T
tussa
Ok med hästar som \"går och skrotar\"?
Jag tänkte bara kolla vad andra tycker... Jag har tre pensionerade hästar, och nu bekymrar jag mig för deras ev. tråkiga tillvaro.
27-åringen är den enda jag kan rida, men nu har hon stått sedan i januari och jag drar mig för att sätta igång henne igen. Mest för att hon inte klarar att bara skritta, utan stegrar, bockar, galopperar på stället eller tar ut sig på annat sätt. Därför kan man ju bara ta ut henne en dag och sedan är hon helt förbi av träningsvärk resten av veckan. Inte lätt att sätta igång en sådan mjukt och försiktigt. Jag har försökt att rida i paddock (samma resultat), tömköra och longera (sticker och bockar runt med tömmarna hängande efter). Hon är så himla glad och har ingen känsla för vad hennes muskler orkar med! Därför törs jag helt enkelt inte ta ut henne i halkan. En uttråkad häst i hagen alltså.
Min 19-åring är nu helt pensionerad efter att jag försökt rehabilitera henne i över ett års tid. Gamla skador som dyker upp vid minsta ansträngning och hästen blir olycklig och stressad så fort hon inte orkar eller förstår. Mitt mål har under ett halvår varit att få henne att skritta avslappnat på volt utan ryttare (inga stora krav alltså). Därför har jag bestämt att hon ska slippa prestera mer i sitt liv - hon ska bara få finnas till som den hon är. Ännu en häst i hagen alltså.
Sen har vi sista pållan. En shettis på 26 år, som fick flera svåra fånganfall i höstas (ekollon trodde vet). Halkade sedan och sträckte sig pga fångbeslagen, och har därför varit helt avställd i snart ett halvår. Nu går vi korta promenader när vi kan undvika halkan. Men pållan har kronisk bronkit, och får tungt att andras när det är fuktigt = ingen promenad då. Shettisen går pga hostan på lösdrift med eget "hus" i hagen, de andra bor i stall.
Ni anar säkert problemet: Hur kan man se till att hästarna har det bra trots att de mest går i hagen? Nu har de visserligen en stor och varierad hage, men ändå. Vet att folk här omkring, som inte vet VARFÖR hästarna inte rids, tycker synd om dem för att de bara går och skräpar.
Skulle ni säga att det är synd om hästar som mina, eftersom de inte får daglig stimulans? Eller är det ok att ha pensionärer så länge de är pigga och tillräckligt friska för att gå och göra ingenting? Om man ändå måste aktivera dem för att de ska må bra, har ni tips?
Ser fram emot era reaktioner!
Jag tänkte bara kolla vad andra tycker... Jag har tre pensionerade hästar, och nu bekymrar jag mig för deras ev. tråkiga tillvaro.
27-åringen är den enda jag kan rida, men nu har hon stått sedan i januari och jag drar mig för att sätta igång henne igen. Mest för att hon inte klarar att bara skritta, utan stegrar, bockar, galopperar på stället eller tar ut sig på annat sätt. Därför kan man ju bara ta ut henne en dag och sedan är hon helt förbi av träningsvärk resten av veckan. Inte lätt att sätta igång en sådan mjukt och försiktigt. Jag har försökt att rida i paddock (samma resultat), tömköra och longera (sticker och bockar runt med tömmarna hängande efter). Hon är så himla glad och har ingen känsla för vad hennes muskler orkar med! Därför törs jag helt enkelt inte ta ut henne i halkan. En uttråkad häst i hagen alltså.
Min 19-åring är nu helt pensionerad efter att jag försökt rehabilitera henne i över ett års tid. Gamla skador som dyker upp vid minsta ansträngning och hästen blir olycklig och stressad så fort hon inte orkar eller förstår. Mitt mål har under ett halvår varit att få henne att skritta avslappnat på volt utan ryttare (inga stora krav alltså). Därför har jag bestämt att hon ska slippa prestera mer i sitt liv - hon ska bara få finnas till som den hon är. Ännu en häst i hagen alltså.
Sen har vi sista pållan. En shettis på 26 år, som fick flera svåra fånganfall i höstas (ekollon trodde vet). Halkade sedan och sträckte sig pga fångbeslagen, och har därför varit helt avställd i snart ett halvår. Nu går vi korta promenader när vi kan undvika halkan. Men pållan har kronisk bronkit, och får tungt att andras när det är fuktigt = ingen promenad då. Shettisen går pga hostan på lösdrift med eget "hus" i hagen, de andra bor i stall.
Ni anar säkert problemet: Hur kan man se till att hästarna har det bra trots att de mest går i hagen? Nu har de visserligen en stor och varierad hage, men ändå. Vet att folk här omkring, som inte vet VARFÖR hästarna inte rids, tycker synd om dem för att de bara går och skräpar.
Skulle ni säga att det är synd om hästar som mina, eftersom de inte får daglig stimulans? Eller är det ok att ha pensionärer så länge de är pigga och tillräckligt friska för att gå och göra ingenting? Om man ändå måste aktivera dem för att de ska må bra, har ni tips?
Ser fram emot era reaktioner!
