Plötsligt livrädd häst

[Oli]

Min polska import med okänt hemskt bagage sedan tidigare blev plötsligt ohanterlig igår.
Under stormen skulle jag ta in hästarna men fick inte ens komma nära henne???
Jag fick öppna och låta henne gå in själv och väl i boxen hoppade hon högt och sprang iväg när jag kom nära. Jag har INTE gjort henne någonting utan hon betedde sig så här bara helt plötsligt.

Hon är spänd som en fiolsträng, även idag, när jag kommer nära. Går jag försiktigt mot henne springer hon iväg. Hon frustar och är rädd för mig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte ens ta på henne en grimma, ens ett täcke som skyddar mot vädret.

Har någon något tips på hur jag ska gå tillväga? Hon är verkligen helt livrädd för mig. Jag är helt förkrossad!

 

[Magnum]

Jag skulle gissa att beteendet har med vädret att göra. Kanske något hänt tidigare som hon associerar med.
Jag hade låtit den vara tills det lugnat sej.

Täcke klarar den sej säkert utan för tillfället. Skulle du fåpå en grimma så låt den sitta på sen .

Kanske bara befunnit mig i dörröppningen till boxen lugnt och stilla, kanske med mat, men utan att försöka ha tag i henne. Ingen stress utan bara med ett lugnt och tryggt kroppsspråk. 'läsa en bok' typ.

Är hon trygg med sina hästkompisar så utnyttja det.


Eftersom hon är rädd skulle jag inte göra för stor grej av det, att utnyttja flocken och flockinstinkten är ofta väldigt effektivt!

 

[nullo-modo]

Har själv haft en häst som var mer vaken vid kraftig blåst, kunde räcka med att vinden tog tag i mina kläder lite eller om mina kläder prasslade mm så väldigt mycket som hon annars inte brydde sig om det minsta kunde få henne att tycka matte var ett monster som man inte går nära men så fort grimma och grimskaft var på var matte inget monster längre.

Jag valde att utnyttja övriga flocken för att få med henne, jag hade henne i över 15 år och hon blev värken bättre eller sämre med åren bara jag som lärde mig hur jag skulle hantera det.

Sedan måste du få ordning på dina känslor för att kunna hjälpa hästen på bästa sätt och inte ta det personligt för hur hon reagerar vid blåst.

Nu var min aldrig dåligt hanterad innan hon kom till mig eller här hemma utan hon var som hon var.

 

[Centaur]

Förmodligen har hon upplevt att någon varit elak mot henne i förbindelse med kraftig vind. Kanske har hon blivit rädd för vinden och så har någon slagit henne för att hon var "dum". Djur kan inte separera känsla och händelse så när något triggar ett minne är de tillbaka på platsen där det hände och du existerar inte för du fanns inte med då det traumatiska hände. Med andra ord ser hon inte dig, hon ser personen som slog eller skrämde henne.

Det enda jag av erfarenhet vet hjälper i en sån situation är Bachs blomstermedel. Star of Betlehem, Rock Rose och Cherry Plum skulle jag gett. Kan du inte få tag på det kan du ge Rescue Remedy, det brukar finnas på apotek och hälsokost.

Försök göra en gång av elband så hon kan gå in i stallet på egen hand och håll henne inne till stormen är över i morgon. Beroende på hur dina hagar ser ut kan det vara direkt farligt att lämna henne ute pga stor risk för fallande träd och flygande föremål. Låt henne vara och försök inte hantera henne förrän hon är lugn igen.

 

[Oli]

Tack för alla svar!
Det är helt riktigt. Jag får inte ta detta personligt.

Jag har satt upp så hon bara kan kliva in i stallet. Hästkompisen tyr hon sig väldigt mycket till och han är densamma mot mig. Lika tillgiven som alltid.

Det jag gjort idag är att när jag matat dem har jag inte brytt mig om henne. Pratat såklart men inte försökt få henne till mig eller sträckt mig efter henne. Jag har klappat och pysslat med hästkompisen som vanligt om än lite mer.

Jag tar till mig av era tips och ska göra det bästa av situationen. Inte tvinga fram någonting utan låta henne komma till mig när hon känner sig redo.

 

[Oli]

En matte oroar sig såklart onödigt mycket.

Ikväll fick hon gå in för egen maskin när jag tog kompisen. Inne ställde jag mig i öppningen på hennes box, snett med ryggen mot henne och kompisen i boxen mitt emot. Där var hon sitt vanliga jag och båda bortskämda fick godis och beröm. Strök henne lite på hals och huvud men lämnade det sedan så. Försökte ingenting mer då hon är uppskruvad fortfarande fast inte som igår eller i morse.

