fia-lisa
Trådstartare
Vi har på vårt sommarställe "grannar" som vi delar gårdsplan med. En av familjerna har en liten korsning terrier/pudel som är 8 år gammal, tik.
I deras familj/hushåll finns flera barn, den yngsta 7 år, dvs hunden är van vid barn. Tidigare i somras lekte vår son på 2,5 år med hunden utan problem, lek av typen "kasta pinne". Det kommenterades då att det hade gått snabbt att få in honom i flocken då hon normalt är lite reserverad mot nya barn.
Nu har vi varit tillsammans här igen i snart en vecka och hunden har blivit mer och mer skällig mot min son. Han är väldigt van vid hundar och har faktiskt varit väldigt ointresserad av hunden då hon bara skäller när han kommer. Idag stod vi och pratade på gårdsplanen och min son springer fram till sin pappa och kramas, hunden tar då några kliv närmare oss som grupp människor. Sonen springer sedan iväg från oss varpå hunden sätter efter och nafsar efter hans fötter. Jag hytter undan hunden, ägarna tar tag i henne. När hon släpps springer hon återigen efter min son och biter honomi byxbenen/fötterna.
Hon blir då lagd på rygg för att lugnas ner och jag och min son går iväg för att leka på annat ställe. Efter en stund kommer hunden efter och tar återigen sats mot min son fast då hinner jag emellan och skickar iväg hunden (dvs jag säger åt henne att gå).
Senare på kvällen sitter hunden i knä på ägarens svägerska, min son leker med farmor på grusgången intill och när han närmar sig morrar hunden och reser sig mot honom.
Jag kan inte bedöma om min son tittat på hunden vid dessa tillfällen, han har ju blivit lite försiktig när han ser henne efter att hon nafsat/bitit efter honom, men han har vid alla tillfällen varit fullt upptagen i lekar som inte involverat hunden över huvud taget varför jag anser att hon morrar och gör utfall helt oprovocerat.
Vad gör jag nu? Vågar inte släppa sonen en meter ifrån mig utan vakar som en hök så att jag kan styra undan nya utfall, men det känns inte särskilt trevligt eller tryggt att ha det på det viset. Såklart lite krångligare när det inte är vår hund och jag inser att det inte blir bättre av att jag går och spänner mig i sonens närhet. Tips och råd mottages tacksamt!
I deras familj/hushåll finns flera barn, den yngsta 7 år, dvs hunden är van vid barn. Tidigare i somras lekte vår son på 2,5 år med hunden utan problem, lek av typen "kasta pinne". Det kommenterades då att det hade gått snabbt att få in honom i flocken då hon normalt är lite reserverad mot nya barn.
Nu har vi varit tillsammans här igen i snart en vecka och hunden har blivit mer och mer skällig mot min son. Han är väldigt van vid hundar och har faktiskt varit väldigt ointresserad av hunden då hon bara skäller när han kommer. Idag stod vi och pratade på gårdsplanen och min son springer fram till sin pappa och kramas, hunden tar då några kliv närmare oss som grupp människor. Sonen springer sedan iväg från oss varpå hunden sätter efter och nafsar efter hans fötter. Jag hytter undan hunden, ägarna tar tag i henne. När hon släpps springer hon återigen efter min son och biter honomi byxbenen/fötterna.
Hon blir då lagd på rygg för att lugnas ner och jag och min son går iväg för att leka på annat ställe. Efter en stund kommer hunden efter och tar återigen sats mot min son fast då hinner jag emellan och skickar iväg hunden (dvs jag säger åt henne att gå).
Senare på kvällen sitter hunden i knä på ägarens svägerska, min son leker med farmor på grusgången intill och när han närmar sig morrar hunden och reser sig mot honom.
Jag kan inte bedöma om min son tittat på hunden vid dessa tillfällen, han har ju blivit lite försiktig när han ser henne efter att hon nafsat/bitit efter honom, men han har vid alla tillfällen varit fullt upptagen i lekar som inte involverat hunden över huvud taget varför jag anser att hon morrar och gör utfall helt oprovocerat.
Vad gör jag nu? Vågar inte släppa sonen en meter ifrån mig utan vakar som en hök så att jag kan styra undan nya utfall, men det känns inte särskilt trevligt eller tryggt att ha det på det viset. Såklart lite krångligare när det inte är vår hund och jag inser att det inte blir bättre av att jag går och spänner mig i sonens närhet. Tips och råd mottages tacksamt!