På er arbetsplats, hur prioriteras personalens hälsa?

[Tuvstarr]

Var det inte svårt så skulle alla göra det. Självklart är det svårt. Visst att arbetsgivaren har ansvar för sina anställdas välmående men det är när de är på jobbet. Väldigt många tar inte alls hand om sig själva tillräckligt på resterande tid för att även en välfungerande arbetsplats ska täcka upp för det och sen går de ändå runt och förpestar tillvaron för sina kollegor genom att klaga hela tiden. En sån anställd är inte dyr att bli av med. Man kan inte heller som arbetsgivare tvinga någon att ta emot vård som inte är relaterad till arbetet, speciellt om det inte är som en del av en rehabplan. Även om de absolut skulle behöva det.
Sjukskrivningar kommer heller oftast inte plötsligt. Upprepad korttidsfrånvaro, någon som klagar på huvudvärk och sömnproblem, slarv/olyckor som vid utredning visar att det berott på stress, mycket övertid osv är rätt enkla saker att titta efter om man som arbetsgivare är intresserad. Men det är långt ifrån alltid som lösningen är så enkel som att bara anställa lite mer personal så har man löst alla problem.

På mitt jobb handlar det bland annat om att jag blir tvingad att lyfta på tok för tungt. Ibland har jag sagt till, jag klarar inte av att lyfta den varan. Då har chefens lösning varit ja men vi går och tittar på den, se, den är ju inte så stor, visst klarar du det, ja ja, där är några större underst, men de andra går ju bra.

Nej, om jag gör det så har jag igen ont i kroppen. Nehej, nå, du hittar någon som kan hjälpa dig. Var jag nu ska hitta denna någon, då vi har ständig brist på folk, och alla andra också har ont.

Hjälpmedel för att lyfta kommer inte på fråga.

 

[Angel]

På mitt jobb handlar det bland annat om att jag blir tvingad att lyfta på tok för tungt. Ibland har jag sagt till, jag klarar inte av att lyfta den varan. Då har chefens lösning varit ja men vi går och tittar på den, se, den är ju inte så stor, visst klarar du det, ja ja, där är några större underst, men de andra går ju bra.

Nej, om jag gör det så har jag igen ont i kroppen. Nehej, nå, du hittar någon som kan hjälpa dig. Var jag nu ska hitta denna någon, då vi har ständig brist på folk, och alla andra också har ont.

Hjälpmedel för att lyfta kommer inte på fråga.

Då är nästa fråga uppenbar, varför jobbar du kvar? Uppenbarligen är du inte nöjd med tillvaron. Det är inte så att någon kommer och räddar en utan det får man ordna själv och i praktiken har man bara tre alternativ. Acceptera tillvaron och gör det bästa av situationen, försök förändra den eller byt jobb. Fördelen med att inte vara ett träd är att man kan flytta på sig om man inte gillar läget.

Personalomsättning i sig kommer inte få ett företag att förändra hur de behandlar sin personal. Däremot när all bra personal försvinner och det inte går att rekrytera nya med rätt kompetens så går det inte att komma undan att göra någonting.

 

[Tuvstarr]

Då är nästa fråga uppenbar, varför jobbar du kvar? Uppenbarligen är du inte nöjd med tillvaron. Det är inte så att någon kommer och räddar en utan det får man ordna själv och i praktiken har man bara tre alternativ. Acceptera tillvaron och gör det bästa av situationen, försök förändra den eller byt jobb. Fördelen med att inte vara ett träd är att man kan flytta på sig om man inte gillar läget.

Jag har sökt jobb i över ett halvt år, det är inte så lätt att hitta något då jag bor långt från allting och inte riktigt är flyttbar på några år än.
De flesta andra söker också jobb, några har lyckats, just nu fattas 4 anställda.

 

[Kilauea]

Ja, som rubriken lyder.

Är det viktigt för er chef och hens chef hur ni mår?

Ja, min chef är väldigt mån om att vi ska må bra och trivas på jobbet.

 

[athena_arabians]

Då är nästa fråga uppenbar, varför jobbar du kvar? Uppenbarligen är du inte nöjd med tillvaron. Det är inte så att någon kommer och räddar en utan det får man ordna själv och i praktiken har man bara tre alternativ. Acceptera tillvaron och gör det bästa av situationen, försök förändra den eller byt jobb. Fördelen med att inte vara ett träd är att man kan flytta på sig om man inte gillar läget.

