"Oj hoppsan"

[humlanotrocadero]

Sv: "Oj hoppsan"

Både svärföräldrar, min man och min syster och mina föräldrar började gråta (givetvis vid olika tillfällen eftersom de inte alla fick veta samtidigt )

Jag längtar redan efter nästa gång jag ska få berätta fast det säkert inte kommer väcka samma reaktioner!!
Lycka till nu o ge dem en chans att gratta dig om de vill senare, de är nog bara förvånade, men jätteglad!

 

[emindy]

Sv: "Oj hoppsan"

Jag fick bara positiva reaktioner av i princip alla vi berättade för där i början inklusive mina föräldrar, vilket var väldigt roligt. Men anti-klimax kom nu efteråt då mamma inte sagt ett pip om magen eller bebis sedan dess! (v.12+1 nu)
Jag tror nästan hon gått in i förnekelse! Det lär väl vända så småningom iofs

 

[cirkus]

Sv: "Oj hoppsan"

KL

Min mammas reaktion var väl inte heller direkt klackarna i taket. Men jag brydde mig inte så mycket vad hon tycker är ju hennes grej, är JAG glad så är jag. Man kan tyvärr inte räkna med att alla andra skall vara lika överväldigade som man själv är.

 

[mik]

Sv: "Oj hoppsan"

Jag skulle ha blivit och ..

Vad är det för sätt, vad tror dom egentligen....
Att inte ha vett att gratulera när ens eget barn berättar kanske det största som hänt i deras liv, nej usch!

Jag förstår dej. Jag skulle ha blivit jätteledsen. Blir förvånd att läsa här i tråden om hur många som har föräldrar mm som inte blir glada när deras barn ska få barn??!!

Och du GRATTIS till barnet!

 

[bananabambi]

Sv: "Oj hoppsan"

Det handlar inte om att man accepterar att ens föräldrar inte blir glada.

Jag tror att de flesta vet hur knasigt man kan reagera när man får något helt oväntat kastat i ansiktet, och har överseende med det. Oavsett om det är positivt eller negativ, så reagerar man ju inte alltid som på film.

Sedan är det ju faktiskt så att ens alla inte tycker att andras barn är det största som hänt. För föräldrarna är det ju så, men knappast för många andra. Och det behöver inte ligga någon egoism eller missunsamhet i att reagera svalt.

 

[vaduville]

Sv: "Oj hoppsan"

*kl*

Jag förstår nog inte riktigt...

Men ligger motivationen att bära ett barn i att mormor och morfar ska vara glada?

 

[bananabambi]

Sv: "Oj hoppsan"

Men ligger motivationen att bära ett barn i att mormor och morfar ska vara glada?

Det hoppas jag verkligen inte.

Skriver nog konstigt ikväll, har migrän och borde inte sitta här. Gör ett försök att förklara innan jag ger efter för huvudvärken.

Blir förvånd att läsa här i tråden om hur många som har föräldrar mm som inte blir glada när deras barn ska få barn

Jag tror att många har förståelse för att ens (och andras) föräldrar blir överumplade, och inte alltid reagerar som man skulle önska. Eller som de själva kanske önskat att de reagerat. Ibland reagerar man konstigt när man inte är förberedd på vad som ska komma. Har man förväntat sig barnbarn kanske man blir själaglad.

Men om man faktiskt trott att ens barn inte var intresserade ett dugg, kanske det kommer som en total suprise att de blir gravida. Eller så tror man sig känna sina barn så väl att man var övertygad över att de aldrig skulle skaffa barn. Man vet inte om det är önskat eller inte, planerat eller inte, och vill inte reagera "fel", så därför reagerar man svalt tills man vet lite mer.

 

[cassic_bambi]

Sv: "Oj hoppsan"

Min mamma sa bara "jaha, närdå?" när jag berättade för henne att jag väntade mitt första barn, men inte var hon mindre glad för det. Alla har olika sätt att reagera, och vissa är inte lika känsloyttrande som andra.

Så sa min mamma oxå.

 

[Sara-Ida]

Sv: "Oj hoppsan"

Vad är det för sätt, vad tror dom egentligen....
Att inte ha vett att gratulera när ens eget barn berättar kanske det största som hänt i deras liv, nej usch!

Jag kan tänka mig många situationer där man inte som förälder kanske blir själaglad för att barnen är gravida. Det lär ju på ett eller annat sätt påverka livet för de blivande mor/farföräldrarna som kanske inte har lust med barnpassning, eller tycker att de blivande föräldrarna är för unga och oansvariga. Det kan ju faktiskt hända, även om det inte är så i TS fall.

 

[havreflinga]

Sv: "Oj hoppsan"

Visst är det trist när de är sådär känslokalla!
Jag blir sorgsen och avundsjuk när jag ser filmsnuttar på blivande mor-/farföräldrar som visar sin glädje över att få barnbarn. Jag hade så gärna velat uppleva det!

När jag berättade för min pappa att jag var gravid med vårat andra barn sa han typ bara "jasså". Då frågade jag om han inte skulle gratulera mig. "Du har ju inte fött den än!" var hans svar.

När bebisen var född och han ville gratulera blev jag sur och sa att jag inte ville ha något grattis nu.

Det var en märklig känsla när jobbarkompisar och människor jag knappt kände blev tårögda och jätteglada av att se mig gravid, medan mina egna föräldrar var precis som vanligt.

Men alltid är det till någon nytta: Jag har redan nu bestämt mig för att riktigt ordentligt visa min glädje och tacksamhet när/om mina egna pojkar berättar att de ska få barn. Och jag hoppas att jag har en bra relation till deras flickvänner, så jag får känna på magen och sånt.

 

[Golden_Heart]

Sv: "Oj hoppsan"

Det kanske inte så mycket får dem att tänka på barnpassning utan mer att de börjar bli till åldern.

 

[mino]

Sv: "Oj hoppsan"

jag tror att en vanligare orsak är att de petas upp ett pinnhål på generationsstegen när de ska bli mor/farföräldrar. Jag märker det väldig tydligt på mina svärföräldrar, de gillar inte riktigt att inte allt snurrar kring dem längre (de har en sladdis som precis flyttat hemifrån). De är jätteglada men kan inte med att visa det utan vill hålla sig coola och nästan lite nonchalanta kring det hela och försöka lyfta fram deras perspektiv. Vi ska få vårt andra barn om ca 2 veckor och svärisarna, som är glada, har trots det flera gånger lyft fram vilket problem det blir för deras semester om jag går över tiden... Har man en helt oneurotisk inställning till barnens familjebildning så säger man inte sånt. Särskilt med tanke på att vi är präktiga 30+ som inte ber om deras hjälp i särskilt stor utsträckning.

 

[mik]

Sv: "Oj hoppsan"

Ja, fast nu var det ju inte sådana omständigheter för Ts. Annars kan jag också tänka mig flera situationer när de blivande mor/far föräldrarna inte blir jätteglada. Jag skrev mitt inlägg utifrån situationen i tråden.

 

[mik]

Sv: "Oj hoppsan"

Sedan är det ju faktiskt så att ens alla inte tycker att andras barn är det största som hänt. För föräldrarna är det ju så, men knappast för många andra. Och det behöver inte ligga någon egoism eller missunsamhet i att reagera svalt.

Fast ens egna föräldrar är väl knappast vem som helst?? Det är väl skillnad om tex någon på jobbet eller liknande inte blir översvallande lycklig, men ens egna föräldrar borde väl i allafall säga grattis om personen har ordnade omständigheter, fast förhållande mm?!

Om mina föräldrar/svärföräldrar hade reagerat så när jag var gravid med deras första barnbarn så hade jag blivit otroligt sårad...

 

[Scorpan]

Sv: "Oj hoppsan"

*kl*

Min pappas reaktion var "Men hur då? Jag är inte gammal nog för att bli morfar!" Men sen sjönk det nog in lite och den värsta chocken gav sig =)

(Ps. på "hur då" frågan svarade jag att jag hoppades att han var gammal nog att veta hur barn blev till *flin*)


Till TS: Grattis!! Chocken kommer ge sig och jag tror inte du kommer behöva oroa dig. Vet dock känslan eftersom jag uplevde nått liknande efter att bebben hade kommit ut.

 

[Mirre]

Sv: "Oj hoppsan"

Grattis!!
Gulligt sätt att berätta det på också.
När är det dags?

dem blev säkert bara lite paffa.
Om inte annat får ni väl prata med dem och tala om att ni blev ledsna.

 

[Sara-Ida]

Sv: "Oj hoppsan"

jag tror att en vanligare orsak är att de petas upp ett pinnhål på generationsstegen när de ska bli mor/farföräldrar.

Jag tror du slår huvudet på spiken där! Barn rör upp starka känslor hos alla inblandade, tror jag, så även för den äldre generationen.

 

[Kabelsko]

Sv: "Oj hoppsan"

Tack.

Slutet på januari, så det är ganska tidigt ännu, men orka hålla det hemligt?!

 

[Mirre]

Sv: "Oj hoppsan"


Hehe vi berättade också på en gång.

 

[Roheryn]

Sv: "Oj hoppsan"

Det där "Oj, hoppsan!" tillsammans med ett oerhört chockat ansiktsuttryck var nog MIN reaktion när jag upptäckte att JAG var gravid. Och då var det ändå planerat (men gick oerhört fort, dottern blev till på första försöket). Jag behövde helt klart tid på mig att smälta det hela, och kan nog inte säga att jag egentligen var riktigt GLAD åt det hela förrän vi var hemma från BB....

Med detta vill jag ha sagt att alla reagerar olika - alla blir inte översvallande lyckliga av en graviditet, inte ens om det är de själva eller deras barn som råkar vara gravida....