Det märkligaste någon någonsin sagt till mig hände för ett antal år sedan, i en mataffär. Jag kom från charken där jag hämtat ett paket rostbiff när en kvinna kliver fram och kikar ner i min korg, tittar upp mot mig och ler och säger glatt "Ja rostbiff, det är ju väldigt lätt mat!". Jag blir lite paff men antar att hon kanske letar efter middagsinspiration och blev lite entusiastisk över mitt oavsiktliga "förslag", så jag ler och försöker artigt hålla med men jag är vegetarian och är bara där för att göra ärenden åt någon annan (mao min uppfattning och intresse för just rostbiff är starkt begränsad) men det kan ju inte den här kvinnan veta. Så jag säger något om att jovisst, väldigt lätt mat såhär varma sommardagar, passar finfint, himla bra, medan jag börjar försöka kliva runt henne och handla vidare. Då stoppar hon mig igen och tydliggör: "Nej, jag menar att det är
lättmat!" följt av gestikulerande och menande blick mot min - det ska erkännas - inte helt smäckra kropp... Så nickar och ler hon igen, pekar ner i korgen (typ "duktig tjockis"?) och går iväg, sitt budskap tydligen framgångsrikt framfört, medan jag står kvar som en klubbad oxe.
Jag menar... Va!?
Vafan?
Allvarligt...
Visst, jag vägde en del kilon för mycket, absolut -
men är det en inbjudan att för främlingar att kontrollera vad jag handlar!? Vad hade människan sagt om det legat en chipspåse där istället för "lättmaten" rostbiff? Hade hon roffat åt sig den och stoppat ner en påse morötter istället, så tjockisen inte handlade fel saker?
Jag blev inte ledsen av det hela (jag blev nog för jäkla paff om inte annat!
), men många andra hade kunnat bli
rejält sårade! Vad gav henne rätten att snoka i min korg och sätta betyg på hälsosamheten av mina varor? Gör hon det här med alla överviktiga hon ser? Kort sagt: vafan!?
Men ett gott skratt bjuder det mig på i alla fall, än idag. Så jäkla märklig människa...