Offentlig sektor vs. privat sektor

[Singoalla]

Hej älskade Buke!

Jag är lite nyfiken på för och nackdelarna med att arbeta i privat sektor vs. att arbeta i offentlig sektor Jag arbetar i dagsläget som projektledare inom den privata sektorn och ska nu under hösten gå en ny utbildning. Framtida arbetsplatser som jag drömmer om är, till skillnad mot hur jag arbetar nu, inom offentlig sektor. Jag har mestadels arbetat inom ganska små företag, 5-10 anställda, så det är ju också givetvis stor skillnad mellan mindre och större företag. Etablerade och nya företag mm. Men jag kan försöka rada upp de för och nackdelar som jag själv upplever just nu:

Fördelar:
- Stor frihet att lägga upp mitt eget arbete. Inga rutiner som är skrivna i sten.
- Flexibilitet. Vill jag jobba natt ena dagen och vara ledig andra så går det oftast bra.
- Vägen mellan tanke och beslut går rätt fort, inga krångligheter om vi vill ändra något.

Nackdelar:
- Vägen mellan tanke och beslut går FÖR fort. Arbetsgivarens krav på effektivitet gör att vi arbetar i ett väldigt snabbt tempo och bristen på reflektion gör ofta att det blir pannkaka.
- Inofficiell förväntan på övertid.
- Brist på strukturer och rutiner.
- Brist på långsiktighet.

Någon som har erfarenhet av att ha arbetat inom båda? Vilken är den största skillnaden? Är intresserad av både tydligare saker som semester, villkor, löneutveckling mm. men även hur arbetsplatserna har upplevts "gömda strukturer" mm.

 

[WBanna]

Jag har jobbat inom kommunen och i massa olika privata företag. Jag blev uttråkad när jag jobbade på kommunen, allting gick i slow motion där jämfört med i de privata bolag som jag har jobbat hos, och så är allting så omständigt med alla beslut som ska tas hit & dit av diverse nämnder osv. Däremot så är det ju ofta en väldigt trygg och bra arbetsplats. Det finns ordentliga villkor, man får alltid sin lön i tid, man har bra med ledigheter osv.

 

[hagel]

Har iofs i princip bara jobbat statligt, men jag älskar det! Så otroligt många fördelar när det handlar om säkerhet och trygghet . Det är ordning och reda på allt. Jobbar statligt i Norge nu och är superglad för bland annat arbetstid (8-15 sommartid och 8-15.45 vintertid, bara en sådan sak!), flextid, pensionsordning, ersättning för utlägg (t.ex. milersättning på skyhöga 40 nok om man kör privat bil), tid till upplärning m.m.

Det dåliga är väl nedskäringar i organisationen och kraven "ovanfrån" som hela tiden påverkar oss längre ned. Man är över huvudtaget inte självstyrande utan politiska beslut betämmer ALLT. Dessutom är väl inte ingångslön och löneutveckling på topp i staten, men jag är nyutbildad och inte bortskämd med bra lön så jag klagar inte.

 

[VLMF]

Håller med @hagel i stort. Jag jobbar statligt och några av mina förmåner är:
-29 semesterdagar istället för 25
-Flextid, kan ta hela dagar i flextid och behöver inte fråga chefen först utan avgör själv om jag missar något viktigt
-Får alltid de semesterveckor jag vill ha (till skillnad från mina vänner i privat sektor som blir tilldelade veckor, får knappt önska. Sist in på företaget får ta sem när det passar typ..)
-En betald arbetstimme/vecka som jag får utöva friskvård på
-Friskvårdsbidrag 1500 kr/år
-Läkarbesök på betald arbetstid
-90 kr i ersättning för varje läkarbesök med kvitto
-Receptbelagd medicin betalas en viss procent av arbetsgivaren
-Blodgivning på betald arbetstid
-Traktamente när jag är utomstädes på konferens och "tvingas" sova på hotell
-Alla klämdagar halleluja!
-Ännu fler förmåner vid föräldraledighet för de som det är aktuellt för
-Stor trygghet i anställningen även vid ev uppsägning (Trygghetsrådet, betalt arbetssökande mm)

Minusen är:
-Lägre lön än motsvarande arbete i privata sektorn.
-Sämre löneutveckling.

 

[hagel]

-Flextid, kan ta hela dagar i flextid och behöver inte fråga chefen först utan avgör själv om jag missar något viktigt
-Får alltid de semesterveckor jag vill ha (till skillnad från mina vänner i privat sektor som blir tilldelade veckor, får knappt önska. Sist in på företaget får ta sem när det passar typ..)
-En betald arbetstimme/vecka som jag får utöva friskvård på
-Läkarbesök på betald arbetstid
-Traktamente när jag är utomstädes på konferens och "tvingas" sova på hotell
-Stor trygghet i anställningen även vid ev uppsägning

Ovanstående (klippte lite i ditt inlägg ) har jag också, men glömde nämna. Bra grejer!

 

[VLMF]

Kom på lite fler minus nu:

-Inga julfester, AW eller dylikt som arbetsgivaren betalar (på sin höjd jullunch och kaaanske stå för bowlingkostnaden på AW). För två år sedan hade vi "julfest" till självkostnadspris (300 kr för buffé och lokalkostnad och egen dryck medtagen).
-Ingen bonus (såklart men om vi nu ska ta skillnader mot privata sektorn..)
-Trist julklapp från arbetsgivaren (ex: en cd-skiva med acapellasång av en HELT okänd svensk sångargrupp).

Såklart ska det inte vara några spritfester a la SÄPOs James Bond-fest men att få en julmiddag av sin arbetsgivare tycker jag inte är för mycket begärt, om inte annat för trivsamheten på arbetsplatsen

 

[Snubbelfot]

Någon som har erfarenhet av att ha arbetat inom båda? Vilken är den största skillnaden? Är intresserad av både tydligare saker som semester, villkor, löneutveckling mm. men även hur arbetsplatserna har upplevts "gömda strukturer" mm.

Det är nog svårt att peka på allmängiltiga skillnader och egenskaper eftersom skillnaderna kan vara väldigt stora mellan olika arbetsplatser inom offentliga sektorn såväl som inom näringslivet.

Själv har jag nu jobbat 1,5 år som landstingsanställd efter 25 år i en väldigt rörlig och kreativ del av näringslivet (underhållning och media).
På plussidan just nu ser jag faktiskt bara bitar som rör mina specifika arbetsuppgifter, jag ser ärligt talat inte några fördelar av större vikt beträffande anställningen eller "bolagsformen". Jo just ja, fria arbetskläder har vi förstås. Fast inte skor. På minussidan finns flera bitar identifierade:

• Oändligt mycket längre beslutsvägar ifråga om... ja, allt.
• Fler attestnivåer på ekonomisidan, jag har nu 2-3 attestnivåer ovanför mig för att nå summor som jag varit van att själv besluta om. Totalt i organisationen 5-6 attestnivåer såvitt jag vet.
• Fler chefs- och beslutsnivåer generellt, man är oerhört långt från besluten.
• Frustration över att varken kunna påverka intäktssidan - eftersom den bottnar i politiska beslut - eller utgiftssidan i någon större utsträckning eftersom verksamheten i stora delar styrs av rutiner och regelverk som är svåra att påverka.
• Mindre tydliga mål - verksamheten definieras i huvudsak i processer, utan början eller slut, som bara skall flyta.
• Mindre laganda/teamwork/grupptillhörighet.
• Radikalt sämre karriärmöjligheter.
• Lägre lön generellt.
• Sämre löneutveckling.
• Ingen sjuk- och olycksfallsförsäkring (van vid bra försäkringar med privat snabb och mkt lättillgänglig sjukvård).
• Sämre och mindre utvecklad kulturer för nätverkande och kunskaps-/erfarenhetsutbyte; normalt arbetssätt tycks vara att varje landsting (och inte sällan varje sjukhus) uppfinner hjulet på egen hand. (Fast många tror att de nätverkar väldigt bra.)
• Hälften så stort friskvårdsbidrag.
• Avsevärt sämre pensionsavsättningar.
• Jämförelsevis helt försumbar budget för personalvårdande aktiviteter av alla slag.
• Mindre feedback på utfört arbete.
• Sämre(!) miljöarbete i de delar som faller under LOU, eftersom den lagen begränsar möjligheten att ställa miljökrav vid inköp.

Det är nog de tydligaste punkterna.

 

[Snubbelfot]

Jo just ja, fria arbetskläder har vi förstås. Fast inte skor.

(Vid närmare eftertanke hade jag fria arbetskläder på min förra, privata, arbetsplats också, dyra och bra. Och skor. Och just ja, jobbkostym.)

 

[Singoalla]

Jätteintressant att läsa alla era tankar! Vi har 30 dagar semester på det lilla bolag jag jobbar nu Men å andra sidan är de 5 extra dagarna till för att ersätta övertidsarbete, så vi får ingen ersättning eller komp för övertid. Problemet är bara att vi inte jobbar över 40 h på ett år utan kanske varje månad

 

[mino]

Jag har bara jobbat statligt. Det jag gillar minst är egentligen det jag gillar mest, nämligen anställningstryggheten. Det är OERHÖRT svårt, tycks det, att göra sig av med eller flytta på en icke fungerande medarbetare. Oavsett sextrakasserier, arbetsvägran eller allmän misskötsel så sitter folk där på sina stolar. Det kan reta mig ibland att man inte bara kan köpa ut krångelpellar som förstör för andra.

Men det är trevligt att sitta tryggt och ha en massa förmåner. Den allra största nytta jag har haft av min statliga anställning är att jag har fått tillägg på föräldrapenningen, staten skjuter till mellanskillnaden mellan takbeloppet och 90% av min lön. Det gjorde att jag kunde leva på mycket få FL-dagar. Det var guld värt!

 

[Blueberry]

Jag jobbar på kommunikationsenheten på en kommun, och älskar det!

+ Stor variation med insyn i alla verksamheter
+ Bra samhällskunskap
+ Tydligt och skönt att arbeta utifrån etablerad värdegrund och vision
+ Träningstimme på arbetstid och förmånliga avtal med olika gym
+ Arbetsgivaren betalar anmälningsavgifterna till olika lopp i stan. Snygg orange tröja på köpet
+ Rimlig lön och tydliga villkor
+ Fika!
+ Flextid
+ Tydlig roll, jag vet vad som är mitt uppdrag och vad som inte är det
+ Tryggt och skönt
+ Så många spännande "hemlisar" som allmänheten får reda på flera månader efter att jag fick reda på det. Det är rätt gött att ligga steget före faktiskt
+ Det känns som att mitt jobb gör skillnad, jag har möjlighet att påverka på flera nivåer
+ Spännande. Man vet aldrig när det blir en vattenläcka
+ Bra utbildningar! Inte bara i typ programvaror och att skriva för webben, jag har gått utbildning i medborgardialog (som jag tycker är spännande) och normkritisk kommunikation (som jag älskar!) under våren.
+ Jag har eget ansvar över min arbetstid och möjlighet att jobba hemifrån.

- "Lite" stormigt när det är valår, särskilt på min enhet
- Inflytande = begränsade möjligheter beroende på position, men inget är omöjligt
- Mycket fokus på pengar, ekonomi och långsiktighet. Det är typ alltid ont om pengar.
- Gnälliga medborgare vart jag än i världen vänder. Jag blir tokig emellanåt!
- Det är ganska jobbigt att vara transparent även utanför arbetstid. Att till exempel vara kompis med en politiker och samtidigt vara tjänsteman (hatar ordet tjänsteman, använder ofta tjänstefolk i stället) ser liksom inte bra ut.
- Det går ganska trögt ibland, men absolut inte alltid. Lite störigt är dock att bråttom för mig innebär två dagar (eller två timmar...), medan för andra inom kommunen är det två veckor.
- Det är tätt mellan gubbarna
- Ständig otacksamhet från allmänheten, journalister som vinklar vansinnigt och en frustration över hur folk kan vältra sig i sina egna feltolkningar. Kommunen är ganska utsatt.