Z
Zambezi
Häromdagen sprang mitt föl (8 mån) över mig duktigt. Jag skulle just leda in henne i hagen när något knäppte till i skallen på henne och hon sprang rakt på mig. Jag dök i backen och fölet försvann i fjärran.
Troligen var det något som skrämt henne, för det är världens mest lätthanterliga föl annars. (Det blåste hårt och hon fick se snö för första gången i sitt liv, så lite skeptisk var hon när hon kom ut ...)
Hur ska jag generellt hantera en sådan situation? Och ska jag tolka det som att hon hyser den värsta ringaktning för mig, eller bara att jag råkade stå i vägen?
Jag vill ju egentligen att hon ALDRIG ska springa på mig - inte ens om det kommer ett hästätande lejon.
I just denna situationen kunde jag ju inte precis korrigera henne, eftersom jag låg och letade efter knäskålarna, medan hon for rundor i hagen, jagad av det hängande grimskaftet. (Hur kul var det egentligen ... )
Och när jag väl kommit på fötter och stapplat fram till henne var ju inte korrigering aktuell längre.
I det här fallet fick jag ju bara låtsas att snö Är kul, grimskaftet är INTE farligt och matte går alltid som en ledbruten gammal gumma.
Men hur ska man generellt göra när hästen blir rädd?
Ska jag korrigera en sådan här sak, fastän det beror på att hon blev rädd?
Eller ska man helt enkelt konstatera att "shit happens" dvs att det ÄR farligt att hantera hästar, och att sådant här KAN hända, och helt enkelt hålla sig ur hästens eventuella flyktväg?
(Jag har gått kurser där både det ena och andra sagts, så jag är en smula förvirrad just nu ...)
Troligen var det något som skrämt henne, för det är världens mest lätthanterliga föl annars. (Det blåste hårt och hon fick se snö för första gången i sitt liv, så lite skeptisk var hon när hon kom ut ...)
Hur ska jag generellt hantera en sådan situation? Och ska jag tolka det som att hon hyser den värsta ringaktning för mig, eller bara att jag råkade stå i vägen?
Jag vill ju egentligen att hon ALDRIG ska springa på mig - inte ens om det kommer ett hästätande lejon.
I just denna situationen kunde jag ju inte precis korrigera henne, eftersom jag låg och letade efter knäskålarna, medan hon for rundor i hagen, jagad av det hängande grimskaftet. (Hur kul var det egentligen ... )
Och när jag väl kommit på fötter och stapplat fram till henne var ju inte korrigering aktuell längre.
I det här fallet fick jag ju bara låtsas att snö Är kul, grimskaftet är INTE farligt och matte går alltid som en ledbruten gammal gumma.
Men hur ska man generellt göra när hästen blir rädd?
Ska jag korrigera en sådan här sak, fastän det beror på att hon blev rädd?
Eller ska man helt enkelt konstatera att "shit happens" dvs att det ÄR farligt att hantera hästar, och att sådant här KAN hända, och helt enkelt hålla sig ur hästens eventuella flyktväg?
(Jag har gått kurser där både det ena och andra sagts, så jag är en smula förvirrad just nu ...)