"Oj hoppsan"

K

Kabelsko

Mmm.. "oj, hoppsan."

Det var min mors reaktion när de så här på midsommarafton fick packa upp en blomma ur en kasse. Den svarta krukan pryddes av orden "mormor" och "morfar" i en rosa nyans ton-i-ton med blomman.
Orden som yttrades var inte "Men oj, Grattis!" eller "Nej! är det sant!?" utan bara ett torrt "oj, hoppsan." utan vare sig uttropstecken eller frågetecken.

Pappa sa ingenting och min bror sa typ att "Men så ni gör."

Gud så roligt. Det känns verkligen motiverande att vänta deras första barnbarn...


Kusinerna var här och skulle äta middag hos mormor och vi stack in huvudet där för att säga hej och sa då lite fint att "vi skulle ner och ge mamma och pappa en blomma" och visade dem krukan. Båda kusinerna blev överlyckliga och grattade och kramkalas utbröt. Jätteroligt och en mycket motiverande reaktion och sen så kommer det där jävla "hoppsan".

Far åt helvete!!!!

// En jävligt ledsen Kabelsko som trodde det hörde till allmänt folkvett att säga grattis.
 
Sv: "Oj hoppsan"

Det kanske kommer senare,dom vart antagligen ganska chockade...

Däremot så vill jag gärna ge dig ett stort GRAATTTTTTTTIIIIIIIIS!!!!:bump::banana:
 
Sv: "Oj hoppsan"

Suck.. ja du vad ska jag säga. Har två barn som inte varit önskade av min mamma men efteråt älskar hon dem men fick då inga grattis eller hurra eller kramar innan :(
 
Sv: "Oj hoppsan"

Det var ungefär min pappas reaktion också. Jag blev lite förvirrad. Efter två dagar kommer det ett SMS om att det tog ett tag för hans polett att trilla ned och han grattade så mycket :D

När det blir mycket känslor så kan det bli svårt att hantera och uttrycka!

Grattis till er! :banana:

Vi plussade idag för exakt ett år sedan :D :bump:
 
Sv: "Oj hoppsan"

Det där var väl ingenting?!
Min pappa la på telefon och ville inte prata med mig på en vecka!!
Sen när chocken fått lägga sig var han jätteintresserad och glad!!

Man får ge det lite tid!
Faktiskt är det så att alla andra inte springer runt på rosa moln bara för att man själv gör det. Jag har en kompis som sa rakt ut till mig:

-Vaddå? Du vill ju aldrig ha barn, det är jävligt orättvist att du blev gravid direkt medans vi fått kämpa länge.

Det tog död på mina rosa moln i alla fall.
 
Sv: "Oj hoppsan"

Det där var väl ingenting?!
Min pappa la på telefon och ville inte prata med mig på en vecka!!
Sen när chocken fått lägga sig var han jätteintresserad och glad!!

Man får ge det lite tid!
Faktiskt är det så att alla andra inte springer runt på rosa moln bara för att man själv gör det. Jag har en kompis som sa rakt ut till mig:

-Vaddå? Du vill ju aldrig ha barn, det är jävligt orättvist att du blev gravid direkt medans vi fått kämpa länge.

Det tog död på mina rosa moln i alla fall.
Det din kompis sa tycker jag är orättvis. skulle du ge fan i att bli gravid för att hon inte skulle bli ledsen? Även om man längtar efter något väldigt hett och kanske har det svårt själv så har man aldrig någon anledning att vara missunnsam mot andra. Aldrig!
 
Sv: "Oj hoppsan"

Lite så blev min pappas reaktion också. Tror att det berodde på att han blev smått chockad, trots att jag är 29 år och levt tillsammans med min sambo i 9 år...

Är väl fortfarande hans lilla flicka;)

Men efter någon vecka så kunde han börja glädjas och nu (är i v. 24) så tycker han att det ska bli jätteroligt och klappar mig på magen varje gång vi träffas.

Så, jag förstår dina känslor, men försök att ta det med ro och vänta in dina föräldrar. De kommer säkert att kunna glädjas när det fått sjunka in lite!

Och grattis förresten! :bump:
 
Sv: "Oj hoppsan"

Jag förstår hur du känner dig. Som gravid har man lite svårt att förstå när alla andra inte visar så mycket känslor som man vill att de ska göra.

Men förmodligen kom det som en total suprise. Om de inte ens hade tänkt att ni skulle ha barn hade de förmodligen inte en aning om vad de skulle säga heller, därav deras svala reaktion.

Men låt det landa lite, alla blivande mor och farföräldrar kastar sig inte upp och tjuter som första reaktion. De kan vara glada ändå.
 
Sv: "Oj hoppsan"

Ja du, visst hör det till det normala att säga grattis!
När jag berättade för min mamma att jag var gravid var hennes reaktion ett trött - jaså, jag trodde att det skulle bli tidigare:confused:

När jag berättade för barnens farmor att barn nr 2 var på väg så tyckte hon att jag skulle göra abort, "för inte vill ni väl ha två barn så tätt" det är två år mellan barnen och barn nr 2 blev till på första försöket, önskat, älskat och välkommet.

Endel är bara så korkade:mad::( det är bara att se till att vara lycklig ändå så kanske de fattar att de åtminstone borde sagt ett ynka grattis.

Men jag säger iallafall ett JÄTTEGRATTIS OCH LYCKA TILL:love:
 
Sv: "Oj hoppsan"

Tja min mammas reaktion var "NEJ Jag har inte tid med det" Då var jag 24, bott ihop med min numera man i drygt ett år, det var nästan10 år sedan jag bodde hemma på heltid.:crazy:
Så konstiga reaktioner får man nog...
 
Sv: "Oj hoppsan"

Hm - jag tycker du spelar lite dramaqueen här. Det finns inga regler för hur föräldrar eller morföräldrar ska reagera vid ett sådant besked. Alla svarar på olika sätt. Det är bara att acceptera.
 
Sv: "Oj hoppsan"

Så sa min mamma innan jag blev gravid. När folk frågade om hon inte längtade efter barnbarn. Hon hade inte tid med det.

Men så blev hon ju glad när de kom, såklart.

Fast under de åren jag haft barnen har hon haft dom kanske fem gånger, så hon har faktiskt inte tid att vara barnvakt. Däremot umgås de sånär som dagligen, så de träffast ooooofta.
 
Sv: "Oj hoppsan"

Svärföräldrarna blev superglada , men svärfar började inte se fram emot det förrän på slutet.

Mamma & pappas svar när dom fick reda på det va: Vi trodde inte du ville ha eftersom du snart är 30??

Mina syskon har fått sina innan dom var 25.

Underligt släkte det där..
 
Sv: "Oj hoppsan"

Min mamma sa bara "jaha, närdå?" när jag berättade för henne att jag väntade mitt första barn, men inte var hon mindre glad för det. Alla har olika sätt att reagera, och vissa är inte lika känsloyttrande som andra.
 
Sv: "Oj hoppsan"

Mamma blev jätteglad, började gråta (fick ett vykort där det stod en dikt "en mormor" på framsidan).

Pappa (de är skilda), fick motsvarande kort ("om en morfar"), och sa typ "jaha" :confused::eek: Men nu är han jätteglad för barnbarnen, men det har tagit ett tag för honom att kunna visa det!

Och du, GRATTIS!!
 
Sv: "Oj hoppsan"

Min mamma bara grät blandat med skratt och lite panik och de enda som kom ur henne var "tok-ungar".
När jag berätta för min pappa blev han kritvit och sa "Hoppas jag lär den åka skidor innan jag fyller 50 år"

Efter 2 veckor fick jag sms från min pappa där han bad om förlåt för hans reaktion och sa att han såklart är jätte lycklig.

Nu är Rasmus 8 månader och mormor och morfar tycker han ska få ett syskon ;)
 
Sv: "Oj hoppsan"

min mamma sa "men DU ska ju inte ha några barn"!
pappa sa ingenting utan bara gick därifrån..

med andra barnet blev det ett riktigt grattis från mamma men samma reaktion från pappa..
å andra sidan har han alltid varit en idiot och kommer alltid att vara det också förmodligen
 
Sv: "Oj hoppsan"

MIn svärmors reaktion var; Hur ska ni kunna försörja ett barn....Jag jobbade heltid och min man också...
 
Sv: "Oj hoppsan"

*kl*

Tack för allas reaktioner. :)
Vi har väl "lugnat ner oss" här hemma och tänker låta mina föräldrar vara ifred ett tag så de får smälta det... De kanske behöver lite tid...
Även om vi fortfarande tycker att det inte kan komma som en chock, vi har varit ihop i 4 år och bott ihop i tre... De borde ju anta att vi har sex. ;)
 
Sv: "Oj hoppsan"

Håller med flera andra här! Ge det tid bara! För många personer kan de behöva tid för att landa. T.om. pappan behöver tid att landa medans vi mammor kanske mer svävar på moln redan från början. Alla är vi så olika. Mitt barns morfar behövde tid att landa och är nu oerhört intresserad hur jag mår osv. Han visade inte ens det intresset när jag skulle födas mot min mamma. Lång historia där också. Hur som helst, kontentan är att många personer behöver tid på sig att landa. Din mamma kanske var lite oförberedd helt enkelt om ni inte pratat så mycket om att ni var i tankarna på att skaffa barn. Min mamma dvs mitt kommande barns mormor, visste om hur vi hade kämpat osv och alla funderingar, så hon var oerhört glad. Medan karlarna behövde mer tid för att landa.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp