Sv: Nytt hemma-test: könsbestämning
Jag tror också könsaborterna kommer att öka, räcker att läsa på familjelov om hur fruktansvärt besvikna många blir när de får veta att bebisen i magen är "fel kön" samt att det även finns de som är fruktansvärt besvikna även efter barnet är fött,konstigt nog verkar det vara pojkar som är mest oönskade. Å andra sidan blir jag kluven,känner man så som förälder kanske det är lika bra för barnet att aldrig bli fött om föräldrarna kommer att fortsätta vara besvikna över barnet,det tror jag sätter sina spår.
Jag tog inte reda på könet när jag var gravid, var bra nyfiken men ville ha den överraskningen vid förlossningen. Men var ändå orolig över att det skulle bli en tjej, men det blev en pojke och nu har min tjej-skräck blivit värre.
Jag skulle inte bli besviken om det vart en tjej och hon skulle aldrig känna sig oönskad. Det är nu efteråt jag känner någon konstig känsla av att jag inte skulle kunna ta åt mig barnet lika mycket om det blev en tjej, och såklart tycker jag inte det är kul, det är verkligen skit hemskt att tänka och känna så.
Det är inte för att tjejer är på ett visst sätt eller speciella kläder eller "tjej-grejjer". Utan det är för allt jag fick stå ut med under skoltiden åk.4-9 och även lite under gymnasiet men i mkt mindre skala.
Någonting säger mig att det är mycket enklare att vara kille och inte vara 100% perfekt. Jag blev kallad missfoster för första gången i åk.4 sen i åk.5 blev jag kallad för anorexiafall för 1a gången, jag visste inte ens vad anorexia var då.
Hela åk.7 gick jag till skolläkaren för de inte trodde på att jag åt. Även fast min mamma var med flera gånger och skällde på dem och sa att det inte var så och berätta att hon och min pappa sett precis likadana ut.
I åk. 8 började det skrivas fula saker om mig på skolans bord nere i skåphallen. De i min klass pulade in lappar med texter som "Missfoster" "Gå och dö" i mitt skåp, råkade jag lägga ifrån mig mina nycklar i 1 sek för att ta upp något ur väskan så var det någon som snodde dem. Lika så min mobiltelefon, hade jag jackan på stolen med mobilen i och gick och hämta nått i skåpet så tog någon den, eller den enda gången jag glömde mobilen i omklädningsrummet så försvann den.
I åk.9 hade jag alltid minst 5-10 inlägg på min lunar varje dag, jag fick mail från "okända" avsändare som önskade att jag skulle dö. Jag kollade Ip-adresser och min pappa hjälpte mig att anmäla, han skaffade t.om en egen lunar för att hålla koll och anmäla till lunarcrew och visade mig hur man kolla ip-adresser på mailen och kontaktade deras leverantör.
Det har t.om visat sig i efterhand nu att vissa av dessa okända avsändarna var mina enda vänner under högstadiet.
Under gymnasiet hittade jag kollage som mina gamla klass"kompisar" gjort på mig, scannat in mitt ansikte från katalogen och tagit bilder jag lagt upp på mig själv på nätet. Det var inte porr-bilder som "alla" brukar göra utan bilder på hur de t.ex. halshögg eller begravde mig.
Sen trodde jag allt var slut men 1 år efter jag slutade gymnasiet fick jag inlägg i min gästbok på min privata hemsida. Då gick jag till polisen.
Någonting säger mig att en kille inte lika lätt utsätts för sånt, det är mer accepterat om man är kille och ser lite annorlunda ut. Jag kan inte komma på någon kille som mobbats så hårt, utan det är mera om det är väldigt överviktiga eller smarta som de kan få någon kommentar ibland men sällan från de i ens egen klass.
Självklart skulle jag inte kalla min ev. dotter för oönskad, men jag vill inte att hon skall utsättas för samma saker som mig, och eftersom vi är släkt, så borde hon få i alla fall något anlag av mig.