Plötsligt livrädd för att sova ensam

[Zantha]

Dottern som fyller 3år om en månad har alltid varit en obrydd och självständig unge. Hon har sedan vi lärde henne att somna själv vid ca 6mån ålder aldrig haft några problem med att varken somna eller sova själv i egen säng och eget rum.

Nu sedan någon vecka tillbaka vägrar hon att lägga sig, tramsar, stökar och kliver upp direkt när man lämnar rummet. Hon somnar bara om man ligger bredvid hennes säng och vaknar ALLTID på natten och blir helt hysterisk om man inte är där. Vi har försökt fråga henne om orsaken men hon har inga svar. Mer än att det inte finns några spöken. Antar därför att det är något sådant som är bekymret.

Rutinerna för själva läggandet är som följer:
Välling tillsammans med lillebror, tandborstning och pyjamas. Därefter lägger vi lillebror i hans säng (de delar rum) och sedan läser vi en valfri saga eller två i dotterns säng. Under tiden somnar lillebrorsan snällt och utan protester.
Efter sagor är det godnattpussar och kramar, sedan lämnar vi rummet.

Detta har alltså tills nu för någon vecka sedan fungerat utmärkt, dottern har alltid kommit till ro och kunnat somna. Men nu hinner man inte ens ut ur rummet förrän hon är uppe ur sängen. Hon har en massa ursäkter som att hon är kiss/bajsnödig, törstig etc.

Det enda som fungerar och får henne att somna är att vi lägger oss bredvid hennes säng, då kommer hon långt om länge till ro och kan somna. Fast hon vaknar varenda natt och om vi inte är där så blir hon väldigt ledsen och kommer springandes till vårt sovrum.

Önskar råd om vad vi kan göra för att få henne trygg igen och funderingar om vad det kan vara som har gjort henne så otrygg. Detta är väldigt påfrestande dels för att det tar flera timmar att lägga henne och dels för att nattsömnen blir störd. Sambon jobbar natt, så på veckorna är det alltid jag som får ta henne om nätterna.

Ni som vet... Är det normalt att de har såna här perioder eller vad?

Mvh

 

[TinyWiny]

Sv: Plötsligt livrädd för att sova ensam

Ja det är normalt med sådana här perioder. Jag tror att hon på något vis har hört talas om spöken eftersom det är vad hon tar upp. Barn är känsliga och de hör mer än vad vi tror. Det här är ju övergående, ge henne den extra tid och omsorg hon behöver just nu och försök att bemöta henne med lugn även om det är jobbigt.

Försök gärna prata med henne om det på dagen när det är ljust, det kan kännas lättare och mindre skrämmande då. Uppmuntra henne också att berätta på natten. Ofta när man har återkommande mardrömmar vilket jag tror det här handlar om så slutar man drömma otäckt om man berättar drömmen för någon.

Fundera också på om det har hänt något eller om ni har ändrat på något. Det kan vara små förändringar i en vuxens ögon men en stor förändring som skapar otrygghet för ett barn.

Glöm inte att en nattlampa kan behövas i perioder. Har hon ingen nu så ordna en.