Em kompis till mig blev mer eller mindre övertalad att sälja sin tävlingsponny (fjording) för att alla tyckte att hon borde skaffa sig en "riktig" häst dvs. en ordinär gatukorsning. Hon sålde fjordingen som hon hade tävlat framgångsrikt och köpte sig en dyr hopponny. Det slutade med att hon ledsnade, det gick ju inte lika bra att tävla den nya ponnyn. Den såldes och hon slutade med hästar.
En annan kompis ville köpa sig en fjording som hon blivit kär i, men blev övertalad av stallkompisar och tränare att köpa en dyr holländsk gatukorsning istället. Eftersom hon ju var så duktig och behövde en "riktig" ponny.
Hon tränade dressyr flera gånger i veckan för instruktör, ändå vann jag över henne i L:A dressyren med min fjording.
Även hon ledsnade på ridningen, främst pga. alla krav som ställdes på henne och hennes häst. Hon tyckte om att träna och tävla, men ville göra det för att det är roligt, inte för att hon måste...
Fjordingen hon ville ha från början tävlas framgångsrikt och hon ångrar sig fortfarande att det inte var henne hon köpte.
Kanske är det jag som är konstig, men jag kan inte förstå varför det är finare att äga/tävla en buskavlad korsning än en väl uppfödd fjording med bra stam
Då det gäller fotboll: Tror du att det nödvändigtvis måste avlas på fotbollsproffs för att få fram bra fotbollsspelare, eller är det kanske så att de som är avlade av fotbollsproffs tränas och stimuleras redan från födseln? Kanske är det inte individen som är det viktiga utan de chanser som ges att utvecklas?