Offentliga verksamheter

[Midsommarblomster]

Jag utbildade mig till statsvetare en gång i tiden och började arbeta inom kommunal näringslivsutveckling, på ett privat bolag som kommunen upphandlat. Sedan dess har det rullat på snart 15 år i privata bolag. Det har ju sina för och nackdelar, beslutsvägarna är mindre komplicerade och lönen högre. Samtidigt blev jag ju statsvetare en gång i tiden för att jag ville arbeta med samhällsförändring, och många utav de tjänsterna finns inom det offentliga.

Men, det tycks omöjligt att komma över? I nästan alla jobbannonser efterfrågar man erfarenhet från att ha arbetat i offentlig verksamhet, ibland även specificerat med antalet år. Genom åren när jag sökt arbeten så har responsen från offentlig verksamhet varit stendöd, medan jag faktiskt varit rätt eftertraktad inom privat.

Jag har väl ett tillräckligt långt arbetsliv bakom mig för att förstå att de olika formerna kommer med olika utmaningar. Storlek på organisation, politiskt styrd eller inte, LoU, offentlighetsprincipen, byråkrati osv. Men, är det verkligen ingenting som en vuxen kompetent person kan förstå och lära sig? Eller är det så komplext att man sätter det så högt upp i önskelistan, att andra erfarenheter och egenskaper är lägre prioriterade?

Nu har jag sett en del annonser där man i förväg fyller i ett frågeformulär och svarar ja eller nej på frågor, och denna frågan dyker upp. Har man inte erfarenheten så checkar man inte alla bockar, och jag förstår att de såklart tittar först på de ansökningar som har alla rätta svar.

Jag är öppen för att jag har missat något här, men jag ställer mig lite frågande. Jag är också lite uppgiven då det känns som att ju längre jag arbetar inom privat sektor, ju mer målar jag in mig i det här hörnet eftersom det verkar vara en mur här emellan.

 

[monster1]

Jag utbildade mig till statsvetare en gång i tiden och började arbeta inom kommunal näringslivsutveckling, på ett privat bolag som kommunen upphandlat. Sedan dess har det rullat på snart 15 år i privata bolag. Det har ju sina för och nackdelar, beslutsvägarna är mindre komplicerade och lönen högre. Samtidigt blev jag ju statsvetare en gång i tiden för att jag ville arbeta med samhällsförändring, och många utav de tjänsterna finns inom det offentliga.

Men, det tycks omöjligt att komma över? I nästan alla jobbannonser efterfrågar man erfarenhet från att ha arbetat i offentlig verksamhet, ibland även specificerat med antalet år. Genom åren när jag sökt arbeten så har responsen från offentlig verksamhet varit stendöd, medan jag faktiskt varit rätt eftertraktad inom privat.

Jag har väl ett tillräckligt långt arbetsliv bakom mig för att förstå att de olika formerna kommer med olika utmaningar. Storlek på organisation, politiskt styrd eller inte, LoU, offentlighetsprincipen, byråkrati osv. Men, är det verkligen ingenting som en vuxen kompetent person kan förstå och lära sig? Eller är det så komplext att man sätter det så högt upp i önskelistan, att andra erfarenheter och egenskaper är lägre prioriterade?

Nu har jag sett en del annonser där man i förväg fyller i ett frågeformulär och svarar ja eller nej på frågor, och denna frågan dyker upp. Har man inte erfarenheten så checkar man inte alla bockar, och jag förstår att de såklart tittar först på de ansökningar som har alla rätta svar.

Jag är öppen för att jag har missat något här, men jag ställer mig lite frågande. Jag är också lite uppgiven då det känns som att ju längre jag arbetar inom privat sektor, ju mer målar jag in mig i det här hörnet eftersom det verkar vara en mur här emellan.

Det är nog ett storstadsfenomen att det är svårt att få en kommunaltjänst. Här är det närmast svårt att rekrytera personal, men kan tänka mig att i större städer så är det lättare att få folk och att de byter personal inbördes så att säga mellan kommunerna. Enklast borde ju vara att söka i någon mindre attraktiv kommun i ytterkanterna av länet för att få erfarenheten och sedan söka tjänster närmare där du bort senare. Vi har också kravställande för erfarenhet att jobba inom offentlig sektor men det är sällan det är där det står och faller, det rekryteras ju enorma mängder ny utbildade. Kanske tycker de att du är överkvalificerad, riskerar att inte trivas och har för höga löneanspråk?

