Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

[TinyWiny]

Jag har i nästan tre års tid levt med att min hund hade tumörer, godartade men ändå tumörer.
Rädslan att mista honom, att alltid ha koll på hur länge han sover, hur han leker, hur han rör sig, hur han äter och dricker.
Att ha koll på att tumören inte växer åt fel håll, den satt vid analen och växte neråt, alltså åt rätt håll men rädslan fanns ju hela tiden att den skulle börja växa uppåt.
Han var 10 år nästan när tumören kom och jag kände att jag ville inte börja operera på en så gammal hund, det hade inte varit rätt mot honom.
Bara tanken på att leva utan honom fick mej att börja gråta.

I torsdags kväll insåg jag att det var något som inte stämde, han lekte som vanligt på förmiddagen men låg hela kvällen, han ville inte äta och inte dricka.
Jag ringde min veterinär som ringde upp på fredags morgonen, jag låg brevid honom i hallen hela natten och hans andning var tung.
Veterinären tyckte att vi skulle avvakta över helgen och se om han repade sig.
Jag försökte spruta in vätska i munnen men han ville inte svälja.
På fredags kvällen reser han sig plötsligt och går och dricker, han kissade som vanligt ute i trädgården, även om han inte orkade lyfta benet utan nästan låg på knä.

På lördagen fick jag i honom lite blötkattmat, med följd att hela magen och bröstkorgen krampade efteråt.

På söndags förmiddagen försökte han bajsa men det gick inte, jag visste att nu var det slut.

Veterinären kunde inte komma hem på måndagen och jag ville inte åka dit med honom, jag ville att han skulle få somna hemma i lugn och ro.
På tisdags morgonen kom hon, jag bröt ihop totalt och bara skrek, men skärpte mej på något vis, jag tog honom i famnen och lugnade honom medans veterinären gav sömnmedlet, det känns så hemskt att det sista jag gjorde var att utsätta honom för sprutor som han var så rädd för, han skrek högt när han fick sprutan.
Han somnade lugnt och stilla, min älskade hund som fått mej att gå vidare så många gånger, som har uppfostrat mina barn i djurens underbara värld, som varit min mittpunkt och som allt kretsat runt i alla år.
Han fick somna med sin familj runt sig och jag hoppas att vi möts igen vid regnbågsbron.

Min älskade Ludde, jag saknar dej så.

 

[Fiffi1]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

Många tröstkramar.
Vilket fint slut han fick.

Några sorgliga trådar idag, man blir lika ledsen varje gång.

 

[MrsScabtree]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

Jag förstår hur du känner dig, fick igårkväll reda på att min hund har en tumör i lungan. Som du säger, det är svårt att få ut faktumet ur bakhuvudet.

Hoppas du repar dig snart, din hund har det mycket bättre nu. Han finns på en plats där det är ljust och varmt.

Kram

 

[escodobe]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

Det är den finaste tjänsten man kan göra en god vän.
Beklagar verkligen.

 

[liljekonvall]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

Jag blir så ledsen varje gång jag läser dessa trådar när det är slut för en älskad vän,så jag brukar sällan öppna dessa trådar.....

Jag vill ge dig alla tröstekramar som finns och jag kan förstå hur ledsen du är,men samtidigt gjorde du helt rätt och lät honom somna in innan han lider ännu mer.

Den dagen min älskade hund kommer somna in,vet jag inte vad jag ska göra,det är så otroligt mycket känslor som kommer som man inte ens visste man hade.Att man kan fästa sig så vid ett djur.

Kan bara säga att jag är ledsen för din skull och att du kommer träffa honom igen,en annan dag,i ett annat liv.

Kram

 

[TinyWiny]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

Tack för tröstkramen.
Han var verkligen värd de bästa, alltid.

 

[Kicki_83]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

Urch va tråkigt...

Vill inte ens tänka på när våran gamling ska lämna oss!

 

[TinyWiny]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

Jag läste din tråd men klarade inte av att svara i den, jag lider verkligen med dej och hoppas att det går lika fort för din hund som för min den dagen din hund blir riktigt dålig.

Det är en tröst i allt elände att veta att han på torsdags förmiddagen var glad och lekte och att det sedan gick utför väldigt snabbt.

Tröstkramar till dej med.

 

[TinyWiny]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

Ja den sista gåvan är att släppa, att ge sin vän friheten att få dö en värdig död.

 

[TinyWiny]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

Ja att jag gjorde rätt tvivlar jag inte på, men jag kände mej hemsk när jag tog beslutet, det kändes som om jag tog ifrån mina barn deras barndom, som om jag tog det värdefullaste de hade.
Men på samma gång är det skönt att barnen är så stora att de förstår, att de kan minnas honom som han var och inte som sjuk.

Han var så mycket mer än en hund, han var killen som aldrig övergav mej, han var verkligen allt.

 

[TinyWiny]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

När jag läst andra trådar om människor som förlorat sina hundar så har jag ju tänkt ännu mer på att den dagen kommer.
Det vet man ju, fast man inte kan ta det till sig,man kan ju aldrig föreställa sig hur den dagen blir.

Jag är så glad att jag har min lille kille, han är 18 månader nu och har ju inte bara förlorat sin kompis, han var så stressad när Ludde blev dålig att han låg och tjöt, han tuggade sig så mycket på ena tassen att hans päls är som stubb där istället för 3-4 cm långt.
Ludde har ju varit som hans pappa och lärt honom så mycket.

Det är i sin tur bra för lillen att vi har kattungarna nu som han kan ägna lite tid och uppmärksamhet åt.

Men det är ändå tydligt att djur sörjer, första dagen låg han i Luddes bädd och slickade den, han låg och pep övergivet och visste inte vad han ville, ena minuten ville han vara i knät och nästa i Luddes bädd och bara pipa.

 

[Skogstrollet]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

Jag har aldrig haft lyckan att få uppleva en av mina hundar bli gamla, men jag vet precis hur oerhört ansträngande det är att veta att något är fel och att hela tiden vara vaksam på minsta tecken på försämring. Det är ett ok att bära.
Trösta dig med att din hund fick ett långt och fullt liv och ett värdigt slut. Du gjorde rätt, hade inte kunnat gjort annorlunda och jag tror nog du får se honom igen.

*kram*

 

[TinyWiny]

Sv: Nu är sagan slut och bara sorgen och minnena finns kvar.

Tack för kramen