Sv: Nu kan jag inte hålla mig längre....!
Fast jag tycker att du är en person som kan köpa en udda ras med mindre avelsutbud osv. Du har erfarenhet och insikt vad det innebär med procent hit och risk dit. Du vet ju vilken lek du ger dig in i och kan sålla efter eget huvud och du vet också att vad som helst kan hända vad det än står på pappret. En nybörjare kan inte det. En nybörjare kommer alltid känna sig besviken om något inte blir 110% bra. Men ger man sig i kast med udda raser och har insikt så vet man om det innan!
Jag instämmer helt med dig.
För att ge sig i kast med en udda ras krävs ett extra engagemang, men samtidigt så undrar jag om inte rollen som "nybörjare" är extremt otacksam?
Jag menar - vet man ingenting särskilt om hundar, men tycker att man läser på genom att låna lite rasböcker och kanske en "uppfostra valpen rätt"-bok så kan det ändå bli stor besvikelse.
Nu känner jag inte till hur engagerade rasklubbarna för våra numerärt största raser är - jag tänker på labrador-, golden retriver, cockerspaniel, schäfer och tax osv. men visst
ökar risken att man får en sämre hund i kopplet om utbudet är väldigt stort?
Sedan kan man ju, som sagt var, diskutera vad "sämre" är. Att vara anlagsbärare utan att PRA bryter ut är i princip ofarligt, men ställer givetvis högre krav på ägarens kunskap, så han/hon inte bestämmer sig för att ta valpar med vilken hane som helst.
Hmm... ju mer jag funderar, kanske är detta ett uppfödaransvar snarare än köparansvar?
I USA säljs ofta valparna till renrasiga hundar med antingen avelsrestriktioner eller att de helt enkelt är kastrerade för den "vanliga" valpköparen. Den som vill ha "show quality" får vara beredd att betala extra, samt får rättigheter att registrera kullar på hunden om den är aktuell för avel i framtiden. Motsatsen, "pet quality" innebär ofta att hunden är kastrerad eller har restriktioner.
Vi har inget liknande system här, samtidigt som vi i Sverige är ganska unika med alla våra prov och tävlingar och centrala register osv. Kunde detta förhållningssätt vara ett alternativ?
Risken är förstås att den som köper "sällskapshunden" med registreringsrestriktioner ändå avlar i eget namn utanför ras- och kennelklubb - men då vet åtminstone presumtiva köpare att kullen inte är kontrollerad på samma sätt som de som föds inom kennel- och rasklubb.
Nu tänker jag högt och fritt, det finns säkert hål i min argumentation, men ändå. Kanske har vi i Sverige tom större möjligheter (än ex. USA) att bedriva en genomtänkt avel som baseras på kunskap?
Jag tänker inte på dig nu
Trollet, utan på den rena nybörjaren - som faktiskt borde ha en chans att genom att köpa en SKK-registrerad hund ges några slags garantier på att avelstänket skötts korrekt.
Sedan kan man iofs aldrig ta bort ansvaret på den som väljer att köpa hund för att ha den i 10-15 år - att han/hon faktiskt hör sig för hos rasklubb, flera olika uppfödare och vanliga hundägare...
Har man impulsköpt en hund för att det var en annons på Blocket, så kanske man inte skall få lov att bli besviken, rent krasst.