Lugnet kommer nog åter även till vårt stall.

 

[Billy]

Min polska import med okänt hemskt bagage sedan tidigare blev plötsligt ohanterlig igår.
Under stormen skulle jag ta in hästarna men fick inte ens komma nära henne???
Jag fick öppna och låta henne gå in själv och väl i boxen hoppade hon högt och sprang iväg när jag kom nära. Jag har INTE gjort henne någonting utan hon betedde sig så här bara helt plötsligt.

Hon är spänd som en fiolsträng, även idag, när jag kommer nära. Går jag försiktigt mot henne springer hon iväg. Hon frustar och är rädd för mig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte ens ta på henne en grimma, ens ett täcke som skyddar mot vädret.

Har någon något tips på hur jag ska gå tillväga? Hon är verkligen helt livrädd för mig. Jag är helt förkrossad!

Någon vi sällan tänker på är att hästar har ett utmärkt luktsinne. Du hade inte nytvättade kläder, nya kläder eller annat som kan ha en "ny" doft för henne? Vår ena häst är väldigt känslig för sådant. Det kan vara nästan omöjligt att ta på henne grimman när man har nya handskar t ex, eller lägga på ett nytt schabrak. Då kan hon flyga i luften. Hon har också en väg där hon bara vägrar att gå. Det har aldrig hänt henne något där men vi tror att något triggar igång ett dåligt minne på denna väg. Inget funkar, hon går INTE dit. Punkt.

 

[Blandrastik]

Jag tänker lite som @nullo-modo jag har en väldigt uppmärksam häst och helgens blåst har gjort att han har slutat äta i hagen och även äter hackigt i boxen. I hagen for han runt som en vimpel vid minsta vindpust efter ett tag.
Jag tyckte lite på axlarna åt det. Jag kan inte göra nåt åt vädret och inte direkt åt hans skalle heller när han far runt så. På nåt sätt har det gjort honom (och mig) lugnare. Hade jag börjat fixat runt själv eller försökt få tag i honom tror jag saken hade blivit värre.
Det enda jag gör är att jag tömkör istället för rider, för då kan jag i princip strunta i honom när han far runt några varv med en halsansättning som påminner om en sjöhästs, arabsvans och med framben som han kastar ut framför sig.
Är jag bara lugn så lugnar han ner sig mycket snabbare.

 

[spinxx]

Min är också jobbig vid blåst, det påverkar inte hanteringen nämnvärt men ridningen blir lidande.
Tok-spänd och passagear fram överallt med huvudet i vädret, tittar på allt hon aldrig tittat på förut.
Syrran åkte i backen under lektionen i ridhuset under första blåst-dagen då det knakade till i väggen.
Knakar gör det ofta, men i samband med blåsten är det tydligen en helt annat sak...

Jag vet att det blir bättre när det lugnat sig, och säger som @Blandrastik ;Jag kan inte göra något åt varken häst eller väder.

Du verkar ha en bra strategi och ett shysst tänk, det där löser sig straxt

 

[mackan]

Vissa hästar blir väldigt oroliga vid blåst. Eftersom de är flyktdjur av naturen är de beroende av sin lukt och hörsel och dessa försämras i blåst vilket gör vissa individer mer stressade än andra.

Tycker du fått många bra råd om att ta det lugnt och inte göra en större affär av det än du måste.

Råden om homeopat medel tycker jag är ren rappakalja....

 

[Oli]

Någon vi sällan tänker på är att hästar har ett utmärkt luktsinne. Du hade inte nytvättade kläder, nya kläder eller annat som kan ha en "ny" doft för henne? Vår ena häst är väldigt känslig för sådant. Det kan vara nästan omöjligt att ta på henne grimman när man har nya handskar t ex, eller lägga på ett nytt schabrak. Då kan hon flyga i luften. Hon har också en väg där hon bara vägrar att gå. Det har aldrig hänt henne något där men vi tror att något triggar igång ett dåligt minne på denna väg. Inget funkar, hon går INTE dit. Punkt.

Som tur är för mina hästar tvättar jag inte stallkläderna mer än nödvändigt, men intressant funderare.
Min andra, en 21-år UNG varmblodskille, är extremt känslig för dofter. Man får inte komma nära med helosan, flugmedel, hästsalva mm. när han väl känt doften av det.

Däremot är jag helt säker på att det var stormen, eller troligen oljudet den medförde. Jag tänkte till efter detta och hon har haft liknande beteende, dock inte lika extremt, vid ett par tillfällen i somras. En gång vid åskväder och en gång när grannen 4-500m bort hade fest och musik ekade över gärdet.

I söndags, trots kraftiga vindar, var hon till min lycka sig själv igen. Det fanns inga spår av hennes rädsla för mig.
Som Centaur skrev: hon var tillbaka i det otäcka minnet och det var inte mig hon såg, jag fanns inte, bara den som hade gjort henne illa.

 

[Oli]

Jag tänker lite som @nullo-modo jag har en väldigt uppmärksam häst och helgens blåst har gjort att han har slutat äta i hagen och även äter hackigt i boxen. I hagen for han runt som en vimpel vid minsta vindpust efter ett tag.
Jag tyckte lite på axlarna åt det. Jag kan inte göra nåt åt vädret och inte direkt åt hans skalle heller när han far runt så. På nåt sätt har det gjort honom (och mig) lugnare. Hade jag börjat fixat runt själv eller försökt få tag i honom tror jag saken hade blivit värre.
Det enda jag gör är att jag tömkör istället för rider, för då kan jag i princip strunta i honom när han far runt några varv med en halsansättning som påminner om en sjöhästs, arabsvans och med framben som han kastar ut framför sig.
Är jag bara lugn så lugnar han ner sig mycket snabbare.

Ja, jag tog råden och lät det vara. Hon fick sköta sig själv och komma till mig när hon var redo, vilket hon gjorde.
Att motionera på något sätt var inte möjligt alls. Den största svårigheten i vårt fall var att jag inte kunde hantera henne alls. Hon var så oerhört rädd för mig att jag inte kunde komma nära, inte ens i stallet där hon kastade sig skräckslagen bort från mig och det kunde bli farligt för oss båda.

Tacksam att jag ändå tänkte så långt, bl.a. på säkerheten, att jag gav upp och sökte lösning och råd och inte i ren frustration pressade henne ännu mer. Tack för era ord!
Det känns bra i hjärtat att vi är tillbaka där vi var när vi kommit så fin bit in i vår relation.

 

[mackan]

Däremot är jag helt säker på att det var stormen, eller troligen oljudet den medförde. Jag tänkte till efter detta och hon har haft liknande beteende, dock inte lika extremt, vid ett par tillfällen i somras. En gång vid åskväder och en gång när grannen 4-500m bort hade fest och musik ekade över gärdet.

I söndags, trots kraftiga vindar, var hon till min lycka sig själv igen. Det fanns inga spår av hennes rädsla för mig.
Som Centaur skrev: hon var tillbaka i det otäcka minnet och det var inte mig hon såg, jag fanns inte, bara den som hade gjort henne illa.

Väldigt roligt att läsa att du funderat lite och hittat ngt som gjorde att du kunde lägga ihop ngt mönster
Jag tror inte hästen måste ha ngn erf av att blivit behandlad dåligt alls i sammanhanget som skulle vara anledningen till att den var stressad under blåsten .
Det viktiga är ju att du sett att nu är hästen som vanligt igen och att du "lät den vara" just under blåsten då den reagerade som den gjorde .

Jag hade inte läst in i det att det nödvändigtvis alls skulle vara kopplat till hantering av den . Det känns väldigt otroligt antaget utan grund alls .
Man får alltid vara försiktig med som människa att övertolka hästars reaktioner och därigenom förmänskliga dem i olika situationer .
Oftast reagerar de på sätt vi faktiskt aldrig kan/lär förstå och lösningen ligger inte heller i att exakt förstå eller nånsin veta /få svar på hur eller varför.
Däremot kan vi komma långt på att hitta förhållningssätt /lösningar utifrån att förstå dem lite som de som hästar är . Ofta blir det väldigt bra om man som hanterare förstår vilket djur de är av naturen och sen förhåller sig till det helt objektivt i lägena som uppstår runt dem .

 

[Billy]

Ja, jag tog råden och lät det vara. Hon fick sköta sig själv och komma till mig när hon var redo, vilket hon gjorde.
Att motionera på något sätt var inte möjligt alls. Den största svårigheten i vårt fall var att jag inte kunde hantera henne alls. Hon var så oerhört rädd för mig att jag inte kunde komma nära, inte ens i stallet där hon kastade sig skräckslagen bort från mig och det kunde bli farligt för oss båda.

Tacksam att jag ändå tänkte så långt, bl.a. på säkerheten, att jag gav upp och sökte lösning och råd och inte i ren frustration pressade henne ännu mer. Tack för era ord!
Det känns bra i hjärtat att vi är tillbaka där vi var när vi kommit så fin bit in i vår relation.

Ja, säkerheten måste gå först. Varken du eller hästen mår bättre av att skadas.

 

[Billy]

Som tur är för mina hästar tvättar jag inte stallkläderna mer än nödvändigt, men intressant funderare.
Min andra, en 21-år UNG varmblodskille, är extremt känslig för dofter. Man får inte komma nära med helosan, flugmedel, hästsalva mm. när han väl känt doften av det.

Däremot är jag helt säker på att det var stormen, eller troligen oljudet den medförde. Jag tänkte till efter detta och hon har haft liknande beteende, dock inte lika extremt, vid ett par tillfällen i somras. En gång vid åskväder och en gång när grannen 4-500m bort hade fest och musik ekade över gärdet.

I söndags, trots kraftiga vindar, var hon till min lycka sig själv igen. Det fanns inga spår av hennes rädsla för mig.
Som Centaur skrev: hon var tillbaka i det otäcka minnet och det var inte mig hon såg, jag fanns inte, bara den som hade gjort henne illa.

Nä det här med dofter tänker vi inte på. Jag har vid flera tillfällen bevittnat just hur hästar reagerar på dofter. En gång kom vår inhyrare till stallet och berättade att hon fått fånga en getunge som kommit utanför staketet. Sedan går hon in i stallet och ska ta ut sin häst. Hästen far runt i boxen och fnyser och halvt hysteriskt vägrar låta sig fångas. Snabbt fattar vi att hon luktar get vilket hästen reagerar på.
Vid ett annat tillfälle var dottern ute och red på ängen som så många gånger förr. Plötsligt tvärstannar hästen ställer sig på bakbenen och springer hem! Vi fattar ingenting, men jag går ner och tittar och i en buske ligger ett dött rådjur, troligen riven av en räv och ganska färskt. Troligen var det doften av rådjuret och blod som fick hästen att få panik.

 

[mackan]

Nä det här med dofter tänker vi inte på. Jag har vid flera tillfällen bevittnat just hur hästar reagerar på dofter. En gång kom vår inhyrare till stallet och berättade att hon fått fånga en getunge som kommit utanför staketet. Sedan går hon in i stallet och ska ta ut sin häst. Hästen far runt i boxen och fnyser och halvt hysteriskt vägrar låta sig fångas. Snabbt fattar vi att hon luktar get vilket hästen reagerar på.
Vid ett annat tillfälle var dottern ute och red på ängen som så många gånger förr. Plötsligt tvärstannar hästen ställer sig på bakbenen och springer hem! Vi fattar ingenting, men jag går ner och tittar och i en buske ligger ett dött rådjur, troligen riven av en räv och ganska färskt. Troligen var det doften av rådjuret och blod som fick hästen att få panik.

Fast återigen så är dofter inget som är Generellt som anledning att hästar spårar ur . Framför allt finns det ingen alls logik i att hästar öht skulle bli skräckslagna för att det luktar get . Får . Ko . Rådjur .

Låt bli att läsa in exakt anledning att era hästar reagerar utanför ramen lite sådär bara närhelst .
Att tycka det är ett märkligt beteende och att nu. förmänskligar varför era hästar hit eller dit just då ...

 

[Oli]

Väldigt roligt att läsa att du funderat lite och hittat ngt som gjorde att du kunde lägga ihop ngt mönster
Jag tror inte hästen måste ha ngn erf av att blivit behandlad dåligt alls i sammanhanget som skulle vara anledningen till att den var stressad under blåsten .
Det viktiga är ju att du sett att nu är hästen som vanligt igen och att du "lät den vara" just under blåsten då den reagerade som den gjorde .

Jag hade inte läst in i det att det nödvändigtvis alls skulle vara kopplat till hantering av den . Det känns väldigt otroligt antaget utan grund alls .
Man får alltid vara försiktig med som människa att övertolka hästars reaktioner och därigenom förmänskliga dem i olika situationer .
Oftast reagerar de på sätt vi faktiskt aldrig kan/lär förstå och lösningen ligger inte heller i att exakt förstå eller nånsin veta /få svar på hur eller varför.
Däremot kan vi komma långt på att hitta förhållningssätt /lösningar utifrån att förstå dem lite som de som hästar är . Ofta blir det väldigt bra om man som hanterare förstår vilket djur de är av naturen och sen förhåller sig till det helt objektivt i lägena som uppstår runt dem .

Det är sant. Vi har en tendens att förmänskliga våra djur. Deras tankesätt fungerar inte alls som vårt och deras instinkter spelar en väldigt stor roll i hur de agerar och beter sig i olika situationer.
Det är mycket möjligt att hon inte alls har dåliga minnen sedan förr vilket orsakade hennes agerande. Det enda jag vet är att hon, innan hon kom till Sverige, hade haft det tufft. Hur vet jag däremot inte. Hon beter sig vid specifika tillfällen så som styrker att hon åtminstone har varit missförstådd och blivit behandlad för henne fel. Inte nödvändigtvis fysisk misshandel men en missförstådd häst kan också bli nedtryckt eller som i detta fall, defensiv och delvis aggressiv i specifika situationer.
Ibland önskar jag att man kunde förmänskliga dem så att de kunde kommunicera med ord och berätta själva. Det enda jag kan göra nu är att ta henne för den hon är nu och göra mitt bästa. Nu har jag åtminstone tillräckligt med mig för att göra rätt från början nästa gång det blir så här. För fler gånger lär det bli.

 

[Billy]

Fast återigen så är dofter inget som är Generellt som anledning att hästar spårar ur . Framför allt finns det ingen alls logik i att hästar öht skulle bli skräckslagna för att det luktar get . Får . Ko . Rådjur .

Låt bli att läsa in exakt anledning att era hästar reagerar utanför ramen lite sådär bara närhelst .
Att tycka det är ett märkligt beteende och att nu. förmänskligar varför era hästar hit eller dit just då ...

Hur vet du att hästar inte "sårar ut" p g a dofter? Finns ingen logik? Nä, inte utifrån ett mänskligt perspektiv och jag förmänskligar inte mina hästar alls, tvärt om så försöker jag förstå deras reaktion utifrån hästens natur, d v s fly från t ex bloddoft. Min häst blir hysteriskt rädd när hon känner doft av ko. Varför? Ingen aning. Är det logiskt? Nä, inte ett dugg utifrån mitt perspektiv. Men vad vet jag hur min häst "tänker"? Uppenbart inte som jag i alla fall.

 

[Cornelia]

Fast återigen så är dofter inget som är Generellt som anledning att hästar spårar ur . Framför allt finns det ingen alls logik i att hästar öht skulle bli skräckslagna för att det luktar get . Får . Ko . Rådjur .

Låt bli att läsa in exakt anledning att era hästar reagerar utanför ramen lite sådär bara närhelst .
Att tycka det är ett märkligt beteende och att nu. förmänskligar varför era hästar hit eller dit just då ...

Vad är det för ologiskt med att hästar skulle reagera på dofter som de inte känner till? Högst logiskt tycker jag, de kan inte veta vad som döljer sig bakom en okänd lukt, och det här med att hästar är bytesdjur sitter så djupt i generna att det påverkar dem mer än vad vi fattar. Varning för fara helt enkelt, och en del individer är känsligare för sådana varningar än andra. Dessutom tycker jag att du har fel när du säger att det är att förmänskliga att säga att hästar blir rädda för lukter- vi människor påverkas ju inte av dofter så som ett bytesdjur gör.

 

[mackan]

@Cornelia
De flesta hästar känner lukter dagligen dags de inte hela tiden känner igen. Med lite sund hantering och att man inte gör ngn större affär av att de reagerar , oavsett när de reagerar vilket de som flyktdjur gör inte sällan , så blir det irrelevant exakt VAD de gick igång på just vid x eller y tillfälle .

Blir väldigt mycket enklare och effektivare att förhålla sig så och få okomplicerade hästar . Annars snurrar folk lätt in sig på exakt möjlig orsak och förmänskligar hästen , fastnar vid att hästen enligt dem blev rädd för en viss sak/situation osv.

Det brukar bli väldigt mycket mindre komplicerat om man snarare ser det som att "hästen blev rädd för något . Den reagerade " " vet inte varför i alla lägen men spelar ingen roll - det viktiga är att den kan lita på att jag förhåller mig neutral och att den lugnar sig " .

Jag tycker det är väldigt tydligt att de som hanterar hästar lite mer "neutralt " utifrån detta, även har betydligt mer okomplicerade hästar , och sällan behöver ha problem som känns som frekventa problem .