Vilken extremt sorglig promenad det blev den här eftermiddagen. Under en bil sitter en minikattunge, mager och full i loppor med rinnande ögon. Jag är ingen kattmänniska så jag kan inte säga hur gammal den var men max 6-7 veckor skulle jag tippa på, den var extremt liten. Jag satte mig ner och lockade fram den, plockade upp den och kände direkt hur otroligt mager den var. Sen bara satt jag en lång stund med den i knäet och funderade på vem som kunde äga den. Jag frågade två personer som kom ut från lägenheten kissen satt utanför om dem visste inte vem ägaren var. Isf tänkte jag knacka på och utreda varför kissen var undernärd och full i loppor och ev. erbjuda mig att hjälpa till ekonomiskt med veterinärbesök och utgifter som skulle komma av det. Men kattungen visade sig vara hemlös som så många andra djur är här på Kreta. Ett tag började jag fundera på att ta med katten hem till Sverige igen men sen sa mitt sunda förnuft till mig att "nej, du är motståndare till att importera gatudjur och du vill inte ha in rabies, hjärtmask och leishmania till Sverige". Men hjärtat fortsatte fundera ut ett sätt att kunna få med mig katten hem. Efter ett tag vann hjärnan och jag var helt enkelt tvungen att säga farväl till katten. Jag har nog aldrig känt mig så hemsk innan. Den följde efter, mjauade och såg med sorgsna ögon på mig.
Jag önskar av hela mitt hjärta att den kattungen och alla andra stackars hemlösa djur ska hitta någon välhjärtad människa som kan ge dem ett värdigt liv.
En annan sak jag vill upplysa om (eller kanske mest skriva av mig) är häststackarna som jag har sett dag ut och dag in springa på Rethymnons hårt trafikerade gator med turister i 35 gradig hetta. Deras "stallplatser" är varsin parkering mellan bilar och moppar där dem får vila så gott det går med tutande bilar, skrikande turister och skällande hundar runt benen.
Någonting som jag har insett är att mina djur har det ganska så bra ändå. En annan sak jag har insett är att jag ska börja skänka pengar till organisationer som jobbar för dessa hemlösa djur. Min tredje insikt är att jag ska söka jobb som volontär på något sånt här ställe så fort jag bara kan.
Jag önskar av hela mitt hjärta att den kattungen och alla andra stackars hemlösa djur ska hitta någon välhjärtad människa som kan ge dem ett värdigt liv.
En annan sak jag vill upplysa om (eller kanske mest skriva av mig) är häststackarna som jag har sett dag ut och dag in springa på Rethymnons hårt trafikerade gator med turister i 35 gradig hetta. Deras "stallplatser" är varsin parkering mellan bilar och moppar där dem får vila så gott det går med tutande bilar, skrikande turister och skällande hundar runt benen.
Någonting som jag har insett är att mina djur har det ganska så bra ändå. En annan sak jag har insett är att jag ska börja skänka pengar till organisationer som jobbar för dessa hemlösa djur. Min tredje insikt är att jag ska söka jobb som volontär på något sånt här ställe så fort jag bara kan.
