" pga gos)

Om de bråkar om revir så kan du nog inte begära att en ska komma och sätta sig i närheten av den andra. Det är space de behöver isåfall, inte närhet.

 

[Luff]

Här har ju grannens katt flyttat in för något år sedan, 8 år gammal. Vår katt är väl 5 år. Dom har varit bekanta länge då vår gått bort till grannen som har kattmat tillgänglig i uthus. Grannens katt har hela tiden varit fräsig men vår har flyttat på sig. Nu har han börjat förfölja henne och stirra ut henne. Jag tog det som lite "vårhumör" Jag kastar ut den ene om dom bråkar på riktigt. Mest vår för det är han som trackar.

 

[Cocos]

Om de bråkar om revir så kan du nog inte begära att en ska komma och sätta sig i närheten av den andra. Det är space de behöver isåfall, inte närhet.

Jag ropade på honom efter han kört ner honan från stolen för att hon skulle få sätta sig där igen om hon ville (hon sitter alltid med vid bordet) samt för att ge honom lite uppmärksamhet.
Dom sover ju gärna ihop osv men det blir mer o mer sällan nu när jag tänker på det.
Hur ska jag görs ist? Borde nog läsa på lite om katters beteenden känner jag..

 

[mandalaki]

Jag ropade på honom efter han kört ner honan från stolen för att hon skulle få sätta sig där igen om hon ville (hon sitter alltid med vid bordet) samt för att ge honom lite uppmärksamhet.
Dom sover ju gärna ihop osv men det blir mer o mer sällan nu när jag tänker på det.
Hur ska jag görs ist? Borde nog läsa på lite om katters beteenden känner jag..

Jag tror inte du kan göra så mycket, mer än försöka hålla isär dem när de blänger på varann. Låta dem ha matplatser långt isär, många sovplatser, minst två lådor osv.

 

[Cocos]

Kom på en sak jag glömde skriva. Det flyttade in en hund här i september.
Hon katten och hunden går väldigt bra överens, dom ligge rgärna tillsammans och sover samt tvättar varandra, leker osv. Hankatten är dock väldigt oförsiktig och kliver på både hunden, mig och dottern när vi ligger och sover tex så hunden säger till (skäller till) hankatten när han är för närgången/oförsiktig.
Han kanske känner sig bortstött av oss alla

 

[Cocos]

Jag tror inte du kan göra så mycket, mer än försöka hålla isär dem när de blänger på varann. Låta dem ha matplatser långt isär, många sovplatser, minst två lådor osv.

Det gör jag! Dom äter så långt ifrån varandra det bara går samt att jag alltid äta med när dom äter pga hankatten annars kör bort honan och äter upp hennes mat innan han ens ätit upp sin egen.
Sovplatser finns många och två lådor i olika rum.

 

[Dentaku]

Jag är så förvånad för cornish sägs ju va väldigt social och beroende av sällskap.

Ja, och det stämmer jättebra på mina - men de har inte velat ha det sällskapet från andra katter.

Cornish verkar vara väldigt antingen - eller. Många fungerar jättebra med andra katter och har stor glädje av kattsällskap. Men de som inte trivs med artfränder visar det å andra sidan med besked.