Oprovocerat påhopp, vad är bästa reaktionen?

95johsv

Trådstartare
Idag när jag cyklade hem var det ett gäng ungdomar som sparkade boll vid en busshållsplats längs med cykelvägen. Personen framför mig plingar och de delar sig så vi kan komma hjälpligt fram. Cyklar sakta bara för att vara försiktig (promenadhastighet). Är precis förbi när jag får bollen i bakhuvudet. Håller balansen som tur är och klarar mig från att vingla ut i vägen.

Hur hade varit bäst att reagera? Ignorera är uteslutet, men förutom det - vad lär sig ungdomar bäst på av en helt vilt främmande människa?
 
Idag när jag cyklade hem var det ett gäng ungdomar som sparkade boll vid en busshållsplats längs med cykelvägen. Personen framför mig plingar och de delar sig så vi kan komma hjälpligt fram. Cyklar sakta bara för att vara försiktig (promenadhastighet). Är precis förbi när jag får bollen i bakhuvudet. Håller balansen som tur är och klarar mig från att vingla ut i vägen.

Hur hade varit bäst att reagera? Ignorera är uteslutet, men förutom det - vad lär sig ungdomar bäst på av en helt vilt främmande människa?

Jag hade - rätt eller fel - tagit med mig bollen.
 
Om jag hade varit en av de ungdomarna hade jag tänkt mig för i framtiden om den här personen blev lite arg men fortfarande pedagogisk. Och var väldigt tydlig.

Var det en olycka hade jag självklart skrikit förlåt till personen.

Om personen ignorerade hade det liksom bara varit ''jahapp ska vi fortsätta spela?''
 
Idag när jag cyklade hem var det ett gäng ungdomar som sparkade boll vid en busshållsplats längs med cykelvägen. Personen framför mig plingar och de delar sig så vi kan komma hjälpligt fram. Cyklar sakta bara för att vara försiktig (promenadhastighet). Är precis förbi när jag får bollen i bakhuvudet. Håller balansen som tur är och klarar mig från att vingla ut i vägen.

Hur hade varit bäst att reagera? Ignorera är uteslutet, men förutom det - vad lär sig ungdomar bäst på av en helt vilt främmande människa?
Oj, vilka idioter. Jag hade tagit bollen och sparkat den långt åt helvetet!
 
Jag hade lugnt klivit av cykeln, vänt mig om och tjatat hål i huvudet på dem på temat Varför gjorde ni det där? Tyckte ni att det var kul? Förstår ni inte att jag kunde cyklat omkull? Det är inte det minsta roligt, bara farligt, och jag har inte gjort något alls för att förtjäna det där.

I mina drömmar.

I verkligheten hade jag förmodligen skrikit UNGJÄVLAR och cyklat vidare.
 
Jag har kort stubin och hade troligtvis blivit skitförbannad, vänt, och skällt ut dem.

Sen efteråt hade jag säkert funderat över om jag överreagerat och om borde hanterat situationen på ett annat bättre sätt.
 
Jag blev just arg, och kastade cykeln på gräsmattan och frågade vad de höll på med. Samt att jag ville de skulle be om ursäkt.

Fick bara attityd tillbaka tyvärr och bollen fanns inte chans att få tag i.

Jag fick medhåll från andra cyklisten, och en tänkte mopsa sig och kastade burkar i marken och började brösta upp sig. När ingen annan reaktion från oss kom än att vi stod kvar och hävdade att vi är inte rädda gick även den.

Tyvärr utan ursäkt eller djupare tanke. Därav - finns det bättre sätt?

Tack till andre cyklisten som stannade! :heart
 
Jag blev just arg, och kastade cykeln på gräsmattan och frågade vad de höll på med. Samt att jag ville de skulle be om ursäkt.

Fick bara attityd tillbaka tyvärr och bollen fanns inte chans att få tag i.

Jag fick medhåll från andra cyklisten, och en tänkte mopsa sig och kastade burkar i marken och började brösta upp sig. När ingen annan reaktion från oss kom än att vi stod kvar och hävdade att vi är inte rädda gick även den.

Tyvärr utan ursäkt eller djupare tanke. Därav - finns det bättre sätt?

Tack till andre cyklisten som stannade! :heart

Nu vet jag inte vilken ålder det handlar om men rent allmänt så kan vi hoppas att ungarna var för sig tänker efter. Däremot är det nog många gånger osannolikt att ungdomar i grupp kommer be om ursäkt. Det är inte coolt eller imponerande.
 
När jag läser hur de reagerade så tror jag faktiskt inte att man kan säga något alls för att de ska bry sig. Varken i grupp eller ensamma. Min erfarenhet av tonåringar är att har de skaffat sig såpass mycket attityd redan nu så är chansen liten att "komma åt" dom där. Troligen har de föräldrar som är likadana, De tonåringar jag jobbat med har det varit så för åtminstone.
Ska man komma åt dom och lära dom något så krävs det mer än att man slänger ur sig några väl valda ord vid tillfället. Det krävs tid och många många samtal för att (förhoppningsvis) få dom på andra tankar.
 
Nu vet jag inte vilken ålder det handlar om men rent allmänt så kan vi hoppas att ungarna var för sig tänker efter. Däremot är det nog många gånger osannolikt att ungdomar i grupp kommer be om ursäkt. Det är inte coolt eller imponerande.

Håller med.

Och. Det behöver inte ens ha varit med mening att bollen skulle träffa ts. En olycka.
Och. Det kanske knöt sig direkt i magen på ungdomen som såg vad som var på väg att hända.

Men precis som @LadyCovergirl säger, så kan det vara svårt att i grupp ta på sig nån skuld eller be om ursäkt för vad som inträffat. Tyvärr, för det skulle varit nyttigt för alla i gruppen att få se hur ansvarig tog på sig skulden och bad om ursäkt för vad som inträffat och frågat hur det gick med ts.

Så enkelt men ändå så svårt.
 
Jag har faktiskt varit med om en liknande situation, då cyklade jag visserligen inte men sparkade bollen långt åt motsatta håll.
Då sa ungarna ifs förlåt, men det var försent.
 
Jag fick en kotte i huvudet när jag cyklade en gång när jag var 18. Jag vrålade "vad i helvete" och räckte fingret. :o :o
De var två rangliga killar där den ena pepp "förlåt".
Kanske inget jag hade gjort idag, men jag tror att jag blev så förbannad gjorde dem grymt osäkra.
 
När jag läser hur de reagerade så tror jag faktiskt inte att man kan säga något alls för att de ska bry sig. Varken i grupp eller ensamma. Min erfarenhet av tonåringar är att har de skaffat sig såpass mycket attityd redan nu så är chansen liten att "komma åt" dom där. Troligen har de föräldrar som är likadana, De tonåringar jag jobbat med har det varit så för åtminstone.
Ska man komma åt dom och lära dom något så krävs det mer än att man slänger ur sig några väl valda ord vid tillfället. Det krävs tid och många många samtal för att (förhoppningsvis) få dom på andra tankar.
Njaej, jag tror nog att säkert hälften har full förmåga att skämmas enskilt, även om de inte kunde göra det offentligt. Så jag tror det har effekt att skälla istället för ignorera. Ignorera har ju med 100% sannolikhet ingen effekt alls, ev bekräftande för att de kan göra om det.

Att sedan andra hälften (den hälft som dyker upp som ungdomar som -vuxna behöver prata med flera gånger) saknar förmåga att skämmas är en annan sak.
 
Tack för alla tankar. Det var tyvärr definitivt meningen att den skulle träffa mig. Gör ont i mig att det är sådan bristande respekt för andra.

Jag resonerande som så att det är bättre att säga till även om jag nog kunde varit mer pedagogisk. Tystnaden är det farligaste. När alla är kuvade och ingen vågar säga emot, systemkolaps!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Annonsera mera VII
  • Dressyrsnack nummer 18
  • Hovrandsartros
Tillbaka
Upp