Här några vetenskapliga fakta om varför vi bär make up. Jag skule vilja säga att det är baserat på biologiska fakta och sociala förväntningar, men däremot fattar jag inte varför UNGA kvinnor i huvudsak är de som sminkar sig mest. Logiskt borde vara tvärtom att de äldre kvinnorna skulle ha större behov av att dölja, att markera och framhäva.
https://www.psychologytoday.com/int...1502/5-research-backed-reasons-we-wear-makeup
För egen del så var jag ju mer osäker kring mitt yttre som ung. Trots att jag inte var så värst osäker. Jag ansågs som en av de snyggaste tjejerna i skolan. Det blev ju en stor del av ens identitet också. Yta var ju viktigare i den åldern öht tycker jag för de jag kände.
Plus att man hade ju tid och intresse av det. Idag bryr jag mig heller inte lika mycket om mitt utseende. Jag tycker annat är mer spännande för närvarande. Jag gillar fortfarande smink, kläder etc. Jag är en estetiskt lagd person med allt vad det innebär. Men förut kunde jag ju lägga timmar på det dagligen. Det varken vill eller hinner jag idag. Förut visade jag mig extremt sällan utan brunutansol. Jag är rödhårig och blek. Jag får ingen färg av solen. Men rätt brunutansol blev jag småbrun av. Så det fixade jag med varje vecka under säkert 20 år. Man undrar ju det kan ha varit sunt och om några läskiga kemikalier gått in i huden.
Jag är snart 40 år nu. Utseendet har givetvis förändrats. När jag kollar på bilder från då jag var yngre kan jag ju tänka: "Men gud, vad hade du att noja dig över!". Jag vet att jag en dag när jag var runt 18-20 år upptäckte att min näsa var sned. Herreguuud! Jag började kolla på operationer för att åtgärda den här enorma defekten som nu plötsligt kommit. Såg sen någon gammal bild och insåg att jag sett ut så i ca 7 år minst. Om ingen stannat, skrattat och pekat än borde det inte ske nu.
Vi satt ju i timmar och fixade oss innan utgång.
Jag hade en kompis som jag inte fick se utan smink. Jag övertalade henne när hon sov hos mig att tvätta bort det och komma in när jag släckt lampan. Hon vägrade annars. Så himla sorgligt! Idag är hon dock ofta osminkad, 20 år senare.
En annan vän vägrade sminka av sig inför andra. Hon sov med lösfransar på övre och undre fransraden även om hon var hos mig flera dagar. Den här tjejen har sen dess fått självförtroende och jobbat som modell. Sååå galet vacker och intelligent. Men med komplex pga det rätt hårda kraven på hur kvinnor ska se ut.
Så för min del handlar det ju inte om vilka som enligt normen/normsnygghet behöver mer smink för att nå den/komma närmre den och att de då skulle sminka sig mer.
För mig handlar det om förmåga att hantera samhällets krav, bli trygg i sig själv etc.
Det brukar ju komma med åren.