Övertyga sig själv om det positiva eller negativa - att börja rida eller att avstå

[JSK]

Det finns garanterat oändligt med trådar här om liknande saker, kanske framförallt "har jag förutsättningarna för att skaffa egen häst?".
Det här handlar nog mer om att skriva av sig på något sätt än att rådfråga er då allt hänger på mig själv, men det skulle vara intressant att höra om det är någon mer som haft den här känslan till hästlivet, hur ni kom dit och vad som hände sen.

Jag har nog alltid haft en liten förkärlek till hästar, lite fascinerad över de här individerna innan jag ens på riktigt hade träffat på dem. De har alltid känts speciella på något vis.
För ett par år sedan träffade jag en hästtjej som jag hade ett förhållande med som tog slut för ett par månader sedan.
I relationen kretsade mycket kring hästar. Redan första dagen jag och tjejen träffades följde jag med till stallet och träffade på hennes egna häst som tog sig till mitt hjärta snabbt. En feminin, något äldre valack med en otroligt söt pannlugg blev min första broder i hästarnas värld.
Jag försökte lära mig mycket om hästar och hästlivet och acklimatisera mig så snabbt och gott jag kunde då jag flyttade ifrån både vänner och familj, och jag var beredd att offra mycket för min nyfunna kärlek till både tjej och häst.
Det har blivit oerhört många timmar i stallet och många timmar spenderade ute på tävlingar då tjejen även började jobba i ett tävlingsstall. Där hjälpte jag till mycket, fick uppleva en seriösare sida av sporten och vara med runt med professionella ryttare och den här tiden är nog den jag saknar mest i livet just nu. Mest av allt saknar jag närheten till hästarna och livet runt dem.

MEN, även med det romantiska filtret på inser jag även hur många baksidor det finns med hästlivet och det är där tankarna kommer in - ska jag verkligen ge mitt hjärta till den här livsstilen och leva det själv den här gången?
Jag har fått uppleva många besök till veterinär, den ekonomiska påfrestningen, tidsbrist, bevittnat skador, upplevt drama och konflikter i stall, fått höra mardrömshistorier - jag har väl helt enkelt fått bevittna mycket av det negativa i vad som krävs för att ha en häst från sidan av allting med en slags livrem att jag faktiskt kunde säga upp mig från det här intresset och låta dåvarande flickvän sköta det själv.

Det bör låta vääääldigt konstigt, men på något sätt vill jag försöka hitta mig i just de här grunderna innan jag ger mig in på att börja ridskola och låta ridningen färga av sig på värderingarna. Egentligen är väl tanken att det är just ridningen som ska väga upp för alla nackdelar, samtidigt har jag fått erfara att det kan, under längre perioder, krävas ett enormt slit och engagemang UTAN RIDNING inblandat pga skador.

Må vara överanalyserat och ni som orkat läsa igenom det här kommer nog tycka det är mycket dravel, men jag skulle vara tacksam och intresserad om någon har liknande erfarenheter att dela med sig utav.

 

[Houdinie]

Att se ridningen som det enda positiva med hästintresset verkar mycket främmande för mig. Jag åker lika glatt till stallet de dagar hästen ska vila som de dagar jag ska rida.

Att umgås med hästar, lära sig läsa av deras behov, önskemål och sinnesstämningar, samt att se dem lyckliga och nöjda är för mig det allra bästa med att hålla på med hästar. Ridningen är (oftast) kul, men den är långt ifrån det enda positiva och hästintresset är BÅDE en sport och en livsstil. Om man bara gillar ridningen och inte "det andra", så är ridskola det bästa valet.

Sedan har jag alla mina bästa vänner i stallet, både fyr- och tvåbenta!

 

[JSK]

Positiva sidorna är dumt att utelämna:
De fantastiska miljöerna man oftast får uppleva. Det är oftast något magiskt och idylliskt med hästanläggningar.
Otroligt mysigt på de flesta meetings (bara upplevt ett par stycken men det känns som det kan vara en väldigt skön stämning rent generellt) och även på tävlingar.
Hur underbara och fascinerande djur hästarna är. Ibland gigantiska, allts om oftast hängivna och alltid olika som individer. Spännande djur! Det är så otroligt mysigt att bara vara med dem.
Det verkar fantastiskt att kunna samarbeta med ett djur och ha känslan att man jobbar mot samma mål, ännu bättre om man sen lyckas tillsammans.
Få vistas med så mycket kvinnor är knappast någon nackdel. Ledsen om det lät sexistiskt, men det är en förmån för en kille som annars umgåtts i fotbollskretsar och varit intresserad utav hockey. Ni är fantastiska! (undantagsfall finns, så slipper jag generalisera för mycket)

