S
susanna.davidsson
Hej!
Jag hoppas kunna få lite tips i hur jag bäst sätter mig i respekt hos en häst som jag lånat i sommar. Hästen i fråga är ett åtta årigt fjordsto, med lite tråkig bakgrund. Fram tills hon var tre var hennes ägare var jag har förstått någorlunda aktiv med henne, pysslade med henne och ledde henne ut i skogen någon gång då och då. När hon var tre hyrdes hon ut över sommaren till några tjejer som skötte henne och ”satt på henne nån gång”. Efter det, de senaste fem åren, har stoet gått alldeles ensamt i sin hage vid skogskanten. Ägarna har blivit för gamla för att ha intresset kvar för henne, men inte kommit sig för att sälja henne. Den enda människokontakten hon fått har varit in och utsläpp till hagen. Eftersom ägarna varit lite till åren har hästen nog fått göra i princip som hon velat utan tillsägningar.
Förra sommaren lånade jag hem hästen till vår gård över sommarmånaderna, försökte pyssla med henne och i allmänhet hantera henne så mycket som möjligt. Vissa perioder gick det jättebra och jag kunde till och med rida ut på henne, vid andra tillfällen var hon väldigt avig och svår att ha att göra med (hon kunde till exempel få för sig att vägra gå mitt ute i skogen när man ledde henne). Efter sommaren var jag tvungen att lämna tillbaka henne eftersom jag skulle flytta hemifrån och bara skulle vara hemma på helgerna. Jag fortsatte dock att åka och hälsa på henne när jag var hemma.
Nu är jag hemma igen, och hämtade hit hästen igen förra veckan. En kompis till mig ska även ha sin häst här i sommar, så nu fick fjordingen äntligen hästsällskap. Hon var överlycklig! De första dagarna gick hon högst en halvmeter ifrån den andra hästen, och fick panik om hon inte såg honom. Nu har hon dock lugnat ner sig, och är nog mer normalstirrig då hon blir lämnad själv i stallet.
Hästen är väldigt ouppfostrad. Hon är jätttesvår att leda, vill hon inte gå måste man i princip ha en extraperson med sig som går bakom och manar på henne. Hon nafsar, och ha till och med försökt bitas och sparkas. Ofta när hon kommer fram till en har hon öronen bakåt.
Härommorgonen när jag gick till hästarna kom fjordingen fram till mig och jag ställde mig och klappade henne och gosade med henne som jag brukar göra. Jag stod och kliade henne på manken när hon helt plötsligt vänder huvudet och hugger mot mig! Jag blev helt överrumplad och tog något steg bakåt, och då vänder hon baken mot mig och sparkar (hon träffade inte, vet inte om det var meningen att hon skulle göra det eller ej). När jag pratar lugnande med henne och närmar mig bogen på henne försöker hon bita mig igen! Jag går då och hämtar närmaste tillhygge, en pinne, innan jag går fram till henne igen. Efter det var hon dock inte dum mer, och jag kunde ju inte slå till henne sådär i efterhand, så därför blev det aldrig att jag kunde sätta henne på plats för det. Sedan dess har jag haft med mig spö när jag varit i hagen, och inte låtit henne komma nära så länge hon haft öronen bakåt, och likaså viftat till med spöet när hon nafsat.
Vad ska man göra åt sånt här? Tycker verkligen inte om att slå djur, men i sådana här lägen känns det som det är det enda man kan göra. Hästen har ju verkligen inte någon respekt för en alls, och jag vet inte om det har blivit värre nu på grund av någonting med den andra hästen, att hon är rädd att jag ska ta honom ifrån henne eller att hon skyddar honom kanske. Är det enda att ha spö med sig hela tiden och vänta på att hon ska bitas igen så man kan slå till henne för att visa att hon gör fel? Någon som har tips om hur man kan sätta sig i respekt hos en häst som denna som antagligen fått sin egna vilja igenom nästan hela tiden de senaste åren…
Tacksam för svar.
