Olycklig hund?

[Kazaam]

Jag behöver få lite neutrala åsikter om min älskade vovve.
Han är en blandras chihuahua/powder puff, med lite inblandning av nåt mer på mammans sida, 4 år, kastrerad sedan 6 månadersdagen då han blev könsmogen redan vid 3-4 månaders ålder. Han kommer från en 'valpfabrik' vilket jag inte visste något om när jag köpte den söta valpen. Idag skulle jag ALDRIG köpa en valp så som det var, men det gjorde jag alltså då. Uppfödarens hundar har det bra, men hon avlar på ALLT och de hundar jag hört talas om här omkring som kommer därifrån lider alla av diverse problem som lynnesfel, svår stress, olika sjukdomar..

Nu till min lilla plutt.
Först o främst blev han alltså tidigt kastrerad. Dock hjälpte det endast för själva avlandet, han KAN ju inte bli pappa, men han parar tikar med hängning o allt. Han blir superstressad när det finns löptik i närheten. Tyvärr har jag en tik i huset o när hon löper måste jag lämna bort honom.
Även när han blir väldigt glad, som varje gång vi ska ut, ofta när det är matdags osv så 'slår det över' och han rider på tiken vilt juckande.. Ett inte helt normalt beteende enligt mig.

Han har svår allergi, främst mot gräs, och mot damm, sedan han var ca 1 år. Han går på cortison mot det. I perioder på maxdos vilket medför att han blir oerhört trött o knappt ens vill gå på promenad. Jag har inte velat prova sprutor m vaccin då han är hysteriskt spruträdd.

Största delen av dagarna vill han ligga i sovrummet i eller under sängen, och om dörren dit är stängd lägger han sig i duschkabinen. Kanske för att det är svalare på de ställena, men han har inget som helst intresse av att vara med flocken, och då menar jag även oss människor. Ibland kommer han o lägger sig i mitt knä, men det blir alltmer sällan och bara om det är stängt till de andra ställena.

Han har problem med båda knäna, inget han har ont av, men knäskålarna är helt lösa på båda sidor och kan flyttas åt båda håll hur enkelt som helst.

Han har problem med luftvägarna och har alltid en lite visslande andning då han är trång i halsen och han får ofta svåra attacker där han står och drar in luft och låter som han ska kvävas, så där som vissa småhundar gör, lite som när de har noskvalster (vet inte hur jag ska förklara det)

Han leker aldrig längre. Jaga flugor är kul, men i övrigt har han inte lekt på ett par år. Jag brukar säga att han är som en sur gammal farbror och hade jag inte själv hämtat den där lilla ljuvliga valpen så hade jag trott att de ljugit om hans ålder.

Han är den kärleksfullaste hund jag träffat. Ingen blir så glad som honom när man kommer hem. De han älskar, de älskar han högt och innerligt och visar det tydligt just när man kommer hem.

Sammantaget har jag inom mig tankar på hur bra han egentligen mår som alltid drar sig undan, aldrig leker, är ganska stressad och är den som alltid drar igång hela flocken för absolut ingenting då han ett ut tre börjar stormskälla till synes utan anledning. Det kanske är ett typiskt småhundssyndrom, men min andra lilla hund gör inte så...
Han är en mkt osäker liten kille, mkt van att träffa olika hundar men har ett oerhört dubbelt språk då han morrar o viftar på svansen samtidigt.

Han är min och framförallt min sons älskade lilla hund. Jag har så svårt att tänka mig att ta bort honom då han inte uppenbart lider eller är riktigt sjuk. Men samtidigt är jag en sån som alltid ser till djurets bästa och alltid tycker att det är bättre att de får somna in än att leva ett dåligt liv.
Jag har börjat tänka på hur jag hade resonerat om det varit någon annans hund, och det är därför jag vänder mig till er nu. Vill helt enkelt ha lite kloka råd och tankar...

Tack för att ni läst min novell

 

[Red_Chili]

Min första tanke är: "Varför alls ha kvar en sådan hund?" Tyvärr.

Vad krävs för att du ska tycka att hunden "uppenbart lider"? Var går din gräns för vad som är acceptabelt? Hur ser ett värdigt hundliv ut enligt dig?

Stress går visserligen att jobba med, genom bra mental träning (tex spår av något slag, viss lydnadsträning där han får använda huvudet osv) brukar stressnivån sjunka. Passivitetsträning och att bryta stressbeteenden är också viktigt. Allt det kanske ni redan provat?

Men bortsett från stressen så har ni alltså en hund med: Dåliga knän, allergier som ställer till med rejäla problem och andningsproblem. Dessutom leker han inte och frågan är hur glad hunden faktiskt är?

 

[Monstermom]

Han låter väldigt stressad och inte alls kry. Och helt ärligt tycker jag inte att spruträdsla är något skäl att inte ge honom en chans att må bättre - handlar det om att han är så rädd att han går i chock?

Ska ni ha honom kvar tycker jag du får tänka igenom hela situationen från grunden, och vara beredd att lägga ganska mycket jobb på att få hans liv väldigt mycket bättre.

 

[em-pirre]

Jag hade nog tagit bort. Själv har jag ju en hund med en massa problem (allergi, atopi, spondylos o.s.v.) men hon medicineras och är en glad och sprallig hund.

Hade hon gjort som ts hund hade jag inte haft hjärta att ha kvar henne.

 

[Snurrfian]

Han låter väldigt stressad och inte alls kry. Och helt ärligt tycker jag inte att spruträdsla är något skäl att inte ge honom en chans att må bättre - handlar det om att han är så rädd att han går i chock?

Ska ni ha honom kvar tycker jag du får tänka igenom hela situationen från grunden, och vara beredd att lägga ganska mycket jobb på att få hans liv väldigt mycket bättre.

Kan en hund verkligen bli spruträdd? Man sprutar ju sällan så hunden kan koppla ihop sprutan med smärtan, han hunden varit rädd för veterinären så hade jag köpt det men själva sprutan? Hur ska en hund kunna förstå att sprutan är farlig? Och betyder det att man inte heller vaccinerar hunden?

 

[Migo]

Tror du att hunden njuter av sitt liv? Är den glad osv? Om inte, låt den somna in.

 

[Kazaam]

Kan en hund verkligen bli spruträdd? Man sprutar ju sällan så hunden kan koppla ihop sprutan med smärtan, han hunden varit rädd för veterinären så hade jag köpt det men själva sprutan? Hur ska en hund kunna förstå att sprutan är farlig? Och betyder det att man inte heller vaccinerar hunden?

Det har du rätt i. Självklart vaccineras han enligt alla regler. Han är livrädd för veterinären och gallskriker av sprutan. Men spruträdd är nog fel ord att använda.

I övrigt ang stress, han är ytterst svår att motivera. Har gått kurser med honom när han var yngre, han får leta godis ibland osv. Han lever ett fullgott hundliv skulle jag vilja säga. Har tre hundar till o de andra tycks nöjda, vilket i och för sig inte säger att han måste vara det för det.

Det är så svårt. För nej. Han är inte uppenbart sjuk faktiskt. Men jag tror ju att jag resonerat som ni om det varit någon annans hund, inte min älskade lilla skrutt

 

[iNHALE]

Med den fakta på borde du lagt fram hade jag tagit bort hunden, för hans eget bästa. At the end of the day så måste man som ägare sluta tänka på sig själv och hur ledsen man själv kommer bli, och göra det som är rätt för ens djur, oavsett om det gäller en hamster, hund eller en häst.

Jag tycker inte han låter som en hund med ett bra liv, och då menar jag inte att du inte tar hand om honom, utan att han helt enkelt inte har möjlighet att leva ordentligt med alla dem problem han har. Han är stressed, osäker, obalanserad, och har även fysiska problem ovanpå det som inte direct hjälper.

 

[Kazaam]

Ja det är ju precis det här jag känner inom mig. Att det faktiskt inte är ett lyckligt liv han lever, och som sagt - jag förespråkar verkligen att alltid sätta djurets bästa främst. Alltid. Jag har fattat svåra o inte helt självklara beslut förut, både för hund o häst.

Behövde lite input och 'tyvärr' fick jag mina tankar bekräftade.
Tusen tack till er som svarat.

 

[Monstermom]

Det är så svårt. För nej. Han är inte uppenbart sjuk faktiskt. Men jag tror ju att jag resonerat som ni om det varit någon annans hund, inte min älskade lilla skrutt

Det är ju alltid lättare att se en situation man inte har investerat egna känslor i...

Men som sagt, kanske går det att få hans liv bättre? Ta in någon helhetstränare/hundpsykolog och kolla om hen har några bra tips på att få hunden lycklig kanske? Om ni är villiga att jobba med problemen förstås. Men ha inte kvar en hund som är olycklig...