Organdonation, blodgivning, Tobiasregistret osv

Majoriteten av min familj och släkt jobbar inom sjukvården och mina föräldrar har pratat organdonation med mig och mina syskon sen vi var små. De har aldrig sagt åt oss hur vi borde göra men däremot varit tydliga med deras önskningar . För mig har det därför alltid känts självklart att donera mina organ (jag donerar rubbet, även till forskning) och jag har varit noga med att registrera mig, har ett kort i plånboken och pratat med mina anhöriga om det. Jag tycker det är hemskt viktigt att fatta ett beslut och registrera det, oavsett vad beslutet är. Skulle något hända mig vill jag inte utsätta mina anhöriga för att i en sån situation behöva grubbla över vad jag hade velat och vrida och vända på det. De ska få sörja mig i freda och vara trygga i vetskapen om att jag får det som jag hade velat ha det.

Donerar blod så ofta jag får och samlar mod för att registrera mig i Tobiasregistret.
 
@Miljon Jag får inte ge blod pga för låga värden, försökt flera gånger. Donationsregistret tror jag jag är anmäld till, Tobiasregistret har jag inte hört talas om, det måste jag kolla upp vad det är. Men att donera organ känns självklart eftersom jag, som nån annan skrev, vill att jag o min familj ska kunna ta emot om det skulle hända mig eller min familj nåt.

//r
 
Donerar blod så ofta jag får och samlar mod för att registrera mig i Tobiasregistret.

Vad är det som skrämmer med Tobiasregistret?
Är det lättare att ta steget om du tänker på att det är en ganska lång process från att man får en eventuell första matchning tills det faktiskt visar sig om man kan/vill donera?
Även om det kanske kan bli en större mental press på dig om det finns en matchning så behöver du ju inte fatta något beslut om att donera förrän det är aktuellt.
 
Jag har donerat blod en gång, första gången när de tog prover låg jag lite under gränsvärdena och när jag donerade låg jag lite över. Jag funderar på om detta hänger ihop med mens och har jag ska passa in det nästa gång.

Jag har fyllt i att jag vill donera, det gjorde jag dagen jag fyllde 18. Det är ett par år sen nu och jag har glömt om jag kryssat i specifikt för ögon/hud? Jag vill i alla fall donera så mycket jag kan när den dagen kommer, och det vet min familj om. Jag är ju död i alla fall.

Jag är inte med i Tobiasregistret, det skrämmer även mig även om jag egentligen tycker jag är sjukt larvig.
Ska nog ta tag i att gå med där ändå. :)
 
En följdfråga: Vet ni hur era närmaste ställer sig till tex donation?
Jag har koll på min mamma, bror och min sambo (och de på mig).
 
Jag har registrerat mig som donator om jag dör. Då får de göra vad de nu vill med mig, jag kommer ju vara död så det spelar ingen roll.
Ger inte blod, tidigare har jag inte uppfyllt kraven (för låg vikt) men framförallt så är jag stickrädd och jag tror inte jag skulle reda ut det. Klarar knappt blodprov..
Tobiasregistret är jag inte anmäld till, tycker det känns otäckt.
 
Vad är det som skrämmer med Tobiasregistret?
Är det lättare att ta steget om du tänker på att det är en ganska lång process från att man får en eventuell första matchning tills det faktiskt visar sig om man kan/vill donera?
Även om det kanske kan bli en större mental press på dig om det finns en matchning så behöver du ju inte fatta något beslut om att donera förrän det är aktuellt.

Jag är tyvärr inte alls smärttålig och har fått för mig att det är en smärtsam och lite utdragen process att donera benmärg. Men jag tror du har rätt i att man faktiskt kan registrera sig. Kanske känns lite smärta sen som en rimlig uppoffring om det faktiskt finns någon som behöver den. Tack för ny infallsvinkel!
 
Jag ger blod, är anmäld till Tobias-registret och donerar mina organ. Ser det som en självklarhet för jag kan.
 
