Oväntade kommentarer

Det @niphredil skrev fick mig att komma ihåg!
Sambons ena syrra (25 år) var på väg hem och var kanske någon meter från dörren när en kvinna kommer gåendes med sitt barn på andra sidan vägen.
Då säger mamman: "Kolla där! Där är den där tanten som alltid ser så himla sur ut!"
Hon visste såklart inte vad hon skulle säga!
Jag blev så arg när jag fick höra det! Den här syster har själv uttryckt hur jobbigt hon tycker det är att hon kan se sur ut fastän hon inte ens är det! :(
Tja, jag har insett att jag nog ser sur ut när jag bara är som vanligt och inte minst om jag funderar... Ändå upplevs jag som en glad person av de som lär känna mig :) Skenet kan verkligen bedra! (Ska kanske tillägga att jag inte KÄNNER mig sur eller arg alls!)
 
Tja, jag har insett att jag nog ser sur ut när jag bara är som vanligt och inte minst om jag funderar... Ändå upplevs jag som en glad person av de som lär känna mig :) Skenet kan verkligen bedra! (Ska kanske tillägga att jag inte KÄNNER mig sur eller arg alls!)
Samma här!
 
Tja, jag har insett att jag nog ser sur ut när jag bara är som vanligt och inte minst om jag funderar... Ändå upplevs jag som en glad person av de som lär känna mig :) Skenet kan verkligen bedra! (Ska kanske tillägga att jag inte KÄNNER mig sur eller arg alls!)

Samma sak här! Dessutom ler jag tydligen med mungiporna neråt, måste se hemskt grinig ut jämt.
 
Lite på tal om... Men här var det nog mest min kommentar som var lite oväntad :angel:

Har för en gångs skull följt med några kompisar ut och när vi är ute och tar lite frisk luft kommer en kille fram som jag inte alls känner igen först, men visar sig sedan vara en yngre bror till en klasskompis från lågstadiet.

Han säger något i stil med "Alltså du var söt när du var liten men nu har du blivit riktigt..." och sedan någonting som jag inte riktigt uppfattar eftersom jag bara lyssnar på honom lite sådär med ett halvt öra, men jag antar bara att det var något som var "inte söt" (t.ex. ful), så jag vet inte riktigt vad jag ska svara men blir lite lagom nonchalant "Jaha, det var ju synd".
Men vartefter han fortsätter prata med mig och ja, ganska uppenbart "raggar" så inser jag att det kanske inte alls var något negativt som han sa utan snarare något i stil med "snygg" eller så. :o
Undrar vad det säger om min självkänsla att jag utan att ens reflektera över att det skulle kunna vara annourlunda antar att det var någon slags negativ kommentar :cautious:
 
Vilken rolig tråd, även om en del kommentarer får en att undra vart mänskligheten är på väg.

Själv har jag två saker jag kommer på just nu. Den första kommentaren fick jag när jag var 12 år gammal. Min morfar hade fått en stroke några dagar tidigare och låg för döden på sjukhuset. Min familj åkte till sjukhuset och det var första gången jag följde med för att hälsa på. Jag minns att jag tyckte det var jobbigt så grät en liten skvätt i korridoren varav två sjuksystrar tittar på mig och utbrister: "Åh vilka fina tänder du har!!"
Jag: "Eeeh... tack!"
Sjuksyrrorna: "Du har väl aldrig behövt ha tandställning?"
Jag: "Naee, det har jag inte."
Kändes väldigt absurt att få dessa kommentarer just då och tycker i efterhand att det var väldigt gulligt av dem. Det fick mig att tänka på annat en kort stund :).

Det finns en kassörska på Systemet i närheten där jag bor som alltid är så himla trevlig och gullig och slänger ur sig komplimanger för jämnan. En gång när jag handlade där gav hon komplimanger för mina glasögon och hon tyckte att de passade mig sååå bra. "Tack" svarade jag för jag älskar dem nämligen själv :D.
 
För länge sedan var jag med sonens pappa till Orlando på en läkarkonferens. Alla svenska deltagare skulle en kväll till Sea World och bla gå på en show med späckhuggare eller killerwhales. En av deltagarna chockar oss alla genom att komma så knasigt klädd så bara en maskerad kan ursäkta det. Väl framme så sätter han sig brevid mig och är galet överförfriskad. När showen börjar säger han till mig och maken att det här är precis som i Östergötland. Vad menar du undrar vi. " Ja i Linköping tar de fram det största de har och drämmer till så det skvätter och nakna är de hela tiden också." Vi glömmer det aldrig och vi frågade inget mera.
 
Jag, 19 år, sökte akut för att jag hade sådana problem med en höft att jag knappt kunde gå. Dessutom var jag riktigt blyg på den tiden.

Läkaren klämde lite och sen frågade han "Kan du utöva umgänge?"
Jag: Ehhhh, nej. Jag har ont.
Han: Det finns ju olika ställningar...
 
Apropå det nån skrev om sin extremt romantiske partner...
Tittade på en (enligt mitt tycke) underbar film tillsammans med flickvännen, den var sådär magisk och romantisk och jättemysig. Den slutar bra och med eftertexten spelas fin musik och det kändes bara sådär jättefint att sitta där tillsammans.
Hon har inte sagt mycket under filmens gång men just då så kläcker hon ur sig med världens mest trökiga stämma :
"Vilken KONSTIG film!" :banghead:

En annan kommentar jag kom på var när jag var yngre (kanske 15 - 16 år) och familjen skulle åka båt över till Storbritannien. Jag tyckte det skulle bli läskigt att vara på en båt i ett helt dygn och satt och grät i bilkön in till bildäcket (har en släng av klaustrofobi typ). Nån kvinna som jag tror tittade på biljetterna eller nåt kommer fram och tittar in genom rutan och ser att jag gråter:
"Är det pojkvännen?" Frågar hon och ler lite.
Varpå jag svarar smått hysteriskt:
"Nää, det är båten!!"
Undrar vad hon tänkte, haha:p
 
Det märkligaste någon någonsin sagt till mig hände för ett antal år sedan, i en mataffär. Jag kom från charken där jag hämtat ett paket rostbiff när en kvinna kliver fram och kikar ner i min korg, tittar upp mot mig och ler och säger glatt "Ja rostbiff, det är ju väldigt lätt mat!". Jag blir lite paff men antar att hon kanske letar efter middagsinspiration och blev lite entusiastisk över mitt oavsiktliga "förslag", så jag ler och försöker artigt hålla med men jag är vegetarian och är bara där för att göra ärenden åt någon annan (mao min uppfattning och intresse för just rostbiff är starkt begränsad) men det kan ju inte den här kvinnan veta. Så jag säger något om att jovisst, väldigt lätt mat såhär varma sommardagar, passar finfint, himla bra, medan jag börjar försöka kliva runt henne och handla vidare. Då stoppar hon mig igen och tydliggör: "Nej, jag menar att det är lättmat!" följt av gestikulerande och menande blick mot min - det ska erkännas - inte helt smäckra kropp... Så nickar och ler hon igen, pekar ner i korgen (typ "duktig tjockis"?) och går iväg, sitt budskap tydligen framgångsrikt framfört, medan jag står kvar som en klubbad oxe.

Jag menar... Va!? :eek:
Vafan?
Allvarligt...

Visst, jag vägde en del kilon för mycket, absolut - men är det en inbjudan att för främlingar att kontrollera vad jag handlar!? Vad hade människan sagt om det legat en chipspåse där istället för "lättmaten" rostbiff? Hade hon roffat åt sig den och stoppat ner en påse morötter istället, så tjockisen inte handlade fel saker?

Jag blev inte ledsen av det hela (jag blev nog för jäkla paff om inte annat! :laugh:), men många andra hade kunnat bli rejält sårade! Vad gav henne rätten att snoka i min korg och sätta betyg på hälsosamheten av mina varor? Gör hon det här med alla överviktiga hon ser? Kort sagt: vafan!? :banghead:

Men ett gott skratt bjuder det mig på i alla fall, än idag. Så jäkla märklig människa... :laugh:
 
Vad hade människan sagt om det legat en chipspåse där istället för "lättmaten" rostbiff?
"Behöver du verkligen den där?" som en gubbjävel sa till mig när jag gick mot kassan med en påse chips. :meh: Han var själv präktigt fet så det var väl ett klassiskt fall av projicering.
 
Nej nej det vore ju okvinnligt! Jag förväntade mig att han skulle följa upp sin inledande förolämpning med att lite demonstration av sin manliga styrka (slå till mig eller någon förbipasserande) och sedan bjuda mig på romantisk middag. Men han bangade ur efter förolämpningen. :cry:

Det måste ju vara ditt fel på något sätt. Du kanske inte besvarade förolämpningen på ett tillräckligt tillfredställande och förföriskt sätt?
 
I efterhand så tänker jag att jag borde ha klätt av mig, lagt mig på butiksgolvet och strött chipsen över mig i en svepande, inbjudande gest. Fan att man alltid ska vara efterklok.

:rofl::laugh:


Alltså folk har ingen skam i kroppen -hur kan man ens tänka att det är ok att kommentera andras matkorg???



Hursomhelst, jag citerar en klasskompis: "Rund är också en form"
 
"Behöver du verkligen den där?" som en gubbjävel sa till mig när jag gick mot kassan med en påse chips. :meh: Han var själv präktigt fet så det var väl ett klassiskt fall av projicering.

Ja, fast... Av någon anledning var det liksom värre (ifråga om "vafan"-het) att det var en kvinna som kommenterade min vikt. Förolämpningar från karlar, som antingen tror att de har rätt att inspektera mig före sexuellt köp och påpeka alla brister eftersom alla kvinnor ligger ute på deras marknad, såväl som karlar som fått för sig den där underliga "förolämpningsraggtekniken" (modell "säg att hon är ful så blir hon tacksam att du vill ha henne ändå!" :idea::wtf:), är man ju - tragiskt nog! - van vid sen före puberteten nån gång. Det är inte trevligt det heller, men jag fattar ändå på nåt sätt vad det är de gör. Men den här kvinnan var så... Glad och "hjälpsam" på nåt sätt, det var framförallt det som gjorde mig så jäkla paff. De flesta karlar vet ju om att de förolämpar en i alla fall (även om de ofta inte anser att det ger en rätt att reagera, gubevars), men hon var så... nöjd med sig själv. Hon hade nog gjort dagens goda gärning, bantat en tjockis, vad duktig hon var. Eller nåt. Det var bara så konstigt alltihop.:confused::laugh:

Jag hoppas för övrigt du fällde krokben för karln som kommenterade din korg, och stod där och poängbedömde hans fall och försök att ta sig upp. :p

Folk alltså...
 

Liknande trådar

Relationer Måste lyfta ut frågan ur Nätdejtingtråden, för där försvinner den och jag känner mig plötsligt så down :( Har daglig trevlig kontakt...
8 9 10
Svar
199
· Visningar
19 894
Senast: hestmannen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp