N
niba
Jag vet inte hur jag ska skriva den här tråden men jag känner att jag verkligen måste få skriva av mig...Jag har ett skolarbete i stallet samt att jag leder 2 grupper, en barn och en vuxen.
Jag själv har ridit sedan jag var 9, fyller 18 i år och kan precis lika mycket som de andra tjejerna i stallet.
Mitt stall är inte det trevligaste längre, det mesta började i januari då jag hade varit borta från stallet en tid då jag hade jobbat extra väldigt hårt (80 timmar/månad + skola) och min pojkvän hade gjort slut med mig. Det sistnämnda tog extremt hårt på mig och jag är inte över det än då det visar sig mer och mer saker som jag verkligen inte har förstått eller sett.
Men ja, i vilket fall som helst så kom jag tillbaka till stallet, försökte verkligen direkt att vara där 6 dagar/ veckan och göra det jag ska. Jag har egentligen inga krav men jag vill bli behandlad schysst och tycker att "lika arbete-lika lön".
Det värsta började den dagen då jag fick höra ganska hemska saker om exet ute i stallet och då kände att jag måste åka hem, jag fick nästan panik osv och grät öppet. Men då kommer den ena stallägaren och säger att jag borde stanna kvar - jag har ju inte varit därute på jättelänge (fast jag hade börjat vara där då) och att jag minsann inte borde åka hem utan göra lite nytta för mig istället.
Jag stannade kvar då - men inte en gång frågade hon VARFÖR jag grät osv.
Sedan dess har det varit sådär. Under vinteruppehållet fick 2 andra tjejer i stallet ha 2 hästar var att träna - jag hade ingen och var då där lika mycket som dem, gjorde nästan mer i stallet.
De åker till fjällen med varandra, har tjejkvällar och fyller någon av dem år bjuds alla in utom jag osv. Likadant med ridturer tex.
Nu ska 2 av tjejerna få tävla i vår och bla. försöka komma med i laget till SM. Jag är inte ens tillfrågad.
De tar heller inte hänsyn till när jag är sjuk. Nu har jag varit sjuk extremt mycket och det här har varit den tuffaste perioden i mitt liv sedan min mamma dog. Nu tex. äter jag stark antibiotika medan en blodanalys är på g för att reda ut varför jag har haft feber sedan v.8.
Numer pratar de inte med mig i stallet längre, utom om de kan säga något dräpande till mig inför ridelever. De vill gärna vara med och styra och ställa på mina lektioner vilket gör att jag inte blir lika respekterad utav mina elever och att dessa börjar vända sig till dessa istället.
Ett ex. på det är att när jag hade årets första turridning som var att min idrottslärare skulle komma ut och titta på mitt ledarskap samtidigt som hon gav en present till sin make som fyllde 30 år så klampade 2 st (en av ägarna, de är 2 samt en stall tjej) in och bara tog över lektion. Jag kunde inte genomföra något för att de gick och pratade med eleverna hela tiden...Det slutade med att 2 kom hemskenandes från turen.
Det här kanske låter jättelöjligt men jag mår superdåligt över att de gör så här mot mig. Jag har aldrig någonsin varit elak eller så mot dem utan vill bara vara kompis med dem.
Jag ska leta reda på ett nytt stall efter den här terminen men just nu skulle jag behöva ha lite peppande ord om någon förstod vad jag menade...![Frown :( :(]()
Jag själv har ridit sedan jag var 9, fyller 18 i år och kan precis lika mycket som de andra tjejerna i stallet.
Mitt stall är inte det trevligaste längre, det mesta började i januari då jag hade varit borta från stallet en tid då jag hade jobbat extra väldigt hårt (80 timmar/månad + skola) och min pojkvän hade gjort slut med mig. Det sistnämnda tog extremt hårt på mig och jag är inte över det än då det visar sig mer och mer saker som jag verkligen inte har förstått eller sett.
Men ja, i vilket fall som helst så kom jag tillbaka till stallet, försökte verkligen direkt att vara där 6 dagar/ veckan och göra det jag ska. Jag har egentligen inga krav men jag vill bli behandlad schysst och tycker att "lika arbete-lika lön".
Det värsta började den dagen då jag fick höra ganska hemska saker om exet ute i stallet och då kände att jag måste åka hem, jag fick nästan panik osv och grät öppet. Men då kommer den ena stallägaren och säger att jag borde stanna kvar - jag har ju inte varit därute på jättelänge (fast jag hade börjat vara där då) och att jag minsann inte borde åka hem utan göra lite nytta för mig istället.
Jag stannade kvar då - men inte en gång frågade hon VARFÖR jag grät osv.
Sedan dess har det varit sådär. Under vinteruppehållet fick 2 andra tjejer i stallet ha 2 hästar var att träna - jag hade ingen och var då där lika mycket som dem, gjorde nästan mer i stallet.
De åker till fjällen med varandra, har tjejkvällar och fyller någon av dem år bjuds alla in utom jag osv. Likadant med ridturer tex.
Nu ska 2 av tjejerna få tävla i vår och bla. försöka komma med i laget till SM. Jag är inte ens tillfrågad.
De tar heller inte hänsyn till när jag är sjuk. Nu har jag varit sjuk extremt mycket och det här har varit den tuffaste perioden i mitt liv sedan min mamma dog. Nu tex. äter jag stark antibiotika medan en blodanalys är på g för att reda ut varför jag har haft feber sedan v.8.
Numer pratar de inte med mig i stallet längre, utom om de kan säga något dräpande till mig inför ridelever. De vill gärna vara med och styra och ställa på mina lektioner vilket gör att jag inte blir lika respekterad utav mina elever och att dessa börjar vända sig till dessa istället.
Ett ex. på det är att när jag hade årets första turridning som var att min idrottslärare skulle komma ut och titta på mitt ledarskap samtidigt som hon gav en present till sin make som fyllde 30 år så klampade 2 st (en av ägarna, de är 2 samt en stall tjej) in och bara tog över lektion. Jag kunde inte genomföra något för att de gick och pratade med eleverna hela tiden...Det slutade med att 2 kom hemskenandes från turen.
Det här kanske låter jättelöjligt men jag mår superdåligt över att de gör så här mot mig. Jag har aldrig någonsin varit elak eller så mot dem utan vill bara vara kompis med dem.
Jag ska leta reda på ett nytt stall efter den här terminen men just nu skulle jag behöva ha lite peppande ord om någon förstod vad jag menade...