Planerat avsked....

[Ferrari]

Sv: Planerat avsked....

Vilket j--vla skitsnack! Gå och lägg dig!

Varför blir du så arg om det inte ens är sant?
Sluta trassla dig in i situationer du inte klarar av Farinen. Snart har du alla emot dig... Du verkar vara väldigt okänslig, så den dagen Farin inte klarar av att följa med dig på dina långpromenader så omplacerar du honom till tex en pensionär för att låta honom leva ett tag till?! Hjälp.

Och till Martha, det är bra att du satt en gräns. Det låter väldigt klokt och förståndigt gjort utav dig.

 

[martha]

Sv: Planerat avsked....

Ja ni resonerar verkligen konstigt. Jag anser bara att hunden ska få leva sitt liv så länge den orkar men vissa gör väl inte det. Som alla ni t ex. Fruktansvärt!! USCH! Det går ju inte ens att diskutera med er lilla pakt som ni verkar ha här på den här sidan..Tragiskt säger jag bara! Om man avlivar ett djur så ska det vara för att hunden mår dåligt inte för att man själv vill! Gör som ni vill..skiter i vilket. Jag skulle iaf försöka ge min Farin det bästa hundlivet från början till slut! För han är värd så mycket för mig, men det är tydligen inte många som värdesätter sina hundar och andra djur här! Det är inte bara jag som reagerar på era inlägg så ni vet! Skäms på er!!

Hon kommer att få leva sitt liv så länge hon orkar, men inte till vilket pris somhelst...vem vill se sin hund bara andas? hon måste ju kunna ha ett värdigt liv, kunna röra sig som hon vill, hinna ut o göra sina behov osv.....att låta henne leva med att veta att hon inte har kontroll över sin egne kropp anser jag vara djurplågeri,att lämna bort en gammal hund kan jag inte ens kommentera...eller är det så att du tror att jag inte är kapabel att ta hand om mina djur och dom vanrivs så att dom hellre bor hos nån dom inte alls känner?

Mina hundar är värda att kunna behålla sin värdighet och jag måste nog säga att du har väldigt underliga värderingar.....som sagt, en hund som inte klarar att gå upp för exempelvis trapporna till våran övervåning....den klarar inte så mycket annat heller.

NÄR hon skall avlivas vet vi inte, hon kan få en hjärnblödning och dö inatt, eller så kanske hon lever nästa sommar också....jag tänker inte ta bort henne om jag inte anser det vara befogat......

 

[Grana]

Sv: Planerat avsked....

Lånar:

Jag tror Martha att vi tänker väldigt lika när det gäller gammla djur.
Självklart ska djuret ha ett värigt liv. Och den dagen din hund inte kan gå i trappor, är det ju för hon har ont.
Men vissa tycker att då är det ok att placera om hunden där det inte finns trappor, sen om hunden har ont eller inte, det hör tydligen inte hit.
Faktum är att jag tar hellre bort min hund ett pr för tidigt, och den får ett värdigt liv. Än den ska gå och ha ont sin sita tid här på jorden.

Döden måste inte vara en befrielse, utan bara ett slut på ett lyckligt liv.
Jag försökte förklara för Priffe en gång hur jag tänkte, och då sa hon dessa orden (för att få fram hur jag menade). Det var precis så somjag menade, och jag har skrivt upp det och änvänder det ibland när jag pratar med folk som funderar på att ta bort sin hund.

 

[martha]

Sv: Planerat avsked....

ja, varför skall dom behöva leva sista tiden i sitt liv som olyckliga, när döden ändå står på lur?? att låta dom lida de återstående månaderna av livet skulle ge mig i allafall dåligt samvete.....

 

[martha]

Sv: Planerat avsked....

Gammal ÄR hon, och beter sig som en gammal hund, hon är inte som DSG valpen direkt, men jag tror hon är tillfreds med sitt liv ändå...ibland får hon ryck att hon skall jaga bollar och döda trasan ...fast då blir hon lite stel efter såna utsvävningar...

 

[moe]

Sv: Planerat avsked....

Bra beslut tycker jag

Till "Farinen": En hund som inte orkar gå i trappor har ju uppenbarligen krämpor. Då en hund blir gammal blir den ofta stel och får ont är det då bättre att måsta begränsa hundens liv tills det inte finns mycket annat att göra än att bära den ut och in genom dörren t.ex.
Mina föräldrar hade en schäfer då jag var liten och tillslut blev han så dålig att han inte kunde gå två trappsteg ner från ytterdörren till gräsmattan. Dom fick lov att lyfta ner honom varje gång han skulle ut och kissa och tog då naturligtvis beslutet att låta honom somna in. En hund som inte kan röra sig obehindrat har inget värdigt liv.
Min syster tog bort sin briard för några månader sen av ungefär samma anledning, han hade problem med att resa sig från liggande och blev väldigt stel då det var kallt på vintern. En till vinter hade för honom blivit för jobbig helt klart och då är det väl mer humant att låta hunden somna in. Och att anklaga alla för att ha en pakt bara för att alla inte tycker som du alltjämt är bara dumt. Kan upplysa dig om att alla inte tycker som mig alltjämt heller .

 

[GaurdianAngel]

Sv: Planerat avsked....

Det lustiga med Dig är att alla andra har fel och Du har alltid rätt. I många trådar. Du har ju haft det lite hektiskt idag, med att försvara Dig i en och annan tråd. Du ser inget samband?

Ett djur som inte längre kan leva som den är van vid, mår bäst av att få somna in. När mina hundar blir gamla så kommer jag ta bort dem innan jag får dra in på aktiviteter och annat skoj. De har då levt ett härligt liv och får ett bra och snabbt slut.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Planerat avsked....

Lånar:

Jag tror Martha att vi tänker väldigt lika när det gäller gammla djur.
Självklart ska djuret ha ett värigt liv. Och den dagen din hund inte kan gå i trappor, är det ju för hon har ont.
Men vissa tycker att då är det ok att placera om hunden där det inte finns trappor, sen om hunden har ont eller inte, det hör tydligen inte hit.
Faktum är att jag tar hellre bort min hund ett pr för tidigt, och den får ett värdigt liv. Än den ska gå och ha ont sin sita tid här på jorden.

Döden måste inte vara en befrielse, utan bara ett slut på ett lyckligt liv.
Jag försökte förklara för Priffe en gång hur jag tänkte, och då sa hon dessa orden (för att få fram hur jag menade). Det var precis så somjag menade, och jag har skrivt upp det och änvänder det ibland när jag pratar med folk som funderar på att ta bort sin hund.

ojojoj - här blir man citerad, ser jag. Men du har så rätt. Jag tyckte det du sade var väldigt klokt och jag tolkade just så; att döden inte måste vara en befrielse, utan ett slut på ett lyckligt liv.

Att ta avsked av sin kära vän när den ingen värdighet har längre tycker jag är fel. Det är som att blåsa upp egot som den ultimata djurvännen, när man egentligen bara av egoistiska skäl väntat och sett vad tiden utvisar. Jag tycker inte att det är att visa djuret respekt.

En gammal hund som är stel och har så ont att hon inte längre kan vara en aktiv del av livet är inte lycklig. Hunden kommer inte heller att bli bättre om man väntar och ser tiden an.

All heder åt martha som tar ansvar för sitt djur och som Isa_79 så klokt uttryckte det:

Tycker du verkar vara otroligt lyhörd för hur din gamla vän mår. All heder åt dig som bestämmer var gränsen ska dras innan den är passerad.

Just det där med att dra gränsen innan den är passerad är det allra svåraste.

 

[Reykur]

Sv: Planerat avsked....

Hur fan är du funtad människa?
Den dagen min hund inte kan ta sig upp för trapporna, inte kan röra sig normalt mår hon ju dåligt!
Jag kan inte ens förstå hur du tänker.. Lämna bort hunden den sista tiden va det mest själviska jag någonsin hört, hoppas du SKÄMS!

 

[Iglatjarn]

Sv: Planerat avsked....

Först och främst till Farinen:
Hur simpel och låg som människa kan man vara för att utnyttja en persons sorg till sin egen privata hämnd? Vill du ge tillbaka för gammal ost för en match du tidigare förlorat stort??

Martha:
Jag var i din sits för exakt ett år sedan med familjens HÖGT älskade blandras. (schäfer/border collie/labb). Hon skulle bli 15år. Hade haft ett mycket bra liv men några knackiga sista år för att hon blev opererad i ett bakknä. Hon fick aldrig tillbaka full muskeltonus trots behandligar med magneter, akupunktur och laser. Blev med åren stelare och stelare vintertid men hängde med. Hon hade en speciell teknik för att gå upp för trappan "i skänkelvikning". Men hon var glad i blicken och led inte.
Men så kom en vårdag då hon började krampa oförklarlig. Det gick över efter en stund, då bara vandrade hon runt runt, kring köksbordet och flämtade, helt okontaktbar. ca 1 timme kunde hon gå så, sedan la hon sig att sova helt utmattad och sov säkert ett halvt dygn. 4 dagar senare fick hon ett nytt anfall. Vi kontaktade våran veterinär som trodde det rörde sig om en snabbväxande tumö. Hon rådde oss inte till något speciellt. Går det fort utför var hon beredd att komma vid nästa telefonsamtal och ta bort henne med en gång hemma hos oss.
Men vår älskade fick inga mer anfall, tröttheten försvann och hon blev piggare än någonsin! Vi skämtade om att hon haft en nära-döden-upplevelse och blivit ung på nytt. Sommaren kom och hon var fräsch men det syntes att hon blivit lite tärd efter senaste vinter (smet ut en vinternatt, borta i 8 timmar :smirk: och drog på sig en lunginflammation) Så vi alla tänkte inombords att detta fick bli hennes sista sommar, även om ingen sa det högt till någon annan så hade vi en tyst överenskommelse...
....Men älskade fixade det hela själv...
En kväll när jag varit på borta på middag, kommer hem sent (var husvakt) släpper ut hundarna och älskade fick ett av sina stolleryck. Hoppar runt och vill leka, skällandes. Då blir man glad av att se henne och jag manade iväg båda hundarna till att göra nattbestyren. Det var en väldigt varm natt så jag lät dörren stå öppen och gick och lade mig att läsa, efter en stund kom "unghunden" (8år) hem med ett ben i munnen och jag tänkte att "jaha, då är gamlingen hos grannen" för där hängde ett slaktat djur och benen gav dom till traktens hundar .
...Men på morgonen hade ingen kommit hem och för att göra en lång historia kort så hittades hon av grannens barn som skulle bada i poolen på morgonen. När dom drog bort nattskynket hittades hon där, drunknad .
Det känns på ett sätt som att hon gjorde slut på det hela själv, hon har aldrig gått i närheten av deras pool förut, då hon de sista åren inte simmade längre, pga sina dåligt musklade bakben.

Det blev en befrielsen - mitt i den fruktansvärda sorgen över ett ovärdigt slut - en lättnad (egoistiskt, vi vet) att inte behöva ta beslutet att ringa veterinären och sätta ett kryss i almanackan...

Så att du förbereder dig själv nu är nog det bästa man kan göra. Och att INTE rucka på vad du bestämt den dagen hunden faktiskt inte fixar trapporna längre...Samma dag kommer du att veta att du gjort rätt, när du ser en lugnt insomnad hund och känner en helt avslappnad kropp när man smeker pälsen för sista gången

 

[Jozze]

Sv: Planerat avsked....

Om man avlivar ett djur så ska det vara för att hunden mår dåligt inte för att man själv vill!

Tror du att martha har tröttnat på sin hund och att det är därför hon "vill" avliva den? Eller varför skulle hon så gärna vilja avliva den?
Jag tror att martha, precis som jag och många andra hund- och djurägare, gärna hade sett att hennes älskade gamla vovve aldrig blev gammal och skröplig, så att man slapp bli tvungen att ta ett sådant jobbigt beslut som att avliva sin vän!

Alla kan inte dö som min mormor och morfars hund - i sömnen på morfars säng utan några (tillkännagivna) krämpor alls vid 13 års ålder.

Jag skulle iaf försöka ge min Farin det bästa hundlivet från början till slut! För han är värd så mycket för mig, men det är tydligen inte många som värdesätter sina hundar och andra djur här!

Så martha ger inte sin hund ett värdigt slut genom att ta bort den INNAN det blir så dåligt att hunden inte kommer kunna göra någonting alls utan mänsklig hjälp?

Det bästa livet behöver inte vara det längsta livet.

 

[Grana]

Sv: Planerat avsked....

*Det bästa i livet, behöver inte vara det längsta livet*

Åh, det ska jag skriva upp. Väldigt bra skrivit. Och jag kommer säkert använda det här på buke om jag får?

 

[martha]

Sv: Planerat avsked....

Hade jag tröttnat på min hund så borde jag ju avlivat henne för längesen .....hon blir trots allt 14 år och är en stor hund......

Jag skulle önska att hon bara fick vandra knall o fall.....min gamla katta dog så för 14 dar sen....hon blev 16 år....

 

[lingonben]

Sv: Planerat avsked....

Jag tycker du gör rätt. Det är det sista ansvaret du har som djurägare, att se till att djuret slutar sitt liv på ett smärtfritt vis. Vissa andra verkar tycka det är bättre att låta sina djur självdö, sånt gillar inte jag. Tycker det är mer att smita från ansvaret än någonslags vänlighet Jag säger bara Pinnen :smirk:

 

[BeastieBabe]

Sv: Planerat avsked....

måste säga att du har mycket konstiga åsikter i de inlägg där jag sett dig.. varför måste du hacka på någon som satt sig ner att tagit ett svårt beslut?

Jag tycker Martha gör helt rätt när hon sätter en deadline.. och en deadline som är en deadline även för hunden, för det är där hunden kommer att börja må dåligt, när den inte längre kan gå i trappor och inte kan vara med familjen hela tiden..

och varför i hela fridens namn skulle man vilja lämna bort en döende hund? lägg ner säger jag bara..

 

[Jozze]

Sv: Planerat avsked....

Man tackar! Jovisst får du använda det, men vill du citera mig rätt () så får du hoppa över "i".

Blev aningens sentimental av att läsa den här tråden...

 

[Jozze]

Sv: Planerat avsked....

Precis! Jag tycker att du verkar vara en mycket ansvarsfull och omtänksam djurägare som sätter djurens bästa framför dina egna känslor. Jag hoppas att jag den dagen jag har hund igen, eller något annat djur överhuvudtaget, är så modig som du att jag sätter en gräns INNAN vi har kommit dit.

 

[CarolaLind]

Sv: Planerat avsked....

Lilla Jaffagumman, så tomt det kommer att bli utan henne!! Och jag som inte ens kommer på träffen så jag får klappa om henne...

Men den dagen det sker är det ju underbart att vet. kommer hem till er!!

 

[Farinen]

Sv: Planerat avsked....

Ja ditt dumhuvud.. man tycker ju olika

 

[Farinen]

Sv: Planerat avsked....

Det är inte ofta jag säger det till nån, men du är fan dum i huvudet.

En hund som inte kan gå i trappor har självfallet ont och är väldigt stel, inte bara vid trappgång utan säkert även vid lek och promenader i kuperad terräng. Jag har träffat martha och vovven i fråga och jag kan intyga att dels är martha en suverän djurmänniska, och dels skulle vovven inte må bra om hon skulle bli lämnad på nedervåningen eller - ve och fasa - bortlämnad.

Jag tycker det är hedervärt när folk inte bara tänker att "Djuret ska leva till varje pris" alt. att de själva tycker det är jobbigt att djuret dör, utan satsar på att djuret ska ha ett bra och värdigt liv in till slutet och inte behöva dö alldeles fallfärdig och olycklig.

Ja ditt dumhuvud...Man tycker olika ibland förstår du