Sv: Övningar som syftar till avspänning/lugn
Känner igen det där för sån är min "alltid" fast med olika saker beroende på dagsform, att han jagar upp sig när man gör något mer energikrävande och sen är det svårt att gå tillbaka till det där lugna och svårt att förekomma hästen hellre än att den gör saker av sig själv.
Det kommer vi nog alltid få jobba på och ha i åtanke när vi tränar, försöker tänja gränserna lite lagom utan att gå över gränsen för då sitter det ofta kvar i skallen till nästa gång och blir bara onödigt bråk med hästen.
Man (jag iallafall) får väl trösta sig med att även om hästen alltid kommer vara så i grunden så kommer man kunna flytta gränserna mer och mer.
En grej som varit väldigt viktig för mig är fokus.
Om hästen är inställd på en sak (trav kanske, eller galopp) och jag vill något annat (skritt t ex) så underlättar det att ha en plan i förväg och ha stenhård fokus på det jag vill göra för att kompensera för hästen. Verkligen känna överdrivet i kroppen det jag vill att den ska göra.
Det är oftast när man tappar fokus på vad vi gör just nu eller blir passiv som hästen hittar på eget.
Därför kan också övningarna och att alltid ha en förutbestämd ridväg underlätta, för då vet man lättare vart man är i sin plan och vad som är nästa steg.
Men ibland tror jag också det kan löna sig att ta hänsyn till hästens energinivå och inte propsa på att göra sånt som inte passar till energinivån. Hitta till hästens nivå och jobba därifrån, sen kan man ju ändå försöka omvandla energin till lite olika, behöver inte vara just det hästen skulle ha valt.
Själv har jag just nu också galoppen som lite sån riskfaktor, alltså att det är när man gjort ett par fattningar som hästen gärna tar egna initiativ till att fatta lite hursom och närsom. Fast för mig personligen är det ett framsteg eftersom vi övat flera år på att lära in fattningar (travare som haft svårt med galoppen och hjärnspöken om det) och det från början blev samma fenomen redan i traven.
Just nu iallafall underlättar det att tänka posivit och berömma det han gör, vara beredd på att det kan komma lite mer än jag bett om när jag trycker på "på-knappen" och vara glad för det jag får, kanske passa på att försöka omvandla det till något annat skoj, ser det lite som en utmaning att hinna med att rida i det där och tycker det är roligt med energin.
Pållen blev faktiskt mycket latare när det var matte som satte honom i jobbiga övningar och sitter och ropar "yihaa, hoppla pålle!"
Lite som att han coolade ner när matte hamnade på samma nivå, och framförallt - inte gör någon grej av det. Är såklart lättare sagt än gjort men för mig underlättade det att jag försöker tänka mig in i en situation där jag känner mig trygg, nöjd, positiv och med självförtroende, och plockar fram den känslan om jag märker att jag tycker pålle börjar göra något obehagligt eller det känns som jag tappar kontroll osv. Ofta sätter det sig lika mycket i skallen på oss som för hästarna!