Personalomsättning i sig kommer inte få ett företag att förändra hur de behandlar sin personal. Däremot när all bra personal försvinner och det inte går att rekrytera nya med rätt kompetens så går det inte att komma undan att göra någonting.

Fast vadå? Chefen i fråga tvingar ju anställda att lyfta för tungt vilket inte är lagligt. Det går ju bortom "inte nöjd". Som anställd ska en f-n inte behöva påpeka för att arbetsgivaren att hen ska följa lagen! Det är ytterst väl reglerat i arbetsmiljöreglerna hur tunga lyft en får göra och hur många gånger per dag.

 

[Angel]

Fast vadå? Chefen i fråga tvingar ju anställda att lyfta för tungt vilket inte är lagligt. Det går ju bortom "inte nöjd". Som anställd ska en f-n inte behöva påpeka för att arbetsgivaren att hen ska följa lagen! Det är ytterst väl reglerat i arbetsmiljöreglerna hur tunga lyft en får göra och hur många gånger per dag.

Jag tolkar inte att lyften är olagliga utan att det är för tungt för att personen i det här fallet tycker sig få ont i kroppen av det. Får man ont av deifintionsmässigt lagliga lyft så är det lite knepigare om det är sådant som kan förutsättas ingå i ens tjänst. Att vägra utföra arbetet utan lyfthjälpmedel och kräva en riskbedömning är absolut befogat oavsett om det inte finns men fortfarande så är det upp till en själv att dra det via skyddsombud/fack eller liknande om arbetsgivaren inte lyssnar och man inte vill byta jobb. Ingen annan kommer göra det åt en.

 

[athena_arabians]

Jag tolkar inte att lyften är olagliga utan att det är för tungt för att personen i det här fallet tycker sig få ont i kroppen av det. Får man ont av deifintionsmässigt lagliga lyft så är det lite knepigare om det är sådant som kan förutsättas ingå i ens tjänst.

Det är förbjudet med kontinuerliga tunga lyft. Då ska lyfthjälp vara tillgänglig eller lyftet byggas bort på annat sätt. Det är också krav på att lyftet ska kunna göras på ett ergonomiskt sätt.

 

[Angel]

Det är förbjudet med kontinuerliga tunga lyft. Då ska lyfthjälp vara tillgänglig eller lyftet byggas bort på annat sätt. Det är också krav på att lyftet ska kunna göras på ett ergonomiskt sätt.

Det är väldefinierat vilka vikter det gäller och det beror på hur nära man kan hålla föremålet och en hel del annat. Om man själv får ont av en vikt som är tillåten så behövs det arbetsanpassning, mer träning/sjukgymnastik eller ett annat jobb. Det är två olika saker vi pratar om här.

Nackdelen med lyfthälpmedel är att ungefär ingen använder dom om det inte är ordentligt tunga saker vi pratar om eftersom det tar längre tid.

 

[lil-sis]

Mjae.

Det är inga problem att flexa för att göra privata saker och dylikt.

Men det är ingen som ”tar hand om” personalen. Eller nya biträdande verkar förstå vikten av ”fluff”, det är inte så komplicerat.

Men arbetsgivaren är väldigt dumsnål när det kommer till personalvård som är förebyggande.

 

[Tuvstarr]

Det är väldefinierat vilka vikter det gäller och det beror på hur nära man kan hålla föremålet och en hel del annat. Om man själv får ont av en vikt som är tillåten så behövs det arbetsanpassning, mer träning/sjukgymnastik eller ett annat jobb. Det är två olika saker vi pratar om här.

Nackdelen med lyfthälpmedel är att ungefär ingen använder dom om det inte är ordentligt tunga saker vi pratar om eftersom det tar längre tid.

Hade det bara varit jag som varit sliten hade det ju varit en sak. Men nu är så gott som alla på jobbet slitna.
Chefens råd är att vi ska vara två då vi lyfter 25 kg +, men det är svårt att hitta någon som kan hjälpa en då alla har för mycket att göra.

Men, som sagt, jag fortsätter söka nytt jobb

 

[manda]

jag är anställd i en sektor med maxad stressrelaterad sjukskrivning och företaget har jobbat väldigt aktivt för att bygga fram förebyggande strukturer, då det inledningsvis saknades och gav höga sjukskrivningssiffror. Från helt målstyrd arbetstid med avstämning två gånger om året (parat med bristande kontroll över den egna arbetsbelastningen - möten som kan ställas in osv) till att ha alternativ med tidsstyrd tjänst, mycket bättre introduktion av nya medarbetare och ett konsekvent arbetsmiljöarbete. Och framför allt bryr de sig. Det går att lyfta problem och tas på allvar.

Jag är faktiskt långt över förväntan glad och tacksam över det stöd jag fått och får från arbetsgivaren trots att jag inte jobbat på fyra år pga sjukdom. Min chef har hört av sig regelbundet och också varit väldigt bra stöd och bollplank egentligen långt utanför vad som kan förväntas av en arbetsplats. Men chefen är sådan; klok, medkännande och ansvarstagande. Senaste två åren, med rätt skral hälsa, har de hållit kontakt varje vecka. Ibland flera gånger i veckan. Jag vet att andra långtidssjuka får liknande stöd. Tidigare i veckan hade vi ett avstämningsmöte med försäkringskassan och min läkare frågade chefen ”men vad pratar ni om när ni stämmer av så ofta?” Och chefen sade typ att ”när någon är så sjuk som manda varit och det finns så lite vården kan göra så behövs bara någon som kan vara en medmänniska ibland. Och ibland också hjälpa till att avgöra när och var det är läge att söka vård.” Jag tycker det är otroligt fint att de väljer att tänja gränsen för vad arbetsgivarens rehabansvar egentligen består i (även om jag förstår att det inte passar alla och jag tror inte de skulle ligga på i så fall). Jag upplever verkligen att vi är viktigare som människor än som arbetare.

Men det är få som kommer till sin chef och meddelar att de kommer sjukskrivas om en månad för stressyndrom.

Oj, det är inte alls min bild! I mitt yrke är det många som flaggar för för hög belastning och det uppmuntras att vi gör det. Vi är en bransch av duktiga flickor och den som säger till gör det för att det verkligen brinner i knutarna, vilket också tas på stort allvar. Det gjorde det iofs inte för tretton år sedan när jag brände ut mig. Jag sade ganska exakt att jag inte kommer klara stå på benen fram till sommaren om jag inte får avlastning NU. Då funkade inte det signaleringssystemet men nu för det det. Om någon flaggar stämmer enhetschefen av inom tre dagar och drar i bromsen gällande arbetsbelastning för att kunna förebygga.

Varför skulle folk INTE säga till menar du?

 

[FeatherCloud]

Jag upplever min arbetsgivare genom de närmaste cheferna som måna om vår hälsa. Vi har komplexa uppgifter och ofta en hel del olika förväntan att jämka från lagstiftning, politik, intressenter osv men vi pratar oerhört mycket om det och hur vi kan hantera frågorna. Vi förväntas inte jobba eller svara på mail utanför arbetstid, har en hel del tillfällen när vi jobbar med tex psykologisk trygghet i arbetsgruppen osv. Det går i princip alltid att få ledigt vid behov och jag upplever att det går att få hjälp med att prioritera ner och bort vid behov.
Sen ska jag inte sticka under stol med att det ofta är ett högt tempo och ibland svårt att hitta återhämtning efter stressiga perioder men det är ju en annan sak än frågeställningen, tänker jag.

 

[Hedinn]

Oj, det är inte alls min bild! I mitt yrke är det många som flaggar för för hög belastning och det uppmuntras att vi gör det. Vi är en bransch av duktiga flickor och den som säger till gör det för att det verkligen brinner i knutarna, vilket också tas på stort allvar. Det gjorde det iofs inte för tretton år sedan när jag brände ut mig. Jag sade ganska exakt att jag inte kommer klara stå på benen fram till sommaren om jag inte får avlastning NU. Då funkade inte det signaleringssystemet men nu för det det. Om någon flaggar stämmer enhetschefen av inom tre dagar och drar i bromsen gällande arbetsbelastning för att kunna förebygga.

Varför skulle folk INTE säga till menar du?

Jag kanske var otydlig, men menar alltså inte att flagga för att det är hög arbetsbelastning eller att man inte mår bra, utan den faktiska sjukskrivningen. Blir du sjukskriven av en läkare blir du ju det från den dagen du går till läkaren och får ett intyg, du får inte ett intyg där det står att du blir sjukskriven om en månad. Det är ju liksom inte som med en uppsägning med uppsägningstid, att arbetsgivaren får x antal månader på sig att anställa en ersättare, utan med en sjukskrivning blir den anställda borta från dagen det sker och hela situationen blir både sämre och dyrare än om chefen hade tagit hand om sina anställda och åtgärdat situationen innan det gått så långt (precis som du beskriver).

