Pålagringar i halskotpelaren, hur höga är oddsen att bli återställd?

[richness]

Hej!
Mitt 16-åriga sto blev behandlad i halskotpelaren för 3,5 månader sedan, då hon visade sig ha måttliga pålagringar mellan 3 kotor (c5, c6 och c7). Innan behandling visade hon symptom på vinglighet, lite ”på” i handen och orkade inte bära sig vid halt och ryggning. Hade även ett tydligt ansiktsuttryck som visade smärta.

Hon svarade ändå över förväntan och veterinären tyckte vi skulle köra på. Nu har vi rehabat under 3,5 månaders tid, och hon har visat symptom på smärta igen sedan 1 månad tillbaka när hon fått öka på arbetet. Tappar bakdelen, och har ibland ”kotat över” och skadat framsidan av bakbenen i samband med detta. Blir ibland även ”rädd” från ingenstans, jag uppfattar som att hon hoppar till för att det blixtrar till i ryggen just då. Har även börjat bocka när jag rider i nerförsbackar. Även promenader (som man tänker inte belastar på något sätt) visar hon tydlig smärta på stundtals. Vissa dagar är hon superpigg och verkar helt smärtfri. Andra dagar ser hon ut som ett ök.

Jag har en tid inbokad hos veterinär för ytterligare ett återbesök, men skulle vilja höra lite historier från er innan dess.

Har läst mycket om just halskotpelaren. Att oddsen sällan ser bra ut. Hur har era diagnoser sett ut? Har de blivit bra efter flera behandlingar? Är det värt att behandla en gång till?

Missförstå mig inte, jag skulle göra ALLT för denna hästen. Men med en tidigare skadehistorik som gjort att hon vilat och rehabat under hela förra året (pga hovledsinflammation), börjar även denna matten tappa hoppet. Hon har även måttliga pålagringar i SI-lederna sedan tidigare.

Är så svårt att ta ett sånt här beslut, och skulle behöva all input jag kan få.

 

[_Taggis_]

Hur menar du att hon skulle bli frisk från pålagringar?

Med de problem du beskriver hade jag övervägt att ta bort hästen, om det var min. Men jag är ju krass och svartsynt nuförtiden. Det är inget jag skulle vilja rida på, ch ingen av mina hästar har nöjt sig med att gå i hagen.

 

[Elo]

Har tyvärr inga bra erfarenheter. Hästarna har ont och blir farliga. Antingen pga oberäkneliga (det hugger till av smärta i dem) eller pga vingliga.

 

[_Taggis_]

Har tyvärr inga bra erfarenheter. Hästarna har ont och blir farliga. Antingen pga oberäkneliga (det hugger till av smärta i dem) eller pga vingliga.

Har samma erfarenhet. De hästar med syn- och märkbara symptom samt rtg-fynd har uteslutande inte fungerat. De med lindriga rtg-fynd utan syn- och märkbara symptom har kunnat fungera. Detta verkar inte gälla TS häst då den verkar mkt påverkad.

 

[richness]

Hur menar du att hon skulle bli frisk från pålagringar?

Med de problem du beskriver hade jag övervägt att ta bort hästen, om det var min. Men jag är ju krass och svartsynt nuförtiden. Det är inget jag skulle vilja rida på, ch ingen av mina hästar har nöjt sig med att gå i hagen.

Menade såklart inte frisk, men smärtfri.

Jag vill ta bort henne, men har aldrig behövt ta ett sådant beslut och frågan är egentligen om jag kan ta ett sådant beslut utan att ha kollat med veterinären en sista gång. Även om jag egentligen kan se svaret framför mig. Också oerhört svårt att ta det beslutet när hon vissa dagar är precis som vanligt, glad och sprallig och verkar inte påverkad alls. Går så väldigt upp och ner

 

[richness]

Har samma erfarenhet. De hästar med syn- och märkbara symptom samt rtg-fynd har uteslutande inte fungerat. De med lindriga rtg-fynd utan syn- och märkbara symptom har kunnat fungera. Detta verkar inte gälla TS häst då den verkar mkt påverkad.

