Där jag rider så trampar jag upp stigar, det blir ju så efter några år. Så jag har frågat och fått tillstånd av markägaren till att rida på en stig som har blivit genom mina hästars trampande. Detta främst för att markägaren önskade sig en stig just där.Så länge du rider på redan befintliga stigar/vägar och inte "trampar upp dem"/förstör så har du rätt att rida regelbundet i samma skog. Om du är ensam eller kanske två stycken - börjar man rida flera/större sällskap gäller som du säger bara "enstaka tillfällen", dvs du får inte rida regelbundet på samma stig/väg.
Jag är rädd för att det är just så som det är. Detta diskuterades livligt i fallet med "Kanoterna på annans vatten och kanotuthyraren", där markägaren vann den rättsliga processen med just det argumentet.Om det bara vore "färdslorätt" så har du ju heller inte rätt att som individ utan djur gå på samma promenadstig varje dag....
Allemansrätten är en rätt att taga väg över annans mark när man reser. Det är därför som man kan tälta en natt. Man är ju på resande fot. Under resan så får man plocka bär, svamp, nötter och pinnar på marken till ved.
Men med tiden så har den kommit att bli en rätt att för fritidsbruk vistas i skog och mark. Men detta är inte direkt reglerat i lagen, utan det står litet här och där i lagboken "vad man inte får göra". Det är därför som det blir så rörigt när man skall reda ut vad Allemansrätten är egentligen.
Grundregeln är ju att man inte får störa eller förstöra. Så om markägaren blir störd av hunden, så har man ju redan gått utanför vad allemansrätten tillåter.