mian1
Trådstartare
Jag hade faktiskt läst på lite, fast bara lite. Innan förlossningen skulla banet fixera sig, man skulle få sammandragningar och förvärkar. Sen skulle de riktiga värkarna komma och de kunde man bara inte missa. Och så hade jag bläddrat en broschyr om smärtlindring och varma bad. Mer behöver man väl inte kunna när det är över en månad kvar till utsatt datum?
Mor & far var på besök förra helgen. Mamma hade med sig en gryta och hon är väl inte riktigt känd som gourmetkock. Med andra ord var det inget konstigt att jag kände mig lite orolig i magen under natten. Lite ont i nederdelen av magen framåt småtimmarna, men det var ju faktiskt på tiden att bebisen fixerade sig, eller?
Vid 8-tiden var jag tvungen att vagga upp för att gå på toa och jag hade fått en grymt kladdig flytning. Slemproppen är ju som bekant en propp och blodigt slem. Slem som inte är blodigt är en flytning och flytningar kan ju som bekant bli mer eller mindre ymniga. Ofärgat och luktfritt är helt okej, det har barnmorskan sagt. Att det fortsatte att rinna vatten i toaletten även efter jag slutat kissa kunde bara bero på en enda sak - flottören var kass. Men inte heller det några problem då pappa var hemma och han är VVS:are.
Efter frukost var magen fortfarande kass och det tryckte rätt rejält. Konstigt nog var det ingen annan som blivit dålig av mammas matlagning, men min mage var ju lite extra känslig.
Vid 11-tiden gjorde det mer ont och jag duschade för att bli kvitt mina sammandragningar. Det hjälpte, men gick inte över helt. Nån timme senare tryckte det på rejält och jag mådde illa. Medan jag förbannade mammas gryta packade mamma en väska åt mig som jag itne alls förstod vad jag skulle ha till. För nån bebis skulle det ju inte bli på länge.
Vid 13-tiden stod jag och kramade en högtalare i vardagsrummet - på väg in på toa, men jag kom inte längre. Då packade mamma mig i bilen ihop med väskan och sedan kommenderades en minst sagt förvirrad make att köra mig till BB.
Efter att maken missat avfarten (höger här sa jag och då svängde han ut i vänsterfilen...) hittade vi fram till förlossningen. Halv tre var vi där och tre timmar senare föddes en liten, liten Astrid.
Det blev inget varmt bad och ingen ryggmärgsbedövning. Precis som jag anade var det ingen idé att planera för det blev ändå inte som vi trodde.
Så i kväll har vi äntligen fått åka hem. Efter 8 dagar på BB med en liten, gul bebis. Nu är hon inte så gul och tillbaka i ursprungsvikten.
Fortfarande lite overkligt, men hon är väldigt snäll och söt
Jag var inte riktigt säker på om jag skulle ångra mig och om jag skulle veta vad jag skulle ha en såndär lite till, men jag ångrar mig faktiskt inte alls och Astrid är sötare än en hel kull hundvalpar!!!
Mor & far var på besök förra helgen. Mamma hade med sig en gryta och hon är väl inte riktigt känd som gourmetkock. Med andra ord var det inget konstigt att jag kände mig lite orolig i magen under natten. Lite ont i nederdelen av magen framåt småtimmarna, men det var ju faktiskt på tiden att bebisen fixerade sig, eller?
Vid 8-tiden var jag tvungen att vagga upp för att gå på toa och jag hade fått en grymt kladdig flytning. Slemproppen är ju som bekant en propp och blodigt slem. Slem som inte är blodigt är en flytning och flytningar kan ju som bekant bli mer eller mindre ymniga. Ofärgat och luktfritt är helt okej, det har barnmorskan sagt. Att det fortsatte att rinna vatten i toaletten även efter jag slutat kissa kunde bara bero på en enda sak - flottören var kass. Men inte heller det några problem då pappa var hemma och han är VVS:are.
Efter frukost var magen fortfarande kass och det tryckte rätt rejält. Konstigt nog var det ingen annan som blivit dålig av mammas matlagning, men min mage var ju lite extra känslig.
Vid 11-tiden gjorde det mer ont och jag duschade för att bli kvitt mina sammandragningar. Det hjälpte, men gick inte över helt. Nån timme senare tryckte det på rejält och jag mådde illa. Medan jag förbannade mammas gryta packade mamma en väska åt mig som jag itne alls förstod vad jag skulle ha till. För nån bebis skulle det ju inte bli på länge.
Vid 13-tiden stod jag och kramade en högtalare i vardagsrummet - på väg in på toa, men jag kom inte längre. Då packade mamma mig i bilen ihop med väskan och sedan kommenderades en minst sagt förvirrad make att köra mig till BB.
Efter att maken missat avfarten (höger här sa jag och då svängde han ut i vänsterfilen...) hittade vi fram till förlossningen. Halv tre var vi där och tre timmar senare föddes en liten, liten Astrid.
Det blev inget varmt bad och ingen ryggmärgsbedövning. Precis som jag anade var det ingen idé att planera för det blev ändå inte som vi trodde.
Så i kväll har vi äntligen fått åka hem. Efter 8 dagar på BB med en liten, gul bebis. Nu är hon inte så gul och tillbaka i ursprungsvikten.
Fortfarande lite overkligt, men hon är väldigt snäll och söt
Jag var inte riktigt säker på om jag skulle ångra mig och om jag skulle veta vad jag skulle ha en såndär lite till, men jag ångrar mig faktiskt inte alls och Astrid är sötare än en hel kull hundvalpar!!!
Visst är det härligt hur man tänker och planerar och så stämmer det inte ett dugg med hur det blir.
