På er arbetsplats, hur prioriteras personalens hälsa?

[Seaside]

Absolut bryr de sig men prestationen är det som går först och man förväntas så långt det är möjligt ta eget ansvar för sin hälsa. Och helst inte be om att få besöka företagshälsovården heller, för det är ju så dyrt

 

[Hedinn]

Skyhög prio, både hos min närmsta chef och VD:n (dvs generell företagskultur). Och då inte bara på pappret utan i praktiken också, att hitta lösningar för att saker ska bli bättre när något inte är bra/orsakar stress/vad som helst prioriteras alltid över ordinarie arbetsuppgifter, oavsett hur akuta de är.

Så är ju den generella synen hos alla kollegor också. Inget arbete är viktigare än att personen som ska utföra det mår bra.

 

[sjoberga]

Absolut bryr de sig men prestationen är det som går först och man förväntas så långt det är möjligt ta eget ansvar för sin hälsa. Och helst inte be om att få besöka företagshälsovården heller, för det är ju så dyrt

Jag tycker man får tjata på folk att de ska söka hjälp hos vården, alltför många tänker att de ska reda ut det på egen hand in i det sista. Utfallet är nästan alltid att när väl vård söks och fås, så hittas lösningar. Lite lätt klurigt om man låtsas ha företagshälsovård, på sättet att den finns på papperet men helst aldrig ska användas.

 

[warg]

Bryr sig inte alls. Vi anställda mår skitdåligt. Arbetsplatsen flys och sjukfrånvaron är mkt hög.

Vi har gjort en undersökning av varför vi mår så dåligt och det är väldigt tydligt varför vi mår dåligt. Men chefernas enda svar på detta var 'vi behöver fortsätta analysera problemet'.

Eller så anordnas en workshop utifrån resultatet där vi ska tala om hur VI ska lösa problemet.

 

[villhöver]

Självklart inte! Och HR kan inte alls förstå sambandet mellan personalflykten (17st som slutat/håller på att sluta på 1,5 år) och avskedandet av fd chefen för 1,5 år sedan.

Samband? kan väl inte finnas ett samband här?....... ........ellleeeeeeeerrr
Och tänk om man skulle leta, och hitta ett samband, och behöva fundera över om det blev så himla bra?

 

[Angel]

Ja, som rubriken lyder.

Är det viktigt för er chef och hens chef hur ni mår?

Viktigt med mående på min arbetsplats, jag trivs väldigt bra. Visst att alla förväntas dra sitt lass och aktivt bidra till lösningar men det är inte speciellt ofta man kan förvänta sig att bli skedmatad som vuxen så det är rättvist. Vi har bra med friskvård och förmåner och firar ofta olika former av framgångar.

 

[Elo]

Eller så anordnas en workshop utifrån resultatet där vi ska tala om hur VI ska lösa problemet.

Hade nästsan misstänkt att detta kunde bli utfallet men det var väldigt tydligt vad problemet var i undersökningen de gjorde. Hade det sett det minsta annorlunda ut hade jag inte tvekat en sekund på att de försökt lösa det på det sättet. Och sedan hävdat att 'vi har jobbat MASSOR med arbetsmiljön'

 

[animalasia]

Jag upplever att det är viktigt men jag vet att jag har kollegor som har en helt annan uppfattning. Vi har ett aktuellt varsel som håller på att förhandlas och jag har hört den ena konspirationsteorin efter den andra. Det är lite konstigt att man kan ha så olika upplevelser av samma arbetsplats, kanske är jag naiv och inte förstår det som händer bakom kulisserna eller så händer det inget där och min kollega oroar sig i onödan.

 

[emma-vsm]

Jag jobbar inom ideell sektor där det generellt finns en syn på att vi som jobbar gör det enbart pga engagemang och driv för frågorna, och att vi anställda kan leva på enbart det. Utifrån det tycker jag att min organisation i grunden är väldigt bra på att värna om vår hälsa och skulle jag fått frågan för ett år sen skulle jag verkligen skriva under på det. Våra verksamhetsledare är normalt sett måna om att vi mår bra, att vi har en rimlig arbetsbelastning, en okej friskvårdspeng och sedan förra året även friskvårdstimme. Varje vecka har vi individuella samtal med verksamhetsledare för att stämma av och det är ett tillfälle för oss att lyfta om det är något som måste hanteras. Varje år görs en arbetsmiljöenkät som följs upp på medarbetarsamtalen.

Sista halvåret har dock inte riktigt varit normal, då det ekonomiska läget försämrats kraftigt. Friskvårdspengen har dragits in, arbetsbelastningen varit nästintill orimlig och varsel har utlysts. När ekonomin ställs mot de anställdas hälsa så är det inte riktigt lika enkelt för organsationen att prioritera och det känns av ganska snabbt. Men, vi har ändå ett relativt öppet klimat och pratar mycket om frågorna och det känns ändå som att vi blir lyssnade på. Om organisationen landar på fötterna efter den här krisen förväntar jag mig att saker återgår till det normala kopplat till att prioritera dom anställdas hälsa.

 

[Sasse]

Inte alls. Det har varit hård belastning sedan två år tillbaka, och det blir sämre och sämre. Personalen går på knäna, men ingen bryr sig. Vi framför feedback, men ingen lyssnar. Det enda som räknas är hur bra statistik vi har.

Vi har två sjukskrivna, rekordhög sjukfrånvaro och många som vill sluta. Folk får panikångest på arbetstid, och gråter både under arbetstid och efter. Vi får stå ut med en chef som kan komma med anklagelser utan grund, utskällningar och andra negativa kommentarer stup i ett. Som trycker ner oss om vi framför en åsikt.

Vi hör sällan något positivt, däremot får vi mycket kritik. Kritik för att vi försöker hitta lösningar på uppkomna problem, för att vi jobbar för lite eller för mycket, för att vi inte ler och är glada, för att vi är för stressade, etc.

Psykisk ohälsa tas inte på allvar om det inte är någon av chefens favoriter som lider av det, då hittas en lösning direkt. Annars får man bita ihop.

Jag är som tur är en av de som snart kan lämna arbetsplatsen bakom mig.

 

[Myzan87]

Det är en svår balansgång det där. För pengarna till företaget måste dras in av de anställda. Blir utgifterna (exempelvis löner, mat, aktiviteter osv) förhöga måste mer intäkter komma in.

Min arbetsplats har det varit bättre men det är inte dåligt. Säkerheten prioriteras (alla ska komma hem hela) och det följs upp och åtgärdas regelbundet. Det kan jag tycka är bra. Däremot så är min chefs arbetsbelastning förhög (vissa chefer har ännu mer på sitt bord) och deras mående tas inte på allvar.

 

[Hedinn]

Det är en svår balansgång det där. För pengarna till företaget måste dras in av de anställda. Blir utgifterna (exempelvis löner, mat, aktiviteter osv) förhöga måste mer intäkter komma in.

Fast nä, det är egentligen inte alls en svår balansgång. Anställda som mår bra orkar prestera bättre. Folk som trivs på arbetsplatsen stannar längre och det absolut dyraste för en arbetsgivare är hög personalomsättning. Det är också väldigt mycket billigare att sätta in åtgärder tidigt, om det så är lediga dagar, vård eller minskad arbetsbelastning än en sjukskriven anställd (som då också innebär nyrekrytering och/eller potentiellt personalbortfall eftersom det ofta kommer plötsligt).

 

[emma-vsm]

Fast nä, det är egentligen inte alls en svår balansgång. Anställda som mår bra orkar prestera bättre. Folk som trivs på arbetsplatsen stannar längre och det absolut dyraste för en arbetsgivare är hög personalomsättning. Det är också väldigt mycket billigare att sätta in åtgärder tidigt, om det så är lediga dagar, vård eller minskad arbetsbelastning än en sjukskriven anställd (som då också innebär nyrekrytering och/eller potentiellt personalbortfall eftersom det ofta kommer plötsligt).

Jag håller med. Men samtidigt förstår jag vad som menas med balansgång. För oss har det varit/är en period där vi vet att våra anställningar hänger löst om vi inte får in si och så många uppdrag. Jobb som normalt tar ett halvår att genomföra har vi gjort på 1-2 månader för att öka våra chanser till inkomster. Det går att göra så en period, för att vi vet att organisationen vill göra allt för att behålla personal och vi vet att det är tidsbegränsat. Samtidigt sliter det extremt mycket och långsiktigt skulle det inte funka att ha det arbetssättet, varken för oss som individer eller för organisationen i stort. Då är det bättre att dra ner på antal anställda och ge dom som är kvar en dräglig arbetsmiljö.

 

[Snurrfian]

Ja, som rubriken lyder.

Är det viktigt för er chef och hens chef hur ni mår?

Ja det skulle jag säga, nu har vi just fått ny chef men min känsla är att den nya bryr sig minst lika mycket. Sen kan nog svaret se annorlunda ut beroende på vem man frågar på arbetsplatsen men jag som har jobbat på andra ställen uppskattar allt som görs för oss. Sen är det stressigt den här årstiden, men det är inte företagets fel utan det är så samhället ser ut. Vi får betydligt bättre förutsättningar än vad folk på liknande arbetsplatser får.

De som har varit här längst börjar dock ha rätt orimliga förväntningar, mer betalt, kortare arbetstid, mindre jobb osv. Vi får kaffe/te/varm choklad gratis, varje fredag är det stor frukost, visserligen får vi turas om att handla men jobbet betalar. Vid konferenser får vi mat och fika. Behöver vi något får vi aldrig nej och även om arbetsmiljön just nu är dålig på grund av ventilations problem så ligger vår VD på och jagar fastighetsägaren att de måste lösa det, annars får de betala portabla AC och sätta in, de har fått ytterligare några dagar på sig eftersom de försöker lösa problemet och VD erbjuder sitt rum som arbetsplats vid behov.

 

[Squie]

Nja..

 

[Lilla]

Mina närmaste chefer absolut!
Högre upp mer oklart.

 

[Angel]

Fast nä, det är egentligen inte alls en svår balansgång. Anställda som mår bra orkar prestera bättre. Folk som trivs på arbetsplatsen stannar längre och det absolut dyraste för en arbetsgivare är hög personalomsättning. Det är också väldigt mycket billigare att sätta in åtgärder tidigt, om det så är lediga dagar, vård eller minskad arbetsbelastning än en sjukskriven anställd (som då också innebär nyrekrytering och/eller potentiellt personalbortfall eftersom det ofta kommer plötsligt).

Var det inte svårt så skulle alla göra det. Självklart är det svårt. Visst att arbetsgivaren har ansvar för sina anställdas välmående men det är när de är på jobbet. Väldigt många tar inte alls hand om sig själva tillräckligt på resterande tid för att även en välfungerande arbetsplats ska täcka upp för det och sen går de ändå runt och förpestar tillvaron för sina kollegor genom att klaga hela tiden. En sån anställd är inte dyr att bli av med. Man kan inte heller som arbetsgivare tvinga någon att ta emot vård som inte är relaterad till arbetet, speciellt om det inte är som en del av en rehabplan. Även om de absolut skulle behöva det.
Sjukskrivningar kommer heller oftast inte plötsligt. Upprepad korttidsfrånvaro, någon som klagar på huvudvärk och sömnproblem, slarv/olyckor som vid utredning visar att det berott på stress, mycket övertid osv är rätt enkla saker att titta efter om man som arbetsgivare är intresserad. Men det är långt ifrån alltid som lösningen är så enkel som att bara anställa lite mer personal så har man löst alla problem.

 

[Hedinn]

Var det inte svårt så skulle alla göra det. Självklart är det svårt. Visst att arbetsgivaren har ansvar för sina anställdas välmående men det är när de är på jobbet. Väldigt många tar inte alls hand om sig själva tillräckligt på resterande tid för att även en välfungerande arbetsplats ska täcka upp för det och sen går de ändå runt och förpestar tillvaron för sina kollegor genom att klaga hela tiden. En sån anställd är inte dyr att bli av med. Man kan inte heller som arbetsgivare tvinga någon att ta emot vård som inte är relaterad till arbetet, speciellt om det inte är som en del av en rehabplan. Även om de absolut skulle behöva det.
Sjukskrivningar kommer heller oftast inte plötsligt. Upprepad korttidsfrånvaro, någon som klagar på huvudvärk och sömnproblem, slarv/olyckor som vid utredning visar att det berott på stress, mycket övertid osv är rätt enkla saker att titta efter om man som arbetsgivare är intresserad. Men det är långt ifrån alltid som lösningen är så enkel som att bara anställa lite mer personal så har man löst alla problem.

Jag tror att vi pratar om olika saker.
Jag har inte nånstans skrivit om ansvar eller otrevliga anställda, jag har skrivit om vad som gynnar företagets ekonomi i långa loppet. Och det är inte hög personalomsättning, vilket det i regel är på företag som inte tar hand om sina anställda.

Att sjukskrivning kommer plötsligt menar jag själva sjukskrivningen, inte att det inte går att se tecken innan. Men det är få som kommer till sin chef och meddelar att de kommer sjukskrivas om en månad för stressyndrom.

Inte heller har jag skrivit att lösningen är att anställa mer personal, även om en del i lösningen självklart är att andra ska kunna täcka upp för frånvarande anställda utan att själva stressa ihjäl (dvs folk ska kunna vara sjuka/vabba/ha semester utan att komma tillbaka till dubbel arbetsbörda).

 

[MissFideli]

Min arbetsgivare höjde precis friskvårdsbidraget till 3000 från 1500 samt att man har lokala samarbeten med t.ex badhus osv.
Men arbetsmiljömässigt är min bransch så körd i botten att många arbetsgivare inte prioriterar hälsan alls.

 

[Nebraska]

Ja, som rubriken lyder.

Är det viktigt för er chef och hens chef hur ni mår?

Jag har de senaste åren genomgått två väldigt livshotade sjukdomar. Inte en enda gång har jag fått frågan hur jag mår. Ger det svar på frågan?