Lupin
Trådstartare
Utställningen i Bröndby, Köpenhamn, Danmark, igår söndagen den 16 september blev en intressant tillställning. Jag bestämde mig inte ens för att åka dit förrän 0545 samma morgon, eftersom jag ändå vaknade så pass tidigt. Bedömningen skulle starta 1000, så jag packade bilen, tryckte ut några kartor från Eniro och väckte sambo + son runt 07-tiden. Vi kom iväg ungefär som planerat, vid 0740. Grindarna skulle öppna 0830 och bedömningen i ringen starta 1000, med frallorna först.
Bilresan ner gick bra, förutom att det blåste rätt friskt. Med takbox på bilen blev det lite skakigt ibland. Speciellt när vi körde över Öresundsbron haha. Men vi körde åtminstone om en husvagn...annars var det vi som blev omkörda över hela bron. Tidsmässigt låg vi bra till när vi kom över på den danska sidan. Men sen gick det snett. Jag tyckte kartan såg så enkel ut och det var så nära efter bron, att jag inte studerat kartan speciellt noga. Jag kom bort mig nästan direkt, jag som nästintill har en kompass i näsan.
Den största missen var nog att jag glömt att kolla skalan på kartan och tog för givet att sträckorna var hyfsat långa. Så jag reagerade inte förrän det var alldeles för sent. Då hade vi redan kört rakt igenom Köpenhamn (via E47/E55) och närmade oss Helsingör. När vi var knappt 3 mil ifrån lyckades vi vända och ta oss söderut igen. Då var klockan en bit efter 1000... Vi räknade ut att med 39 frallor anmälda och ca 20 bedömningar/timme och hanarna först, så kanske kanske vi skulle hinna, om vi bara hittade dit.
Ungefär 1050, efter diverse felkörningar, stod vi på parkeringen till utställningen. Tur i oturen låg vår ring nästintill där vi stod. På plats, knappt 10 min före vår klass, upptäckte jag att jag slarvat bort utställningskopplet. Sambon sprang med sonen i sulkyn och köpte första bästa nylonvariant, så jag slapp åtminstone visa upp vovven i brett läderhalvstryp med reflexkoppel.
Behöver jag nämna att min lilla ungtik var högst förvirrad och närmast jet-laggad efter åkturen? Efter en snabb uppvisning och genomgång åkte vi ut med en tvåa och hunden spydde precis utanför ringen, åksjuk. Vilket kan förklara hennes något vingliga och "låga" uppträdande i ringen. Hur vi kunde få ett blått band, med sådan trevlig och positiv kritik fattar jag inte. Jag vet andra motsvarande som fått 1:a med HP vid andra tillfällen! Men när vi efteråt fick höra att domaren varit stenhård och skickat ut en hel han-klass med tvåor förstod vi att vi inte haft en chans från början. Så gott som alla gula och skäckade/vita hundar åkte ut med tvåor. Det var otroligt få som fick ettor. Domaren verkade betrakta slätt rött band som lika ouppnåeligt som ett CACIB. Å andra sidan var han hur trevlig och sympatisk som helst. Han tog sig tid att ge muntlig förklaring och kritik till varje ekipage och var ytterst charmig och avslappnad. Det kunde nog behövas med tanke på hans bedömningar, alla ser det inte som en kul grej...det finns en del som tar det här med utställningar och resultat på blodigt allvar och kan bli riktigt aggressiva när rosetterna uteblir.
Inte nog med att vi körde vilse och nästan inte hann fram i tid, hunden var åksjuk och vi åkte ut lika fort som vi gick in i ringen. Jag fick mens direkt efteråt. Men samma turfé som hjälpte oss hitta rätt och såg till att vi kom fram "i tid", hjälpte mig att hitta en bortglömd mensbinda i botten på skötväskan.
Efter strapatserna med vår ungtiks utställningspremiär åt vi lite och strosade sen runt på området och fyndade ett skitsnyggt utställningskoppel (halsband och koppel i ett) i tunnt, rundflätat svart läder. Handgjort. För endast 148 DKR. Super! Och jag köpte en söt mugg med franska bulldogbilder för dryga 90 DKR. Men det tyckte jag att jag var värd. Det tyckte sambon med.
Vovven var överlycklig när vi äntligen var hemma igen, lite senare på em. Och nu sitter jag och lusläser utställningsannonser, både officiella och inofficiella. Har bokat in ett par av de sistnämnda i oktober, för jag känner mig ringrostig (haha!) och vovven behöver mer träning. Och så behöver vi köpa en GPS till nästa gång...
Bilresan ner gick bra, förutom att det blåste rätt friskt. Med takbox på bilen blev det lite skakigt ibland. Speciellt när vi körde över Öresundsbron haha. Men vi körde åtminstone om en husvagn...annars var det vi som blev omkörda över hela bron. Tidsmässigt låg vi bra till när vi kom över på den danska sidan. Men sen gick det snett. Jag tyckte kartan såg så enkel ut och det var så nära efter bron, att jag inte studerat kartan speciellt noga. Jag kom bort mig nästan direkt, jag som nästintill har en kompass i näsan.
Den största missen var nog att jag glömt att kolla skalan på kartan och tog för givet att sträckorna var hyfsat långa. Så jag reagerade inte förrän det var alldeles för sent. Då hade vi redan kört rakt igenom Köpenhamn (via E47/E55) och närmade oss Helsingör. När vi var knappt 3 mil ifrån lyckades vi vända och ta oss söderut igen. Då var klockan en bit efter 1000... Vi räknade ut att med 39 frallor anmälda och ca 20 bedömningar/timme och hanarna först, så kanske kanske vi skulle hinna, om vi bara hittade dit.
Ungefär 1050, efter diverse felkörningar, stod vi på parkeringen till utställningen. Tur i oturen låg vår ring nästintill där vi stod. På plats, knappt 10 min före vår klass, upptäckte jag att jag slarvat bort utställningskopplet. Sambon sprang med sonen i sulkyn och köpte första bästa nylonvariant, så jag slapp åtminstone visa upp vovven i brett läderhalvstryp med reflexkoppel.
Behöver jag nämna att min lilla ungtik var högst förvirrad och närmast jet-laggad efter åkturen? Efter en snabb uppvisning och genomgång åkte vi ut med en tvåa och hunden spydde precis utanför ringen, åksjuk. Vilket kan förklara hennes något vingliga och "låga" uppträdande i ringen. Hur vi kunde få ett blått band, med sådan trevlig och positiv kritik fattar jag inte. Jag vet andra motsvarande som fått 1:a med HP vid andra tillfällen!
Men när vi efteråt fick höra att domaren varit stenhård och skickat ut en hel han-klass med tvåor förstod vi att vi inte haft en chans från början. Så gott som alla gula och skäckade/vita hundar åkte ut med tvåor. Det var otroligt få som fick ettor. Domaren verkade betrakta slätt rött band som lika ouppnåeligt som ett CACIB. Å andra sidan var han hur trevlig och sympatisk som helst. Han tog sig tid att ge muntlig förklaring och kritik till varje ekipage och var ytterst charmig och avslappnad. Det kunde nog behövas med tanke på hans bedömningar, alla ser det inte som en kul grej...det finns en del som tar det här med utställningar och resultat på blodigt allvar och kan bli riktigt aggressiva när rosetterna uteblir. Inte nog med att vi körde vilse och nästan inte hann fram i tid, hunden var åksjuk och vi åkte ut lika fort som vi gick in i ringen. Jag fick mens direkt efteråt.
Men samma turfé som hjälpte oss hitta rätt och såg till att vi kom fram "i tid", hjälpte mig att hitta en bortglömd mensbinda i botten på skötväskan. Efter strapatserna med vår ungtiks utställningspremiär åt vi lite och strosade sen runt på området och fyndade ett skitsnyggt utställningskoppel (halsband och koppel i ett) i tunnt, rundflätat svart läder. Handgjort. För endast 148 DKR. Super! Och jag köpte en söt mugg med franska bulldogbilder för dryga 90 DKR. Men det tyckte jag att jag var värd. Det tyckte sambon med.
Vovven var överlycklig när vi äntligen var hemma igen, lite senare på em. Och nu sitter jag och lusläser utställningsannonser, både officiella och inofficiella. Har bokat in ett par av de sistnämnda i oktober, för jag känner mig ringrostig (haha!) och vovven behöver mer träning. Och så behöver vi köpa en GPS till nästa gång...