 

[Midsommarblomster]

Det är nog ett storstadsfenomen att det är svårt att få en kommunaltjänst. Här är det närmast svårt att rekrytera personal, men kan tänka mig att i större städer så är det lättare att få folk och att de byter personal inbördes så att säga mellan kommunerna. Enklast borde ju vara att söka i någon mindre attraktiv kommun i ytterkanterna av länet för att få erfarenheten och sedan söka tjänster närmare där du bort senare. Vi har också kravställande för erfarenhet att jobba inom offentlig sektor men det är sällan det är där det står och faller, det rekryteras ju enorma mängder ny utbildade. Kanske tycker de att du är överkvalificerad, riskerar att inte trivas och har för höga löneanspråk?

Den senaste tjänsten var faktiskt en stiftelse, men som till stor del finansieras av och har uppdrag från offentlig verksamhet. Kommun var det nog ett tag sedan jag tittade på tjänst inom, men visst stämmer det nog att många kommuner byter personal emellan sig här.

Jag tror det finns förutfattade meningar åt båda håll. Privat sektor vill ha folk som är snabbrörliga, agila och vana att arbeta med ett högt tempo. Man tror kanske inte att man hittar de personerna inom offentliga verksamheter. Offentlig sektor kanske tror att byråkratin inte kommer att uppskattas och att löneanspråken är för höga från oss på den privata sidan. Jag tänker bara att det måste vara så mycket annat som är viktigare, och dessa saker bör rimligtvis visa sig under en rekryteringsprocess? Men kanske är det så att alla tjänster här har så många sökande att man "har råd" att sålla bort på hård fakta redan i starten och ändå hitta en bra kandidat.

 

[monster1]

Den senaste tjänsten var faktiskt en stiftelse, men som till stor del finansieras av och har uppdrag från offentlig verksamhet. Kommun var det nog ett tag sedan jag tittade på tjänst inom, men visst stämmer det nog att många kommuner byter personal emellan sig här.

Jag tror det finns förutfattade meningar åt båda håll. Privat sektor vill ha folk som är snabbrörliga, agila och vana att arbeta med ett högt tempo. Man tror kanske inte att man hittar de personerna inom offentliga verksamheter. Offentlig sektor kanske tror att byråkratin inte kommer att uppskattas och att löneanspråken är för höga från oss på den privata sidan. Jag tänker bara att det måste vara så mycket annat som är viktigare, och dessa saker bör rimligtvis visa sig under en rekryteringsprocess? Men kanske är det så att alla tjänster här har så många sökande att man "har råd" att sålla bort på hård fakta redan i starten och ändå hitta en bra kandidat.

Just nu är det nog en sådan arbetsmarknad i varje fall i större städer. Jag befinner mig ju i en annan del av landet och där är det mer svår rekryterat. Vi i stort sett anställer nyutbildade ger dom erfarenhet så de kan söka tjänster i större städer som de hellre vill ha. Hur som helst så rekryterar vi rätt mycket personal utan kommunal erfarenhet (eller erfarenhet överlag) men vi har ju mer svår rekryterat här än i större städer vad det gäller utbildad personal.

 

[Hermelin]

Jag upplever ungefär samma sak. Det finns tydliga murar mellan det privata och det offentliga. Jag som jobbat många år inom det offentliga blir inte kallad till intervju för ett enda av de jobb jag sökt inom det privata.

Jag upplever också att det byggs ännu mer nischade murar. Arbetsgivarna kräver att du ska ha mångårig erfarenhet inom just deras speciella bransch. Det kan vara läkemedel, tillsynsarbete, fordonsindustri... ...you name it. Alla har känslan av att vara en så unik bransch att det tar tio-femton år att lära sig.

 

[BernT]

Jag upplever ungefär samma sak. Det finns tydliga murar mellan det privata och det offentliga. Jag som jobbat många år inom det offentliga blir inte kallad till intervju för ett enda av de jobb jag sökt inom det privata.

Jag upplever också att det byggs ännu mer nischade murar. Arbetsgivarna kräver att du ska ha mångårig erfarenhet inom just deras speciella bransch. Det kan vara läkemedel, tillsynsarbete, fordonsindustri... ...you name it. Alla har känslan av att vara en så unik bransch att det tar tio-femton år att lära sig.

Upplever samma, jättesvårt gå från statligt till privat. Även när man uppfyller varenda ett av kraven med råge.

 

[Görel]

Jag upplever också detsamma. Det verkar inte ens gå att byta mellan olika typer av myndigheter trots att alla krav är uppfyllda.

 

[Lickety]

Jag utbildade mig till statsvetare en gång i tiden och började arbeta inom kommunal näringslivsutveckling, på ett privat bolag som kommunen upphandlat. Sedan dess har det rullat på snart 15 år i privata bolag. Det har ju sina för och nackdelar, beslutsvägarna är mindre komplicerade och lönen högre. Samtidigt blev jag ju statsvetare en gång i tiden för att jag ville arbeta med samhällsförändring, och många utav de tjänsterna finns inom det offentliga.

Men, det tycks omöjligt att komma över? I nästan alla jobbannonser efterfrågar man erfarenhet från att ha arbetat i offentlig verksamhet, ibland även specificerat med antalet år. Genom åren när jag sökt arbeten så har responsen från offentlig verksamhet varit stendöd, medan jag faktiskt varit rätt eftertraktad inom privat.

Jag har väl ett tillräckligt långt arbetsliv bakom mig för att förstå att de olika formerna kommer med olika utmaningar. Storlek på organisation, politiskt styrd eller inte, LoU, offentlighetsprincipen, byråkrati osv. Men, är det verkligen ingenting som en vuxen kompetent person kan förstå och lära sig? Eller är det så komplext att man sätter det så högt upp i önskelistan, att andra erfarenheter och egenskaper är lägre prioriterade?

Nu har jag sett en del annonser där man i förväg fyller i ett frågeformulär och svarar ja eller nej på frågor, och denna frågan dyker upp. Har man inte erfarenheten så checkar man inte alla bockar, och jag förstår att de såklart tittar först på de ansökningar som har alla rätta svar.

Jag är öppen för att jag har missat något här, men jag ställer mig lite frågande. Jag är också lite uppgiven då det känns som att ju längre jag arbetar inom privat sektor, ju mer målar jag in mig i det här hörnet eftersom det verkar vara en mur här emellan.

Jag har inte upplevt problem med att gå mellan offentligt och privat, och tillbaka. Det beror nog på vad man jobbar med, och om det är brist på specifik kompetens.

 

[anonymys22]

Jag upplever också detsamma. Det verkar inte ens gå att byta mellan olika typer av myndigheter trots att alla krav är uppfyllda.

Jag håller med om det, förstår inte att det ska vara så himla svårt.

 

[BernT]

Jag håller med om det, förstår inte att det ska vara så himla svårt.

Jag sökte en tjänst nyligen som jag typ mer eller mindre tog för givet att jag skulle få (jag vet haha, men man får va delulu ibland ) men fick inte ens komma på intervju. Dagen efter jag ansökt fick jag rejection-mailet, så de var sjukt snabba att dissa mig. Blev SÅ ledsen, hade redan förberett hur jag skulle säga upp mig och allt hahaha

 

[Sassy]

Jag upplever också detsamma. Det verkar inte ens gå att byta mellan olika typer av myndigheter trots att alla krav är uppfyllda.

Hos oss (statlig myndighet) är det rätt bra cirkulation mellan länsstyrelser, andra statliga myndigheter och RK. Det är inte så ovanligt att någon jobbat i kommun ett tag inom samma sektor också. Universitet och statliga forskningsinsitut är också väl representerade. Många är ju disputerade, så där är problemet löst redan "under utbildningen".

Däremot kommer det ju inte många till seniora tjänster från helt andra typer av myndigheter, om det inte är en tjänst helt utan branschinriktning. Ekonomer och IT-tjänster funkar ju, men det är väl det.

För nyutexade statsvetare verkar det vanligt att ha gjort ett varv som handläggare på migrationsverket eller försäkringskassan för att få den där erfarenheten, men det får vara rätt kort så att man inte tappar relevans i sitt ämnesområde. För tekniker är det vanligare att man är hos någon utförarkonsult ett tag efter examen, och sen får tillgodoräkna sig tiden man jobbat i projekt mot offentlig sektor.

 

[starcraft]

Min upplevelse är samma. Nu jobbar jag i ett yrke som det lider stor brist på kompetens inom offentlig verksamhet och trots att man vet att det saknas kompetens på många myndigheter vill de bara anställa folk som har erfarenhet inom offentlig. Nu har jag varit en sväng inom offentlig genom min utbildning och upplever även om det är lite komplicerat, andra lagar och principer och andra beslutsvägar är det absolut något man kan lära sig precis som man får lära sig hur just sin nya arbetsplats fungerar oavsett bransch och offentligt vs privat. Alla offentliga fungerar ju inte på samma sätt heller. Jag upplever dock också som någon annan skrev att det är vanligt i annonser att det efterfrågar erfarenhet från just den branschen och det tycker jag också är trist. Har man ett intresse för den nya branschen är det ju sällan ett problem att lära sig och man snarare kan dra nytta av att man vet hur det funkar i andra branscher.

 

[Midsommarblomster]

Jag sökte en tjänst nyligen som jag typ mer eller mindre tog för givet att jag skulle få (jag vet haha, men man får va delulu ibland ) men fick inte ens komma på intervju. Dagen efter jag ansökt fick jag rejection-mailet, så de var sjukt snabba att dissa mig. Blev SÅ ledsen, hade redan förberett hur jag skulle säga upp mig och allt hahaha

Haha, men samma här. Sökte en likadan tjänst som jag har idag, på ett bolag inom samma bransch. Då har jag jobbat med precis det i 10-15 år på konkurrerande bolag till dem. Fick ett automatisk svar att de valt en annan

Nej men i ärlighetens namn vet jag inte ens om alla ansökningar blir lästa. Jag förstår att tjänsten inte var min per automatik men jag är faktiskt förvånad över att de inte ens ville ses.

 

[Sassy]

Jag upplever dock också som någon annan skrev att det är vanligt i annonser att det efterfrågar erfarenhet från just den branschen och det tycker jag också är trist. Har man ett intresse för den nya branschen är det ju sällan ett problem att lära sig och man snarare kan dra nytta av att man vet hur det funkar i andra branscher.

Det där beror verkligen på hur komplext jobbet är. Jag har jobbat i min bransch i åtta år nu, och det tog väl tre år innan jag kunde tillräckligt mycket för att kunna göra bra tekniska bedömningar inför våra upphandlingar. Jag behöver fortfarande ofta rådfråga kollegor på andra myndigheter i den roll jag har nu, trots att jag är en av de som har mest specifik fackkunskap inom den branschen på vår myndighet (och därmed i hela myndighetssverige).

Söker man en senior kan man inte vänta på att någon ska hinna jobba upp den specialiseringen.

Vi söker ofta juniorer om det går, det är ju så mycket billigare och ger mycket bredare möjlighet att hitta "rätt person", men ofta behöver man ju någon som kan bidra med sin fackkunskap för att det är något man saknar och inte tvärtom.

Men sen är det väl som vanligt vid all rekrytering, man tittar på vad företrädaren hade för meriter, skriver upp allt det och lägger till alla saker man hade kunnat önska sig i tillägg. Inte alltid så mycket analys av vad som verkligen är de skarpa kraven för att fungera bra på tjänsten.

 

[MiniLi]

Haha, men samma här. Sökte en likadan tjänst som jag har idag, på ett bolag inom samma bransch. Då har jag jobbat med precis det i 10-15 år på konkurrerande bolag till dem. Fick ett automatisk svar att de valt en annan

Nej men i ärlighetens namn vet jag inte ens om alla ansökningar blir lästa. Jag förstår att tjänsten inte var min per automatik men jag är faktiskt förvånad över att de inte ens ville ses.

De kanske redan hade någon de ville erbjuda tjänsten till?
Offentliga verksamheter får ju inte tillsvidareanställa utan att annonsera, även om de kanske redan har någon intern eller liknande som de vill ge jobbet till.

 

[BernT]

Haha, men samma här. Sökte en likadan tjänst som jag har idag, på ett bolag inom samma bransch. Då har jag jobbat med precis det i 10-15 år på konkurrerande bolag till dem. Fick ett automatisk svar att de valt en annan

Nej men i ärlighetens namn vet jag inte ens om alla ansökningar blir lästa. Jag förstår att tjänsten inte var min per automatik men jag är faktiskt förvånad över att de inte ens ville ses.

Men visst känner man sig snopen! Jag har strösökt tjänster ett tag för att jag egentligen vill lämna det statliga men det är sjukt svårt. Men ser ju andra lämna myndigheten och gå till annat till höger och vänster, men jag vet såklart inte hur länge de sökt osv.

Min kunskap är rätt nischad vilket tyvärr begränsar vilka privata företag jag kan jobba på om jag inte vill börja om helt såklart.

Det är säkert så att alla ansökningar inte ens blir lästa, kändes bara så snopet skicka in ansökan runt kl 20 och sen dagen därpå innan lunch ens få ett tack men nej tack.

 

[Midsommarblomster]

De kanske redan hade någon de ville erbjuda tjänsten till?
Offentliga verksamheter får ju inte tillsvidareanställa utan att annonsera, även om de kanske redan har någon intern eller liknande som de vill ge jobbet till.

Det här var inom privat, men visst kan det vara så. Men sen ser jag det som ett stort problem att det utannonseras tjänster där man inte avser bedöma ansökningarna. Det är verkligen slöseri med andras tid, och hopp.

 

[Manji]

Jag utbildade mig till statsvetare en gång i tiden och började arbeta inom kommunal näringslivsutveckling, på ett privat bolag som kommunen upphandlat. Sedan dess har det rullat på snart 15 år i privata bolag. Det har ju sina för och nackdelar, beslutsvägarna är mindre komplicerade och lönen högre. Samtidigt blev jag ju statsvetare en gång i tiden för att jag ville arbeta med samhällsförändring, och många utav de tjänsterna finns inom det offentliga.

Men, det tycks omöjligt att komma över? I nästan alla jobbannonser efterfrågar man erfarenhet från att ha arbetat i offentlig verksamhet, ibland även specificerat med antalet år. Genom åren när jag sökt arbeten så har responsen från offentlig verksamhet varit stendöd, medan jag faktiskt varit rätt eftertraktad inom privat.

Jag har väl ett tillräckligt långt arbetsliv bakom mig för att förstå att de olika formerna kommer med olika utmaningar. Storlek på organisation, politiskt styrd eller inte, LoU, offentlighetsprincipen, byråkrati osv. Men, är det verkligen ingenting som en vuxen kompetent person kan förstå och lära sig? Eller är det så komplext att man sätter det så högt upp i önskelistan, att andra erfarenheter och egenskaper är lägre prioriterade?

Nu har jag sett en del annonser där man i förväg fyller i ett frågeformulär och svarar ja eller nej på frågor, och denna frågan dyker upp. Har man inte erfarenheten så checkar man inte alla bockar, och jag förstår att de såklart tittar först på de ansökningar som har alla rätta svar.

Jag är öppen för att jag har missat något här, men jag ställer mig lite frågande. Jag är också lite uppgiven då det känns som att ju längre jag arbetar inom privat sektor, ju mer målar jag in mig i det här hörnet eftersom det verkar vara en mur här emellan.

Beror nog en del på vad för tjänst det är och vilken offentlig organisation det rör sig om. Offentlig utredare på ett statligt departement är det nog absolut önskvärt att ha jobbat offentligt tidigare, sekreterare på en kommunal nämnd kanske inte?

Det är klart man kan lära sig hur en organisation fungerar men står du med en ansökan där personen faktiskt fått smaka på en släng av den offentliga sleven och fortfarande är intresserad av att gå vidare i den offentliga karriären, är det troligen mer attraktivt är någon som jobbat privat och utfört offentliga beställarjobb. Du har ju även en tidigare offentlig arbetsgivare att fråga referenser om, hur du har fungerat i en politisk organisation t ex.

Det är svårt att ge råd då statsvetare är en ganska bred kompetens, yrkesmässigt spänner det från kommuner till EU och flera olika typer av tjänster. Vad är det för tjänster du söker? Kan det vara så att du behöver få in en fot på en annan typ av tjänst och jobbar dig vidare internt?

 

[Midsommarblomster]

Beror nog en del på vad för tjänst det är och vilken offentlig organisation det rör sig om. Offentlig utredare på ett statligt departement är det nog absolut önskvärt att ha jobbat offentligt tidigare, sekreterare på en kommunal nämnd kanske inte?

Det är klart man kan lära sig hur en organisation fungerar men står du med en ansökan där personen faktiskt fått smaka på en släng av den offentliga sleven och fortfarande är intresserad av att gå vidare i den offentliga karriären, är det troligen mer attraktivt är någon som jobbat privat och utfört offentliga beställarjobb. Du har ju även en tidigare offentlig arbetsgivare att fråga referenser om, hur du har fungerat i en politisk organisation t ex.

Det är svårt att ge råd då statsvetare är en ganska bred kompetens, yrkesmässigt spänner det från kommuner till EU och flera olika typer av tjänster. Vad är det för tjänster du söker? Kan det vara så att du behöver få in en fot på en annan typ av tjänst och jobbar dig vidare internt?

Projektledning och/eller kommunikation. Jag förstår absolut att det är önskvärt, jag ställer mig mest frågande till att erfarenheten verkar viktigare än andra erfarenheter kopplade till arbetsuppgifterna. Kommunikation är ju exempelvis ett sånt område som är rätt definierat. Är du en duktig kommunikatör så är du en duktig kommunikatör. Arbetsuppgifterna är väldigt snarlika när man tittar jobbannonser emellan, både privat och offentligt, särskilt eftersom rollen just nu är så bred. Så här verkar det mest vara att man vill försäkra sig om att den sökande har koll på och trivs med offentligheten som arbetsgivare, tolkar jag det som. Kanske att man har koll på tonalitet? Jag vet inte.

 

[starcraft]

Det där beror verkligen på hur komplext jobbet är. Jag har jobbat i min bransch i åtta år nu, och det tog väl tre år innan jag kunde tillräckligt mycket för att kunna göra bra tekniska bedömningar inför våra upphandlingar. Jag behöver fortfarande ofta rådfråga kollegor på andra myndigheter i den roll jag har nu, trots att jag är en av de som har mest specifik fackkunskap inom den branschen på vår myndighet (och därmed i hela myndighetssverige).

Söker man en senior kan man inte vänta på att någon ska hinna jobba upp den specialiseringen.

Vi söker ofta juniorer om det går, det är ju så mycket billigare och ger mycket bredare möjlighet att hitta "rätt person", men ofta behöver man ju någon som kan bidra med sin fackkunskap för att det är något man saknar och inte tvärtom.

Men sen är det väl som vanligt vid all rekrytering, man tittar på vad företrädaren hade för meriter, skriver upp allt det och lägger till alla saker man hade kunnat önska sig i tillägg. Inte alltid så mycket analys av vad som verkligen är de skarpa kraven för att fungera bra på tjänsten.

Jag förespråkar absolut inte att man ska anställa juniorer till komplexa tjänster utan mer att kanske se till kompetenser och kunskaper och även intressen, mer än till var kunskaperna förvärvades. Nog för att LOU är snårigt, men det är ju ingen orimlighet att lära sig inom en hyfsad tid om man vill, medan de tekniska kunskaperna kanske kräver helt andra utbildningar och erfarenheter och utan att veta något om det misstänker jag att det finns mer än en väg att få den typen av kunskaper.

Jag tror det är rätt vanligt att som du skriver, man gör någon typ av önskelista utan alla gånger förankring till tjänsten. Jag tror också att det inte är allt för ovanligt att rekryterare inte riktigt har koll på vad de rekryterar och drar till med något som låter bra (typ x års erfarenhet av något program, men att det funnits kortare tid än så på marknaden har man ingen koll på…)