Är helt inne på att ta bort henne, frågan är nog egentligen mest om jag kan ta det beslutet utan att ha kollat henne hos veterinären en sista gång. Känns spontant som bortkastade pengar när jag själv har svaret framför mig.

Problemet att ta detta fruktansvärt svåra beslutet är att hon vissa dagar inte visar någon smärta alls. Men man kanske får förbise de dagarna och tänka på när hon visar som mest smärta istället..

 

[_Taggis_]

Är helt inne på att ta bort henne, frågan är nog egentligen mest om jag kan ta det beslutet utan att ha kollat henne hos veterinären en sista gång. Känns spontant som bortkastade pengar när jag själv har svaret framför mig.

Problemet att ta detta fruktansvärt svåra beslutet är att hon vissa dagar inte visar någon smärta alls. Men man kanske får förbise de dagarna och tänka på när hon visar som mest smärta istället..

Jag har gjort den här resan nåra ggr, tyvärr. Mitt tips är att var ärlig om detta till din veterinär. Många vill behandla in absurdum och då gör vet några försök till, så länge hästen inte tar skada. men är man krass och realistisk så får man ofta en rakt besked tillbaka. i det här fallet torde det inte vara svårt.

Att hästen inte visar smärta vissa dagar är inte tillräckligt bra. En häst ska inte ha smärta alls av att bara existera. Det hon har i halsen är permanent, det är snarare ett lotteri när det syns eller ej, beroende på ev nervkläm. Det betyder inte att hon är frisk när hon ej uppvisar besvär. Men det är svårt, jag vet. Man normaliserar sin situation och börjar tänka att saker är bra, som i andra fall skulle vara helt absurt.

Om min nuvarande häst plötsligt skulle bli dålig av att gå i en nerförsbacke skulle jag få panik. Men den har inga problem, den är frisk. Och det är väl så man bör se det. en frisk häst får inte nervkläm av att gå i en backe...

 

[Mia_R]

Älsklingspållan skadade nacken pga slarv från en presumtiv medryttare. Det fungerade i många år tack vare en mycket bra veterinär och att jag kunde hålla henne välmusklad, med tiden återkom problemen oftare och oftare och efter hennes sista bus under uppbyggnaden efter en skada så kastade jag in handduken och hon fick sluta sina dagar. I hennes fall så yttrade det sig som hälta som direkt försvann efter manipulation av veterinär. Jag jobbade väldigt mycket med stretching och det hjälpte mycket för hennes del + muskeluppbyggande så hon hade starka muskler som stöttade halskotorna, det höll i några år men det går ju bara till en viss gräns.

Jag ville inte vänta tills ljuset skulle slockna i hennes ögon utan hon var glad, lycklig och i toppform den dagen hon vandrade vidare utan mig, med lekande föl på näthinnan och en klarblå himmel och sol. Välmusklad och inte ett grått hårstrå vid 24 år.

 

[richness]

Jag har gjort den här resan nåra ggr, tyvärr. Mitt tips är att var ärlig om detta till din veterinär. Många vill behandla in absurdum och då gör vet några försök till, så länge hästen inte tar skada. men är man krass och realistisk så får man ofta en rakt besked tillbaka. i det här fallet torde det inte vara svårt.

Att hästen inte visar smärta vissa dagar är inte tillräckligt bra. En häst ska inte ha smärta alls av att bara existera. Det hon har i halsen är permanent, det är snarare ett lotteri när det syns eller ej, beroende på ev nervkläm. Det betyder inte att hon är frisk när hon ej uppvisar besvär. Men det är svårt, jag vet. Man normaliserar sin situation och börjar tänka att saker är bra, som i andra fall skulle vara helt absurt.

Om min nuvarande häst plötsligt skulle bli dålig av att gå i en nerförsbacke skulle jag få panik. Men den har inga problem, den är frisk. Och det är väl så man bör se det. en frisk häst får inte nervkläm av att gå i en backe...

Jag har gjort den här resan nåra ggr, tyvärr. Mitt tips är att var ärlig om detta till din veterinär. Många vill behandla in absurdum och då gör vet några försök till, så länge hästen inte tar skada. men är man krass och realistisk så får man ofta en rakt besked tillbaka. i det här fallet torde det inte vara svårt.

Att hästen inte visar smärta vissa dagar är inte tillräckligt bra. En häst ska inte ha smärta alls av att bara existera. Det hon har i halsen är permanent, det är snarare ett lotteri när det syns eller ej, beroende på ev nervkläm. Det betyder inte att hon är frisk när hon ej uppvisar besvär. Men det är svårt, jag vet. Man normaliserar sin situation och börjar tänka att saker är bra, som i andra fall skulle vara helt absurt.

Om min nuvarande häst plötsligt skulle bli dålig av att gå i en nerförsbacke skulle jag få panik. Men den har inga problem, den är frisk. Och det är väl så man bör se det. en frisk häst får inte nervkläm av att gå i en backe...

Du har helt rätt.. det är så lätt att stirra sig blind på de bra dagarna och tänka att man tar ett beslut man kommer ångra. I slutändan kommer man troligtvis vara glad att man tog beslutet innan hon har alldeles för ont, där vill man ju verkligen inte heller stå med samvetet. Men fy fasiken vad jobbigt att ta sin bästa väns liv.

 

[_Taggis_]

Du har helt rätt.. det är så lätt att stirra sig blind på de bra dagarna och tänka att man tar ett beslut man kommer ångra. I slutändan kommer man troligtvis vara glad att man tog beslutet innan hon har alldeles för ont, där vill man ju verkligen inte heller stå med samvetet. Men fy fasiken vad jobbigt att ta sin bästa väns liv.

Det är jobbigt och vedervärdigt. Men det är också vad vi är skyldiga våra djur - att inte låta dem ha en sista tid av lidande när det inte finns en bra prognos. Var istället glad att du kan ge henne en bra sista tid, det är en förmån djur har att slippa lida in till slutet

 

[richness]

Älsklingspållan skadade nacken pga slarv från en presumtiv medryttare. Det fungerade i många år tack vare en mycket bra veterinär och att jag kunde hålla henne välmusklad, med tiden återkom problemen oftare och oftare och efter hennes sista bus under uppbyggnaden efter en skada så kastade jag in handduken och hon fick sluta sina dagar. I hennes fall så yttrade det sig som hälta som direkt försvann efter manipulation av veterinär. Jag jobbade väldigt mycket med stretching och det hjälpte mycket för hennes del + muskeluppbyggande så hon hade starka muskler som stöttade halskotorna, det höll i några år men det går ju bara till en viss gräns.

Jag ville inte vänta tills ljuset skulle slockna i hennes ögon utan hon var glad, lycklig och i toppform den dagen hon vandrade vidare utan mig, med lekande föl på näthinnan och en klarblå himmel och sol. Välmusklad och inte ett grått hårstrå vid 24 år.

Vad skönt att hon funkade i några år till utan smärta..

Precis som du säger, jag vill inte heller vänta tills ljuset i ögonen slocknar. Man ska kunna leva med sig själv i slutändan med

 

[Lavinia]

hej,

Min tjej har artros på två ställen i nacken, men har varken vinglat eller kotat över. Hon är tokstabil i skog och mark. Vi upptäckte det pga lite skumt rörelsemönster (enligt veterinär, ingen annan hade tänkt på det och vet var ute pga annan skada).

Hon rids på pensionärsnivå pga övriga skador och funkar bra där. Blivit behandlad med ultraljudsstyrd kortisonspruta en gång och verkar klara sig på det. Skulle hon börja visa obehag skulle jag ta bort henne om det inte gick att få henne smärtfri.

 

[tuaphua]

Hej!
Mitt 16-åriga sto blev behandlad i halskotpelaren för 3,5 månader sedan, då hon visade sig ha måttliga pålagringar mellan 3 kotor (c5, c6 och c7). Innan behandling visade hon symptom på vinglighet, lite ”på” i handen och orkade inte bära sig vid halt och ryggning. Hade även ett tydligt ansiktsuttryck som visade smärta.

Hon svarade ändå över förväntan och veterinären tyckte vi skulle köra på. Nu har vi rehabat under 3,5 månaders tid, och hon har visat symptom på smärta igen sedan 1 månad tillbaka när hon fått öka på arbetet. Tappar bakdelen, och har ibland ”kotat över” och skadat framsidan av bakbenen i samband med detta. Blir ibland även ”rädd” från ingenstans, jag uppfattar som att hon hoppar till för att det blixtrar till i ryggen just då. Har även börjat bocka när jag rider i nerförsbackar. Även promenader (som man tänker inte belastar på något sätt) visar hon tydlig smärta på stundtals. Vissa dagar är hon superpigg och verkar helt smärtfri. Andra dagar ser hon ut som ett ök.

Jag har en tid inbokad hos veterinär för ytterligare ett återbesök, men skulle vilja höra lite historier från er innan dess.

Har läst mycket om just halskotpelaren. Att oddsen sällan ser bra ut. Hur har era diagnoser sett ut? Har de blivit bra efter flera behandlingar? Är det värt att behandla en gång till?

Missförstå mig inte, jag skulle göra ALLT för denna hästen. Men med en tidigare skadehistorik som gjort att hon vilat och rehabat under hela förra året (pga hovledsinflammation), börjar även denna matten tappa hoppet. Hon har även måttliga pålagringar i SI-lederna sedan tidigare.

Är så svårt att ta ett sånt här beslut, och skulle behöva all input jag kan få.

Prognos beror på många olika saker. Bland annat var pålagringarna sitter. I vissa fall kan man genom korrekt formgivning se till att hästen avlastar problemområdena. I vissa fall har ryttaren ridit med mkt kraft i tygeln och man kan få en häst som är smärtfri om den slipper det.
I vissa fall kan biomekaniskt korrekt munjobb hjälpa hästen. Har den begränsad rörlighet i köket ledare det ofta till smärta som gör att de undandrar sig eller häver sig på i handen och då blir spänd och pålagringarna påverkas negativt.

I vissa fall sitter pålagringarna för fel och är för stora för att hästen ska bli smärtfri.

Jag har jobbat med många hästar med problem i halskotpelare. Det är väldigt olika prognos för olika individer.
Rädslopåslag känns som stor risk för smärta hos en sådan häst. Och med balansproblem som börjar komma bör man verkligen veta hur man tränar en sådan häst om nu veterinären tycker den ska igång.
Alla såna hästar jag jobbar med tar jag igenom väldigt mkt i träns avsuttet. Så man kan formge så mkt mer än uppsuttet eller i töm. Och det kan ta ett bra tag med extremt riktad träning för att få dem ok.
Har de balansproblem vill jag inte sätta mig på dem. Om veterinär vill att en sån häst ska rehabas gör jag det avsuttet i träns för att inte ge hästen än mer att bära på och för att själv inte behöva sitta på en häst som ev går omkull.
Visar den ingen förbättring av avsuttet jobb så känner jag att den bör få vandra vidare.
Att inte kunna fly och tappa balansen upplever jag som betydligt jobbigare för hästar än smärta, undantaget nervsmärtor givetvis.

 

[Ketrawzc]

Det är ju inte fel att ta bort hästen
Men är det en försäkringsfråga måste du kanske prata med din veterinär igen, men nu behöver kanske inget återbesök om inte försäkringsbolaget kräver det.

 

[richness]

Det är ju inte fel att ta bort hästen
Men är det en försäkringsfråga måste du kanske prata med din veterinär igen, men nu behöver kanske inget återbesök om inte försäkringsbolaget kräver det.

Nej, egentligen inte. Känns bara så väldigt fel när beslutet väl ska tas..
Behöver inget tillstånd från försäkringsbolaget då jag valt bort livförsäkring. Och det är nog det som känns jobbigast, att beslutet helt ligger i mina händer.

 

[richness]

Prognos beror på många olika saker. Bland annat var pålagringarna sitter. I vissa fall kan man genom korrekt formgivning se till att hästen avlastar problemområdena. I vissa fall har ryttaren ridit med mkt kraft i tygeln och man kan få en häst som är smärtfri om den slipper det.
I vissa fall kan biomekaniskt korrekt munjobb hjälpa hästen. Har den begränsad rörlighet i köket ledare det ofta till smärta som gör att de undandrar sig eller häver sig på i handen och då blir spänd och pålagringarna påverkas negativt.

I vissa fall sitter pålagringarna för fel och är för stora för att hästen ska bli smärtfri.

Jag har jobbat med många hästar med problem i halskotpelare. Det är väldigt olika prognos för olika individer.
Rädslopåslag känns som stor risk för smärta hos en sådan häst. Och med balansproblem som börjar komma bör man verkligen veta hur man tränar en sådan häst om nu veterinären tycker den ska igång.
Alla såna hästar jag jobbar med tar jag igenom väldigt mkt i träns avsuttet. Så man kan formge så mkt mer än uppsuttet eller i töm. Och det kan ta ett bra tag med extremt riktad träning för att få dem ok.
Har de balansproblem vill jag inte sätta mig på dem. Om veterinär vill att en sån häst ska rehabas gör jag det avsuttet i träns för att inte ge hästen än mer att bära på och för att själv inte behöva sitta på en häst som ev går omkull.
Visar den ingen förbättring av avsuttet jobb så känner jag att den bör få vandra vidare.
Att inte kunna fly och tappa balansen upplever jag som betydligt jobbigare för hästar än smärta, undantaget nervsmärtor givetvis.

Denna hästen har med all säkerhet ridits med för mycket hand under hennes yngre år. Hon har varit oerhört het och eldig, och det är väl egentligen det enda vi jobbat på sedan jag köpte henne för 7 år sedan. Då fanns sällan något stopp. Nu för tiden behöver man aldrig ta henne i munnen, då hon är väldigt lyhörd. Men det har tagit tid att komma dit.

Nu har veterinären inte kollat på henne sedan symptomen kom tillbaka, och har ju inget utlåtande än. Och det är ju frågan om nu då, om det verkligen är värt att åka dit på ytterligare ett besök för att hon eventuellt ska bli bra. Med låga odds att hon ska bli bra. Eller ska man ta det beslutet själv, utan en veterinärs utlåtande

 

[Mia_R]

Nej, egentligen inte. Känns bara så väldigt fel när beslutet väl ska tas..
Behöver inget tillstånd från försäkringsbolaget då jag valt bort livförsäkring. Och det är nog det som känns jobbigast, att beslutet helt ligger i mina händer.

Det är bra att du själv avgör det och inte känner dig tvungen att behandla tills försäkringsbolaget säger stopp. Många hästar skulle fått sluta tidigare om det inte vore för försäkringsbolagen och ägare som vill få ut livbeloppet.

 

[QueenLilith]

Har varit igenom detta med att ta bort en häst innan med mitt sto. Köpte henne som 5årig direkt från uppfödaren, det ville sig dock värre eller bättre än att hon gick omkull på besiktningen innan köp (hon halkade på asfalt och ramlade på sidan). Jag va dock dum och låt hjärtat bestämma så jag väntade på hon återhämtade sig och köpte ändå. Beskedet då va ett det endast va ett köttsår på ena benet, men nu med facit i hand tror jag just detta ställde till mycket problem för henne senare.
Fick hem henne och började långsamt sätta igång henne, hon hade mycket nerv men va en oerhört snäll häst som alltid kom fram i hagen och gillade stå och mysa med huvudet i mina armar. Hon gick väldigt ojämnt i början och med små tassande steg, men jag försökte efter bästa kunna att stretcha henne, tömköra och annat för att stärka henne, hon fick mycket framsteg, men lite ibland kunna hon få panik över små-saker och då dra iväg i världens bock-serier eller flyga sidledes över någon tex. tog en mocka grep bakom henne. Detta kunna typ hända en gång, och sedan kunna det gå hur länge som helst innan hon hade en liknande reaktion igen. Jag trodde då hon bara va överreaktiv eftersom det alltid hände något runt som kunna leda till jag flög av. Någon som klippade gräs bredvid ridbanan tex. (under tiden höll vi på med utredningar, kiropraktor, equiterapeut, massage, laser, byta sadel- you name it)

Det kändes väldigt 1 steg framåt, två steg bakåt. Slutligen gick hon omkull igen på isgata fast broddad med stora broddar och efter det blev hon aldrig ok igen. Slutade rulla sig i hagen (som annars va hennes favoritsyssla), började stegra och flyga runt i stallet när man skulle ställa henne i spiltan och massor annat. Vi röntgade då hela toplinjen på henne och hon hade pålagringar i halskotpelaren, kissing spines i ryggen och i bak. Hade även utlåtande från kiropraktor för följande att hennes höftled var närmare 3 cm lägre på vänster sida (bäcken axialroterat v) och låst i sileder, lite i v mycket i h.
Vi åkte till kliniken två gånger, med konsavalens tid och rehab, men gick typ inte promenera henne eller tömköra vid det läget, hon va livsfarlig och stegrade och sparkade, vilket hon aldrig hade gjort innan. Dom testade att bedöva henne i ryggen med stora nålar för att se om operation kunna vara en möjlighet, men det hjälpte inte.

Jag tog snacket med veterinären, vart jag va ärlig om att även om operation hade varit en möjlighet, så va hon absolute inte en häst som skulle klara av boxvila, han tyckte även att chansen med operation va så ofantligt låg att det bästa beslutet blev att låta henne somna in. Jag tog hem henne och låt henne gå i hagen ett tag, medans jag förberedde mig för att säga farväl.

Det har varit jätte hårt att säga farväl, jag valde att ta ut så dom tog bort henne på plats vart hon har varit trygg och glad. Nu 5 år senare, så gråter jag fortfarande när jag ser videos på henne. Särskilt nu när jag har köpt ny häst, så känns det som jag har "svikit" henne. Vet jag gjorde rätt för henne och ingen häst skall behöva ha ont på det viset. Men kändes fruktansvärt jobbigt ändå. Mitt försäkringsbolag godkände avlivningen direkt när veterinären skickade in. Dock vet jag vissa i vårt stall pratade skit om jag skulle ta bort min häst, men det va samma personer som själv red/rider runt på skadade hästar med smärtproblematik, som än idag har hästar som får åka till kliniken hela tiden.

Jag tycker det är bättre att säga stopp i tid, så dom slipper ha ont i onödan, även om det gör så fruktansvärt ont i hjärtat

 

[Havsryttaren]

Är helt inne på att ta bort henne, frågan är nog egentligen mest om jag kan ta det beslutet utan att ha kollat henne hos veterinären en sista gång. Känns spontant som bortkastade pengar när jag själv har svaret framför mig.

Problemet att ta detta fruktansvärt svåra beslutet är att hon vissa dagar inte visar någon smärta alls. Men man kanske får förbise de dagarna och tänka på när hon visar som mest smärta istället..

Jag fick ta bort min häst med samma diagnos som din har. Min erfarenhet är att de smärtfria dagarna blir färre och smärtan värre,då kan hästen också bli farlig att hantera. Smärtan kan komma som en ” blixt” vid en rörelse och då vill hästen bara bli av med smärtan till varje pris. När hästen vinglar med bakdelen fick jag förklarat för mig att det beror på att den inte har kontakt/kontroll med bakdelen. Det måste ju vara förfärligt för ett flyktdjur.

 

[Eloise]

Nu hade min inte pålagringar utan en medfödd missbildning i nacken, men han fick problem med ataxi och min veterinär satte stopp direkt när hon sett plåtarna.
Det fanns inget att göra. På samma sätt som man inte kan trolla bort pålagringar