/Susanna
Jag hoppas kunna få lite tips i hur jag bäst sätter mig i respekt hos en häst som jag lånat i sommar. Hästen i fråga är ett åtta årigt fjordsto, med lite tråkig bakgrund. Fram tills hon var tre var hennes ägare var jag har förstått någorlunda aktiv med henne, pysslade med henne och ledde henne ut i skogen någon gång då och då. När hon var tre hyrdes hon ut över sommaren till några tjejer som skötte henne och ”satt på henne nån gång”. Efter det, de senaste fem åren, har stoet gått alldeles ensamt i sin hage vid skogskanten. Ägarna har blivit för gamla för att ha intresset kvar för henne, men inte kommit sig för att sälja henne. Den enda människokontakten hon fått har varit in och utsläpp till hagen. Eftersom ägarna varit lite till åren har hästen nog fått göra i princip som hon velat utan tillsägningar.
Förra sommaren lånade jag hem hästen till vår gård över sommarmånaderna, försökte pyssla med henne och i allmänhet hantera henne så mycket som möjligt. Vissa perioder gick det jättebra och jag kunde till och med rida ut på henne, vid andra tillfällen var hon väldigt avig och svår att ha att göra med (hon kunde till exempel få för sig att vägra gå mitt ute i skogen när man ledde henne). Efter sommaren var jag tvungen att lämna tillbaka henne eftersom jag skulle flytta hemifrån och bara skulle vara hemma på helgerna. Jag fortsatte dock att åka och hälsa på henne när jag var hemma.
Nu är jag hemma igen, och hämtade hit hästen igen förra veckan. En kompis till mig ska även ha sin häst här i sommar, så nu fick fjordingen äntligen hästsällskap. Hon var överlycklig! De första dagarna gick hon högst en halvmeter ifrån den andra hästen, och fick panik om hon inte såg honom. Nu har hon dock lugnat ner sig, och är nog mer normalstirrig då hon blir lämnad själv i stallet.
Hästen är väldigt ouppfostrad. Hon är jätttesvår att leda, vill hon inte gå måste man i princip ha en extraperson med sig som går bakom och manar på henne. Hon nafsar, och ha till och med försökt bitas och sparkas. Ofta när hon kommer fram till en har hon öronen bakåt.
Härommorgonen när jag gick till hästarna kom fjordingen fram till mig och jag ställde mig och klappade henne och gosade med henne som jag brukar göra. Jag stod och kliade henne på manken när hon helt plötsligt vänder huvudet och hugger mot mig! Jag blev helt överrumplad och tog något steg bakåt, och då vänder hon baken mot mig och sparkar (hon träffade inte, vet inte om det var meningen att hon skulle göra det eller ej). När jag pratar lugnande med henne och närmar mig bogen på henne försöker hon bita mig igen! Jag går då och hämtar närmaste tillhygge, en pinne, innan jag går fram till henne igen. Efter det var hon dock inte dum mer, och jag kunde ju inte slå till henne sådär i efterhand, så därför blev det aldrig att jag kunde sätta henne på plats för det. Sedan dess har jag haft med mig spö när jag varit i hagen, och inte låtit henne komma nära så länge hon haft öronen bakåt, och likaså viftat till med spöet när hon nafsat.
Vad ska man göra åt sånt här? Tycker verkligen inte om att slå djur, men i sådana här lägen känns det som det är det enda man kan göra. Hästen har ju verkligen inte någon respekt för en alls, och jag vet inte om det har blivit värre nu på grund av någonting med den andra hästen, att hon är rädd att jag ska ta honom ifrån henne eller att hon skyddar honom kanske. Är det enda att ha spö med sig hela tiden och vänta på att hon ska bitas igen så man kan slå till henne för att visa att hon gör fel? Någon som har tips om hur man kan sätta sig i respekt hos en häst som denna som antagligen fått sin egna vilja igenom nästan hela tiden de senaste åren…
Tacksam för svar.
/Susanna
