En sammetsklädd liten ligist med trulig uppsyn och ett hjärta av guld!
Social, lekfull, kelig, klok, nyfiken - ja, så kan den typiska burman beskrivas. Påflugen, kaxig, krävande och allestädes närvarande stämmer oftast också bra på burmor...
Burmaägare brukar vara överens om att det mest utmärkande för burmor är just att de är otroligt sociala. Har du en burma har du aldrig tråkigt och ensamt - möjligen blir du ibland uttröttad av den envetna uppmärksamheten ! Burman är dock inte en enmanskatt. Ägaren är förstås populärast, men kommer det en trevlig gäst uppvaktas denne också med stor entusiasm. Vissa gäster hinner inte ens över tröskeln förrän burman sitter uppflugen på axeln. Den är väldigt kelig och brukar insistera på att sova i ägarens säng - helst under täcket. Städning, bakning, blomvård hjälper burman dig mer än gärna med. Packa väskor och städa garderober anser de flesta burmor sig vara experter på. Många burmor håller ägaren sällskap i badet - alltid finns det väl någon kroppsdel man kan komma åt att sitta på även om man blir lite blöt... Eftersom de aldrig kan låta bli att slinka in i alla möjliga och omöjliga utrymmen måste man hålla reda på sin burma så ingen olycka sker.
Vill inte vara ensam
Med tanke på dess livliga, sällskapliga natur är det olämpligt att ha en ensam burma om man inte är mycket hemma och har tid och lust att umgås med katten. Allra bäst mår en burma med en kompis av samma ras. Burmor vill ha mycket värme och kroppskontakt och ligger oftast tätt hopslingrade med varandra då de sover. Andra raser med liknande kynne kan också fungera bra. Många huskatter går fint ihop med burmor.
Riktigt stillsamma raser som till exempel persern är inte alltid så lyckat. Burman är ofta ganska dominant och försöker sätta fart på persern. Så småningom kan det hända att burman i ren frustration börjar mobba den stackars kompisen som bara vill ha lugn och ro. Men katter är individer och det finns givetvis hem där perser-burma lever tillsammans utan några problem. Det viktiga är att burman får tillräckligt med lek och stimulans mentalt. Burmor älskar ju människor och tycker om när det händer saker. De passar därför utmärkt i barnfamiljer. Hundar och burmor brukar också gå fint ihop. Räkna dock med att burman snabbt tar kommmandot över hunden. Förövrigt brukar burman styra även sin mänskliga familj och med sin charm och kvicktänkthet få denna att dansa efter sin pipa!
Lite historik
Den katt som anses vara rasens stammoder kallades Wong Mau och var egentligen en siameshybrid. En genetikintresserad amerikan tog hem henne till USA från Rangoon år 1930. Wong Mau parades med olika brunmaskade siameser och i kullarna föddes siamesfärgade ungar, samt bruna som modern. De bruna hanarna parades tillbaka på modern och därefter gjordes helsyskonparningar mellan de bruna ungarna i dessa kullar. Så småningom lyckades man renavla bruna burmor. Det dröjde till 1950-talet innan den första blå burman föddes i en kul. I dag är burman en av de större korthårsraserna i Sverige. Burman har också gett upphov till en del andra raser: bombay, burmilla, asians,tiffany (långhårig burma) samt tonkines som egentligen är en hybrid och som inte kan renavlas.
Så ser burman ut
Burman är en medelstor, harmoniskt byggd katt. Honan väger omkring 3-4 kilo, hanen något kilo mer. Kroppen skall vara proportionerlig. Den får inte bli alltför kompakt och likna britten, men inte heller likna den gracila, långa siamesen. Burman skall kännas muskulös och fast i hullet och när man lyfter den skall den förefalla tyngre än den ser ut. Pälsen skall vara kort, blank, tätliggande och randfri. Den skall kännas så sidenmjuk att man med förbundna ögon skall kunna avgöra att pälsen är en burmas! Det finns tio färger: brun, blå, choklad, lila, röd, creme samt brun-, blå-, choklad- respektive lilasköldpadd. Endast honorna kan vara sköldpaddsfärgade. Tassarna ska vara nätta och ovala. Svansen medellång avsmalnande mot en lätt rundad tipp.
Huvudet skall, sett framifrån, vara brett och mjukt rundat med god bredd mellan öronen som skall vara medelstora, breda i basen och lätt rundade i spetsen. Öron som sitter för högt på hjässan förtar mycket av det rastypiska uttrycket. Käkarna skall vara kraftiga med markerat okben. Hakan skall vara kraftig sedd både framifrån och i profil.
Ögonen skall vara stora, uttrycksfulla och sitta brett isär. De skall helst vara guldgula, men de flesta burmor har gul-gröna ögon, åtminstone då de har ett par år på nacken. Ögonens form är speciell och ger burman dess karaktäristiska ”look”. Ögats övre linje är orientalisk medan den undre är rundad. Effekten blir att burman ser lätt trumpen ut och verkar titta ”under lugg”. Burman SKA se lite butter ut!
En god representant för rasen ser mycket distinkt ut utan att förlora i harmoni.
Så sköter du din burma
Burman är mycket lättskött. Om katten mår bra fysiskt och psykiskt är pälsen automatiskt fräsch och blank. De flesta burmor behöver aldrig badas eftersom de själva håller sig pedantiskt rena. Inför en utställning kan man med en gummikarda borsta ur lösa hår och sedan blanka upp pälsen lite med ett sämskskinn. Om det behövs alls. Men katten brukar gilla massagen ! Om den hålls inomhus bör man klippa klorna. Tvätta ur ögonvrår och öron vid behov. Årlig vaccination mot kattpest och kattsnuva samt tandkontroll hos veterinären är mycket viktigt. Den fysiska skötseln är alltså en bagatell. Däremot är burman i stort behov av mental stimulans. Den kräver att du tar dig tid att hitta på roliga lekar och du förväntas helst själv delta i dessa. Speciellt om burman inte har någon kattkompis kommer den att ställa stora krav på din uppmärksamhet. Behandla gärna din burma lite som en hund - förvänta dig mycket av din katt och ge mycket av dig själv till katten. En härligare kompis än en burma är svårt att hitta!
Det ska jag absolut försöka få tag på. 
