Nytt hemma-test: könsbestämning

Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Men vad hemskt att säga så.

Varför skaffar man barn då? Då är det ju verkligen könet man vill ha, inte barnet i sig.

Jag får ont i hjärtat av att läsa sådant. Stackars kommande barn.

Själv ville jag ha en flicka med första barnet. Och med andra. Inte för att det är något fel på pokjar, jag vser bara framför mig hur grabbarna kommer vilja vara med pappa när de blir större. Så nu vill jag ha ett tredje barn, kanske får jag en tjej då :D Jag ser bara hur bra kontakt jag och mamma har, och hur mycket roligt vi haft tillsammans. Det är svårt att ha den kontakten med en son, även om det kan förekomma. Fast det skulle ju bli lika kul med en pojk som nr 3 också. Och då får jag väl skaffa en 4: :angel: *inte alls bebistokig*
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Jag tror också könsaborterna kommer att öka, räcker att läsa på familjelov om hur fruktansvärt besvikna många blir när de får veta att bebisen i magen är "fel kön" samt att det även finns de som är fruktansvärt besvikna även efter barnet är fött,konstigt nog verkar det vara pojkar som är mest oönskade. Å andra sidan blir jag kluven,känner man så som förälder kanske det är lika bra för barnet att aldrig bli fött om föräldrarna kommer att fortsätta vara besvikna över barnet,det tror jag sätter sina spår.

Jag tog inte reda på könet när jag var gravid, var bra nyfiken men ville ha den överraskningen vid förlossningen. Men var ändå orolig över att det skulle bli en tjej, men det blev en pojke och nu har min tjej-skräck blivit värre.

Jag skulle inte bli besviken om det vart en tjej och hon skulle aldrig känna sig oönskad. Det är nu efteråt jag känner någon konstig känsla av att jag inte skulle kunna ta åt mig barnet lika mycket om det blev en tjej, och såklart tycker jag inte det är kul, det är verkligen skit hemskt att tänka och känna så.

Det är inte för att tjejer är på ett visst sätt eller speciella kläder eller "tjej-grejjer". Utan det är för allt jag fick stå ut med under skoltiden åk.4-9 och även lite under gymnasiet men i mkt mindre skala.
Någonting säger mig att det är mycket enklare att vara kille och inte vara 100% perfekt. Jag blev kallad missfoster för första gången i åk.4 sen i åk.5 blev jag kallad för anorexiafall för 1a gången, jag visste inte ens vad anorexia var då.
Hela åk.7 gick jag till skolläkaren för de inte trodde på att jag åt. Även fast min mamma var med flera gånger och skällde på dem och sa att det inte var så och berätta att hon och min pappa sett precis likadana ut.
I åk. 8 började det skrivas fula saker om mig på skolans bord nere i skåphallen. De i min klass pulade in lappar med texter som "Missfoster" "Gå och dö" i mitt skåp, råkade jag lägga ifrån mig mina nycklar i 1 sek för att ta upp något ur väskan så var det någon som snodde dem. Lika så min mobiltelefon, hade jag jackan på stolen med mobilen i och gick och hämta nått i skåpet så tog någon den, eller den enda gången jag glömde mobilen i omklädningsrummet så försvann den.
I åk.9 hade jag alltid minst 5-10 inlägg på min lunar varje dag, jag fick mail från "okända" avsändare som önskade att jag skulle dö. Jag kollade Ip-adresser och min pappa hjälpte mig att anmäla, han skaffade t.om en egen lunar för att hålla koll och anmäla till lunarcrew och visade mig hur man kolla ip-adresser på mailen och kontaktade deras leverantör.
Det har t.om visat sig i efterhand nu att vissa av dessa okända avsändarna var mina enda vänner under högstadiet.

Under gymnasiet hittade jag kollage som mina gamla klass"kompisar" gjort på mig, scannat in mitt ansikte från katalogen och tagit bilder jag lagt upp på mig själv på nätet. Det var inte porr-bilder som "alla" brukar göra utan bilder på hur de t.ex. halshögg eller begravde mig.

