Jag kan bli lite less och provocerad av alla dessa nyheter som kommer upp med jämna mellanrum t. ex. "Anna har väntat på en njure i 4år".
De som väntar och längtar efter organ längtar och hoppas på att någon annan frisk person ska dö, indirekt då
...
Känner mig faktiskt tvungen att kommentera här. Precis som med allt annat finns det bättre och sämre formuleringar, en del formuleringar kan absolut slå fel. Men de allra, allra flesta som skriver texter som "Anna har väntat på en njure i 4 år" gör det för att upplysa om att det är organbrist och att de önskar att fler ska registrera sig som donatorer.
Det är väldigt få (vågar nästan påstå ingen) som går runt och hoppas på att någon annan ska dö. Alla som är i transplantationskön eller har någon anhörig som är det är mycket väl medvetna om att någon annans tradgedi kommer bli deras mirakel. Som sagt, man önskar inte att någon annan ska dö. Man vill heller inte att vården ska ge upp på livräddande insatser i förtid för att "skörda organ". Det man vill är att de som dör ska vara villiga att donera sina organ, så att andra kan få fortsätta leva när de själva inte kan det.
Det finns inga garantier i livet tyvärr. Går inte att tänka att en person skulle överleva en transplantation.
Vad jag vet är det de mest sjuka som hamnar högst upp på väntelistorna och ibland får de flera njurar då deras kroppar stöter bort dem. Det tycker jag isåfall är slöseri. De skulle kunnat rädda fler liv.
Är mycket kring organdonationer som bör hamna i rampljuset och ifrågasättas.
Fast i så fall kan vi ju sluta operera helt? Det finns ju ingen operation som 100% garanterar att personen överlever. Alla operationer har risker, speciellt om narkos är inblandad.
Ja, eftersom vi i sverige ska ge vård till den som mest behöver det först så blir det så att de allra sjukaste hamnar högst upp på väntelistan. Men, det är egentligen en sanning med modifikation. Varje dag plockas människor bort från transplantationslistan för att de har blivit för sjuka. Det är mycket strikt reglerat vem som får ta emot ett organ, åt båda hållen. Man får varken vara för frisk eller för sjuk.
Det är dessutom inte så att första tillgängliga organ går till personen högst upp på väntelistan. Även det är mycket strikt reglerat och i alla fall inom njurar så finns det något som heter plikt-njure. Det betyder att om en njure från en donator passar bättre till någon längre ner på listan eller någon i ett annat transplantationsområde så
måste njuren gå till den personen. Detta eftersom en stor faktor i framgång vid organtransplantation är en så bra match som möjligt. Dessutom har man kunnat bevisa att ju bättre match, ju längre håller organet (= längre tid innan personen behöver en andra transplantation).
Angående avstötningar så råkade min mamma också ut för det. Så jag skulle tippa på att det är ganska vanligt. Men med det sagt så kan man i de flesta fallen stoppa avstötningen och rädda organet. Sedan finns det givetvis fall där det inte går, men innan man "ger upp" så har personen genomgått många behandlingsförsök för att rädda organet.
Varför skulle det vara slöseri att någon som fått ett organ som stötts bort, får ett nytt organ senare? Tycker du samma om någon annan operation misslyckas? Tex någon som opererats för ett hjärtfel, men där hjärtfelet inte är åtgärdat på efterkontrollen. Ska den personen inte få en ny operation för att försöka åtgärda felet igen, eftersom den operationstiden kunde gått till någon annan och räddat den personens liv istället?
Jag respekterar helt att en del inte vill donera sina organ efter sin död och jag kommer inte att tvinga någon. Det är helt upp till var och en. Men jag tycker att det är synd om andra går runt med missuppfattade meningar om hur folk som väntar på organ tänker eller att transplantationer inte borde genomföras för att det inte finns några garantier.