 

[manda]

Jag kanske var otydlig, men menar alltså inte att flagga för att det är hög arbetsbelastning eller att man inte mår bra, utan den faktiska sjukskrivningen. Blir du sjukskriven av en läkare blir du ju det från den dagen du går till läkaren och får ett intyg, du får inte ett intyg där det står att du blir sjukskriven om en månad. Det är ju liksom inte som med en uppsägning med uppsägningstid, att arbetsgivaren får x antal månader på sig att anställa en ersättare, utan med en sjukskrivning blir den anställda borta från dagen det sker och hela situationen blir både sämre och dyrare än om chefen hade tagit hand om sina anställda och åtgärdat situationen innan det gått så långt (precis som du beskriver).

Nä så är det ju såklart!
Men om en stressrelaterad sjukskrivning kommer utan förvarning så skulle jag tro att kulturen på arbetsplatsen är sådär, och att information om ohållbara strukturer uppfattas som gnäll / arbetstagarens problem inte arbetsgivarens.

Det tar trots allt rätt mycket tid och ansträngning att gå in i väggen. En har gått över sina gränser på ett systematiskt sätt en längre tid. Om det inte uppmanas att rapportera sådant uppåt så finns definitivt ett problem i arbetsmiljön. Jag associerar det med ökänt dåliga arbetsgivare såsom amazon, apotea, adlibris och (tidigare?) Lidl. Tyvärr finns väl en liknande tendens i vård och skola, eller även om det uppmuntras att signalera så leder det ingenstans alls.

 

[Myzan87]

Fast nä, det är egentligen inte alls en svår balansgång. Anställda som mår bra orkar prestera bättre. Folk som trivs på arbetsplatsen stannar längre och det absolut dyraste för en arbetsgivare är hög personalomsättning. Det är också väldigt mycket billigare att sätta in åtgärder tidigt, om det så är lediga dagar, vård eller minskad arbetsbelastning än en sjukskriven anställd (som då också innebär nyrekrytering och/eller potentiellt personalbortfall eftersom det ofta kommer plötsligt).

Den biten har du rätt i. Men i branschen jag jobbar i så är man beroende av att få kontrakt på underhåll eller nybyggnation utav järnvägen. Investeringarna är dyra för ett så pass kortsiktigt uppdrag och jag vet flera kontrakt där man faktiskt går minus. Man lyckas inte anställa folk, det finns ingen kompetent personal att hyra in osv. Klart att det är en nedåtgående spiral. Men har du skrivit kontrakt på en viss summa så får du inte in mer intäkter än så. Ett underhåll som löper på 5år kan du inte heller göra snabbare.

Så ja, jag ser det som att det är en svår balansgång

 

[malumbub]

Vi får bada gratis i kommunens badhus. Vi har ett eget litet gym i ett förråd fullt med arbetsredskap och härlig avlopps-stank i källaren på jobbet.

Vi fick arbetsskor förra året, men hälften gick sönder direkt och vi som inte kunde ha skorna p g a fel sort/andra besvär, vi får klara oss utan.
Vi har arbetskläder som är trasiga, fläckiga eller inte passar. Vi tvättar dessa på arbetsplatsen utifrån roterande schema och det är alltid bråk om hur och när.

Vi är för få med för hög arbetsbelastning och vi hinner inte utföra alla våra sysslor och inte på ett bra sätt heller. I perioder måste vi slarva eller hoppa över moment för att hinna med det allra viktigaste. Vi har en uttalad och utskriven prioritetsordning, men ändå bråkar vi alltid om detta.

Vi har på oss att göra andras jobb. Saker som måste göras, men som de som egentligen ska göra dem inte kommer till oss för att göra. De lägger det på oss istället.

Vi har inte tid för grundläggande kommunikation eller reflektion i den grad vi skulle behöva. Vid stora förändringar får vi inte alltid ha stormöten för rätt information till alla samtidigt. Vi får ett mail. Många av oss läser sin mail för sällan.

Vi har tekniska arbetsredskap som inte funkar som de ska. Detta ökar stress, buller/ljudstörningar och frustration. Moment tar längre tid. Vi kan inte kommunicera på bra sätt. Vi blir tröttare. Vi tar inte bra beslut till slut.

Det saknas folk. Så vi får jobba ibland med minskad bemanning och ännu högre belastning. Eller med personer som inte kan jobbet och som vi måste handleda hela tiden. Effektiviteten blir då mycket låg.

Vi har det alltså rörigt, på flera sätt. Vi hinner inte med. Vi är trötta, ledsna, arga, frustrerade. Vi har ont. Vi bråkar i onödan och lägger energi på onödigt tjafs och stress.

Alla de gånger vi tar upp arbetsmiljön med närmaste chef hänvisar hen bara till att det är de ramar vi har och att hen måste jobba med det hen har; det går inte att höja grundnivån fortare. Kompetent och engagerad personal slutar, men inget ansvar eller skuld ligger på hen. Hen kan inte heller läsa av gruppens utvecklingssituation eller behov och tar inte tag i konflikter på rätt sätt.

Företagshälsan öppnar gärna upp dörren när chefen ber om det, men på samtalen där pratas det bara om hur jag som individ kan ändra min egen fritid för att passa jobbet och att jag som individ inte ska ta så mycket ansvar (samma fras är vi flera stycken som hört), medans alla de förändringsförslag vi tagit upp om arbetsmiljön och arbetsgivarens ansvar försvinner med vinden.

Uppifrån får vi till oss att förändringar är på gång och några förslag har de faktiskt lyssnat på, men de viktigaste punkterna vi haft händer det inget med. Kommunikationen mellan närmaste chef och uppåt verkar halta och den haltar ännu mer ner till oss.

Så om vi upplever att arbetsgivaren bryr sig om vår hälsa?
Nej.

 

[Sonic76]

Jag har sökt jobb i över ett halvt år, det är inte så lätt att hitta något då jag bor långt från allting och inte riktigt är flyttbar på några år än.
De flesta andra söker också jobb, några har lyckats, just nu fattas 4 anställda.

Facket? Huvudskyddsombud?

 

[Hedinn]

Nä så är det ju såklart!
Men om en stressrelaterad sjukskrivning kommer utan förvarning så skulle jag tro att kulturen på arbetsplatsen är sådär, och att information om ohållbara strukturer uppfattas som gnäll / arbetstagarens problem inte arbetsgivarens.

Det tar trots allt rätt mycket tid och ansträngning att gå in i väggen. En har gått över sina gränser på ett systematiskt sätt en längre tid. Om det inte uppmanas att rapportera sådant uppåt så finns definitivt ett problem i arbetsmiljön. Jag associerar det med ökänt dåliga arbetsgivare såsom amazon, apotea, adlibris och (tidigare?) Lidl. Tyvärr finns väl en liknande tendens i vård och skola, eller även om det uppmuntras att signalera så leder det ingenstans alls.

Absolut. Det jag skrev var ett svar på påståendet att det är en svår balansgång mellan att dra in tillräckligt mycket pengar och att hålla personalen välmående. Jag menar att det inte alls är en svår balansgång (ur ett ledningsperspektiv), för det blir så mycket billigare och lättare för företaget att behålla en välmående personal som stannar länge.
Om ursäkten är att det inte finns utrymme att ge nån extra ledigt, mindre arbetsbelastning en period eller annat som krävs för att personen ska må bra, så kommer det ju inte heller finnas utrymme för att personen kommer med en sjukskrivning, vilket slår betydligt hårdare mot företaget än om åtgärder satts in tidigare.

 

[manda]

Absolut. Det jag skrev var ett svar på påståendet att det är en svår balansgång mellan att dra in tillräckligt mycket pengar och att hålla personalen välmående. Jag menar att det inte alls är en svår balansgång (ur ett ledningsperspektiv), för det blir så mycket billigare och lättare för företaget att behålla en välmående personal som stannar länge.
Om ursäkten är att det inte finns utrymme att ge nån extra ledigt, mindre arbetsbelastning en period eller annat som krävs för att personen ska må bra, så kommer det ju inte heller finnas utrymme för att personen kommer med en sjukskrivning, vilket slår betydligt hårdare mot företaget än om åtgärder satts in tidigare.

Det håller jag verkligen med om.

 

[Kamomilla]

Tidigare arbetsplats pratades det så fint om att arbeta ergonomiskt och lagligt (inte bara gråzonerna) på möten.

Sen blev man ifrågasatt varför det tog längre tid än vanligt....