Oseriös avel 2022

[Wingates]

@Migo och @Wingates @Linda_A jag missförstod säkert. Jag trodde det var för saker som innebär problem i rasen/aveln eftersom hunden inte kunde användas om den testat positivt.

Edit igen:jag menar, om det är en sjukdom eller problem som kan ge problem hos valparna vill jag gärna veta. Är det ert problem som inte är ett problem så kan man ju avla ändå, eller hur?

Ska man hårddra djurskyddslagen så får man inte avla på en hund som bär på en gen för sjukdom om den andra parten inte är fritestad eftersom du inte får avla på djur som kan ge sjuk avkomma.
Det gör att testar du för 200 genetiska sjukdomar och din tik är bärare för något ovanligt så får du bara para med en fritestad hane och plötsligt är avelsbasen mkt mindre. Hade du inte testat hade du fått avla däremot.

Det är problemet med embark och dyl tester.
Alla är nog för relevanta tester, som tex vwd i min ras - men man bör inte testa för allt, det är bara negativt i längden.

 

[em-pirre]

Ska man hårddra djurskyddslagen så får man inte avla på en hund som bär på en gen för sjukdom om den andra parten inte är fritestad eftersom du inte får avla på djur som kan ge sjuk avkomma.
Det gör att testar du för 200 genetiska sjukdomar och din tik är bärare för något ovanligt så får du bara para med en fritestad hane och plötsligt är avelsbasen mkt mindre. Hade du inte testat hade du fått avla däremot.

Det är problemet med embark och dyl tester.
Alla är nog för relevanta tester, som tex vwd i min ras - men man bör inte testa för allt, det är bara negativt i längden.

Okej, såna tolkningar har inte förekommit här, så det har aldrig varit ett problem

 

[Wingates]

Okej, såna tolkningar har inte förekommit här, så det har aldrig varit ett problem

Oavsett förstår jag inte varför man vill testa för saker i onödan? Det är enkelt att man får fel fokus på aveln.

 

[em-pirre]

Oavsett förstår jag inte varför man vill testa för saker i onödan? Det är enkelt att man får fel fokus på aveln.

Jag tror inte vi pratar om samma sak nu.

 

[Linda_A]

Det är problemet med embark och dyl tester.
Alla är nog för relevanta tester, som tex vwd i min ras - men man bör inte testa för allt, det är bara negativt i längden.

Ja, även vissa potentiella sjukdomar blir det ju fel att testa för då man i många fall inte vet om närvaron av genen verkligen påverkar sjukdomen. Hos boxer har man i USA funnit att stora delar av populationen bär på anlagen för en viss hjärtsjukdom, men de flesta utvecklar den ändå inte före 10 års ålder. Känns trist att begränsa aveln pga av något som kanske kan ge problem när vi har så mycket annat att ta hänsyn till.

 

[starcastle]

Jag gillar Embark av flera orsaker.

• Stora delar av rasen Silken Windhounds är testade hos Embark. Man har inte funnit några andra sjukdomsgener än de vi kände till från början, MDR1 och CEA.
• Alla de "onödiga" testerna bortser vi ifrån men dom gav oss i alla fall kunskapen att dessa saker inte finns inom rasen
• Det enda "nya" vi sett i testerna är Bald Thigh Syndrome. Det visste vi ju att rasen har men det var först när testet dök upp hos Embark vi insåg att det är helt fixerat i rasen, det finns ingen som är fri från Bald Thigh Syndrome. De flesta uppvisar bara lite naken bröstkorg då och då
• Vi får genetisk COI. Genetisk COI beräknas olika hos olika lab,i och med att alla i rasen testar på samma ställe får vi en jämförbar siffra
• Vi har Embarks matchmaker. Där kan vi "testpara" med andra testade hundar och bland annat få en uppskattning av hur stor genetisk COI en kombination kan få. Sen får man komma ihåg att det är uppskattad genomsnittssiffra, det kan slå vilt bland de individuella valparna sen
• De flesta testade Silkens har ägarna fyllt i att Embark får använda resultaten till forskning.
• Vi hoppas på att Embark ska hjälpa oss ta fram ett markörtest för ett problem i rasen det ännu inte finns test för. Det finns ett test för jämförbart problem hos Giant schnauzer men det verkar så här långt vara rasspecifikt och inte applicerbart på Silkens.
• Internationella Silken Windhoundklubben jobbar ihop med Embark och vi hoppas och tror att vi kan ha nytta av detta samarbete framöver.
• Utöver alla "onödiga" tester får vi en massa kul också, som färger till exempel. För många saker fångar Embark upp många fler genanlag som påverkar en sak än de som används officiellt i testerna. Oftast för att någon har patent på testet och då är det det testet dom har lov att använda.
  Vi är bland annat intresserade av alla de anlag som påverkar storlek. Av de som anges officiellt i Embarktestet så är de inte relevanta för hur storleken blir hos Silkens i alla fall. Nu har vår egen genetiker, professor i genetik och ägare av Silkens, tillsammans med Embark börjat kartlägga dessa anlag just när det gäller Silkens.Vi skulle bli himla glada om vi kunde hitta något sätt att förutse rosenöron respektive ståndöron också :-)
• Vi har 3 hundar i rasen med copper storage disease.
  Embark har hjälpt oss att för att se om DNA hos dessa hundar har något anlag som kartlagts på andra raser för samma sak. Vi letar alltså efter ärftlighet. Hittills har dom inte kunnat hitta något som pekar på att det skulle vara ärftligt, då skulle det i alla fall finnas samma anlag hos de 3 sjuka hundarna och det verkar det inte finnas.
• Hittills har vi inte sett något alls som skulle vara negativt med att testa hos Embark.

 

[em-pirre]

Jag gillar Embark av flera orsaker.

• Stora delar av rasen Silken Windhounds är testade hos Embark. Man har inte funnit några andra sjukdomsgener än de vi kände till från början, MDR1 och CEA.
• Alla de "onödiga" testerna bortser vi ifrån men dom gav oss i alla fall kunskapen att dessa saker inte finns inom rasen
• Det enda "nya" vi sett i testerna är Bald Thigh Syndrome. Det visste vi ju att rasen har men det var först när testet dök upp hos Embark vi insåg att det är helt fixerat i rasen, det finns ingen som är fri från Bald Thigh Syndrome. De flesta uppvisar bara lite naken bröstkorg då och då
• Vi får genetisk COI. Genetisk COI beräknas olika hos olika lab,i och med att alla i rasen testar på samma ställe får vi en jämförbar siffra
• Vi har Embarks matchmaker. Där kan vi "testpara" med andra testade hundar och bland annat få en uppskattning av hur stor genetisk COI en kombination kan få. Sen får man komma ihåg att det är uppskattad genomsnittssiffra, det kan slå vilt bland de individuella valparna sen
• De flesta testade Silkens har ägarna fyllt i att Embark får använda resultaten till forskning.
• Vi hoppas på att Embark ska hjälpa oss ta fram ett markörtest för ett problem i rasen det ännu inte finns test för. Det finns ett test för jämförbart problem hos Giant schnauzer men det verkar så här långt vara rasspecifikt och inte applicerbart på Silkens.
• Internationella Silken Windhoundklubben jobbar ihop med Embark och vi hoppas och tror att vi kan ha nytta av detta samarbete framöver.
• Utöver alla "onödiga" tester får vi en massa kul också, som färger till exempel. För många saker fångar Embark upp många fler genanlag som påverkar en sak än de som används officiellt i testerna. Oftast för att någon har patent på testet och då är det det testet dom har lov att använda.
  Vi är bland annat intresserade av alla de anlag som påverkar storlek. Av de som anges officiellt i Embarktestet så är de inte relevanta för hur storleken blir hos Silkens i alla fall. Nu har vår egen genetiker, professor i genetik och ägare av Silkens, tillsammans med Embark börjat kartlägga dessa anlag just när det gäller Silkens.Vi skulle bli himla glada om vi kunde hitta något sätt att förutse rosenöron respektive ståndöron också :-)
• Vi har 3 hundar i rasen med copper storage disease.
  Embark har hjälpt oss att för att se om DNA hos dessa hundar har något anlag som kartlagts på andra raser för samma sak. Vi letar alltså efter ärftlighet. Hittills har dom inte kunnat hitta något som pekar på att det skulle vara ärftligt, då skulle det i alla fall finnas samma anlag hos de 3 sjuka hundarna och det verkar det inte finnas.
• Hittills har vi inte sett något alls som skulle vara negativt med att testa hos Embark.

Ja just så här tänker jag att man använder sig av dna test. Kartläggning. Svaren behöver inte betyda nåt ännu eller kanske inte alls men det finns åtminstone kartlagt.

 

[inverterad]

Om en hund dna-testas så måste ägaren ta hänsyn till resultatet och hunden får då bara paras med fritestad partner. I min ras är MDR1-genen otroligt utbredd, uppskattningen är att uppemot 70% av populationen är bärare. I enkel upplaga påverkar den inte hunden alls, i dubbel upplaga påverkar den endast hur hunden tar upp vissa mediciner (dvs vissa mediciner ska undvikas och det finns bra alternativ som funkar). Inga andra negativa effekter finns. Men om en hund testas och är bärare är det väldigt få avelspartners kvar att välja på för den hunden. Samtidigt har vi mycket större problem i rasen än MDR1. I avel kan vi inte sila mygg och svälja kameler utan måste fokusera på det som är de stora problemen i rasen och de som innebär stora negativa konsekvenser för hunden. Den genetiska inaveln tål inte såna begränsningar i avelspopulationen. SKKs hållning är att DNA-test inte ska användas för att upptäcka problem utan för att hantera sjukdomar som redan är kända och utbredda problem i rasen och det är en inställning som jag personligen delar.

 

[em-pirre]

Om en hund dna-testas så måste ägaren ta hänsyn till resultatet och hunden får då bara paras med fritestad partner. I min ras är MDR1-genen otroligt utbredd, uppskattningen är att uppemot 70% av populationen är bärare. I enkel upplaga påverkar den inte hunden alls, i dubbel upplaga påverkar den endast hur hunden tar upp vissa mediciner (dvs vissa mediciner ska undvikas och det finns bra alternativ som funkar). Inga andra negativa effekter finns. Men om en hund testas och är bärare är det väldigt få avelspartners kvar att välja på för den hunden. Samtidigt har vi mycket större problem i rasen än MDR1. I avel kan vi inte sila mygg och svälja kameler utan måste fokusera på det som är de stora problemen i rasen och de som innebär stora negativa konsekvenser för hunden. Den genetiska inaveln tål inte såna begränsningar i avelspopulationen. SKKs hållning är att DNA-test inte ska användas för att upptäcka problem utan för att hantera sjukdomar som redan är kända och utbredda problem i rasen och det är en inställning som jag personligen delar.

Det verkar vara helt totalt annorlunda i Sverige, för det här händer aldrig nånsin här, åtminstone inte med mina raser. Jag har aldrig ens hört om att det skulle hända så som ni beskriver.

Man testar om man vill och sen väljer man själv hur man vill göra med hunden gällande avel. Det är bara de officiella testen som publiceras i avelsdsdatabas. Resten är ju just info som man kan spara för framtiden.

 

[Migo]

Det verkar vara helt totalt annorlunda i Sverige, för det här händer aldrig nånsin här, åtminstone inte med mina raser. Jag har aldrig ens hört om att det skulle hända så som ni beskriver.

Man testar om man vill och sen väljer man själv hur man vill göra med hunden gällande avel. Det är bara de officiella testen som publiceras i avelsdsdatabas. Resten är ju just info som man kan spara för framtiden.

Sverige gillar fyrkantiga skrivbordsprodukter i "djurskyddets" namn.

 

[em-pirre]

Sverige gillar fyrkantiga skrivbordsprodukter i "djurskyddets" namn.

Ja alltså då förstår jag ju verkligen varför man inte vill testa för onödiga saker.

För oss är det ju ett jättebra redskap inför framtiden. Man kan i sin avel följa upp flera linjer under lång tid och kanske fånga upp nåt nytt skit eller undvika nåt onödigt (om än inte farligt).

 

[starcastle]

Om en hund dna-testas så måste ägaren ta hänsyn till resultatet och hunden får då bara paras med fritestad partner. I min ras är MDR1-genen otroligt utbredd, uppskattningen är att uppemot 70% av populationen är bärare. I enkel upplaga påverkar den inte hunden alls, i dubbel upplaga påverkar den endast hur hunden tar upp vissa mediciner (dvs vissa mediciner ska undvikas och det finns bra alternativ som funkar). Inga andra negativa effekter finns. Men om en hund testas och är bärare är det väldigt få avelspartners kvar att välja på för den hunden. Samtidigt har vi mycket större problem i rasen än MDR1. I avel kan vi inte sila mygg och svälja kameler utan måste fokusera på det som är de stora problemen i rasen och de som innebär stora negativa konsekvenser för hunden. Den genetiska inaveln tål inte såna begränsningar i avelspopulationen. SKKs hållning är att DNA-test inte ska användas för att upptäcka problem utan för att hantera sjukdomar som redan är kända och utbredda problem i rasen och det är en inställning som jag personligen delar.

Redan 2017 ändrade forskning på nedärvning av MDR1 från autosomal recessiv till autosomal dominant.

Autosomalt dominant
Begreppet ”autosomalt” syftar till att det är en genetisk sjukdom som är lokaliserad till en av kromosomerna, men inte könskromosomen, i arvsmassan. Att en sjukdom är autosomalt dominant innebär att det endast krävs en mutation på en av kromosomerna i ett kromosompar (en från varje förälder) för att sjukdomen ska drabba individen. Med andra ord räcker det om endast en av föräldrarna bär anlag för sjukdomen för att deras barn ska drabbas.

Tidigare ansågs det vara autosomalt recessivt.

 

[inverterad]

Redan 2017 ändrade forskning på nedärvning av MDR1 från autosomal recessiv till autosomal dominant.

Autosomalt dominant
Begreppet ”autosomalt” syftar till att det är en genetisk sjukdom som är lokaliserad till en av kromosomerna, men inte könskromosomen, i arvsmassan. Att en sjukdom är autosomalt dominant innebär att det endast krävs en mutation på en av kromosomerna i ett kromosompar (en från varje förälder) för att sjukdomen ska drabba individen. Med andra ord räcker det om endast en av föräldrarna bär anlag för sjukdomen för att deras barn ska drabbas.

Tidigare ansågs det vara autosomalt recessivt.

Det spelar egentligen ingen roll för mitt argument. MDR1 medför inga sjukdomssymptom hos affekterad hund så länge vissa läkemedel undviks. Och nedärvningen är väl mest troligt olika för olika hundraser, liksom PRA och andra sjukdomar som ständigt muterar?

SKK har inte med ett enda DNA-test för MDR1 för någon enda ras på sin lista över validerade test som de registrerar - det säger en del. https://www.skk.se/sv/uppfodning/halsa/dna-tester/olika-tester/

 

[inverterad]

Det verkar vara helt totalt annorlunda i Sverige, för det här händer aldrig nånsin här, åtminstone inte med mina raser. Jag har aldrig ens hört om att det skulle hända så som ni beskriver.

Man testar om man vill och sen väljer man själv hur man vill göra med hunden gällande avel. Det är bara de officiella testen som publiceras i avelsdsdatabas. Resten är ju just info som man kan spara för framtiden.

Så funkar det inte i Sverige, men det är inte SKKs fel utan Djurskyddslagen.

 

[starcastle]

Det verkar vara helt totalt annorlunda i Sverige, för det här händer aldrig nånsin här, åtminstone inte med mina raser. Jag har aldrig ens hört om att det skulle hända så som ni beskriver.

Man testar om man vill och sen väljer man själv hur man vill göra med hunden gällande avel. Det är bara de officiella testen som publiceras i avelsdsdatabas. Resten är ju just info som man kan spara för framtiden.

Det är djurskyddslagen som styr. Sen har den ett gapande stort hål som gör att den som inte testar alls kan avla som den vill.

 

[starcastle]

Det spelar egentligen ingen roll för mitt argument. MDR1 medför inga sjukdomssymptom hos affekterad hund så länge vissa läkemedel undviks. Och nedärvningen är väl mest troligt olika för olika hundraser, liksom PRA och andra sjukdomar som ständigt muterar?

SKK har inte med ett enda DNA-test för MDR1 för någon enda ras på sin lista över validerade test som de registrerar - det säger en del. https://www.skk.se/sv/uppfodning/halsa/dna-tester/olika-tester/

Jag har själv haft dubbelbärare född innan det fanns något test, hon blev 17 år. Inga problem. Utom en gång.

Hon blev ormbiten, började få inre blödningar och dom fann ingen som helst dokumentation på om MDR1 påverkades av ormserum eller ej. Jag fick välja, ta bort henne eller chansa.
Jag chansade och hon levde många år efter det.

Hon fick heller ingen smärtlindring i samband med ormbettet därför att dom var osäkra på vilka morfinpreparat som fungerar på en hund med MDR1 och inte.

Men i övrigt har jag aldrig haft några problem med MDR1, dubbel- eller enkelbärare.
Det är snarast ett informationsproblem, man måste upplysa varenda veterinär man träffar om hunden är bärare av MDR1. För säkerhets skull. Så sent som för drygt en vecka sen träffade jag en veterinär som helt klart inte visste vad MDR1 var...

I min ras har vi fått ner MDR1 från ca 30 procent av populationen till ca 20 procent under åren sedan testet kom 2004, genom att inte avla dubbelbärare med bärare och inte bärare med bärare. Det går inte fort, men vi kunde inte gärna kapa av 30 procent av populationen för att bli av med det direkt heller.
Somliga uppfödare väljer att enbart para fri med fri för då får man inte kostnader för testning...
CEA har vi fått ner från ca 30 procent av populationen när vi masstestade 2011 till 14 procent år 2020

 

[inverterad]

Jag har själv haft dubbelbärare född innan det fanns något test, hon blev 17 år. Inga problem. Utom en gång.

Hon blev ormbiten, började få inre blödningar och dom fann ingen som helst dokumentation på om MDR1 påverkades av ormserum eller ej. Jag fick välja, ta bort henne eller chansa.
Jag chansade och hon levde många år efter det.

Hon fick heller ingen smärtlindring i samband med ormbettet därför att dom var osäkra på vilka morfinpreparat som fungerar på en hund med MDR1 och inte.

Men i övrigt har jag aldrig haft några problem med MDR1, dubbel- eller enkelbärare.
Det är snarast ett informationsproblem, man måste upplysa varenda veterinär man träffar om hunden är bärare av MDR1. För säkerhets skull. Så sent som för drygt en vecka sen träffade jag en veterinär som helt klart inte visste vad MDR1 var...

I min ras har vi fått ner MDR1 från ca 30 procent av populationen till ca 20 procent under åren sedan testet kom 2004, genom att inte avla dubbelbärare med bärare och inte bärare med bärare. Det går inte fort, men vi kunde inte gärna kapa av 30 procent av populationen för att bli av med det direkt heller.
Somliga uppfödare väljer att enbart para fri med fri för då får man inte kostnader för testning...

Det hjälper liksom inte om 70 % av rasen redan är bärare och det redan finns andra stora problem med genetisk inavel, rädslor etc. Sila mygg och svälja kameler. Nuförtiden finns det många alternativa läkemedel inklusive många olika typer av smärtstillande, avmaskningsmedel etc. Ett ickeproblem som jag ser det förutom att folk måste informeras (i min ras är medvetenheten hög om detta). Konsekvenserna om många i min ras började dna-testa för MDR1 däremot skulle kunna bli katastrofala med dagens regelverk.

 

[Malibu_Stacy]

Det hjälper liksom inte om 70 % av rasen redan är bärare och det redan finns andra stora problem med genetisk inavel, rädslor etc. Sila mygg och svälja kameler. Nuförtiden finns det många alternativa läkemedel inklusive många olika typer av smärtstillande, avmaskningsmedel etc. Ett ickeproblem som jag ser det förutom att folk måste informeras (i min ras är medvetenheten hög om detta). Konsekvenserna om många i min ras började dna-testa för MDR1 däremot skulle kunna bli katastrofala med dagens regelverk.

Har aldrig haft problem att behandla en hund med känd eller misstänkt MDR1-defekt. De läkemedel som ska undvikas använder vi inte ofta ändå.

 

[LaMagia]

Oavsett förstår jag inte varför man vill testa för saker i onödan? Det är enkelt att man får fel fokus på aveln.

Därför att en del tycker att ju mer man testar för desto mer seriös är man. Idag handlar hunduppfödning endast om teori och ingenting om att faktiskt planera sin avel för att föda upp så bra hundar som möjligt. Man ska ha 0% i inavelsgrad, i övrigt bryr man sig inte om stamtavlan. Man testar för allt man kan komma på oavsett om det är relevant eller ej för aktuell ras. Sedan slår man sig för bröstet för att man inte hittat något anlag för något som bevisligen inte heller är något problem i rasen. Argumentet för att testa för en massa irrelevanta saker är att om man inte testar så kan man ju inte veta om det är något problem... Ännu ett bevis för att man är uppfödare med endast teorikunskap, för man missar den lilla detaljen att hälsoproblem brukar ge kliniska symptom och det är när detta är någorlunda vanligt eller regelbundet förekommande i rasen som man kan tala om ett problem som man bör kolla upp innan avel (om det är möjligt). Genom att testa för saker som inte är relevant för rasen och sedan gallra i sin avel utefter detta, t ex genom att utesluta alla icke testade hundar, så är man på god väg att skapa problem som kanske inte ens funnits tidigare, eftersom man utesluter en massa hundar från avel på mycket godtyckliga grunder.

 

[Linda_A]

Genom att testa för saker som inte är relevant för rasen och sedan gallra i sin avel utefter detta, t ex genom att utesluta alla icke testade hundar, så är man på god väg att skapa problem som kanske inte ens funnits tidigare, eftersom man utesluter en massa hundar från avel på mycket godtyckliga grunder.

Som när man i USA testar boxer för hjärtproblem som uppstår efter 10 års ålder...