 

[Aionee]

Har inte mycket att säga, förutom att för mig personligen känns det som om man inte bara kan gilla ridningen. Man måste tycka om och njuta av allt annat runt hästen för att sedan se ridningen lite som en bonus, i alla fall om man har egen häst eller gör mer än rider 1 timme på ridskola varje vecka. Jag kan räkna de gånger jag ridit min häst på en hand, och jag har snart ägt honom ett år och är hos honom varje dag. Men jag har knappt ingenting negativt att säga. Jag har så gott som bara positiva erfarenheter som jag kan komma på nu, och de negativa har helt enkelt blivit "bortglömda" eftersom jag tycker konsten att hålla på med hästar är något extra.

 

[TheRedLightning]

Baksidor finns överallt i livet och det enda är att lära sig leva med dom, jag orkar inte gå runt och oroa mig för att jag t ex skulle gå och bryta benen såpass illa att jag aldrig kan gå igen. Jag tar varje dag som den är, gäller även hästarna också. Ena dag är både hantering och ridning toppen, en annan dag är det ett rent helvete, men sen kommer de där gyllene ögonblicken som påminner om varför man håller på med hästar.
Man måste ha dåliga dagar för att uppleva dom bra, annars hade man inte vetat när det är bra osv.

 

[stjarnhimmel]

Det finns garanterat oändligt med trådar här om liknande saker, kanske framförallt "har jag förutsättningarna för att skaffa egen häst?".
Det här handlar nog mer om att skriva av sig på något sätt än att rådfråga er då allt hänger på mig själv, men det skulle vara intressant att höra om det är någon mer som haft den här känslan till hästlivet, hur ni kom dit och vad som hände sen.

Jag har nog alltid haft en liten förkärlek till hästar, lite fascinerad över de här individerna innan jag ens på riktigt hade träffat på dem. De har alltid känts speciella på något vis.
För ett par år sedan träffade jag en hästtjej som jag hade ett förhållande med som tog slut för ett par månader sedan.
I relationen kretsade mycket kring hästar. Redan första dagen jag och tjejen träffades följde jag med till stallet och träffade på hennes egna häst som tog sig till mitt hjärta snabbt. En feminin, något äldre valack med en otroligt söt pannlugg blev min första broder i hästarnas värld.
Jag försökte lära mig mycket om hästar och hästlivet och acklimatisera mig så snabbt och gott jag kunde då jag flyttade ifrån både vänner och familj, och jag var beredd att offra mycket för min nyfunna kärlek till både tjej och häst.
Det har blivit oerhört många timmar i stallet och många timmar spenderade ute på tävlingar då tjejen även började jobba i ett tävlingsstall. Där hjälpte jag till mycket, fick uppleva en seriösare sida av sporten och vara med runt med professionella ryttare och den här tiden är nog den jag saknar mest i livet just nu. Mest av allt saknar jag närheten till hästarna och livet runt dem.

MEN, även med det romantiska filtret på inser jag även hur många baksidor det finns med hästlivet och det är där tankarna kommer in - ska jag verkligen ge mitt hjärta till den här livsstilen och leva det själv den här gången?
Jag har fått uppleva många besök till veterinär, den ekonomiska påfrestningen, tidsbrist, bevittnat skador, upplevt drama och konflikter i stall, fått höra mardrömshistorier - jag har väl helt enkelt fått bevittna mycket av det negativa i vad som krävs för att ha en häst från sidan av allting med en slags livrem att jag faktiskt kunde säga upp mig från det här intresset och låta dåvarande flickvän sköta det själv.

Det bör låta vääääldigt konstigt, men på något sätt vill jag försöka hitta mig i just de här grunderna innan jag ger mig in på att börja ridskola och låta ridningen färga av sig på värderingarna. Egentligen är väl tanken att det är just ridningen som ska väga upp för alla nackdelar, samtidigt har jag fått erfara att det kan, under längre perioder, krävas ett enormt slit och engagemang UTAN RIDNING inblandat pga skador.

Må vara överanalyserat och ni som orkat läsa igenom det här kommer nog tycka det är mycket dravel, men jag skulle vara tacksam och intresserad om någon har liknande erfarenheter att dela med sig utav.

Vänd på det hela, det är positivt att du nu vet nackdelarna, För visst det är mkt slit och har man otur blir det mkt veterinär-räkningar.
Men livet med häst är också fantastiskt och så mkt mer.
Däremot behöver du ju inte skaffa egen häst. Rider man på ridskola och sen tex blir medryttare behöver man inte ta veterinärräkningar. Visst allvarliga olyckor etc sker och det är ju fruktansvärt. Men glöm inte bort att i de flesta fall går det bra.
Jag har också varit i många stall utan konflikter. Tidsbrist tycker jag främst drabbat om man har egen häst.

 

[Mia_R]

Visst finns det baksidor, men att som nu på morgonen gå ut i hagen och se fyra hästar komma i galopp för att hälsa på mig kan värma vilket stenhjärta (= mitt) som helst.

 

[Maoam]

Som de flesta skriver, det är så mkt mer än bara ridningen även om den är en stor bit. Men den största delen är att man helt enkelt älskar hästar. Jag tycker absolut att du ska börja rida, kolla med närmsta ridskola. Det roliga med ridningen är att det finns plats för alla, från den som satsar hårt till den som bara vill mysa med hästarna. Jag har jobbat som ridlärare och haft flera vuxna killar som börjat rida. De flesta hittar en ny passion i livet. Många tycker att det är lagom att rida en gång i veckan men några har satsat vidare. Hade en kille som började i grupp, blev biten och började ta privatlektioner och så småningom så började han rida lite snälla privathästar. Han satsade hårt och utvecklades snabbt. Till slut köpte han en fälttävlanshäst och började tävla. Klart att det finns baksidor och risker men det finns det ju med allt, ska man låta dessa styra ens liv så kan man ju knappt gå utanför dörren.

 

[Buck]

fråga nr 1,
överväger dina positiva erfarenheter av häst världen de negativa du mött?

fråga nr 2,
har du råd, tid och energi till att börja med hästar?

fråga nr 3,
vad vill du göra med hästar? dvs kan du nöja dig med ridskola eller är det bara stall jobbet du trivs med?
att hjälpa till som allt i allo på en ridskola kan lära dig mycket mer än ridlektioner ger även om du inte får mer än halv minimilön och ryggskott för det .

 

[Yrja]

Negativa sidor med hästvärlden? Hm.. alltså, jag har faktiskt aldrig sett det så. Alla världar har negativa sidor.

Sen ska tilläggas att hästvärlden är inte en värld, det finns väldigt många dimensioner och de kan skilja sig rätt mycket. Den klassiska hästvärlden är ju ridskolan, ridbyxor och tävlingar i form av hoppning eller dressyr.

Sen har vi den akademiska, horsemanship, western, WE, skogsridning... förutom olika grenar och inriktningar finns ju också olika nivåer. Skador och veterinärbesök är inte lika vanliga överallt om vi nu ska gå in på just det. Dessutom gäller det att skafa bra kontakter - föri sanningens namn kan veterinärer sällan göra mycket. Skadorna återkommer och handlar ofta om att hästen har ett problem som man måste få bukt med, inte själva skadan i sig.

Jag skulle också ställa mig frågan - vad vill jag få ut av hästarna? Det finns som sagt väldigt många dimensioner av den här världen. Vill du rida på en hobbynivå eller tävla, skog och mark, hoppa eller dressyr? Eller AR eller western, WE...? Eller vill du köra häst? Frihetsdressyr? Eller kanske fördjupa dig i häst som väsen, bygga en relation och ett djupare sammarbete?

Kanske du ska titta lite på olika delar av hästvärlden först, och bilda dig en uppfattning? Annars är det ju bara att börja en termin på ridskola och ta det därifrån. Det är ju bara att sluta o du känner att det inte är för dig.

 

[Balahé]

Jag tycker att det låter som om du redan är hästmänniska. Kärleken till djuret häst verkar finnas där och du vet, till skillnad från många andra nya ryttare, att det finns baksidor med hästeriet. Tycker helt klart att du skall ge ridning eller körning en chans. Gillar du det inte kan du alltid sluta igen. Killar som rider får ofta mycket "gratis" enligt min erfarenhet, just eftersom vi tjejer ofta är måna om att killen skall trivas i stallet och vilja fortsätta inom denna fantastiska sport. Under förutsättning att killen i fråga är trevlig och sjyst mot både djur och människor vill säga.