Sen trodde jag allt var slut men 1 år efter jag slutade gymnasiet fick jag inlägg i min gästbok på min privata hemsida. Då gick jag till polisen.


Någonting säger mig att en kille inte lika lätt utsätts för sånt, det är mer accepterat om man är kille och ser lite annorlunda ut. Jag kan inte komma på någon kille som mobbats så hårt, utan det är mera om det är väldigt överviktiga eller smarta som de kan få någon kommentar ibland men sällan från de i ens egen klass.

Självklart skulle jag inte kalla min ev. dotter för oönskad, men jag vill inte att hon skall utsättas för samma saker som mig, och eftersom vi är släkt, så borde hon få i alla fall något anlag av mig.
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Du verkar ha haft en lika spännande högstadietillvaro som jag haft :crazy:

Gud vad jag känner igen mig i det där.

Och jag inbillar mig också att det är "lättare", med pojkar. Så många har sagt det till mig, när de fått vetat att jag vill ha en tjej men fått pojkar: "Amen det är mycket lättare med pojkar *blink*". Jag tror nog att det är två olika saker, säkert. Men inte lättare.

Med första barnet kände jag att jag aldrig skulle kunna ta till mig barnet om det var en pojke. Jag ville så gärna ha en tjej.

Men andra barnet kände jag att jag aldrig skulle kunna älska ett barn på samma sätt om det var en tjej, det skulle kännas helt fel. Nu när det kom en pojke till kan jag säga att det ändå inte känns som med första barnet. På något konstigt sätt trodde jag att jag skulle få en Elis till, jag inbillade mig att om det ju bara var en pojke så visste jag ju hur det skulle kännas, jag visste hur man sköter en pojke och var trygg med den vetskapen. Därför var jag så himla angelägen om att få veta könet, så jag kunde ställa in mig på hur jag skulle tänka och vad jag skulle vänta mig.

När Alvin kom så var han ändå helt tvärt emot hur Elis var, det var inte alls som att få samma barn igen, hur hade jag kunnat tro att det skulle bli så. På något sätt trodde jag kanske att bara för att de är tillverkade på samma sätt och av samma personer så skulle de vara lika. Men så var det inte. Och där försvann också tryggheten i att allt skulle bli så mycket lättare bara för att jag trodde jag visste vad som väntade.

Nu, när jag vill ha barn nummer tre, känner jag inte alls det behovet att få veta kön. Jag vet ju att oavsett vad det blir så blir det en ny person, och oavsett kön så kommer det inte bli som något av mina två barn jag redan har.

Därför känns det dessutom inte så viktigt att få en tjej längre. Jag vill ha ett barn till. Inte ett kön.

Och numer känner jag mig så pass trygg i min mammaroll att jag kan se mig vara mamma även till en flicka.
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Skulle jag vara gravid nu, och gjort ett köns UL och det visade på tjej, så skulle jag nog gråta mig igenom resten av graviditeten. Jag skulle vara så himla j*vla livrädd över att hon skulle få gå igenom precis samma saker som jag gjort i skolan.


Då känns det mera rätt för det embryo som är kanske 7 veckor att inte bli äldre, och helt slippa utsättas för samma saker som mig.

Men du är väl lite äldre än mig? Kanske allt som hänt fortfarande är "för färskt" för mig fortfarande?

Jag börjar jämt grina när friends reklamen kommer på tv, pojken som spelar fotboll. Och jag blir aldelles kallsvettig när jag tänker framåt på att man brukar ju ha en återträff efter typ 10-15 år. Det är snart. Jag är livrädd för den, och det enda jag vill är att gå dit och svinga ett basebollträ i huvudet på flera personer. Möblera om i deras ansikten lite fint som de får leva med i resten av sitt liv, mitt hat är nog t.om så stort att jag skulle kunna göra allt för att 1 person skulle hamna i rullstol. Det skulle kännas skönt på något sätt, att jag äntligen fått revansh. Jag kan ta böter och några år i fängelse för det, det skulle de vara värt.
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Jag vet inte riktigt vad jag anser om testet, jag vill ju veta och eftersom jag ska genom gå ett NUPP test så får jag ju ändå reda på det om jag vill..

Jaså? Det måste vara något nytt, eller så kanske det beror på var i landet man bor? :) För här får man i alla fall inte reda på könet vid NUPP-testet, eller nåt annat UL heller. Däremot får man, om man vill, reda på könet efter ett FVP.

Om jag blir gravid igen så har vi redan bestämt oss för att göra FVP, eftersom jag fyllde 38 i höstas.
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Någonting säger mig att det är mycket enklare att vara kille och inte vara 100% perfekt.

Som mamma till en son som under grundskoletiden blev mkt illa mobbad, så instämmer jag inte i den teorin alls!
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Jag har inte lagt mig i den här flicka-svårare liv/pojke-allting smärtfritt och perfekt-debatten, men jag håller med du Gnist. Det finns inga garantier i livet. Den man som blivit misshandlad och utstått sexuella övergrepp under uppväxten och kanske sett sin syster slippa, för att hon var söt flicka, håller nog inte med.

Det finns mycket lidande och tragedier i världen. Flickor har sina bekymmer och pojkar sina. Det är synd om människan, som Strindberg sa. Och det finns inga garantier för någonting.
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Inte en aning du, det var vad min bror och hans sambo gjorde och dom fick då reda på könet ..

Kanske beror det på omständigheterna ?
 
Senast ändrad:
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Jag har också blivit utfryst (inte lika hårt som dig) men slagen i magen, kallad ful, fet osv och ignorerad... Visst känner man sig nervös att dottern ska uppleva samma, men då kan jag tala om att jag är en tigermamma och minsta antydan att samma saker händer min dotter kommer jag dräpa de jävlarna som gör det :devil:
Jag tror man med tiden får kraft från det man varit med om och kan omvända det till att hjälpa andra som är där i skiten. Jag hade det som värst på låg o mellanstadie.... på högstadie hade jag lite fler vänner även om vi alla kanske var "lite ute"... På gymnasiet var det vissa incidenter men då jag är övertygad om att denna person är psykopat vill jag inte skriva ngt här, tror denne fortfarande har som största mål i livet att jävlas med mig....

Vad jag ville få ut av det hela är att jag är övertygad att du som är så vettig och fått uppleva så mkt svårt får underbara ungar oavsett kön. Du får pusha på och hjälpa dom rätt i livet vad gäller hur man är mot andra och hur man säger ifrån och inte tar skit....
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Jag hade ju ingenting av det där kvar när jag började gymnasiet, då bytte jag ju ort till en mycket större stad. Visst, plågoandarna följde ju delvis med, men allt blev så mycket seriösare på gymnasiet. Ingen brydde sig om att mobba mig bland flera tusen andra elever.

Inte många som känner mig som vet vad jag varit med om, jag vill helst inte prata om det. Jag skäms, så jag har lämnat det bakom mig.

Speciellt hämndlysten är jag inte heller, även om det faktiskt känns konstigt att prata med de som gjorde mig så illa för tio år sedan. Kommer de ihåg vad de gjorde? Eller anser de att det bara var lite bus? Hur kan man egentligen prata som vuxna, när de fick mig att vilja dö som tonåring? Ja, lite sjukt det där. Jag har absolut inte förlåtit dom, men jag har som sagt lagt det bakom mig.
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Linda Skugge har väl varit med om samma saker? Och hon har gett sig fan på att lära sina två flickor snacka för sig, bli rappa i käften och få eventuella mobbare att bli tysta.
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

:bow:

Barn är elaka, riktigt elaka ibland och det bästa man som mamma/pappa kan göra är att uppofostra sin dotter/son till att bli trygga starka individer..

