Ju mer jag rider desto mer upplever jag ridningen som ett konstant reglerande av takt, tempo och schwung. Än så länge har jag inte hittat passagen helt, men jag brukar tänka mig att den "bor" någonstans mellan piaffen och traven. När jag försöker leta efter den gör jag först några övergångar mellan piaff och trav, där jag försker glida så länge som möjligt i gränslandet. Hjälpgivningen är som för piaffen, men magen släpper fram mer energi och sitsen ger den schwung som krävs för passagen.
Så säger jag alltså idag om passagen, fråga mig igen om ett halvår eller så så gissar jag att jag har en något justerad bild, allt eftersom jag lär mig mer om hur jag ska bära mig åt...