Det är svårt, det där med att göra allt till politik. Det är bra att medvetandegöra och konstatera att globaliseringen har många baksidor, varav de flesta är svåra för privatpersoner att påverka. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att ingenting är fläckfritt. Om allt ska bli politik får vi inte fira jul, för mängder av utsatta barn far extra illa då. Vi kan inte prata om kläder/stil, elektronik eller hästutrustning, för allt är producerat under förhållanden som få kan stå för – om inte i tillverkningsledet så tidigare i kedjan. Det mesta tillverkas i Kina, en riktigt ruskig stat. Vi kan inte ha djur, varken av djuretiska skäl eller klimatskäl. Vi kan inte använda appar som TikTok eller Messenger. Och det allra mesta vi äter kan vi inte äta på grund av palmolja, långa transporter, djuretiska och människorättsliga skäl, bekämpningsmedel och mycket, mycket annat. Det funkar liksom inte att tänka att man ska undvika allt. Man får hitta sina hjärtefrågor och göra så gott man kan.
Bojkott är bra, och enligt närhetsprincipen är det förstås av intresse att Mondalez var samröre med Ryssland. Klart vi ska stötta Ukraina. Men det kanske är där vi ska lägga det mesta av krutet? På att stötta de som behöver stöttning, istället för att försöka undvika allt som går att spåra till klimatproblem eller lidande. Och, såklart, höja våra röster på alla möjliga sätt mot vedervärdigheter och orättvisor. Bojkott är ett sätt, förstås.
(I den här tråden framgår det ju nu tack och lov att dessa askar inte är någon större favorit hos någon!)