Att inte utsätta sig för sina rädslor är ju "bekvämt" på ett sätt?
Tex. Själv har jag bl.a social fobi (haft sen tonåren, är 30+ nu) och inget är skönare/bekvämare än att undvika sociala situationer - för då slipper jag ju känna rädslan, ångesten, panikångesten och dödsångesten som det innebär för mig.
Jag är även livrädd för läkemedel. Nej, jag tar inte ens alvedon (det är på den nivån) för jag är livrädd för biverkningar. Men ändå har jag vaccinerat mig! Såklart jag tvekade men i slutändan är jag ännu mer rädd för att drabbas av covid, där det ju verkligen finns en massa biverkningar, och att jag vill skydda andra som av olika skäl inte kan vaccinera sig.
Det jag tyckte var det allra värsta med vaccinationen var inte själva sprutan, utan att befinna mig på ett ställe fullt med en massa folk överallt. När jag var i kön för att ta sprutan, fick jag sån panikångest så att jag var precis på vippen att rusa ut därifrån. Men jag lyckades samla ihop mig så pass att jag kunde ta min spruta. Rädslan till trots. Såklart att det hade varit skönare att slippa rädslan, men nånstans måste man se bortanför sig själv när det är en pandemi, som påverkar oss alla mer eller mindre, och göra det bästa/mindre dåliga i situationen.