Det räcker inte alltid och det är jätte vidrigt att kämpa emot mobbing när det liksom inte ger något gehör hos skolledning m.f och det känns som om man trampar i kvicksand ( jag har jobbat aktivit emot mobbing sedan jag var liten )

Jag kan också tillägga att det finns väldigt många pojkar som också blir mobbade ...

/C
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Det är märkligt detta med mobbing.

Just nu har jag ett exempel ganska nära.
Det är ett gäng med ungar och den som är absolut elakast mot allihop, liksom kastar ur sig taskiga kommentarer mest hela tiden, är den som är mest åtråvärd att vara med. Varför ? Hur fungerar barnen, är de rädda att bli utsatta av just denne person ?

Mina barn har mig veterligt aldrig blivit mobbade, däremot så har en av mina döttrar haft det lite kärvare att bli "bästis" men det beror på att hon inte är så "följsam" går sin egen väg och tar inte skit. Ibland har hon varit ledsen för detta (när hon var yngre).

Sonen har ett ego stort som universum :D men inte så att han är dum, tvärt om. Han vägrar ta skit. Klassikern är när några försökte reta honom för hans rosa ryggsäck - Hans svar: "Vadå, den har jag ju fått av mina storasystrar". Ingen kunde liksom replikera.

Som om detta hade med könstest att göra....
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

*KL*

Jag tror att könsbestämmande tester helt klart kan ha sina fördelar men också givetvis nackdelar. Ökar det risken för aborter på grund av kön är det ju hemskt..men å andra sidan kanske bäöttre än att ett barn föds helt oönskat på grund av sitt kön?

Med barn nummer 2 så ville jag göra könsbestämmande UL. För jag var livrädd att det var en pojke... Jag skäs över mig själv när jag skriver detta..:o:crazy:.. Men jag VILLE ABSOLUT inte ha en pojke.. Mitt första barn Alvin är ju pojke..och honom älskade jag över allt annat så jag var rädd att om barn 2 var pojke så skulle han bara bli en blek kopia av Alvin.. (så knäppt tänkt!)

Såhär i efterhand så kan jag inse att "pojkskräcken" bottnade i att barn 2 egentligen var oönskad.. Vi hade det kämpigt under Alvins första år..så blev jag gravid när Alvin bara var 9månader, helt oplanerat, jag var inte säker på att jag skulle behålla det, vilket jag gjorde (emot min sambos önskan).

Så under hela graviditeten tänkte jag på fostret som en inkräktare..som skulle förstöra mitt förhållande, min fina kontakt med Alvin & tvinga stackars Alvin till att bli storebror istäöllet för nummer ett. Lägg på förlossningskräck på detta så har du ingen lycklig graviditet...:crazy:

Jag hade ångest över mitt val. Så istället för att erkänna de känslorna så hängde jag upp mig på könet..och gjorde en stor grej av det. Jag VILLE VILLE VILLE att det skulle vara en tjej, för då skulle det bli lättare (vet inte varför)..

Hela graviditeten ställde jag in mig på att det var en pojke så att jag inte skulle börja gråta av besvikelse på förlossningen.

Men ut kom lilla Disa. Och i 2 månaders tid så grät jag över att jag känt ovilja mot denna underbara lilla varelse under tiden hon varit i min mage.. Skäms än idag över det. Kan inte tänka mig ett liv utan vår solstråle, vår primadonna. Och Alvin älskar sin syster över allt annat.

Så jag förstår att om man är livrädd för att få ett visst kön att man gör ett könstest. För då kan man ställa in sig på vad man har att vänta..och behöver då istället inte avsky sig själv för att den första känslan på förlossningen blev besvikelse...
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Inte en aning du, det var vad min bror och hans sambo gjorde och dom fick då reda på könet ..

Kanske beror det på omständigheterna ?

Det gör det säkert. Det händer ju ibland att vem som helst kan se könet på bebisen, ifall h*n ligger i rätt vinkel vid UL. Men de allra flesta BM har som kutym att inte avslöja könet, eftersom det är så lätt att ta fel.

Man kan betala ca 800 kr för att göra ett köns-UL i Helsingborg, på en privat klinik, efter v 20-nånting. Men det är inte 100%! Många har blivit snopna när bebisen väl är född, om man säger så. Och man får inte pengarna tillbaka heller.
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Vad jag ville få ut av det hela är att jag är övertygad att du som är så vettig och fått uppleva så mkt svårt får underbara ungar oavsett kön. Du får pusha på och hjälpa dom rätt i livet vad gäller hur man är mot andra och hur man säger ifrån och inte tar skit....

Jag hade helst bytt skola men fick inte för mina föräldrar. Och idag tror jag mobbingen är ännu värre än när jag gick i högstadiet.

Visst kan man hjälpa som du skriver med att hur man säger ifrån osv, men man kan inte som förälder se till att barnet har en massa kompisar. Barnet kan ju vara hur tufft och "hårt" som helst men för det betyder det inte att han/hon har några kompisar i skolan.
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

En svensk läkare har uttalat sig mycket negativt mot testet och är rädd för att köns-aborterna kommer att öka. Jag är kluven till det. OM man tvunget ska göra abort, så är det ju bättre ju tidigare i graviditeten det sker. Men jag tycker det är helt fel att göra abort enbart grundat på bebisens kön, OM det inte handlar om könsbundna allvarliga sjukdomar.

Jag har tänkt lite på detta....

Angående detta om aborter så tycker jag ju också (rätt självklart) att det är fel att göra abort pga oönskat kön. Samtidigt så är det ju egentligen bara en etisk/moralisk diskussion för så länge man hamnar inom gränsen för fri abort så kan/ska ju ingen annan egentligen lägga sig i alls varför någon aborterar. Med andra ord så bör ju könet som anledning också kunna vara en helt giltig anledning (så länge det rör sig om tidig abort). Egentligen kan jag tycka att ingen gravid kvinna ska ens behöva redovisa orsaken till sin abort för någon. (Återigen: så länge det är inom lagens gräns). Jag vet inte hur det funkar idag? Frågas det efter orsaken till aborten? Och är det något som är helt frivilligt att svara på?

GÄllande testet: tja, jag tycker inget speciellt om det. Kul grej för de som vill göra det.
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Som mamma till en son som under grundskoletiden blev mkt illa mobbad, så instämmer jag inte i den teorin alls!

Kan det inte vara så då att det är tjejer som blivit mobbade under uppväxten som är rädda för att få tjejer - de vet hur de har haft det, men vet inte hur det är att vara kille och mobbad..? Jag tror inte det är någon större skillnad, bara att man som tjej vet mindre om det.

Tror inte män tänker riktigt likadant. De vill ha en grabb för att göra grabbiga grejer, eller en pappas flicka.
 
Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning

Jag vet faktiskt inte om det ställs frågor om orsak till önskad, tidig abort. Och jag vet inte hur man skulle bli bemött om man sa att det var fel kön på bebisen. Men de borde ju inte kunna neka abort av den anledningen?

Jag tycker det är en svår fråga. Som någon skrev ska ju alla barn som föds vara önskade och älskade och om man inte kan älska en pojke är det då bättre att abortera honom? Jag vet inte. De känslorna man har inför sin graviditet och fostret, i början när man får reda på att man väntar barn, är kanske inte desamma efter 7-8-9 månader. Hela ens livssituation kan ju ändras under tiden, känslor kan mogna fram etc. Är det inte bättre att erbjuda proffessionell hjälp att ta åt sig barnet i magen under graviditeten, trots "fel" kön, än att acceptera köns-aborter?

Risken är väl att det blir som i Indien, där de har haft möjlighet till köns-aborter ganska länge. Nu är det tydligen ett stort mans-överskott och helt plötsligt finns det inte tillräckligt många kvinnor i rätt ålder som kan föra släktena vidare. Inte så smart precis.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp