evis
Trådstartare
Nu får vi se om bukefalisterna har några goda tips och råd.
Min ungponny som blev 3 på nyår har "erbjudit" mej ett problem som jag är ivrig att få bukt med.
Under hösten är han körd en del och har uppfört sej mycket fint, cool med vagn & jobbar på lugnt, stadigt och lydigt.
Men ett par pass efter att det hade frusit på blev lite sämre. Vi kunde inte köra så långt som innan, utan kom väl bara typ ½-3/4 km innan det blev för isigt så vi fick lov att vända. Just i och med att vi vände så blev han stressig, inte direkt så att han ger sej iväg framåt - han är mycket känslig för förhållande töm - men nästan tvärtom att han tänkte bakåt och stod på stället och trampade, studsade och helt enkelt var hyfsat stressig. (backar dock inte) Ett par gånger kickade han också lite, men inte med en riktig spark utan lättade i rumpan.
Min medhjälpare hoppade ur och gick fram och smekte lite på halsen och då kunde ponnyn skritta alldeles lugnt. Så fort medhjälparen rörde sej bakåt och alltså inte fanns kvar som ett stöd där framme så blev han stressig igen.
Detta upprepade sej en gång, även denna gång blev turen kortare än vanligt (bara 1 km). Det verkade helt enkelt som om han hade svårt att acceptera att vända när han liksom fortfarande var alldeles full i energi att komma ut och jobba???
Nå, innan vintervilan kunde vi avsluta med en tur som också var kort men där vi på bortåtvägen jobbade på med trav och skritt-övergångar så han fick hyfsat mycket att tänka på och trava av sej lite. Och vid själva vändningen fick medhjälparen gå ur och gå framme vid huvudet och smeka som lugnande (själva vändningen verkade skapa stress gångerna innan, vet ej varför
) och då gick det alldeles utmärkt sedna att skritta helt lugnt hemåt.
Sedan fick han alltså vintervila och nu har jag börjat tömköra honom så smått igen. Underlaget i hagen har varit uselt ett bra tag och det har märkts att samtliga hästar inte fått utlopp för sitt bus & energin ute i hagen ordentligt.
Så han har varit mycket pigg de här gångerna när jag tömkört. Såpass att jag tvekar inför att sätta honom i vagn. På bortåtvägen så taktar han, kastar på huvudet, slänger med frambenen och idag gjorde han till och med ett par bronco-bockar helt out of the blue i skritten.
Det LYSER livsglädje om honom, men när det går ut över arbetsbarheten är det ju riktigt bökigt
Han LYSSNAR helt ok ändå, bryter av till skritt på Whoaw men går i princip upp i trav igen inom 1-2 steg. Försöker sysselsätta honom med serpentiner, mycket halter, övergångar mellan skritt & trav, men det är nästan så att ju mer jag sysselsätter honom desto mer taktning och pigghet får jag.
Och när vi vänder så blir det i princip ohållbart, han blir superhet i och med själva vändningen och hävdar att han inte kan stå stilla - då piafferar han, sätter sej på bakbenen, piafferar osv.
Så idag tänkta jag mer i termerna hund-dressyr och gjorde helt enkelt så att så fort han taktade efter att vi vänt, så vände till tillbaka och gjorde lite halter och skritt och så fort han stått lugnt i halterna och skrittade lugnt, så fick han vände hemåt igen och så ännu mer halter - och så fort han taktade igen så vände vi tillbaka och upprepade detta.
Dvs - Hemåt fick han bara gå om han skrittade hyfsat lugnt och kunde stå stilla i halterna.
Han lugnade sej betydligt av detta, så han kunde åtmintsone gunga hemåt i mestadels skritt. (taktar dock upp kanske var 20:e steg ändå, och skritten påminner mer om en trav utan svävmoment, mycket gungig och hela tiden på gränsen till trav, men är det inte)
Någon som har varit med om liknande? Hur har ni löst detta?
Jag vet ju att det beror på att han är pigg och något understimulerad på grund av dåligt väder och dåligt underlag i hagen så han inte kan busa lika mycket som vanligt, men man måste väl kunna köra även pigga hästar liksom
Jag vet ju också att han i vanliga fall är en lydig liten kille som är mycket duktig på att stå stilla i halterna och helt enkelt vänta på mattes uppmaning.
Kan det vara en bra idé att köra honom i den lite tyngre blötsnön på åkern här nedanför första gångerna nu? Jag är lite rädd att göra honom ännu hetare genom att göra honom trött i körningen, han har lite det psyket att när det tar emot så blir han "het".
Kommer väl i alla fall antagligen tömkörda honom några gånger till och försöka "trötta ut" honom lite med annat arbete, innan vi sätter honom i vagn igen.
Min ungponny som blev 3 på nyår har "erbjudit" mej ett problem som jag är ivrig att få bukt med.
Under hösten är han körd en del och har uppfört sej mycket fint, cool med vagn & jobbar på lugnt, stadigt och lydigt.
Men ett par pass efter att det hade frusit på blev lite sämre. Vi kunde inte köra så långt som innan, utan kom väl bara typ ½-3/4 km innan det blev för isigt så vi fick lov att vända. Just i och med att vi vände så blev han stressig, inte direkt så att han ger sej iväg framåt - han är mycket känslig för förhållande töm - men nästan tvärtom att han tänkte bakåt och stod på stället och trampade, studsade och helt enkelt var hyfsat stressig. (backar dock inte) Ett par gånger kickade han också lite, men inte med en riktig spark utan lättade i rumpan.
Min medhjälpare hoppade ur och gick fram och smekte lite på halsen och då kunde ponnyn skritta alldeles lugnt. Så fort medhjälparen rörde sej bakåt och alltså inte fanns kvar som ett stöd där framme så blev han stressig igen.
Detta upprepade sej en gång, även denna gång blev turen kortare än vanligt (bara 1 km). Det verkade helt enkelt som om han hade svårt att acceptera att vända när han liksom fortfarande var alldeles full i energi att komma ut och jobba???
Nå, innan vintervilan kunde vi avsluta med en tur som också var kort men där vi på bortåtvägen jobbade på med trav och skritt-övergångar så han fick hyfsat mycket att tänka på och trava av sej lite. Och vid själva vändningen fick medhjälparen gå ur och gå framme vid huvudet och smeka som lugnande (själva vändningen verkade skapa stress gångerna innan, vet ej varför
Sedan fick han alltså vintervila och nu har jag börjat tömköra honom så smått igen. Underlaget i hagen har varit uselt ett bra tag och det har märkts att samtliga hästar inte fått utlopp för sitt bus & energin ute i hagen ordentligt.
Så han har varit mycket pigg de här gångerna när jag tömkört. Såpass att jag tvekar inför att sätta honom i vagn. På bortåtvägen så taktar han, kastar på huvudet, slänger med frambenen och idag gjorde han till och med ett par bronco-bockar helt out of the blue i skritten.
Det LYSER livsglädje om honom, men när det går ut över arbetsbarheten är det ju riktigt bökigt
Han LYSSNAR helt ok ändå, bryter av till skritt på Whoaw men går i princip upp i trav igen inom 1-2 steg. Försöker sysselsätta honom med serpentiner, mycket halter, övergångar mellan skritt & trav, men det är nästan så att ju mer jag sysselsätter honom desto mer taktning och pigghet får jag.
Och när vi vänder så blir det i princip ohållbart, han blir superhet i och med själva vändningen och hävdar att han inte kan stå stilla - då piafferar han, sätter sej på bakbenen, piafferar osv.
Så idag tänkta jag mer i termerna hund-dressyr och gjorde helt enkelt så att så fort han taktade efter att vi vänt, så vände till tillbaka och gjorde lite halter och skritt och så fort han stått lugnt i halterna och skrittade lugnt, så fick han vände hemåt igen och så ännu mer halter - och så fort han taktade igen så vände vi tillbaka och upprepade detta.
Dvs - Hemåt fick han bara gå om han skrittade hyfsat lugnt och kunde stå stilla i halterna.
Han lugnade sej betydligt av detta, så han kunde åtmintsone gunga hemåt i mestadels skritt. (taktar dock upp kanske var 20:e steg ändå, och skritten påminner mer om en trav utan svävmoment, mycket gungig och hela tiden på gränsen till trav, men är det inte)
Någon som har varit med om liknande? Hur har ni löst detta?
Jag vet ju att det beror på att han är pigg och något understimulerad på grund av dåligt väder och dåligt underlag i hagen så han inte kan busa lika mycket som vanligt, men man måste väl kunna köra även pigga hästar liksom
Jag vet ju också att han i vanliga fall är en lydig liten kille som är mycket duktig på att stå stilla i halterna och helt enkelt vänta på mattes uppmaning.
Kan det vara en bra idé att köra honom i den lite tyngre blötsnön på åkern här nedanför första gångerna nu? Jag är lite rädd att göra honom ännu hetare genom att göra honom trött i körningen, han har lite det psyket att när det tar emot så blir han "het".
Kommer väl i alla fall antagligen tömkörda honom några gånger till och försöka "trötta ut" honom lite med annat arbete, innan vi sätter honom i vagn igen.