Finns möjlighet att markera i sin IPhone om man är organdonator eller inte. Med tanke på att man kanske inte har plånbok med sig jämt.
Hur det är med andra telefoner vet jag inte
 
Jag vet inte om det finns andra möjligheter att "ge av sig själv", men att ta ställning till organdonation, att anmäla sig till Tobiasregistret för stamcellsdonation och att ge blod är de vägar jag känner till.
Hur tänker ni kring det här? Ger ni blod? Har ni tagit ställning till att donera organ om ni skulle avlida under "rätt" förutsättningar? Ni som tagit ett aktivt val och fyllt i donationskort eller iallafall informerat era anhöriga om hur ni vill ha det, hur tog ni beslutet och var det lätt eller svårt?

Jag tycker faktiskt det är jättesvårt! Visst, det "rätta" etiskt borde vara att självklart ge det jag kan, eller iallafall anmäla intresse av att jag är villig att ge om behov finns och möjligheten kommer. Men jag vet faktiskt inte alls vad jag vill och hur jag ställer mig, så jag behöver input.

Anmälde mig en gång i tiden till Tobiasregistret men det är mer än 20 år sedan.
Varit blodgivare men gett upp pga läkemedelsbruk.
Organdonation - vet inte hur jag tycker.
 
Jag hade jättegärna varit blodgivare, känns som en så lätt grej att göra som kan leda till en enorm skillnad för någon, men får tyvärr inte pga det medicine jag tar. Organdonation har jag faktiskt inte kollat upp iom jag trodde samma gällde där, men ska absolut kolla upp det!
 
Jag vet inte om det finns andra möjligheter att "ge av sig själv", men att ta ställning till organdonation, att anmäla sig till Tobiasregistret för stamcellsdonation och att ge blod är de vägar jag känner till.
Hur tänker ni kring det här? Ger ni blod? Har ni tagit ställning till att donera organ om ni skulle avlida under "rätt" förutsättningar? Ni som tagit ett aktivt val och fyllt i donationskort eller iallafall informerat era anhöriga om hur ni vill ha det, hur tog ni beslutet och var det lätt eller svårt?

Jag tycker faktiskt det är jättesvårt! Visst, det "rätta" etiskt borde vara att självklart ge det jag kan, eller iallafall anmäla intresse av att jag är villig att ge om behov finns och möjligheten kommer. Men jag vet faktiskt inte alls vad jag vill och hur jag ställer mig, så jag behöver input.
Jag är organdonator men bara till personer inte till forskning. Blod nej, har så taskiga järnvärden så jag har hamnat på blodgivarjärntabletter utan att vara blodgivare.
 
Önskar att jag inte var så rädd för kanyler och uppfyllde övriga krav för att bli blodgivare. :( Men att bli organdonator tåls att fundera på! Fast det känns lite läskigt faktiskt :p
 
Är med i Tobiasregistret.
Har för dåliga blodvärden så mitt blod vill dom inte ha, är många kollegor som går till blodbussen när den kommer till jobbet.
 
Jag är registrerad i donationsregistret och fyllde i att de får ta av "allt". Det var någon punkt om att använda kroppen i sin helhet till forskning som jag avstod från dock, något litet vill jag att det finns kvar för mina anhöriga att bränna och sprida. För att jag tror att det skulle hjälpa deras sorgearbete.
Jag har tänkt som så att jag ju knappast lär bry mig om vilka delar som saknas när jag är död och uppeldad så att säga. Förhoppningsvis informeras inte anhöriga om vad man tagit heller?

Blodgivare har jag varit och ska bli igen, har bara haft ett uppehåll på grund av graviditet.

Tobias registret måste jag kolla upp!
 
Jag syftar mer på ryggmärgen. Skulle inte vilja donera den.
Med eller utan prickar.
Det är liksom inte samma sak som benmärg.


@bumpo haha, vad roligt att detta ploppade upp igen da!

Men ja, till bada - det var verkligen ett sparkligt fel - menade verkligen benmarg, och ja, jag sitter oftast pa ett brittiskt tangentbord (aven fast jag nu klurat ut hur jag andock kan andra det till ett svenskt, sa bemodar jag mig oftast inte)
 
Jag har ingen nytta av mina organ när jag dör så jag är självklart anmäld som donator, skörda på bara. Ska sätta mig och fylla i papper kring att donera hjärnan till forskning om Asperger också bara jag får tummen ur.
Blod och benmärg donerar jag däremot inte. Har i alla år haft en nålrädsla som satt stopp och nu när jag väl vill donera så får jag inte.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp