S
speedy agust
Jo, jag har en fundering som har hängt med mig ett tag och tänkte lägga ut den här för att få lite klarhet. Har ridit i hela mitt liv men mest som skogsryttare, några år på ridskola och har nu en travare som jag rider lektioner med på ridskola, vi har gått några western kurser också och ska förhoppningsvis nästa sommar vara med på boskapskurs. Har också varit lite intresserad av Parelli och NH. Jag är en allätare med andra ord och kallar mig gärna nybörjare inom western och hoppas därmed att det är okej att ställa korkade frågor.
Jag har fått intrycket av att målet inom westernridningen är att kunna rida på lösa tyglar, dvs utan kontakt med hästens mun. Det är vägen dit jag funderar lite över, hur utbildar ni era westernhästar? Med kontakt eller utan? Skall hästen lära sig att bära sig själv utan stöd, eller ska man ge hästen stöd i munnen?
Är detta två olika inriktningar inom westernridningen eller är det jag som fått om bakfoten? Om man ser till Parellis lära och andra inom NH typ Hempfling så är kontakten ju minimal som jag uppfattat det och man utbildar hästen i repgrimma och utan bett osv, med detta inte sagt att dessa är ”westernryttare” men hör dessa till den spanska/californiska skolan eller har jag missuppfattat? Läser man sedan vad andra renommerade inom västernvärlden skriver så betonar flera hur viktigt det är att man utbildar hästen i rätt form med stöd på tygeln för att den skall kunna bygga rätt muskler i hals och rygg och att detta är vägen till att få en häst att kunna gå i rätt form på lösa tyglar…
Är detta två olika vägar att gå och att man som ryttare väljer vilken ”skola” man tillhör och sedan utbildar hästen därefter? Har de olika modellerna olika syften? Eller är målet detsamma…
Antar att det inte finns några entydliga svar, men skulle vara kul att höra vad ni anser och tror och hoppas att någon kanske kan bringa lite klarhet i detta som jag tycker är intressant att filosofera över.
MVH
Eva
Jag har fått intrycket av att målet inom westernridningen är att kunna rida på lösa tyglar, dvs utan kontakt med hästens mun. Det är vägen dit jag funderar lite över, hur utbildar ni era westernhästar? Med kontakt eller utan? Skall hästen lära sig att bära sig själv utan stöd, eller ska man ge hästen stöd i munnen?
Är detta två olika inriktningar inom westernridningen eller är det jag som fått om bakfoten? Om man ser till Parellis lära och andra inom NH typ Hempfling så är kontakten ju minimal som jag uppfattat det och man utbildar hästen i repgrimma och utan bett osv, med detta inte sagt att dessa är ”westernryttare” men hör dessa till den spanska/californiska skolan eller har jag missuppfattat? Läser man sedan vad andra renommerade inom västernvärlden skriver så betonar flera hur viktigt det är att man utbildar hästen i rätt form med stöd på tygeln för att den skall kunna bygga rätt muskler i hals och rygg och att detta är vägen till att få en häst att kunna gå i rätt form på lösa tyglar…
Är detta två olika vägar att gå och att man som ryttare väljer vilken ”skola” man tillhör och sedan utbildar hästen därefter? Har de olika modellerna olika syften? Eller är målet detsamma…
Antar att det inte finns några entydliga svar, men skulle vara kul att höra vad ni anser och tror och hoppas att någon kanske kan bringa lite klarhet i detta som jag tycker är intressant att filosofera över.
MVH
Eva