Omplaceringshund - före och efter?

Skogstrollet

Trådstartare
Hur illa påverkas en hund av att omplaceras? Jag inser så klart att det är individuellt men om man skulle försöka generalisera?

Jag har ju tidigare haft funderingar på att omplacera min tik men när jag tittat på henne så har jag inte kunnat tänka mig att "överge" henne i en främlings vård. Hon förstår ju inte varför matte plötsligt försvinner...

Nu menar jag inte vanvårdade och misshandlade hundar som får en andra chans, utan välanpassade, vuxna och trevliga individer som mår bra men måste få nytt hem pga allergi, tidsbrist och dylikt.

Ni som tagit en sån hund, hur var den första tiden? Tycktes hunden "sörja" och hur lång tid tog det innan det kändes som om hunden bundit sig till er?
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Jag tror inte att en hund far så illa av att omplaceras (om det inte sker upprepade gånger). Dock så är säkert de flesta hundarna lite oroliga den absolut första tiden, men det tror jag också går över snabbt.

Däremot är det inte så ovanligt att man läser att "xxx är ute för omplacering igen".. En av anledningarna tror jag är att många tar en omplaceringshund för att slippa den "jobbiga valptiden", så tar man en vuxen hund och tror att det är formad precis som man vill ha den. :crazy:

Så är det ju väldigt sällan.. Så då väljer man att lämna tillbaka hunden eller omplacera den igen.

Så finns det ju oseriösa ägare som omplacerar sina hundar..
"Absolut ingen problemhund, älskar barn och andra hundar".
Men i själva verket kan hunden vara fullständigt rabiat gentemot andra hundar...
(Fråga Jolanta, hon fick hem en sån "underbar" schäfertik).
Nu var det ju tur att Jolanta är duktig så hon lyckades lösa det problemet... Hade Iza kommit till någon annan är det nog troligt att hon varit avlivad idag. Om inte annat så hade hon varit någon problem iaf :(

En sån omplacering kan ju sluta olyckligt för att nya ägarna står där och har ingen aning om vad som hänt med hunden?!

Fast i och för sig så borde dom som tar emot en omplaceringshund hälsat på, tagit promenad och försäkrat sej om att de mest elementära (som att möta andra hundar/människor) går bra..

Men en bra omplacering, med en seriös matte som försäkrar sej om ett gott hem till sin hund, tror jag inte alls skadar hunden :)

Varför tänkte du omplacera din?
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

till mig har två omplaceringar kommit.(inte samtidigt alltså)
Inga som helst problem, jag hälsade på några ggr och umgicks med hunden. Att sedan hunden väntar på sin gamla flock några dagar är ju inte så konstigt.
Min schäfer som jag har nu kom till mig när han var 1 år och är nu 8 år, han är en helt underbar individ, tidigare ägare hade inte tid och han var ensam ca 10 tim om dagen:devil:

Han är med mig på jobbet, i stallet, tävlar lydnad och bruks och lever ett aktivt liv.
Jag säger bara: vilken tur att han skulle omplaceras så jag kunde få köpa honom:love:
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Min första hund var en sheltie som jag fick när hon var 9 år, och hon var lite orolig första dagarna, sen var det helt lugnt!
När hennes förra ägare kom och hälsade på hälsade hon glatt, men sprang sen in i vårat hus för att visa att "jag bor minsann här nu":D


En av mina nuvarande är också omplacering, en rottistik som var 5 år när jag köpte henne i somras.
Hon har tagit det helt med ro, men sen har hon otroligt bra psyke också!
Är väldigt trygg i sig själv. Visst undrade hon lite vart hon hamnat men hon tydde sig väldigt snabbt till mig och sen var jag hennes nya matte liksom.


Så jag har bara bra erfarenheter av omplaceringshundar!
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Jag har fem hundar hemma och en av dem - en hanne - kom tillbaks till mig i september förra året, nästan 2 år gammal. Han tittade på dörren i en kvart, gick på långpromenad med min son och har sedan inte visat ett enda tecken på att sakna sin förra matte. Allt beror nog på två saker; en väldigt anpassningsbar hund och ett gott nytt hem där han trivs väldigt bra. Till på köpet har han blivit av med sin klåda, som var anledningen till att den förra ägaren inte ville ha honom kvar.
 
Senast ändrad:
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Jag har haft en hund , och har en , båda var omplaceringsvovvar. Den första hade haft en ägare innan , ingen lätt uppväxt, sedan bott på djursjukhuset i stan lite innan jag kom och räddade honom innan han skulle avlivas pga att ingen ville ha honom. Han var en Cairnterrier hane , kastrerad på 7 år och världens underbaraste ! Rädd för saker som slamrande bestick osv , men så speciell så det finns inte , har aldrig träffat en hund som va så rädd om vad han bet i ( tryckte med nosen först så det va rätt och inte en hand eller liknande :eek: )

Min nuvarande vovve , en mellanpudel hane på 6 år är också han en pmplaeringshund och har bara varit här två månader. Innan han kom till oss hade han varit hos en annan familj på prov , men inte funkat och landade alltså här. Även han är en underbar hund på alla sätt och vis, dom två första dagarna undrade han väl lite vart han hamnat , igen men inte nämvärt. En valp installerar sig ju inte heller direkt !

Den första hunden var det mycket jobb med , men tillslut blev han en underbar kompanjon som kune vara lös , massa trick , vardagslydnad osv utan hårda ord mm .... Vovven vi har nu kommer från helt andra förhållande då han haft en mycket bra uppväxt och va lydig redan när vi fick honom. Dock är det inte slut där ! Finns fortfarande mycket vi kan träna på tillsammans och bygga upp vår relation på och såfort en agility kurs drar igång här ska vi se vad vi går gör :)

För mig har dessa omplaceringsvovvar än sålänge passat jättebra !
Dock är det alltid individuellt , jag vill egentligen ha en stor vovve, som Schäfer men har inte platsen. Det kommer någon dag, och sålänge är jag jätteglad över min gamla vovve och min nya som har lärt mig och lär mig så otroligt mkt! Den dagen jag är redo kommer jag kunna skaffa en ras som kräver lite mer , men just nu är mitt hundliv perfekt och både gamla vovven och nya har trivts ypperligt, tycker jag är ett gott betyg iaf!
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Glömde svara på den sista frågan , hur lång tid det tog innan de fäste sig vid mig. Den första vovven var som sagt ängslig och det tog cirka en vecka :eek: Vilket inte är lång tid alls!

Nuvarande vovven klickade jag med direkt ( trots att han var pudel, inte min favoritras direkt...) Och när jag är hemma är det bara jag som gäller :love:

Hoppas det hjälper dig lite ! Du känner trots allt hunden bäst, och även om jag definitivt inte tycker att hundar ska åka omkring hos en massa ägare, om du tror att den klarar av det , leta länge tills det känns helt rätt ! Det finns säkert någn där ute som är perfekt för din vovve, men det är ett stort land och kan ta lite tid...

Lycka till ! Emma och Pelle , som förövrigt ligger tätt tätt intill matte på rygg och snarkar så ljuvligt så ljuvligt :love:
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Ärligt??

Har inte övertagit någon vuxen hund som "sörjt" att inte få vara med sin tidigare ägare ännu :cool:

Och då har jag genom åren övertagit en hel del vuxna hundar. Av de hundar jag har hemma nu är 4 st köpta som vuxna/unghundar och ingen av dem har på något vis "mått dåligt" av att inte ha sin gamla matte i närheten.

Ägarna däremot, vill gärna inbilla sig att hunden kommer att sakna dem, men det gör de inte....
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Jag har en omplacering, hon tog det väldigt bra. Det tog några veckor för henne att landa ordentligt, men hon var som hemma direkt. Hon är iofs en sån hund som kan vara otroligt tillgiven till främlingar och inte protesterar om nån annan går iväg med henne.

Men det har inte varit några problem, det enda bekymret är ju just det att man inte har samma regler som förra ägaren, men det får man ta :D

//E
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Jag tror dig där, när det gäller majoriteten av hundar. Min ena (den mammiga) däremot, hon hade nog inte tagit det så bra i början. Fast hon är extrem...

//E
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Inte ens sådana hundar "sörjer" speciellt länge..

Många tror det, men min erfarenet är att de är låga några dagar/vecka och sedan är det lugnt.
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

*kl*

Min kommer från ett bra hem sedan innan, där hon inte kunde vara kvar. Hon var lite fundersam första tre-fyra dagarna, sedan släppte det ganska fort. Hon var även väldigt liten i maten en vecka, innan hon kände sig hemma bland alla.
Nu vet hon definitivt vem som är nya matte, och det känns ju som om hon har bott här hela tiden. Jag har fortfarande kontakt med hennes gamla matte och husse via telefon, hörs av lite då och då och kollar att allt är bra.
De har dock släppt hunden helt, och tycker att det var det bästa de har gjort när de bestämde sig för att omplacera.

*solskenshistoria:D*
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Jag har en ompalcerad rottis... letade länge och väl innan jag hittade honom.... Jag ville ha en unghund, som helst kom ur en bra familj och det skulle vara rottweiler... Omplacerings rottisar fanns det gott om men inte ur bra familjer...

Minns en trasslig familj, som hade en 1 årig rottis som de inte ville ha kvar. han var hemma själv jämt... Hade "tagit över" hela huset, och defenetift promenaderna... Jag lånade hunden på några promenader i veckan och hunden var helt suverän så länge ägarna höll sig undan...

Den hunden hade gladligen fått flytta hem till mig om ägarna kunde släppa taget... men det kunde de inte... ..

.inte för att det har så mycket med frågan att göra.. oc jag tror inte att du har det så med din hund...

Hittade tillslut min hund.. Han hade mellanlandat hos sin uppfödare, som fått tillbaka hunden pgv ändrade förhållanden i familjen..han följde med mig självmant in i bilen, blev tjenis med katterna på en gång.... jag såg inte någon sörj period direkt... möjligt att han varit deppad hos uppfödaren.. det vet jag i.o.f inte.. men hos mig har det funkat bra..
;)
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Fast jag skrev att hon inte hade mått bra i början ;)

Jag bara menar att det är skillnad på hund och hund, vissa tar väldigt lätt på att flytta, som min omplacering, andra är vilsna ett tag.

//E
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

min tik hade det inte så bra innan jag fick henne och jag upplevde aldrig att hon saknade husse eller någon av extramattarna. de blev istället utskällda efter noter när de kom på besök efter en vecka. en extramatte träffade vi nästan dagligen i ett halvår, men också denna blev utskälld på slutet.

hon var ett nervöst vrak i början och det tog år att bygga upp henne igen. men nu hade hon lätt klarat att bli omplacerad igen om det hade krävts, fast till rätt familj förstås.
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Jag sitter kanske i den sitsen snart, att jag behöver omplacera min lilla vovve... Jag har ju alltid varit småallergisk mot djuren vi har, hästar och katter, men det har funkat, ibland med receptfri medicin - ibland utan.

Sen jag köpte valpen har jag börjat känna mig sämre och sämre, men de sista dagarna har jag haft såå svårt att andas och är helt igentäppt dygnet runt. Inte ens ute hjälper det att vara eftersom det varit så kallt och det blir tungt att andas där med. Pratade med en sköterska ( när jag beställde läkartid nu ) och hon sa att det är troligt att jag håller på att utveckla astma... Vill inte!!!!

Men, jag hoppas att med lite mer effektiv medicin ska det kunna funka att ha kvar Scooben ändå, jag ska till läkaren på onsdag.

Nu håller jag på att leta tillfälligt jourhem åt honom tills dess, men det är svårt när den släkt och de vänner man har bor minst 35 mil härifrån och dessutom jobbar heltid. Hundpensionat är han ju lite för liten för antar jag, blir 6 mån nu. De få grannar jag känner kan inte heller. Hm...
Så, jag får bita i och fortsätta med min snusnäsduk jag bundit för näsa/mun ( ser ut som en rånare från vilda western ;) ) Det är ju inte så många dagar kvar...

Man kan inte låta bli att kämpa för dem i alla fall, djuren man har tagit till sig. Även om ni har många bra exempel på lyckade omplaceringar så kan man inte låta bli att tänka "men min hund är ju så speciell... hur ska det gå..."
Jag köpte ju en BC-korsning fullt medveten om hur mkt de kräver och det är ju inte en hund man placerar hur som helst. Han är supertrevlig, men så behöver han också ganska mkt stimulans för att förbli sån...
Nej, ny allergimedicin MÅSTE hjälpa!!!

Men, det var skönt att läsa om så många lyckade omplaceringar!!!:bow:
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Jag har haft två omplac hundar. Den första var ett år, en tik. Hon brydde sig inte nämnvärt, var lite mer sällskaplig första tiden men inte mkt.
Den andra, hon var 10 mån, o hade tyvärr blivit rätt så hårt fostrad, hon var mer otrygg i början. Hon fick vara med mer på jobb o så i början innan hon förstod att jag inte skulle överge henne. Men hon var väldigt tydd till mig redan från början, tror det var hon som valde mig när jag var o tittade på henne o inte tvärtom. :smirk:

Den första tiken omplacerades dessutom en gång till av mig till goda vänner, o hon påverkades inte det minsta av det. Tvärtom mådde hon om möjligt ännu mer som fisken i vattnet hos sina nya äg. :crazy:
 
Sv: Omplaceringshund - före och efter?

Jag har haft mer omplaceringar än antalet valpar.
Alla hundar har på några dagar anpassat sig i min familj och mina rutiner.
Senaste omplaceringen tog jag i september.
Han passar som handen i handsken för mig,mina andra djur och i det stora hela!:)
Jag tycker absolut inte att man ska tveka på att omplacera sin hund, om det är för att denna ska få en bättre tillvaro!
 

Liknande trådar

S
Övr. Hund Vill bara skriva av mig. I dag skall en av våra gamla kompisar få somna in. Mattes hund ända ut i klorna. Då vi träffades så litade...
Svar
6
· Visningar
1 993
Senast: thea
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp