För min del så resonerar jag såhär; människor som tidigare behandlat mig illa skulle kunna få en ny chans om jag övervägt det väldigt noga, men BARA när jag själv:
- har extra ork och pallar svåra upplevelser
- mår riktigt bra i mig själv
- skulle kunna hantera (tex genom att ta hjälp) att det verkar riskera bli likadant igen och dra mig ur innan det skadar mig.
När någon svikit mig (även fast jag aldrig varit med om något äckligt eller något svek som faktiskt är ett brott) så vet jag att jag måste vara stabil, må bra och kunna stå för mina gränser för att riskera en kontakt med någon som tidigare inte respekterar mina uttalade eller outtalade gränser. Jag resonerar att då går jag in i en situation som har hög risk att bli precis likadan. Jag räknar med att den andra inte har klarat ändra på sig, även om den vill eller säger det, så att jag måste både kunna hantera mitt eget mående och den andras sätt att vara och eventuellt utnyttja mig.
Jag tror faktiskt inte jag skulle tycka det var värt risken med någon som begått brott mot mig.
Men, för mig slutar det känslomässiga styra när det kommer till fara för nya brott och det blir logiken och riskbedömningen som får styra.
Inte för att min känslomässiga gräns går där (ibland går det att gilla personer som inte är bra för en eller inte vill en väl, det är naturligt), utan min gräns skulle bara vara logisk; 1) hur mår jag? Klarar jag/mår jag bättre av om samma sak händer igen 2) hur hög är sannolikheten rent statistiskt att det inte kommer hända igen (dvs kolla statistik för återfall i brott för den typen av brott).
Jag skulle låta logiken styra helt; mår jag inte riktigt bra så får inte personer som fått mig att må riktigt dåligt någon chans. Jag har inte råd med det i sådana lägen. Och för mig låter det på dig lite som om du inte heller ”har råd” att det skulle bli ännu sämre.
Och bara som en annan tanke kring att du känner att han förstår dig så väldigt bra; han kan mycket väl ha psykisk ohälsa som bidrar till hans brottslighet mot dig och därför vet han hur han ska ge dig igenkänning. Är det så att han förstår dig pga psykisk ohälsa, så vet du precis hur lätt det händer att samma sorts händelse eller situation uppstår igen fast en försöker att den inte ska göra det, som en del i den psykiska ohälsan. Vissa har självskadebeteende (som du vet mycket mer om än jag), andra skadar andra. Men tvånget att göra det kan vara lika starkt för båda, oavsett om de skadar sig själv eller andra (tex genom utnyttjande eller äckelsaker). Oavsett om de vill eller inte. Så tänker jag.
Jag hejar på dig Emma! Hoppas innerligt att du hittar andra vägar att lindra ensamkänslorna än detta som riskerar din hälsa och välmående ännu mer.
Jag säger inget om hur han är eller hur det blir. Jag säger bara att
risken, baserat på dels statistik och dels att du mår så himla dåligt att du måste vara på BUP och så, är hög. Väldigt hög.