Nu ska vi skaffa katt!

[cili]

Men de är egentligen maskade. Burman är burmamaskad som inte är riktigt samma sak.

Orientalerna har ingen mask

Fisken hälsar att han är en väldigt brun oriental

 

[Wingates]

Orientalerna har ingen mask

Fisken hälsar att han är en väldigt brun oriental

Fast är den inte genetiskt maskad?
För det är ju den vita, och det är därför de inte är döva (mer är genomsnittet), som många vanliga helvita katter är.

 

[MJLee]

Orientalerna har ingen mask

Fisken hälsar att han är en väldigt brun oriental

Och mycket vacker sådan! Hälsar kattslaven men inte min lilla surtant

 

[Alexandra_W]

Alla mina siameser har hårat. Som sjutton i perioder men mer eller mindre hela tiden. Men de lämnar ju inte tussar efter sig som långhår gör. Men gillar man inte katthår skulle jag inte skaffa en siames. Vita hår syns...

 

[cili]

Fast är den inte genetiskt maskad?
För det är ju den vita, och det är därför de inte är döva (mer är genomsnittet), som många vanliga helvita katter är.

Nepp, siameserna är maskade, men inte orientalerna
Hur det funkar med dom vita har jag dock ingen koll på, men den här hade sett ut som (och varit) siames om han haft mask.

Edit: Förtydligar att det är orientaliskt korthår jag pratar om, och som inte har mask. Annars kan man ju mena hela gruppen av orientalraser med ordet oriental

 

[cili]

Angående pälsfällningsdiskussionen så kan jag för övrigt varmt rekommendera en mörk oriental, så länge man inte har vit soffa eller alltid bär vita kläder. Det lilla hår min fäller orsakar inga dammråttetussar på golvet eller filtskapelser i soffan. Han är som Guds gåva jämfört med huskatterna här hemma, som fäller ull till förbannelse.

 

[Sonic76]

Min är i alla fall kanelmaskad
[/URL

 

[Sonic76]

Alla mina siameser har hårat. Som sjutton i perioder men mer eller mindre hela tiden. Men de lämnar ju inte tussar efter sig som långhår gör. Men gillar man inte katthår skulle jag inte skaffa en siames. Vita hår syns...

Förstår inte aaaaalls vad du menar haha

 

[MJLee]

Håller med ang att fälla hår. Nikita hårar på hösten och våren. Men det är inte farligt. Gummikarda plus microfiberduk duger bra. Nikita älskar dessutom sin gummikarda så det kan bli lite bökigt när hon ålar och kråmar sig och spinner som en liten motor. Men små bruna hår syns inte, inte ens med ljusa kläder. Det enda som händer är kryddning av katthår i maten

 

[Wingates]

Nepp, siameserna är maskade, men inte orientalerna
Hur det funkar med dom vita har jag dock ingen koll på, men den här hade sett ut som (och varit) siames om han haft mask.

Edit: Förtydligar att det är orientaliskt korthår jag pratar om, och som inte har mask. Annars kan man ju mena hela gruppen av orientalraser med ordet oriental

Ja, jag pratar med om orientaliskt korthår

De vita ser ju alltså ut som en oriental, dvs omaskad men är genetiskt maskad. Det var därför jag funderade på korthåren med var genetiskt maskade sas.
Fattar dock inte varför en vit siames är en siames och inte en oriental.

 

[cili]

Ja, jag pratar med om orientaliskt korthår

De vita ser ju alltså ut som en oriental, dvs omaskad men är genetiskt maskad. Det var därför jag funderade på korthåren med var genetiskt maskade sas.
Fattar dock inte varför en vit siames är en siames och inte en oriental.

Kollade nu på uppfödaren till min katts hemsida, hon har nämligen vita. Där skriver hon att det finns både vita siameser (foreign white) samt vita orientaler. Siameserna får blåa ögon pga masken (och heter då siames trots att masken i sig inte syns), medan de vita orientalerna ska ha gröna ögon.

 

[Mia_R]

Ja, jag pratar med om orientaliskt korthår

De vita ser ju alltså ut som en oriental, dvs omaskad men är genetiskt maskad. Det var därför jag funderade på korthåren med var genetiskt maskade sas.
Fattar dock inte varför en vit siames är en siames och inte en oriental.

Vita siameser har blå ögon och vita orientaler har gröna.

 

[Dessy]

Ja, jag pratar med om orientaliskt korthår

De vita ser ju alltså ut som en oriental, dvs omaskad men är genetiskt maskad. Det var därför jag funderade på korthåren med var genetiskt maskade sas.
Fattar dock inte varför en vit siames är en siames och inte en oriental.

För att den vita siamesen är maskad fast det inte syns Det är superintressant med vit siames och vit oriental, men väldigt förvirrande. Som jag tidigare lärt mig är att en siames är maskad med blå ögon. Har den ingen mask och gröna ögon så är det en oriental. Men för att krångla till det så finns det även vita orientaler med blå ögon...
Ju mer jag lär mig desto mer förvirrad blir jag. Men de vita siameserna har iaf himalayagenen som ger maskningen. Så ibland krävs det testning för att veta om det är en vit siames eller oriental.

 

[Mia_R]

För att kapa tråden ännu mera så finns det ju även odd-eyed, vita orientaler.

Jag hittade annars lite smått och gott om just vita siameser/orientaler som kanske kan vara intressant?

 

[Lavine]

Rex-katten kan vi hämta mellan 1-30 november och Russian Blue katten mellan 20-30 november så det blev ju extremt god tajming, minst sagt.
Nu är frågan, vad är bäst att göra? Ska man se till att få båda katterna exakt samtidigt eller ska man ta Rex-katten först några dagar och sedan hämta den andra kattungen?

Inget svar till dig Vallmo, men, men, jag måste säga, jag är nyfiken på om någon har något svar på eller fundering kring hämtningsfrågan!!

Vad kul med era kattplaner! Roligt med två, och av olika raser.

 

[Millz]

Vi körde hårlöst x 4, enklast så

 

[Vallmo]

Gud, vilka fina kattbilder som visas här i tråden.

 

[Vallmo]

Inget svar till dig Vallmo, men, men, jag måste säga, jag är nyfiken på om någon har något svar på eller fundering kring hämtningsfrågan!!

Vad kul med era kattplaner! Roligt med två, och av olika raser.

Ja, det känns verkligen jätteroligt. Och helt nytt för mig. Trodde aldrig att jag någonsin skulle vara en person som skaffar katt och nu ska jag ha två.

Jo, på något vis kändes det naturligt att skaffa två katter.
Steget mellan att tänka sig en katt till att tänka sig två var väldigt litet. Båda raserna är sociala så det känns helt enkelt bäst med två.
Dessutom behöver vi inte kompromissa vilken ras vi ska skaffa. Alla får som dom vill på det här sättet.

 

[TinyWiny]

Ja, det känns verkligen jätteroligt. Och helt nytt för mig. Trodde aldrig att jag någonsin skulle vara en person som skaffar katt och nu ska jag ha två.

Jo, på något vis kändes det naturligt att skaffa två katter.
Steget mellan att tänka sig en katt till att tänka sig två var väldigt litet. Båda raserna är sociala så det känns helt enkelt bäst med två.
Dessutom behöver vi inte kompromissa vilken ras vi ska skaffa. Alla får som dom vill på det här sättet.

En gång i forntiden kom det en liten liten katt hem till mig. Han stod där på trappan mitt i natten, han skrek och han ville komma in. Visst fick han komma in och då ingen ägare hittades bodde han kvar hos oss till den dag många år senare när han somnade in. Han var den första i en lång rad av katter. Både valda och hittekatter. Jag hade några år tidigare bestämt mig för att aldrig mer ha djur, det gjorde helt enkelt för ont att förlora dem men katter har den där förmågan. De väcker något hos människan, ett behov, en önskan om att få ha dem nära och de visar oss en så positiv självständighet En katt kan man aldrig äga. De bor där de vill och önskar. Det är vad som gör dem så älskvärda. Jag kommer för alltid vara honom tacksam att han valde just min dörr. Att han påminde mig om att jag inte är jag om jag inte har djur i min absoluta närhet. Han visade mig att den kärlek de ger oss när vi har dem här är värd smärtan och sorgen när de lämnar oss.

 

[Alexandra_W]

Håller helt med föregående talare om det med katter och val och hur de påverkar en. Jag skulle efter att Soda dog ALDRIG mer ha en utekatt. Låt mössen dansa i stallet men aldrig om så helvetet fryser till is att jag skulle riskera att behöva se en till katt förlora kampen mot den djävulska vingelsjukan/bornavirus. Aldrig.

Sen kom en hemlös stackare i desperat behov av skydd. Mager och emlig och vettskrämd. Klart han måste få mat. Och en värmelampa. Och bo i stallet. Och...

Och idag har jag en stallkatt som heter Lukas, som älskar marken jag går på och som vägrar i sten att flytta in. Så eh ja det blev en utekatt. En högst älskad sådan. Och jag är så tacksam att det var just här han sökte skydd så jag kunde få förmånen att hjälpa honom. Och lära känna den mycket pratiga, sociala, krävande och extremt keliga katten som fanns längst därinne.

Och det är klart han ska vara utekatt om det är det han vill. Ehum