Sv: Nu har marken frusit
Skrittjobbar precis som vanligt, travar och galopperar efter hjärta och hjärna. Dvs med förstånd, beroende på hur underlaget är just där jag rider.
Vissa trädor, brukar man hitta ridbara fläckar på, så pass att man kan göra en liten fyrkant eller volt att jogga lite på.
Vissa skogsstigar, är fortfarande kalasfina att trava och ta korta galopper på.
Men mestadels blir det nog skritt, till dess att snön kommer som ett mjukt täcke.
Idag var det
inte bara skritt
och matte, Ingela, hängde löst...
Som tur var, hade vi Timas sambo med som stoppkloss. Annars vet jag inte var vi hade hamnat... Haparanda, eller Smygehuk...
Det är inte lätt med 22-åriga
unghästar. Då är det bra att den lika
ungdomliga 25-årige sambohästen är med som sagt...