Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

[ptr]

Går det?

Det är klart att det går eller?

På lite förekommen anledning så kan det vara en sak att vrida och vända på.

Själv har jag varit den som visst har försökt att ta plats men många gånger fått vika ner mig och mått dåligt av det. Numer försöker jag att faktiskt ta plats på riktigt, det är mitt liv och det jag gör i mitt liv har plats i mitt liv.
Inte för att jag vill på något vis trampa andra på tårna men förstår att det ändå kan bli så. Försöker att i alla fall stampa försiktigt, även om jag kan vara lite klumpig.

Men ska man skämmas bara föra att man råkar vara karl som fyllt 40 och inte vill kliva undan?

Och nu menar jag inte det som det skrivits om i andra trådar, som mera liknar, fel, det är rena sextrakasserier som det beskrivs.


Ptr

 

[Sleepy]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Vad syftar du på och vad pratar vi om och vilka trådar ska jag läsa?

 

[ptr]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Inte behöver du läsa det, om du inte vill.

Det är företeelsen som sådan och hur vi bäst bär oss åt, om vi vill ta plats utan att stampa på andra.

Ptr

 

[hagel]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Jag tycker att det är mer än okej att ta plats, man ska bara inte ta andras plats mot deras vilja .

 

[Sleepy]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Du får nog utveckla lite vad du menar med att ta plats.

 

[skiesabove]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Jag tycker inte att du ska vara rädd för att ta plats, men det jag har lärt mig hitills i livet (är lite yngre än dig) är att om jag ska göra det, så måste jag dessutom se till att ta ansvaret som följer med. Tar jag plats i en grupp, tar jag ledarrollen, så får jag se till att vara en bra ledare. Vara inkännande, se till att alla hänger med och att ingen hamnar i skymundan.

Just nu är det alltför krävande för mig, jag har tendensen att stänga av om det blir för mycket, och därför är jag väldigt försiktig med att ta ledarrollen.

Men menade du just ledarrollen, eller i något annat sammanhang?

 

[Lejonelle]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Det brukar hänga ihop med självkänslan tycker jag. Det här att en person självklart kan ta plats och precis lika självklart släppa fram andra. Det syns om man gillar sig själv och förväntar sig respekt från andra, och gillar andra och tycker de har rätt till respekt också. Eller om man bara vill ta plats själv (inte lika attraktivt).

Så mitt förslag är att odla en sund självkänsla och börja tänka positivt om både dig själv och andra människor. Det brukar leda till att man får positivt tillbaka. Men man kan behöva träna lite tills det känns naturligt.

Tänker man positivt om andra är steget inte så långt till att börja säga positiva saker till dem också, och då lyssnar folk

 

[Migo]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

 

[mandalaki]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

OT men tänk att få hålla ett möte i en helt ny och främmande grupp och få öppna med den där

 

[Fan of Bill]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Det brukar hänga ihop med självkänslan tycker jag. Det här att en person självklart kan ta plats och precis lika självklart släppa fram andra. Det syns om man gillar sig själv och förväntar sig respekt från andra, och gillar andra och tycker de har rätt till respekt också. Eller om man bara vill ta plats själv (inte lika attraktivt).

Så mitt förslag är att odla en sund självkänsla och börja tänka positivt om både dig själv och andra människor. Det brukar leda till att man får positivt tillbaka. Men man kan behöva träna lite tills det känns naturligt.

Tänker man positivt om andra är steget inte så långt till att börja säga positiva saker till dem också, och då lyssnar folk

Huvet på spiken

 

[landsbygdsbo]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Går det?

Det är klart att det går eller?

På lite förekommen anledning så kan det vara en sak att vrida och vända på.

Själv har jag varit den som visst har försökt att ta plats men många gånger fått vika ner mig och mått dåligt av det. Numer försöker jag att faktiskt ta plats på riktigt, det är mitt liv och det jag gör i mitt liv har plats i mitt liv.
Inte för att jag vill på något vis trampa andra på tårna men förstår att det ändå kan bli så. Försöker att i alla fall stampa försiktigt, även om jag kan vara lite klumpig.

Men ska man skämmas bara föra att man råkar vara karl som fyllt 40 och inte vill kliva undan?

Och nu menar jag inte det som det skrivits om i andra trådar, som mera liknar, fel, det är rena sextrakasserier som det beskrivs.


Ptr

Naturen lämnar inga tomrum.I en grupp fylls all plats.
Vill du ha plats så är det alltid någon annan som får lite mindre.

Sedan har naturligtvis varje individ rätt att uttrycka sig och ta plats.

En skälig sådan..

 

[ptr]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Som nu i skolan med ett trettiotal personer i diskussion om något så föds det tankar på nåt annat som frågas, debatteras och svaras på. Jag vill ha nån sorts svar eller reflektion innan jag vi går vidare. Men jag har redan givit halls några gånger, jag känner suckarna och blickarna redan när jag sträcker på halsen. Tiden är begränsad och det är många som har funderingar vid föreläsningarna.

Men min skoltid är viktig för mig. Mycket av det vi resonerar vid föreläsningarna har jag ingen suck att tillgodogöra mig i det skrivna materialet, det är klart att det finns där men jag har inte det verktyget att läsa in mig så in i den grad, så är det.

Ska jag behöva skämmas som karl bara därför?

Liknande situationer känner jag ofta, förr hade jag hållit käften och bara tyckt att det där "mötet" var väl meningslöst att gå på. Nu vill jag driva på lite, försöker vänta till den första anstormningen av frågor passerat och kan på så vis få en hel del utrett utan att fråga, men sen då, när de andra tycker att vi ska storma vidare?

Vill inte hamna i det att jag bara tänker - Jha och jasså och sen stå där som ett fån och fått saker om bakfoten vid seminarit eller ännu värre i verkliga livet.

I föreningssammanhang däremot så har det varit en sak att försöka driva det jag trott på, det är en sak för sig.

Med mina närmare klasskamrater så har vi ett ganska hätskt diskusonsklimat där man tystnar när nån annan bryter in. Men vi är ju vana med varandra så det är nåt annat och roligt när det funkar.

 

[ptr]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Just det

Och jag vill inte hamna i det att jag bidrar till sådant, men - jag vill inte heller hamna i det att jag håller käft bara därför. Eller bli förknippad med det.

Ptr

 

[JosefineLi]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Du kan inte ta det personligt med seminarieledaren/handledaren efter föreläsningen/seminariet?

Jag stör mig fruktansvärt på folk som drar upp orelevanta diskussioner eller funderingar under tiden då alla lyssnar. Det kan man ta privat. Under föreläsning/seminarier är alla där för att diskutera relevanta frågor som dyker upp i och kring kurslitteraturen, och då tycker jag att det är respektlöst mot de andras tid att dra upp grejer som inte hör dit. Varför inte ta andra frågor/debatter med dina närmare klasskamrater?

Många män behöver lära sig att ta ett steg tillbaka platsmässigt. Vad får dig att tro att alla vill lyssna på dina funderingar hela tiden?

 

[ptr]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Se där! Nu kommer vi nån vart!

Men slutklämmen var sur. Är det för att jag är karl och minsan tar för mycket plats som jag inte ska få möjlighet att reda ut hur det menades? Vilka frågor är intressanta och vem bestämmer det? Om jag inte begriper, ska jag då bara nicka när frågan om det är glasklart kommer? Bara för att jag är karl och annars tar för mycket plats?

Har faktiskt roat mig med att hinta till nån tjej intill om vad jag inte begriper så hon kunnat fråga, det tas inte alls emot på samma sätt av församlingen. Är ju en väg att gå, men blir lite fånigt men det funkar och gett bra svar.

Och vad vad är det som per automatik gör att det jag funderar över och inte förstår om det som tas upp inte hör hemma bland det som diskuteras?

Hur det än är så är det diskussionen jag är där för för att det är på det viset jag lär mig. I annat fall kunde jag gått nån distanskurs och kört på den. Det är inte ett alternativ för mig.

Ptr

 

[Luff]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Va? Nä nu måste jag kolla, jopp jag har två bröst och kvinnligt könsorgan.
Och ändå gör jag precis som Ptr - frågar, diskuterar och ifrågasätter på föreläsningar och kurser.
I den mån jag upplevt att män/pojkar stört/hörts mest så har det varit bus/tjafs eller att en man har sagt tre meningar och därigenom fått genomslag för fem förslag trots vettiga förslag och motargument från vältaliga kvinnor.

Är min upplevelse så ovanlig?

 

[ptr]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Är det nåt särskilt som tillhör föreläsningen men inte avhandlats så tar jag det i mån av möjlighet efteråt, eller så ger jag oftast fan i det.

Ptr

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

menar du att det är ett utbrett problem att män som är 40+ inte vågar ta nån plats i risk för att de ska uppfattas som buffliga?

 

[ptr]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Nä eller jo.

Inte att sådana som tar plats tar plats, men att ta plats utan att vara buffliga.

Ptr

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Om man visar respekt; inte avbryter människor, inte är nedlåtande, inte är dumförklarande etc etc så kommer man nog inte att uppfattas som bufflig.