Vill börja med att säga att jag har kontakt med en erkänt duktig problemlösare som förhoppningsvis kommer ut till mig under kommande veckan, så jag kommer inte försöka lösa det här på egen hand något mer. Vill också säga att hästen är kollad av veterinär, equiterapeut och tandläkare och ska enligt utsago vara i toppskick (åtminstone fysiskt)
Jag har en femårig fjordvalack som jag köpte för 10 månader sedan. Innan han kom till mig hade han vandrat runt en del och bl.a. sålts på hästmarknad i Danmark samt gått i två olika verksamheter. Ridmässigt är han "välutbildad" för åldern och jag tror att man kanske gått lite väl fort fram med honom, men han är pigg, godmodig och numera snäll i all vardagshantering.
När jag köpte honom var han rätt bufflig och stressig, hade allmänt svårt att stå still och stack gärna iväg i situationer där han upplevde sig som trängd. Det har blivit mycket bättre med konsekvent hantering. Någon kanske undrar varför i hela friden jag köpte honom, och det enkla svaret är att han är snäll, glad och rolig (jorå, man kan vara det och samtidigt bufflig och stressig).
Nu till grejen. Han funkar alltså finfint i all vardaglig hantering, men det finns några situationer där han fortfarande blir oerhört stressad (som jag tolkar det) och drar iväg. Det är framför allt vid longering, galoppfattning på töm och uppsittning från marken (uppsittning från pall går bra). Longering har jag inte alls prioriterat och när jag longerat har jag gjort det väldigt korta stunder i repgrimma, i skritt och trav. Det går bra. Tömkörning går också bra - så länge man inte ger galoppkommando.
Jag vet inte hur jag ska tolka att han drar i väg i just dessa situationer. I början kunde han dra iväg även i lugnare tempo i tömkörning, men nu går det hur fint som helst att jobba i skritt och trav. Galoppen går dock inte alls, varken på lina eller i töm.
När jag löslongerar galopperar han fint i båda varven. Uppsuttet har han svårare för högergalopp men det går bra om jag gör rätt. Det är alltså inte så att han inte "kan" fatta galopp.
Jag fattar att det inte går att säga vad det beror på eller ge något universalrecept på en lösning. Jag vill mest höra vad ni tror och tycker, hur ni skulle jobba och om ni kanske varit med om något liknande. "Folk" (dvs. div. personer jag träffar i hästvärlden) anser att han bara drar för att han kan, dvs. att han är olydig.
Jag lutar mer åt att han har svårt för just dessa tre situationer, kanske pga. dåliga erfarenheter. Om det är så, har jag lite svårt för det lösningsförslag jag hittills fått, dvs. ta på bett eller kedja och longera honom tills han galopperar fint utan att dra. Jag fattar dock att det i mångt och mycket är en ledarskapsgrej, dvs. att han inte är tillräckligt trygg med mig för att klara av de här sakerna.
Grattis till dig som orkat läsa så här långt. Jag uppdaterar igen när problemlösaren varit ute (eller om jag ser nåt inlägg som jag bara måste bemöta).
Jag har en femårig fjordvalack som jag köpte för 10 månader sedan. Innan han kom till mig hade han vandrat runt en del och bl.a. sålts på hästmarknad i Danmark samt gått i två olika verksamheter. Ridmässigt är han "välutbildad" för åldern och jag tror att man kanske gått lite väl fort fram med honom, men han är pigg, godmodig och numera snäll i all vardagshantering.
När jag köpte honom var han rätt bufflig och stressig, hade allmänt svårt att stå still och stack gärna iväg i situationer där han upplevde sig som trängd. Det har blivit mycket bättre med konsekvent hantering. Någon kanske undrar varför i hela friden jag köpte honom, och det enkla svaret är att han är snäll, glad och rolig (jorå, man kan vara det och samtidigt bufflig och stressig).
Nu till grejen. Han funkar alltså finfint i all vardaglig hantering, men det finns några situationer där han fortfarande blir oerhört stressad (som jag tolkar det) och drar iväg. Det är framför allt vid longering, galoppfattning på töm och uppsittning från marken (uppsittning från pall går bra). Longering har jag inte alls prioriterat och när jag longerat har jag gjort det väldigt korta stunder i repgrimma, i skritt och trav. Det går bra. Tömkörning går också bra - så länge man inte ger galoppkommando.
Jag vet inte hur jag ska tolka att han drar i väg i just dessa situationer. I början kunde han dra iväg även i lugnare tempo i tömkörning, men nu går det hur fint som helst att jobba i skritt och trav. Galoppen går dock inte alls, varken på lina eller i töm.
När jag löslongerar galopperar han fint i båda varven. Uppsuttet har han svårare för högergalopp men det går bra om jag gör rätt. Det är alltså inte så att han inte "kan" fatta galopp.
Jag fattar att det inte går att säga vad det beror på eller ge något universalrecept på en lösning. Jag vill mest höra vad ni tror och tycker, hur ni skulle jobba och om ni kanske varit med om något liknande. "Folk" (dvs. div. personer jag träffar i hästvärlden) anser att han bara drar för att han kan, dvs. att han är olydig.
Jag lutar mer åt att han har svårt för just dessa tre situationer, kanske pga. dåliga erfarenheter. Om det är så, har jag lite svårt för det lösningsförslag jag hittills fått, dvs. ta på bett eller kedja och longera honom tills han galopperar fint utan att dra. Jag fattar dock att det i mångt och mycket är en ledarskapsgrej, dvs. att han inte är tillräckligt trygg med mig för att klara av de här sakerna.
Grattis till dig som orkat läsa så här långt. Jag uppdaterar igen när problemlösaren varit ute (eller om jag ser nåt inlägg som jag bara måste bemöta).