A
acke
Jag blir tokig! Vet inte vad jag ska göra... Men till att börja med, hur ser man på en häst om han har ont i knäna? Förutom att böja benet, se hur han fixar skoningen, och att rida i nerförsbacke för att se ev reaktion?
Min häst gick ner på knä med fd medryttaren under en skogstur, kom hem med blödande knän och fick dagen efter gå ett dressyrpass för tränare (utan min vetskap). Då vet vaccinerade några dagar senare så kollade hon ärren och tyckte att det inte var ngt att oroa sig för då det bara satt i huden. Sedan dess har han känts diffust konstig, vilket jag har sett som att han förmodligen har problem med sin bog. Har annars gått utmärkt at rida i alla gångarter, mjuk och ambitiös. Bokade kirop (som normalt kollar honom 2 ggr/år) direkt efter olyckan men fick vänta 3 månader på henne. Hon hittade en sned manke och delvis låst bog (som väntat), han var även öm i sina knän, men ev skulle det försvinna efter behandlingen så det kunde ha samband med bogproblemen. Fick övningar att göra varje dag, plus att jag skulle gnida knäna med liniment el "löksoppa". Två dagar efter reagerade han inte öht när jag böjde knäna maximalt och nerförbackar var no problem... Han blev skodd och hovslagaren tyckte han var "mycket bra" att sko. Började träna inför dr-tävling och när vi kom till framridningen kände jag att han liksom "tog slut" i den djupa sanden på ridbanan. Även inne i ridhuset (2 klasser) kändes han inte sig lik utan irriterad. Under de två ridpass i skogen har han tvekat inför nerförsbackar och gått långsamt/trippigt neråt, och visar han obehag över vfr när jag böjer knäet maximalt. Men å andra sidan är han ju 15 år nu så det är kanske inte helt omöjligt att han bara är stel? I går var jag ute en tur igen och till skillnad från dagen innan var han istället mycket framåt och gick som vanligt fort och stort nerför backarna??? Är lite inne på att börja i "husmorsgruppen" i hoppning (låga hinder, mest markarbete) men nu vet jag inte... Kanske bra att se hur han reagerar (om han vägrar, inte vill landa i ngn galopp osv så får man ju avbryta), men om ngt är på väg att läka så vill jag ju absolut inte riskera att dra upp ngt heller...? Men hur länge ska jag vela? Känns lite löjligt att ta ut vet för en känsla (som jag inte ens själv vet om jag tror på), eller? Vad hade ni gjort? Låtit vila (alt skritta) en tid, provocerat med hoppning eller ringt vet?
/hönsmamman
Min häst gick ner på knä med fd medryttaren under en skogstur, kom hem med blödande knän och fick dagen efter gå ett dressyrpass för tränare (utan min vetskap). Då vet vaccinerade några dagar senare så kollade hon ärren och tyckte att det inte var ngt att oroa sig för då det bara satt i huden. Sedan dess har han känts diffust konstig, vilket jag har sett som att han förmodligen har problem med sin bog. Har annars gått utmärkt at rida i alla gångarter, mjuk och ambitiös. Bokade kirop (som normalt kollar honom 2 ggr/år) direkt efter olyckan men fick vänta 3 månader på henne. Hon hittade en sned manke och delvis låst bog (som väntat), han var även öm i sina knän, men ev skulle det försvinna efter behandlingen så det kunde ha samband med bogproblemen. Fick övningar att göra varje dag, plus att jag skulle gnida knäna med liniment el "löksoppa". Två dagar efter reagerade han inte öht när jag böjde knäna maximalt och nerförbackar var no problem... Han blev skodd och hovslagaren tyckte han var "mycket bra" att sko. Började träna inför dr-tävling och när vi kom till framridningen kände jag att han liksom "tog slut" i den djupa sanden på ridbanan. Även inne i ridhuset (2 klasser) kändes han inte sig lik utan irriterad. Under de två ridpass i skogen har han tvekat inför nerförsbackar och gått långsamt/trippigt neråt, och visar han obehag över vfr när jag böjer knäet maximalt. Men å andra sidan är han ju 15 år nu så det är kanske inte helt omöjligt att han bara är stel? I går var jag ute en tur igen och till skillnad från dagen innan var han istället mycket framåt och gick som vanligt fort och stort nerför backarna??? Är lite inne på att börja i "husmorsgruppen" i hoppning (låga hinder, mest markarbete) men nu vet jag inte... Kanske bra att se hur han reagerar (om han vägrar, inte vill landa i ngn galopp osv så får man ju avbryta), men om ngt är på väg att läka så vill jag ju absolut inte riskera att dra upp ngt heller...? Men hur länge ska jag vela? Känns lite löjligt att ta ut vet för en känsla (som jag inte ens själv vet om jag tror på), eller? Vad hade ni gjort? Låtit vila (alt skritta) en tid, provocerat med hoppning eller ringt vet?
/hönsmamman
