På er arbetsplats, hur prioriteras personalens hälsa?

[Asko]

Ibland blir jag lite orolig över en kollegas hälsa men jag har ingen koll på hur avtalet mellan dem ser ut så jag får lita på att hen vet vad hen gör och finnas där om hen behöver hjälp. Tror att det gör en del att känna att det finns en till anställd (tidigare var det bara hen). Hen arbetar en del utanför arbetstid men vi har flextid och har noggranna arbetstidsrapporter, själv håller jag noga på kontakten utanför arbetstid och än så länge har chefen inte tagit upp det så jag tolkar det som acceptabelt.

Lite annorlunda blir det när det är ett litet(!) företag där närmsta chefen även är delägaren. Det han säger gäller oavsett liksom, det är han som betalar lönerna Men han är ganska flexibel och låter oss oftast arbeta under eget ansvar.

Jag är fackligt intresserad och har skrivit på jobbets kvalitetsmanual samt fått chefen att införa kollektivavtal etc. Så jag har oftast inte så svårt att stå på mig vid behov, men är lite konflikträdd. Han är dock oftast vettig på egen hand så vi har inte haft raka konflikter på det viset, får se vad som händer om det sker

 

[nullo-modo]

Tidigare arbetsplats pratades det så fint om att arbeta ergonomiskt och lagligt (inte bara gråzonerna) på möten.

Sen blev man ifrågasatt varför det tog längre tid än vanligt....

Samma här fast nu har närmaste chef slutat att be mig att utföra arbetsuppgifter som innebär att palla om pallar med säckar på mellan 20 och 30 kilo.
Vi har bett om lyfthjälp men det är tydligen för dyrt men dom olika produktionsanläggningar har men inte vi på lagret.

 

[Anna]

Ja, det är verkligen högprioriterat. Min chef vill verkligen allas bästa, hälsan och familjen går alltid först. Jag har några tuffa år bakom mig med sjukdom och dödsfall i familjen, psykisk ohälsa på nära håll osv. - hon har alltid erbjudit hjälp och anpassningar. Rätt person på rätt plats (HR).

 

[strawberrysylt]

Så hemskt tråkigt att höra om era dåliga upplevelser/arbetsplatser.

Men kul att några verkar ha goda erfarenheter!

Hur kan vi göra för att fler ska bli bättre på detta tro?

Jag fick höra på mitt lönesamtal häromdagen att lönen påverkas av hur man hanterade pandemin. När pandemin kom hade jag precis fått diagnosen anorexi och skulle kämpa mig frisk från den, vilket tog två och ett halvt år.
Detta vet min chef mycket väl. Klart det märktes att jag kämpade. Att bli frisk från en sån kräver mycket även utan pandemi. Är det rätt att min lön påverkas av det?

Satt också och nästan grät då jag berättade för chefen hur jobbigt de senaste ett och ett halvt åren varit med fysisk sjukdom, dåligt bemötande inom vården osv. Är sjukskriven 25% för dåligt psykiskt mående. Har känt flera gånger på sistone att jag inte förstår hur jag ska orka mer.
Då fick jag höra att det viktigaste är att man är positiv på jobbet. Kul.
Ska det vara så?
Det ska det kanske. Kanske är jag naiv, men jag hade önskat mig en chef som bryr sig om hur jag mår.

 

[Elo]

Lite uppskattning och förståelse från chefen kan betyda mycket. Det handlar inte alltid om (enbart) mer pengar och mindre jobb, utan om man blir lyssnad på eller inte. Samma förutsättningar kan ge vitt skiljda utslag beroende på hur chefen hanterar dem (och sina anställda).

Under hösten 2020 såg våra dåvarande chefer hur fysiskt och psykiskt påfrestande vi var av pandemin osv. Så varje advent fick vi en liten present. Några pepparkakor eller en julmust eller en mössa med ett löjligt 'inne ord' som alla hade gjort narr av osv. Ingen stor pengamässig investering men tillräckligt mycket för att man förstod att cheferna såg hur vi hade det.

 

[strawberrysylt]

Lite uppskattning och förståelse från chefen kan betyda mycket. Det handlar inte alltid om (enbart) mer pengar och mindre jobb, utan om man blir lyssnad på eller inte. Samma förutsättningar kan ge vitt skiljda utslag beroende på hur chefen hanterar dem (och sina anställda).

Under hösten 2020 såg våra dåvarande chefer hur fysiskt och psykiskt påfrestande vi var av pandemin osv. Så varje advent fick vi en liten present. Några pepparkakor eller en julmust eller en mössa med ett löjligt 'inne ord' som alla hade gjort narr av osv. Ingen stor pengamässig investering men tillräckligt mycket för att man förstod att cheferna såg hur vi hade det.

Verkligen!

Jag Undrar fortfarande varför jag ska få sämre lön för att jag var sjuk? Vad skulle jag gjort när jag fick diagnosen då, sagt upp mig?
Det var ju inte så att jag var borta mycket för det, sjukskriven 2 veckor.
Och så har vi fått en ny kollega, som blev utbränd på sitt förra jobb under pandemin. Men henne anställde chefen och hon ska ta det lugnt och ta hand om sig säger chefen... förvirrad.
Min chef är på semester nu, så kan inte fråga hen.

 

[SkorpSmulan]

Ja, som rubriken lyder.

Är det viktigt för er chef och hens chef hur ni mår?

Gud nej.
Efter jag opererades för hjärntumör var det inte en enda uppåt som ens hörde av sig eller frågade hur jag mådde. Inte ett ord. Nada.
Ganska litet företag.

När min mamma dog ganska dramatiskt fick jag en utskällning för att jag i röran hade glömt att tänka på mitt medarbetarsamtal.
När jag ramlade av hästen och skadade nacken så var det bara gnäll för att min kollega skulle få jobba lite mer, och det var inte ens sant, jag klarade av mina uppgifter.
Men man skulle vara tillgänglig dygnet runt och förväntades lägga sin fritid till jobbet för att visa sitt engagemang.

 

[Seaside]

Jag tycker man får tjata på folk att de ska söka hjälp hos vården, alltför många tänker att de ska reda ut det på egen hand in i det sista. Utfallet är nästan alltid att när väl vård söks och fås, så hittas lösningar. Lite lätt klurigt om man låtsas ha företagshälsovård, på sättet att den finns på papperet men helst aldrig ska användas.

Såna kollegor har jag också, som skjuter upp och hoppas att det ska bli bättre.

Men jag som blev utmattad blev uppmanad av min chef att ringa min vårdcentral. Min vårdcentral bollade tillbaka och sa att jag skulle till företagshälsovården och då sa chefen okej. Nu är jag åter hänvisad till vårdcentralen för min arbetsgivare vill inte betala företagshälsovården längre. Min rehab "går ju så bra"

Till företagets försvar så har det rekryterats en jättebra HR-person som verkligen försöker ändra på saker, men hon har kommit in lite för sent i mitt fall. Hon började för ett år sedan. Innan det har vi inte haft någon HR alls på 5+ år.

 

[Araminta]

Ambitionen finns. Hur de fina orden omsätts i praktiken varierar. Att ha en region som arbetsgivare har både för- och nackdelar. Fördelarna är att det finns väldigt etablerade riktlinjer och nedskrivna rutiner på det mesta. Nackdelarna är att man som individ är väldigt liten i ett väldigt stort system.

 

[the_connemara]

Verkligen!

Jag Undrar fortfarande varför jag ska få sämre lön för att jag var sjuk? Vad skulle jag gjort när jag fick diagnosen då, sagt upp mig?
Det var ju inte så att jag var borta mycket för det, sjukskriven 2 veckor.
Och så har vi fått en ny kollega, som blev utbränd på sitt förra jobb under pandemin. Men henne anställde chefen och hon ska ta det lugnt och ta hand om sig säger chefen... förvirrad.
Min chef är på semester nu, så kan inte fråga hen.

Din chef låter sämst! Helt orimligt!

Jag har varit på två helt olika avdelningar nu på mitt företag och det är helt galet hur stor skillnad det är, och vad det gör med måendet. Och vad det gör för förståelsen (bristen på) mellan grupperna, trots att det på medarbetarnivå inte finns några egentliga orsaker. En bra närmsta chef kan ju dock inte väga upp för resten. Iaf inte om man är som mig och inte kan titta bort för orättvisor och är fackligt engagerad.

 

[Angel]

Så hemskt tråkigt att höra om era dåliga upplevelser/arbetsplatser.

Men kul att några verkar ha goda erfarenheter!

Hur kan vi göra för att fler ska bli bättre på detta tro?

Jag fick höra på mitt lönesamtal häromdagen att lönen påverkas av hur man hanterade pandemin. När pandemin kom hade jag precis fått diagnosen anorexi och skulle kämpa mig frisk från den, vilket tog två och ett halvt år.
Detta vet min chef mycket väl. Klart det märktes att jag kämpade. Att bli frisk från en sån kräver mycket även utan pandemi. Är det rätt att min lön påverkas av det?

Satt också och nästan grät då jag berättade för chefen hur jobbigt de senaste ett och ett halvt åren varit med fysisk sjukdom, dåligt bemötande inom vården osv. Är sjukskriven 25% för dåligt psykiskt mående. Har känt flera gånger på sistone att jag inte förstår hur jag ska orka mer.
Då fick jag höra att det viktigaste är att man är positiv på jobbet. Kul.
Ska det vara så?
Det ska det kanske. Kanske är jag naiv, men jag hade önskat mig en chef som bryr sig om hur jag mår.

Det låter som att du haft en jättejobbig situation men att löneutvecklingen påverkas av att man mår dåligt och därför inte presterar på topp på jobbet är väl ändå inget konstigt? Att bry sig om hur personalen mår är inte relaterat till att man under lönesättning ofta får en begränsad pott där man måste ta lite från de som presterat sämre för att kunna ge mer till de som presterat bättre. Att du varit borta eller sjuk ska däremot inte alls spela in utan det är prestationen på arbetet som är det som ska räknas.

 

[strawberrysylt]

Det låter som att du haft en jättejobbig situation men att löneutvecklingen påverkas av att man mår dåligt och därför inte presterar på topp på jobbet är väl ändå inget konstigt? Att bry sig om hur personalen mår är inte relaterat till att man under lönesättning ofta får en begränsad pott där man måste ta lite från de som presterat sämre för att kunna ge mer till de som presterat bättre. Att du varit borta eller sjuk ska däremot inte alls spela in utan det är prestationen på arbetet som är det som ska räknas.

Hmm, nej det har du väl iofs rätt i.

Jag tror det till största delen är det att hon inte sa något alls om det då utan det kommer nu flera år senare och hon sa det inte ens först, utan först sa hon att jag hade bra lön, sen när jag inte riktigt höll med att den berodde på hur jag hanterat pandemin.
Visst, jag vet att det var lite knackigt där ett tag under pandemin, jag mådde som sagt inte bra. Jag ifrågasatte en del beslut, men jag gjorde ju ändå det jag skulle. Men hon kunde sagt det då att " det funkar dåligt att du är här, du skulle kanske vart sjukskriven istället?" Då hade jag fått 80% av lönen utan all j*vla ångest.
F ö var jag där o kämpade som alla andra, med visir och munskydd och andades med öronen en lång period. Då var jag nog bra att ha.

Och nu det här senaste att jag mår dåligt... Jag hade hellre haft en chef som bryr sig än bättre lön.
Lönen hade egentligen bara varit ett bevis på uppskattning. Det hade lika gärna kunnat vara i form av ord. Som jag inte får/fått.

 

[strawberrysylt]

Jag kanske är korkad, men jag fattade inte att jag skulle få sämre lön pga det.

 

[Snowball]

Vi gör medarbetarundersökningar varje år och de senaste två åren har betygen rasat stadigt neråt men det enda som görs är att det skrivs i veckobrevet ”lek snällt” typ
Jag mår jättedåligt av stressen och inte blev det bättre av att en kollega faktiskt sa något riktigt elakt till mig
Så jag har många gånger gråten i halsen och känner obehag på väg till jobbet numera
Till råga på allt så verkar det som om skyddsombudet faktiskt ägnar sig åt mobbning
Fackombudet rycker på axlarna åt det mesta och tycker det är bara att släppa det

Medarbetarundersökningar syns väl även högre upp i organisationen?
Men ingen där verkar ju bry sig om att vårt ställe sjunker som en sten i mätningarna
För vår chef gör det inte

 

[sjoberga]

Jag kanske är korkad, men jag fattade inte att jag skulle få sämre lön pga det.

Inte sämre men inte lika mycket påslag. Det är ganska naturligt att man under rehab och sjukdom inte får samma typ av rollutveckling och ansvarsutveckling, ofta är det sånt som man arbetar med för att få till en hållbar arbetssituation. Så det är naturligt att man tappar i förhållande till andra som har turen att vara friska. Men om alla hinder är borta och risker är låga, så ska det inte hänga i varje år - men efter har man ofta hamnat.

Upplever man att bilden av ens sjukdomsperiod som nu är över, präglar hur man blir behandlad av chefer och arbetsgivare så tycker jag man ska ta upp det och det kan vara gynnsamt att söka nytt arbete där man lämnar historiken.

 

[Gnist]

Det är ganska naturligt att man under rehab och sjukdom inte får samma typ av rollutveckling och ansvarsutveckling, ofta är det sånt som man arbetar med för att få till en hållbar arbetssituation. Så det är naturligt att man tappar i förhållande till andra som har turen att vara friska.

Jag är fortfarande deltidssjukskriven och fick vad jag vet, bland de högsta höjningarna av lönen i år, så det är ju inte hugget i sten att sjuk/lägre arbetsförmåga = sämre löneutveckling.

Finns alltså gott om 100 procentare som fick lägre höjning.

 

[monster1]

Hmm, nej det har du väl iofs rätt i.

Jag tror det till största delen är det att hon inte sa något alls om det då utan det kommer nu flera år senare och hon sa det inte ens först, utan först sa hon att jag hade bra lön, sen när jag inte riktigt höll med att den berodde på hur jag hanterat pandemin.
Visst, jag vet att det var lite knackigt där ett tag under pandemin, jag mådde som sagt inte bra. Jag ifrågasatte en del beslut, men jag gjorde ju ändå det jag skulle. Men hon kunde sagt det då att " det funkar dåligt att du är här, du skulle kanske vart sjukskriven istället?" Då hade jag fått 80% av lönen utan all j*vla ångest.
F ö var jag där o kämpade som alla andra, med visir och munskydd och andades med öronen en lång period. Då var jag nog bra att ha.

Och nu det här senaste att jag mår dåligt... Jag hade hellre haft en chef som bryr sig än bättre lön.
Lönen hade egentligen bara varit ett bevis på uppskattning. Det hade lika gärna kunnat vara i form av ord. Som jag inte får/fått.

Det är mycket som är konstigt med det där, varför ska er lön baseras på hur ni hanterade pandemin så här flera år efter pandemin. Man brukar bedöma senaste året för det är ju det året som man ska höjas ifrån så att säga.

Angående bemötandet när du berättar om ditt mående och din sjukdom för din chef kan jag bara beklaga. Din chef verkar inte vara en kul och empatisk typ. Det ligger hos henne och inte hos dig.