Sv: nu behöver jag hjälp av buke!
Redan ditt första inlägg är skrivet på ett vis som tydligt visar att du egentligen fattat ditt beslut - att låta honom få somna in.
Sen visar svaren att du ändå tvekar, som du säger hjärtat och hjärnan är inte ense. Mitt råd är faktiskt att ge det en tid till sålänge det inte innebär lidande för hästen. Mår han dåligt av att gå i hagen? Om inte, ge det lite tid till.
INTE för att jag tror hästen blir bättre, utan för att låta ditt beslut mogna. Man mår så mycket bättre efteråt då.
Som jmf så jag kämpade för mitt älskade sto K i flera år. I slutet av förra året så gav jag faktiskt upp - trodde jag. Jag tog själv beslutet att ge upp, åkte hem med henne från klinik med en livskadeanmälan att fylla i och skicka ner till kliniken. Det var 'bara' det att jag 'inte kunde' fylla i den. Det bara knöt sig, jag sökte massa utvägar som 'det kanske inte är de gamla problemen, hon kanske bara vrickat sig' och liknande. Och tänk om jag tog bort henne men det bara var en vrickning, och hon skulle blivit bra? hjärtat vrålade NEJ, hjärnan sa 'det är dags att ge upp nu'. Jag begrep inte riktigt varför jag fjantade mig, normalt så för MIG är det 'svåra' att ta beslutet, när jag gjort det vill jag bara ha det 'överstökat' och skriver och skickar livskadeanmälan samma dag etc. Och nu bara kunde jag inte, drog på det etc.
Det slutade med att jag efter ett långt samtal med veterinären (som varken sa bu eller bä, mer än att HÄSTEN inte led av att jag provade igen om det var det jag ville) åkte ner med hästen igen, behandlade lederna igen, skodde henne med ringskor, satte igång henne enligt 'min tro'. Det såg ut att gå bra, hakor föll i golvet nästa besök över hur bra hon var.
I april tog sagan slut. Hon var in på ÅB igen, och tvärdålig igen. Jag sprang fem steg med henne efter böjprov, saktade av,s krittade upp och sa till veterinären att 'nu ger vi upp, hon ska inte behöva mer, döm ut henne'. Hon togs bort samma dag på kliniken. Det var skittufft, jag grät floder etc. MEN, inte en enda gång har jag tvekat om det var rätt beslut, inte en enda gång har jag tänkt att 'jamen det kanske bara var ditt eller datt, hon kanske gjort något i hagen, om jag provat si eller så kanske de gått?'. Utan, det var och fortfarande är skitjobbigt, ledsamt osv. Men det var och förblir helt rätt beslut och jag har inte tänkt tanken 'tänk om..' eller haft minsta tvivel en enda gång.
Det hade inte varit fel beslut i december heller, men JAG var inte redo då. Jag, eller snarare mitt hjärta, behövde mer tid för att 'gå med på' det.
Så, om HÄSTEN inte lider av att gå i hagen - så ge det mer tid. Naturligtvis får denna tid inte gå ut över hästens välmående, men om det är ett läge där det faktiskt inte innebär något lidande för hästen, så anser jag det vara helt okej att ta den tid man behöver för att låta beslutet mognat. För du har bestämt dig (och det är rätt beslut), men du måste KÄNNA det också. Det tar ett tag..
*kram*
